Kvinnor och äppelträd

I bokcirkeln har vi ett tema där vi just nu läser arbetarskildringar av kvinnliga författare. Först ut var Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd. För mig blev det tredje gången jag läste boken och det blev oerhört tydligt för mig hur mycket jag tycker om den.

Boken handlar om de båda kvinnorna Ellen och Sally som båda är barnbarn till mor Sofi, en mycket speciell kvinna som i bokens inledningskapitel gör nåt så oerhört som att bada för nöjes skull tillsammans med sin väninna Fredrika. Den kvinnliga vänskapen slås alltså fast som något viktigt redan från början och det fortsätter sedan genom skildringen av Ellen och Sally.

Boken skildrar också den kvinnliga sexualiteten på ett sätt som förmodligen var ganska uppseendeväckande 1933. Även förlossningen kommer i fokus i en gripande scen där Sally föder sitt barn helt ensam i sin lilla stuga - mellan värkarna lägger hon ved på spisen för att det inte ska bli kallt och undviker att skrika ut sin smärta för att hon inte ska väcka den redan stora barnaskaran som sover i rummet bredvid.

Det är ett eländigt samhälle Martinson skildrar. Det är fattigdom och hunger, slitsamma arbeten på fabrik och kvinnor som lämnar bort sina barn för att kunna försörja sig. Många begår självmord eller faller offer för spriten. Men mitt i detta elände lyser den kvinnliga vänskapen som ett starkt ljus. Den och kärleken till naturen, till de prydliga raderna av äppelträd som finns i gläntan runt ett fattigt litet torp. Det är det som är så starkt och som får mig att känna hopp, trots allt.


Titel: Kvinnor och äppelträd
Författare: Moa Martinson
Utgivningsår: 1933 (min upplaga - den utan bild på framsidan på fotot - är från 1949)
Förlag: Tidens
Antal sidor: 231

Läs en novell: en klassisk fyra

Novellix senaste kvartett består av noveller från fyra klassiska svenska författare. De passar alla väldigt bra in på olika beskrivningar i utmaningen Läs en novell.

Elin Wägers De blå silkesstrumporna handlar om en ung kvinna som precis som Wägner själv kämpar för kvinnornas rättigheter. Strumporna blir som en symbol för modet att ta plats och kräva bättre villkor. Den passar in på plats 37: "Läs en novell av en författare du tidigare bara läst roman/er av" (jag har redan läst Wägners Väckarklocka).

Agnes von Krusenstjernas novell Snigeln och flickan prickar jag in på plats 16: "Läs en novell vars titel börjar på s". Det är en fin liten novell om den nioåriga flickan Rosa, om barndom och vuxenvärld och om flickans och kvinnans roller.  Familjen åker till sitt sommarställe fast nu mitt under hösten och Rosa har svårt att koppla samman sommarens underbara dagar med den grå och ödsliga plats de nu anländer till.

Moa Martinson har skrivit Fjäderbrevet som handlar om en mor och hennes utomäktenskapliga dotter i fattigsverige. Också här skildras alltså kvinnornas situation. I novellen åker mamman och dottern till flickans mormor där släktingarna samlar ihop det som finns för att de åtminstone ska få en bra jul. Jag skriver in novellen på utmaningens nummer 14: "Läs en novell med jultema."

Till sist, Stig Dagermans novell Snöblandat regn som är min favorit i den här kvartetten. Novellen handlar om Arne, en pojke som växer upp utan sin far men tillsammans med mor, morbror och morfar. Det är flykt, ensamhet, och barns och vuxnas världar som krockar i ett kallt och fattigt Sverige. Jag passar in novellen på plats nummer 33: "Läs en novell vars titel slutar på n."


Titel: De blå silkesstrumporna
Författare: Elin Wägner
Utgivningsår: 2015 (men ursprungligen 1948)
Förlag: Novellix
Antal sidor: 22

Titel: Snigeln och flickan
Författare: Agnes von Krusenstjerna
Utgivningsår: 2015 (men ursprungligen 1933)
Förlag: Novellix
Antal sidor: 20

Titel: Fjäderbrevet
Författare: Moa Martinson
Utgivningsår: 2015 (men ursprungligen 1942)
Förlag: Novellix
Antal sidor: 34

Titel: Snöblandat regn
Författare: Stig Dagerman
Utgivningsår: 2015 (men ursprungligen 1947)
Förlag: Novellix
Antal sidor: 24

Utlottning av böckerna om Bricken

På Kulturkollo kan man just nu vinna alla böckerna i Vibeke Olssons serie om Bricken, och det skulle jag förstås gärna vilja göra!

 

Läs också deras fina intervju med författaren här.

Tematrio - jobba, jobba, jobba

Lyrans tematrio har den här veckan arbetarförfattare som ämne. Uppgiften för den som vill delta är:

"Berätta om tre böcker som innehåller skildringar av huvudpersonernas yrken, arbetsplatser, villkor osv."

1. Kristian Lundbergs Yarden är en bok som har sin självklara plats i en tematrio om arbete. Lundberg behöver pengar och söker sig till Yarden i Malmö, en arbetsplats med sämsta möjliga arbetsvillkor. Boken skildrar uthyrningsföretagens timanställda som lever under en fruktansvärd otrygghet, men den handlar också om författarens egen bakgrund.

 

2. I Anneli Jordahls roman Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona reser tonåringen Mona till Östersund, där hon fått anställning som hembiträde hos ett ungt par med en liten flicka. Hon vet inte mycket om hushållsarbete, men hon dras till stadens uteliv och musikscen. Boken handlar om klasskillnader och en ung kvinnas livsvillkor.

 

3. Vredens druvor av John Steinbeck handlar om Tom Joad och hans familj som på trettiotalet ger sig av mot Kalifornien. De följer en ström av amerikaner som under depressionen söker sig västerut i jakt på arbete med att plocka bomull och persikor. Villkoren är tuffa, arbetarna utnyttjas och fattigdomen är stor.

Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona

 Anneli Jordahls senaste roman, Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona, är löst baserad på hennes egen mammas ungdomsår, även om en stor del av händelserna är fritt påhittade av författaren. Boken är alltså på intet sätt en biografi, även om man kan förstå Jordahls lust för ämnet, i ljuset av att det i förlängningen är sin egen bakgrund hon utforskar genom skrivandet.

År 1959 får den sjuttonåriga tjejen Mona en anställning som hembiträde hos en familj i Östersund. Hon lämnar sin familj i en mindre ort i Dalarna och åker tåg mot vad hon ser som en verklig metropol. Egentligen vill hon någon dag till New York, men tills vidare får Östersund duga - Mona vill se världen och hon är alldeles uppfylld av att hennes liv äntligen ska börja, på riktigt.

 

Familjen hon arbetar för består av musikern Ove, hans fru Britt och deras lilla dotter Katrin, som Mona, förutom att sköta hushållet, nu ska ta hand om. Mona kastas rakt in i en tillvaro fylld av hushållsarbete - hon får lära sig hur man byter blöjor och hon har fått med sig en kokbok som hon smygläser i för att det inte ska märkas hur ovan hon är vid matlagning. Hela tiden befinner hon sig i tankarna någon annanstans.

 

Hon vill gå på caféer, hon vill ut och träffa folk, och mest av allt vill hon dansa. Hon plågas av att ständigt vara fast hemma i Oves och Britts lägenhet med Katrin på halsen. Hon drömmer sig bort: 

 

"Mona nynnade på en obestämd schlager, ville tro att hon i alla fall var bra på att dansa, att hon skulle kunna bli riktigt bra. Varje dag utan dans var en förlorad dag. Ha! Det skulle bli hennes motto" (s. 34).

 

Efterhand får hon emellanåt någon ledig dag, och lyckas bli bekant med en ung kvinna som arbetar på ett café. Mona får också följa med på några av Oves spelningar med jazzbandet, och därigenom träffar hon Harold, bandets gitarrist. De två blir ett par.

 

Anneli Jordahls bok handlar om musiken, om jazzens förförande genombrott, men också om hur en ensam ung kvinna från arbetarklassen behandlas när hon hamnar utanför det som var tidens norm. Hela tiden nöts Monas drömmar mot verklighetens begränsningar. Man känner hennes längtan, och det inre begär som styr henne, och samtidigt anar man hur besviken hon ska bli.

 

Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona, är en välskriven roman, som alltid från Jordahls penna, och den skildrar en spännande tid och en plats som i alla fall jag inte läst så mycket om. Romanen lämnar mig med en kvardröjande känsla av vilsenhet och ångest, som om det är jag som gått i Monas skor genom hela romanen. Och det har jag ju, på sätt och vis.


Titel: Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona
Författare: Anneli Jordahl
Utgivningsår: 2014
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 316
 

 

 

Tematrio - arbetarlitteratur

Imorgon är det första maj, och Lyran vill med anledning av detta datum att vi ska berätta om tre bra texter med arbetarfokus.

1. Min första bok är en roman som räknas som en av de första kollektivromanerna i Sverige. Josef Kjellgrens Människor kring en bro (1935) handlar om det arbetarkollektiv som byggde Västerbron i Stockholm. Man får följa många olika karaktärer, men skildringen är inte i första hand av själva arbetet, utan av livet i barackerna som var arbetarnas och deras familjers hem under byggnadstiden. En mycket bra bok, som jag tror är lite bortglömd idag.

 

2. Nästa bok på temat arbetarlitteratur är Kristian Lundbergs fantastiska Yarden (2009). Boken handlar om hur han själv tar arbete på Yarden i Malmö, en plats där arbetarna flyttar bilar som ska lastas om på olika fartyg. De arbetar under sträng bevakning och är timanställda med usla arbetsvillkor. Läs också Och allt skall vara kärlek (2011) och En hemstad: berättelsen om att färdas genom klassmörkret (2013), som tillsammans med Yarden utgör en trilogi.

 

3. Till sist, en hel bokserie. I de fyra romanerna Häxringarna (1974), Springkällan (1976), Änglahuset (1979) och En stad av ljus (1983) skildrar Kerstin Ekman kvinnornas villkor i den framväxande staden, från slutet av 1800-talet och fram till 1970-talet. Det handlar om klasskamp, om storstrejk och fattigdom, men också om kvinnans arbetsuppgifter i hemmet: hushållning, städning, tvätt, sömnad och bakning.