Själv är inte ensam

 Jag är en social person som gärna snackar och umgås med vänner och bekanta och mer än gärna träffar nya personer. Men. Jag har också behov av ensamtid. Stunder när jag får vara själv med mig själv. Att gå en promenad varje dag är det skönaste jag vet. Ibland blir det en lång runda i trädgården, andra dagar bara en kort sväng ner till havet (åh vatten!) och hem igen.

 I min trädgård kan jag också ladda om. Jag går och pular lite, rycker ett ogräs, klipper ner några perenner eller bara njuter av de blommor som just slagit ut och förskönar min trädgård några dagar, veckor eller månader. När jag går där i min ensamhet hinner jag fundera på ditt och datt, men oftast tänker jag inte så mycket på att jag tänker utan hjärnan får ta sina egna vägar. Det är det allra bästa sättet att varva ner och få stressen ur kroppen och knoppen. Och jag känner mig aldrig ensam när jag är i trädgården, i skogen eller på stranden - där finns så mycket liv i form av växter, djur och känslor som kommer till mig från någonstans jag inte varit på - att det räcker långt.
Jag vet att ni är många som håller med mig om att det är trädgården och naturen som själen får tid att grönska, precis som jag skriver i min nya bok.

Är du nyfiken på att läsa mer om vad forskningen säger i ämnet eller om vad jag tänker och känner om de här frågorna så finns boken att köpa i din bokhandel, på nätet eller via min hemsida (jag signerar gärna!).
En skön och avkopplande helg önskar jag dig!
Eva

En tunn plats

Har du en älsklingsplats i naturen, ett ställe där du känner extra tydlig närvaro? Ett andligt rum där ditt hjärta kan öppna sig för det vidunderliga och vackra?

Då har du en tunn plats.

Begreppet tunna platser finns inom keltisk kristendom och då talar man om platser där Guds närvaro är särskilt tydlig. Det kan vara en fysisk plats, men en tunn plats kan också finnas i tiden, vid ett möte mellan två människor eller kanske i samband med en stark kulturupplevelse, som en musikkonsert.

Själv har jag hittat min tunna plats på Kullaberg, dit jag återvänder så ofta jag kan - under alla årstider. Det är en "hemlig" klippavsats på bergets norra sida där jag känner mig osynlig för omvärlden samtidigt som jag kan iaktta vågorna som rullar in över stenstranden på samma sätt de gjort i tusen år. Jag känner det mäktiga berget fylla mig med sin kraftfulla energi. Det är en plats som ger både lugn och styrka. Blåser det kraftigt händer det att jag ställer mig upp, spänner armmusklerna och vrålar i vinden. Det händer att jag visar min plats för andra, som för Lina Karna Kippel när hon skulle ta bilder på Kullaberg, men de starkaste upplevelserna får jag när jag sitter där med mig själv och det bara är jag och naturen.
Fundera över om du har en tunn plats och vad den betyder för dig.
Varma hälsningar
Eva
PS. Nästa vecka hoppas jag att boken När själen får grönska kommer med posten. Jag ser så mycket fram emot att få hålla det första exemplaret i min hand. Förbeställ på min websida robild.se eller på Adlibris alternativt Bokus.