Till alla dahlior

Hittade en ny (loppis) vas som det bara stod "ge mig dahlior" på. Vad tycker ni? Fin, kitschig eller bara too much?
Allt gott,
Eva

Dahlia på tallriken

I veckan hade jag kurs om sommarblommor och eftersom dahlior är en av mina favoriter så handlade en stor del av kvällen om just dahlior. På eftermiddagen fräschade jag upp mina historiekunskaper om dahlior i Elisabeth Svalins fina bok "Dahlior" som kom i fjol och längst bak fanns ett avsnitt om mat. Självklart skulle mina kursdeltagare bjudas på dahliasnacks. Så här såg de ut!



I källaren hittade jag några saftspända knölar som kunde offras. De tvättades noga och fick sedan ligga och safta till sig lite till i en skål med vatten. Påminner lite om jordärtskockor, en annan knöl som också kan blomma fint.




Sen skalade jag dem med potatisskalare och då såg de ungefär ut som potatis! Nåja, därefter tärnade jag dem och wokade dem i olivolja med lite salt och sesamfrön. Tanken var att dahliasmaken inte skulle döljas bakom vitlök, chili eller något annat säkert kort. Tyvärr visade det sig att dahlior inte smakar något särskilt alls. Typ vattenkastanj, alltså lätt knaprigt vatten ungefär. Inte illa, men heller inget som jag kommer att offra blommorna för.



Pelargonkakan som serverades till kaffet gjorde större succé bland gästerna. Det är en vanlig mjuk kaka med apelsin som fått tillskott av finhackade pelargonblad från 'Dr Westerlund'. Det kommer jag att baka igen!
Ha en härlig helg!
Eva
PS. Om er omgivning tycker att ni är trädgårdsnördar så kan ni från och med nu alltid säga att ni känner någon som är värre. Det bjuder jag på!

Längtare sökes

Upprop! Jag söker alla som längtar efter sommaren. På onsdag nästa vecka (16/2) håller jag en kurs om sommarblommor.



Bland annat utlovar jag ett besök i min dahliakällare där de här små knölarna ligger tillsammans med många andra och väntar på att väckas till liv igen.



Vi kommer också att prata sommarblommor som man kan fröså - till exempel luktärter - och självklart sår vi några frön också så att man kan njuta av jord under naglarna. (Fler än jag som längtar?)



Pelargoner är en annan av mina passioner (jag har visst ganska många sådana). Jag visar hur man tar sticklingar och planterar om och berättar om några av mina favoritsorter och hur jag sköter dem.
Precis som det låter blir det lite smått och gott att ta med sig hem till sin egen trädgård.
Som varje gång bjuder jag på middag o kaffe i pausen. Pelargonkaka kanske?
Just denna kurs är det inte riktigt så många anmälningar till ännu och eftersom det är kort varsel så bjuder jag dig som bloggläsare på gratis övernattning i samband med kursen. Bara att gå en våning upp och krypa ner mellan lakanen när vi avslutat för kvällen!
Sprid gärna detta till dina vänner så att vi blir många som frossar i sommaren på onsdag.
Varmt välkommen!
Eva
PS. Kursen är alltså den 16 februari kl 18-21. Pris 350 kr. Läs mer om övriga kurser på min hemsida.

Den som spar hon dahliahar

Redan för ett par veckor sedan tog jag den här bilden på en frostsvedd dahlia. Det behövs bara en natt med minusgrader för att säsongen ska vara över. Sedan hade jag inte tid att gräva upp dem förrän idag och jag var en smula orolig för att kylan skulle ha skadat även knölarna.



Så därför var det med viss bävan jag satte grepen i jorden.



Men titta så fina de är! Inga frostskador alls (trots att de är planterade mycket ytligt). Visst ser det nästan ut som om man plockat upp några kilo potatis. Knölarna lär förresten gå att äta, men jag har inte provat. Jag skakar av lös jord innan de läggs ner i källaren, men sanningen att säga sitter ganska mycket jord kvar på vissa knölar.



Under uppgrävningen faller det alltid loss lite lösa knölar utan det tydliga "öga" som dahliorna ska ha för att de ska anses vara dugliga för plantering. Jag chansar och planterar alltid ut de här också.
Nu ligger alla dahliaknölar utspridda i ett mörkt rum i källaren. Det är ganska mycket, 5-6 kvm yta täcker de ungefär. Tur det rummet ändå är tomt för var skulle de annars få plats? Jag bryr mig inte om vare sig att lägga dem i torvmull eller något annat. De ligger på byggplast som pallats upp lite från golvet så att det inte ska bli för tätt. I rummet är det lite lätt fuktigt, typisk gammal källare och relativt svalt, sådär 8-10 plusgrader. Skulle de se torra ut kan man duscha dem lite kring jul eller så men hos mig behövs det aldrig.



Här var det fullt med ogräs i våras, så hos mig är dahliaodlingen det överlägset bästa sättet att "bryta ny jord". Först rensade jag (grävde bort översta ogrässvålen) och därefter planterades knölarna ganska tätt över hela ytan. Under sommaren skuggar bladmassan och ger inte ogräset ett chans att ta över. Och nu grävdes hela ytan upp en gång till och enstaka maskrosor kunde enkelt fångas upp.



Över blev bara två famnar med ris.

Måste också visa en dahlia i blom förstås. Denna fotade jag på Sofiero i somras. Ett verkigt dahliaparadis. Mina dahlior är lite blygsammare, men visst var de värda två timmars jobb!

Ha en fortsatt skön vecka!

Eva

Höstens pioner

Tack för alla kommentarer i förra inlägget. Jag blir så varm i hjärtat av alla glada tillrop. Och om någon undrar varför rosorna lyser med sin frånvaro är det för att de inte tycker lika mycket om mig som jag om dem. Men jag ger inte upp!
Fortsätt gärna ha synpunkter på vad jag ska blogga om. Alla som skriver en kommentar till inlägget är med i utlottningen om boken.
Idag blir det dahlior.



Ingen blomma kan man slösa så rikligt med i buketter som de underbara dahliorna. Och säg inte att det är mycket jobb. Sedan jag planterade mina knölar i våras har jag varken vattnat dem eller gjort något annat, utom att plocka till buketter. Självklart är de värda några timmar när de ska grävas upp och tas in senare i höst!




Små vaser, stora, mitemellan. Allt passar till dahlior.



En liten ny sak till min samling, 'Bihop of Llandaff' som jag köpte krukodlad på Soferio. Röda blommor och nästan svarta blad. Mmums.
Eva

Skräcken i källaren

Denna syn skrämde nästan slag på min kompis och hennes man när de kom ner i källaren hos mig. Ni trädgårdsmänniskor ser ju förstås att det bara är min dahliasamling och inga jordiga monster.



Men lite av en skräck är de ändå, när de ska i jorden. Det är nämligen inte bara att gräva ner dem, för i den rabatt de stod i fjol växer det nu rosor. Alltså måste ny jord brytas. Och som synes är det gott om ogräs där (det gröna till vänster på bilden som påminner om gräsmatta är mest maskrosor och prästkragar samt en och annan tuva kvickrot).



Medan jag gräver och jordförbättrar ligger knölarna i vattenbad för att bli saftspända inför planteringen.




Före - efter. Det kanske inte är en enorm yta, men ett enormt arbete var det i alla fall. Krävde 6-7 rullebörar med ogräs och tung lerjord för att bli av med allt. Det går nämligen inte att rensa på vanligt vis och dra ogräset ett och ett utan man måste gräva bort hela det översta jordlagret, 10-15 centimeter djupt. I det ligger nämligen en fröreserv (läs ogräsfrö) av sällan skådat mått. Men nu är det klart och imorgon kommer regnet och gottar till det hela om jag nu missade något när jag vattnade.

Belöningen för allt slit är de enormt vackra dahliorna som blommar i flera månader. Man kan frossa i buketter under hela denna tid.

I vår har det kommit en ny bok om dahlior av Elisabeth Svalin Gunnarsson. Den är enormt vacker och nu ska jag belöna mitt grävande med att gå ner i soffan och läsa den också. Hoppas det inte står något fiffigt planteringstips som jag missat bara.

Varma hälsningar

Eva