Sofiero - Den stora Trädgårdsfesten 2012. Jag önskar jag bara kunde skriva en massa positivt - för mycket var fint som vanligt. Men tyvärr, så kändes det som att festen krympt lite för varje år och nu är mindre än på länge. Börjar dock med den finaste utställningsträdgården - Ängskänsla av Klaus Angenoort från Tyskland. Jag älskar när perennerna minglar ihop sig så och det gör absolut inget att de välter ut över gången/sittplatsen.
Och det behöver inte vara avancerat för att vara vackert - de här salladsplantorna på gamla drivhusfönster var ett litet smycke i sig.
Återvinning kan man kalla det när vinnaren av Landskronas trädgårdsfest får ställa ut på Sofiero. I Landskrona har de alltid trädgårdsinspiration på flottar och den här flotten vann alltså i år. Fint med det spiralformade träplanket och i mitten en inbjudande badtunna. Den turkos färgen kunde nästan vara hämtad från min ommålade stol från i somras. Och ja - jag tycker om gula blommor. För övrigt gillar jag Landskrona också, mycket, men missar av någon anledning alltid deras sensommarfest. Får bli bättring nästa år!
I Kronprinsessans Margaretas rabatt blommade där man blandar perenner och ettåringar växte de här superläckra ringblommorna med vanlig orange ovansida och mörk undersida. Är det nån som vet namnet så tipsa mig gärna!
Hidcote Manors trädgårdsmästare Mike Beeston hade gjort denna plantering. Fint, visst, men det var väldigt traditionellt och i en utställningsträdgård vill man ju liksom att det redan har växt ihop och inte känns nyplanterat. Om det får stå kvar nästa år vill jag gärna se resultatet (fast det röda nyzeeländska linet måste de förstås gräva upp och förvara frostfritt liksom agapahtusarna i bakgrunden).
På stora gräsmattan framför Sofiero slott brukar man slå på stort med en fantastisk installation. Det brukar vara trädgårdsfestens höjdpunkt och ge valuta för entrékronorna. I år sparade man in på detta och överlät åt publiken att "göra det själv" (om jag nu inte misstolkade dessa träpinnar som låg utslängda på platsen i väntan på att någon skulle skapa något fint). Hur som helst gav det ett fjuttigt intryck, och bidrog till känslan av att det var färre utställningsträdgårdar och färre utställare över huvud taget. Tur att hjältar som Hannu Sarenström, Peter Korn, Ann Richardsson och andra eldsjälar fanns på plats och trots allt räddade kalaset från ett totalt bottennapp.
Ha en skön vecka!
Eva