tematrio - biografier

Lyrans tematrio handlar om biografier. Och sådana har jag ju läst ett antal sedan jag började blogga (och ännu fler innan dess). Här kommer tre tips på verkligt bra sådana, som jag också skrivit om förut. Tyvärr (?) är ju samtliga på engelska (och bubblaren på franska) men jag uppmuntrar alla att göra ett försök med dessa ändå. Klicka gärna på titlarna för att komma till inläggen jag skrivit om dem:

1. Phyllis Rose: Parallel Lives: Five Victorian Marriages (1983)

Det här är en så kallad gruppbiografi om - som titeln antyder - fem kända viktorianska äktenskap. En slags samhällshistoria i mikroformat. Jag vet tyvärr inte om den här biografin översatts till svenska, men är den inte det så borde den vara det, för oj vilken underhållande läsning. Lite i stil med Johan Hakelius Döda vita män (2009). 

2. Susan Wade: Still Missing: Amelia Earhart and the Search for Modern Feminism (1993). En fantastisk biografi över den första kvinnan att flyga ensam över Atlanten. Wade placerar Earhart i ett feministiskt sammmanhang, som en av många kvinnliga pionjärer under början av 1900-talet. 

3. Elizabeth Winder: Pain, Parties, Work: Sylvia Plath in New York, Summer 1953 (2013). Till skillnad från de biografier som fokuserat på poeten Sylvia Plaths självmord i London, handlar Winders biografi om Plaths tid som 20-åring i New York, precis efter att hon vunnit en författartävling för Mademoiselle och bjudits in att tillbringa sommaren på tidningens redaktion i New York. 

Bubblare: Benoîte et Flora Groult: Journal à quatre mains (1962).

Två systrar i Paris som skriver gemensam dagbok under andra världskriget. Kan det vara något? Jo det kan det faktiskt och det är helt tokigt att den inte översatts till svenska - eller har den det? Påminner om Irène Némiroskys Suite Française.

Tematrio - rädsla

Lyrans triotema den här gången är rädsla. Tre (okej, fyra) romaner som skrämt mig så mycket under läsningens gång att jag tvingats sluta (men tagit upp läsningen igen när jag lugnat ner mig) är:

Stephen King: Pet Sematary (1983)

Jag var knappt tonåring och läste den här mitt på ljusan dag, ensam i en vit bungalow i norra Nigeria. Så långt från New England och djurkyrkogårdar som man kan komma nästan. Och ändå blev jag så rädd att jag var tvungen att lägga i ifrån mig boken. Jag vågade inte ta upp den igen förrän mina föräldrar och syskon kommit hem. Först gången en bok hade den effekten på mig.

Shirley Jackson: The Haunting of Hill House (1959)
Den här läste jag bara för några år sedan, i soffan hemma i London och insåg alldeles för sent vilket misstag det var. Så här kände jag när jag läste om stackars Eleonor Vance som lockas till Hill House för att delta i ett psykologiskt (och kanske paranormalt) experiment.

Michelle Paver: Dark Matter (2010)
Paver verkar ha skrivit romanser och ungdomsromaner innan hon bytte genre och skrev en av de mest krypande skrämmande böcker jag läst. Spöke på Svalbard under förkrigstid. Läste den här både i London och uppe i Kiruna i vintermörkret. Det kan ha bidragit till både mysrysningarna och rädslan som så småningom kom att dominera.

Shirley Jackson: Hangsaman (1951)
Jag hade uppenbarligen lyckats förtränga hur rädd jag blev när jag sist läste Jackson, eftersom jag gjorde det igen, ensam på rummet uppe i Luleå. I Jacksons roman om collegestudenten Natalie, som inte känner sig helt hemma på colleget uppe i Vermont är det egentligen bara en scen  som skrämmer, men den är verkligen otäck. Av det slaget att jag plötsligt inte litade på min egen läsning. Här har jag skrivit lite mer, dock utan att spoila.

När jag skriver det ovan slår det mig att rädslan gjort att platsen för läsningen verkligen fastnat i minnet. Antagligen för att rädsla också manifesterar sig fysiskt. Jag blir verkligen rädd på plats, så att säga.

Tematrio: Asien - Kina

1. Först en av de mest perfekta filmer jag vet, Hongkong-regissören Wong Kar Wais In the Mood for Love (2000). Året är 1962 och herr Chow hyr ett rum med sin fru. Samma dag de flyttar in, flyttar också fru Chan och hennes make in i lägenheten bredvid. Herr Chow och fru Chan upptäcker av en slump att deras respektive makar inlett en kärleksaffär. För att förstå situationen träffas herr Chow och fru Chen i hemlighet för att spela upp scener där de låtsas vara makarna, men i processen börjar känslor att spira också mellan dem:

2. Utomjordiskt snygga Maggie Cheung bär så kallade cheongsam/qipaos hela filmen igenom, närmare bestämt 21 (!) stycken. Det är en klänning av traditionellt kinesiskt snitt som var praktiskt taget nationaldräkt under första halvan av 1900-talet. Snittet på klänningen blev också mycket populärt i väst.

  

3. Slutligen en novellsamling av Eileen Chang, Love in a Fallen City (1943), där de flesta berättelserna handlar om just kärlek av olika slag och utspelar sig i Shanghai eller Hongkong. Novellen som gett samlingen dess namn har också filmatiserats 1984, men fick jag önska skulle jag resa i tiden och erbjuda den kvinnliga rollen till kinesisk-amerikanska skådespelaren Anna May Wong (1905-1961), en 1920-talsflapper som alltför ofta fick nöja sig med roller som blyg lotus, eller ännu hellre till kinesiska stumfilmsstjärnan Ruan Lingyu (1910-1935), som tog livet av sig vid bara 24 års ålder, och vars naturalistiska spelstil vid den tiden överträffade de flesta skådespelares både i öst och väst.

Anna May Wong

Ruan Lingyu

tematrio: kärlek

Veckans tema hos Lyran är 3 x kärlek. Här kommer tre titlar på ämnet. Rekommenderas speciellt för olyckligt kära, övergivna, ensamma eller bara mycket intresserade av ämnet:

 

1. Lite tjatigt kanske, men Charlotte Brontës Villette (1853) är ett så uppfriskande alternativ till dåtidens typiska kvinnoskildringar som slutade antingen med att huvudpersonen gifter sig ("reader, I married him") eller dör. Lucy Snows förhållande i romanen är komplicerat och okonventionellt och just därför så inspirerande. En påminnelse om att ett kärleksförhållande inte är en mänsklig rättighet, utan en ynnest och en gåva.

 

2. Roland Barthes Kärlekens samtal (1977) består av en serie korta texter, fragment, som behandlar kärlekens alla stadier. Barthes refererar till hela den västerländska manliga kanonen (Freud, Platon, Nietzsche och gänget) men det blir aldrig pretentiöst. Den här boken har jag stuckit i handen på flertalet väninnor med brustet hjärta och de har alla funnit jättemycket tröst i texterna. Enkelt men genialt. Ny svensk utgåva kom nu i januari 2016.

 

3. I Drömmen om kärlek och livsavgörande möten (1989) närmast dissikerar författaren och psykologen Ethel S. Person våra uppfattningar om kärlek. Det är stundtals ganska tuff läsning, men nyttig. Person sticker hål på alla föreställningar och idéer om "den ende" osv. För den olyckligt förälskade, eller övergivna, är det närmast livsviktig läsning.

tematrio: feministlitteratur

Feministlitteratur är temat för veckans trio. Uttalat feministiska romaner är inte helt lätta att hitta, tycker jag, och väljer istället facklitteratur och essäer. Lite sent ute men här kommer några bra titlar:

Mary Wollstonecrafts A Vindication of the Rights of Woman (1792). Tidig feministklassiker där Wollstonecraft kritiserar rådande utbildningssystem, äktenskapsförväntningar och kvinnoideal. Ja, hon vågar t.o.m. föreslå att (medelklass)kvinnor kanske borde arbeta utanför hemmet precis som deras män. Hennes idéer är relevanta än idag.  

Rebecca Solnits essäsamling Men Explain Things to Me (2014) är nog mest känd för att förklara begreppet "mansplaining", men Solnit skriver också om varför konservativa politiker ogilla samkönade äktenskap och Virginia Woolfs betydelse för hennes syn på framtiden. Briljant, som en del britter säger.

 

 

Ebba Witt-Brattströms Stå i bredd: 70-talets kvinnor, män och litteratur (2014) har jag faktiskt inte hunnit läsa ännu, men den hör onekligen hemma här. Witt-Brattström argumenterar mot uppfattningen om 1970-talets s.k. kvinnolitteratur som "bekännande" och därför "föga litterärt givande". Namn som Sonja Åkesson, Åsa Moberg, Germaine Greer, Inger Alvén, och Kesrtin Thorvall återfinns i innehållslistan.

Tematrio: USA

Februaris första tematrio är läsvärt från USA. Jättesvårt, eftersom det finns så mycket att välja bland. Jag blandar och ger och så blir det de här:

Carson McCullers The Ballad of the Sad Café (1963) - en kortroman om hur en puckelryggig främling får vresiga Miss Amelia att öppna ett café i anslutning till sin affär och vad som händer när Amelias man suttit av sitt fängelsestraff och återvänder till den lilla staden. Egentligen lättast att beskriva som en roman om kärlek. En klassiker i Southern gothic-genren.

 

Nella Larsens Passing (1929) - om fenomenet "passing", dvs att passera som vit när man är svart, och om vänskapen (eller är det mer än så?) mellan två kvinnor som gjort helt olika val i livet. Larsen tillhörde den s.k. Harlemrenässansen och hennes mamma var danska.

 

 

 

Teju Coles Open City (2011) - en flanörroman om en nigeriansk psykologistudents vandringar upp och ner för Manhattan. Möten med människor i periferin varvas med filosofiska grubblerier. Mer intressant än det låter.

 

Tematrio - snygga bokomslag

Jag har ju precis skrivit om bokomslag och så kommer en tematrio på ämnet. Fast nu handlar det om snygga omslag. De här utgåvorna av F. Scott Fitzgeralds verk väckte verkligen mitt habegär när jag såg dem i butiken första gången. Jag vill fortfarande ha dem, allihopa:

Tematrio - Dystopier

Lyrans tematrio den här veckan är dystopier. Jag har inget speciellt intresse för genren, men följande romaner tyckte jag var smått fantastiska när jag läste dem första gången. Sedan dess har jag undervisat dem till leda. Detsamma gäller tyvärr Atwoods The Handmaid's Tale (Tjänarinnans berättelse). Letade efter mina bokexemplar, men inser att de ligger på kontoret i Sverige allihopa.

 

Först ut, David Mitchells Cloud Atlas. En roman i novellform som börjar historiskt och slutar i dystopi, eller gör den det, eftersom berättelserna avlutas halvvägs och återupptas först i andra halvan av romanen? Då har läsaren kommit full cirkel och är tillbaka i 1800-talet igen. Sedan Cormac McCarthys The Road. Nattsvart berättelse om mänsklighetens förfall. Slutligen Michel Fabers Under the Skin. Strikt talat kanske inte en dystopi (fast hur definieras en dystopi, egentligen?), eftersom berättelsen utspelas i något slags alternativt Skottland.

Tematrio: från bok till film

Vilket roligt ämne för Lyrans senaste tematrio. Jag tänkte först skriva enbart om lyckade och mindre lyckade Austen-filmatiseringar, men jag har skrivit en del på det ämnet redan och väljer istället att nämna tre andra filmadaptioner där både film och romanförlaga håller, oavsett i vilken ordning man närmar sig dem. Jag hade väldigt svårt att begränsa mig till tre (och fick lust att se om allihopa) , men här kommer de i alla fall:

 

1. Shirley Jacksons The Haunting of Hill House (1959) / The Haunting (Wise, 1963)
Jacksons roman har filmatiserats flera gånger, men versionen från 1963 är absolut bäst - och ruggigast. Faktiskt är alla andra versioner riktigt kassa. Ovan är filmens kanske mest gastkramande scen.

 

 

2. Patricia Highsmiths Ripley's Game (1974) / The American Friend (Wenders, 1977) 

Highsmiths andra roman om Tom Ripley har också filmatiserats mer än en gång och den senaste versionen med John Malkovich i huvudrollen är bra, fast jag föredrar ändå Wim Wenders tyska version. Rent estetiskt vinner den på grund av Wenders konsekventa cinematografi (notera t.ex. hans subtila användande av rött bland allt det 1970-talsbruna), Dennis Hoppers karaktär är långt ifrån Highsmiths Ripley. Romanen kan absolut läsas av alla, särskilt av deckarfantaster, men filmen är nog mest för personer med en fäbless för 1970-talsestetik. Mer om filmen här.

 

 

3.  Winifred Watsons Miss Pettigrew Lives for a Day (1937) / Miss Pettigrew Lives for a Day (Nalluri, 2008)

Persephone Books är ett brittisk förlag som specialiserat sig på att publicera engelskspråkig litteratur från mellankrigstiden och det är dem vi har att tacka för att Watsons roman återigen finns i tryck. Miss Pettigrew är en riktig feel-goodroman men i mellankrigstappning. Filmversionen är ljuvlig, ljuvlig med lite mörkare undertoner än romanen. 1937 kunde man nog ana vart det barkade rent politiskt, men 2008 visste man ju säkert vad som sedan skedde. Kan inte rekommendera både roman och film nog. Mer om romanen här.

 

Bubblare - alltså, jag skulle kanske skrivit (igen) om de här romanerna och adaptionerna istället: The Blank Wall/The Deep End, Black Narcissus och Winter's Bone - se dem, läs dem!

 

Tematrio - boksaker

Lyran anordnar en tematrio på boksaker. Här tre boksaker hemma hos mig:

 

En bokborste. Vadå. En sådan har väl alla?

 

Litterära muggar. Från vänster: En kopia av Dr. Johnsons "gruel mug," en mugghyllning till systrarna Brontë och slutligen Penguins muggversion av Wools eget rum. Om ni inte vet vem Dr. Johnson var, v.g. googla. Han var ett geni.

 

 

En samling gamla bibliotekskort (här endast utan foto och/eller namn). Vissa har jag t.o.m. uppdaterade versioner av! Ett stämpelkort från Blackwell's slank med.  

 

 

Okej, jag fuskar och utnämner en fjärde grej: tantiga broderade bokmärken. De är jättefina men alldeles för tjocka för att ha i de flesta böcker. Jag sydde ihop den första, orkade inte göra klart den andra och den tredje är kvar i paketet. Hittas på "the haberdashery department" i Londons ljuvligaste varuhus, Liberty's. "Haberdashery" är f.ö. ett av mina favoritord på engelska. Smaka på det: ha-ber-daa-sher-yy. Ljuvligt.