Michael Cunningham "The Hours"

Mitt bokprojekt går ut på att läsa böcker som stått olästa i bokhyllan alltför länge. Jag baserar urvalet på listan 1001 böcker att ha läst innan du dör. Och nej, jag äger verkligen inte alla titlarna, men säkert närmare 300 av dem. Och av dem är hälften fortfarande olästa. Iom projektet hoppas jag ändra på det. Hittills har jag hunnit med 12 böcker...

Nej, det gick inte. Filmversionen tog överhanden och stoppade alla försök att ta till mig Cunninghams bok på dess egna villkor. Om det överhuvudtaget är möjligt med en bok som baseras på en annan roman. För med varenda mening Cunningham lånar från Virginia Woolf flöt inte bara filmen utan också Mrs Dalloway upp och lade sig som ett tolkningsfilter över handlingen. Jag tror nog att The Hours är mycket bra, men kan inte säga det bestämt eftersom den i mitt fall blandas ihop alltför mycket med en underbar film och en närmast hypnotisk Woolf-roman. Nästa bok i projektet är Barbara Kingsolvers The Poisonwood Bible.

Tillbaka till Manderley

Calliope har läst Rebecca och tyckte sådär. För mig är boken en storfavorit som jag läser om lite då och då, men jag tipsade henne istället om Sally Beaumans Rebecca's Tale som är nästan lika bra. Susan Hills Mrs. de Winter, som tar vid där Rebecca slutar, tyckte jag däremot var ganska dålig.

Eftersom jag nyss läst ut Simenons Dirty Snow (kommentarer följer) har jag börjat bläddra lite i Daphne av Justine Picardie, som Läsdagboken tipsade om för ett tag sedan. Boken utspelar sig parallellt under två tidsperioder, där den moderna berättelsen är en omskrivning av just Rebecca. Idén känns igen från Michael Cunninghams Timmarna. Efter bara två sidor är jag lite skeptisk, men jag kanske ändrar mig. Den som undrar var Picardie hittat information om Menabilly, du Mauriers hus i Cornwall som också var inspirationskälla till Manderley, kan läsa om det på hennes blogg.