"Life is a dream from which only death awakens us"

Hur tankarna vandrar iväg när man läser parallellt. Från öar i Stilla Havet till Proust. Within a Budding Grove föregås som sig bör av Swann's Way i samma volym. Mina marginalanteckningar är guide för bläddrandet bakåt. Plötsligt läser jag: "musik för en öde ö". Hur tänkte jag då? Fundera själva:

"Perhaps it is not-being that is the true state, and all our dream of life is inexistent; but, if so, we feel that these phrases of music, these conceptions which exist in relation to our dream, must be nothing either. We shall perish, but we have as hostages these divine captives who will follow and share our fate. And death in their company is somehow less bitter, less inglorious, perhaps even less probable."

-Marcel Proust, Swann's Way (s. 381)

Jane Mendelsohn - "I was Amelia Earhart"

"Today when I think of my former life, I think of it as a dream. In the dream I am another person. In the dream I am the most famous aviatrix of my day, a heroine. I am Amelia Earhart.

[---]

Weaving in and out of the strange clouds, hidden in my cockpit, submerged, alone, on the magnitude of this weird, unhuman space, I feel as if I am not alive. That's what I want, that feeling. I want this dream of death I'm passing through." (s. 5-12)

Jane Mendelsohn har skrivit en roman om en Amelia Earhart som överlever världsomflygningen, som landar sin silverskimrande Lockheed Electra på stranden till en atoll, där hon sedan blir kvar. Och det är bland det vackraste jag läst om mänsklig frihetslängtan. Och väldigt vackert om kärlek. Tidigare inlägg: biografi.