Fel, fel titel på den här pusseldeckaren! Naturligtvis borde den heta något i stil med The Jane Austen Letters eftersom brev skrivna av just Austen figurerar prominent i handlingen. "Den sista detektiven" syftar istället på Peter Diamond, kommissarie i staden Bath, som arbetar utifrån traditionella polismetoder och misstror den ökade förlitningen på teknisk bevisning. Han är alltså, just det, den sista verkliga detektiven.1991, när boken först publicerades, hade Jane Austen tydligen inte hunnit bli big business i Bath, vilket förklarar allt hullabaloo kring den Austen-utställning som beskrivs. Idag är det annorlunda, Austen associeras ofta med Bath trots att hon som Lovesey påminner tyckte att det var ett riktigt hemskt ställe. Jag håller inte med - älskar Bath och skulle gärna bo där. Det är lätt att förstå varför också romarna blev förtjusta i platsen. Kullarna runt staden för tankarna till Toscana.
Men jag tappar tråden. Lovesey har som sagt skrivit en litterär pusseldeckare. Lite sur blir jag dock när vissa ledtrådar uppdagas först mot slutet. Det är faktiskt riktigt ohederligt i just pusseldeckare. Handlingen i korthet: en kvinna hittas död i floden, mördad. Misstankarna riktas genast mot den äkta mannen, universitetsprofessorn. När sedan teknisk bevisning pekar ut ytterligare en mordmisstänkt, får Diamond spel och påbörjar en privat utredning. Hans uppmärksamhet dras till nyupptäckta brev skrivna av Austen.
Nja, säger jag om den här boken. Tycker upplägget med den buttre kommissarien är alltför använt och tror mer på de historiska deckare Lovesey skrivit tidigare. Den falske kommissarie Dew är som jag redan påpekat bland det bästa jag läst i genren. Smart, rolig, oväntade vändningar i handlingsförloppet och med ett slut som för tankarna till Paul Austers New York-trilogi. Jag undrar dock, vem tusan läser Lovesey? Jag läser aldrig en enda recension, men han skriver tydligen fortfarande böcker i Bath-serien med Peter Diamond i huvudrollen. Slutsats: The Last Detective fungerar bäst som litterär förberedelse till besök i just Bath. Fast läs hellre (om) Austens Persuasion, när vi nu är inne på henne.
