Charlotte Brontë - "Shirley"

Färre Brontërelaterade böcker blev lästa under februari än planerat. Orsaken var mest tidsbrist, men det berodde också på att Charlotte Brontës romaner Villette och Shirley är riktiga tegelstenar, den senare alltför otymplig också till innehållet för att riktigt falla mig i smaken.

"Förvänta Er inte en romantisk berättelse", varnar Brontë sina läsare. Shirley (1849) är en historisk roman som utspelar sig i början på 1800-talet. Fast visst rör det sig också om en kärlekshistoria. Två vänninor, Caroline och Shirley, faller för samma man, Robert Moore. Han friar till den mer välbärgade Shirley eftersom hans spinneri hotar att gå i konkurs, men älskar egentligen Caroline. Förvecklingar följer.

Shirley är också en skildring av de s.k. Ludditeupproren i början av 1800-talet. Då protesterade arbetare i norr mot den ökade mekaniseringen av brittiska bomullsspinnerier. Brontë förklarade det historiska perspektivet med att andra författare var så mycket bättre insatta i samtida samhällsproblem än hon själv var. Frågan är hur insatt hon var i historiska händelser. Jag tycker att beskrivningarna av upproren saknar trovärdighet. Brontë lyckas aldrig förklara vari missnöjet hos arbetarna egentligen består. Hon tycks också alltför förtjust i sina konträra gentlemannahjältar. Själv föredrar jag Elizabeth Gaskells betydligt mer nyanserade skildring av klasskonflikter i romanen North and South.

Slutligen saknar Shirley det framåtsträvande handlingsförlopp som gör både Jane Eyre och Villette till sådana intensiva läsupplevelser. Texten är mer fragmentarisk och betonar vikten av att kunna förlåta - på både ett personligt och ett samhälleligt plan - för att kunna gå vidare. Det är fint, men i det här fallet inte särskilt engagerande.

Engelsk klassiker

Tre ljuvliga BBC-filmatiseringar av Elizabeth Gaskells böcker finns nu på dvd. Gaskell är inte särskilt läst längre, vare sig i Storbritannien eller Sverige. Hon är skymd av Jane Austen och systrarna Brontë. Ändå är hon modernare och skriver bra. Austen är kvickare och Brontësystrarna mer passionerade, men Gaskell är rolig, gripande och lysande som social observatör. Dickens uppskattade hennes berättelser och flera av romanerna publicerades först i serieform i veckomagasinet Household Words, för vilken han var redaktör. Debutromanen Mary Barton publicerades anonymt. De senare under titlen Mrs. Gaskell för att poängtera anständighet trots romanskrivande (jo, jo). Gaskells biografi över Charlotte Brontë är ett liknande projekt, där Brontës litterära färdigheter patologiseras och stereotypt kvinnliga egenskaper betonas. Kanske är det därför hon inte läses. "Mrs. Gaskell" låter gammalmodigt och instängt (som "Mrs. B" kanske?). Men så är det inte alls.

(Hotet om) förändring och vad det gör med ett samhälle intresserar Gaskell. Hennes mest kända roman Cranford är ett underbart porträtt av en engelsk småstad i mitten av 1800-talet, dominerad av självständiga, medelålders kvinnor. I North & South (min favorit) kontrasterar hon samma småstadsliv med det framväxande industrisamhället i norra England. Gaskell är kritisk till barnarbete och fabriksarbetarnas livsvillkor. Samtidigt beundrar hon framåtsträvandet och entreprenörsandan hos fabriksägarna. De tillhör en ny generation som ska göra rent hus med det gamla, aristokratiska England. I kärlekshistorien mellan idealistiska prästdottern Margaret Hale, nyss uppflyttad till industristaden Milton, och fabriksägaren John Thornton får konflikten närhet och nerv. Det är Stolthet och fördom med det Edward Said saknade hos Austen: ett historiskt och politiskt sammanhang. Wives and Daughters har jag inte läst men hoppas göra det innan jag ser serien (missade avsnitt eftersom jag inte ägde en tv). Har serierna visats på svensk tv ännu? Om inte, sker det nog snart. I väntan: läs böckerna.