tematrio - biografier

Lyrans tematrio handlar om biografier. Och sådana har jag ju läst ett antal sedan jag började blogga (och ännu fler innan dess). Här kommer tre tips på verkligt bra sådana, som jag också skrivit om förut. Tyvärr (?) är ju samtliga på engelska (och bubblaren på franska) men jag uppmuntrar alla att göra ett försök med dessa ändå. Klicka gärna på titlarna för att komma till inläggen jag skrivit om dem:

1. Phyllis Rose: Parallel Lives: Five Victorian Marriages (1983)

Det här är en så kallad gruppbiografi om - som titeln antyder - fem kända viktorianska äktenskap. En slags samhällshistoria i mikroformat. Jag vet tyvärr inte om den här biografin översatts till svenska, men är den inte det så borde den vara det, för oj vilken underhållande läsning. Lite i stil med Johan Hakelius Döda vita män (2009). 

2. Susan Wade: Still Missing: Amelia Earhart and the Search for Modern Feminism (1993). En fantastisk biografi över den första kvinnan att flyga ensam över Atlanten. Wade placerar Earhart i ett feministiskt sammmanhang, som en av många kvinnliga pionjärer under början av 1900-talet. 

3. Elizabeth Winder: Pain, Parties, Work: Sylvia Plath in New York, Summer 1953 (2013). Till skillnad från de biografier som fokuserat på poeten Sylvia Plaths självmord i London, handlar Winders biografi om Plaths tid som 20-åring i New York, precis efter att hon vunnit en författartävling för Mademoiselle och bjudits in att tillbringa sommaren på tidningens redaktion i New York. 

Bubblare: Benoîte et Flora Groult: Journal à quatre mains (1962).

Två systrar i Paris som skriver gemensam dagbok under andra världskriget. Kan det vara något? Jo det kan det faktiskt och det är helt tokigt att den inte översatts till svenska - eller har den det? Påminner om Irène Némiroskys Suite Française.

Lästrio: Jaget och den andre

Kanske beror det på mediaintresset för Noréndagböckerna. Jag antar hur som helst En annan sidas trioutmaning, själv/biografier, via Bokbabbel. Dock med reservation, eftersom det rör sig om två genrer där skillnaderna stavas sanningsanspråk och läsarattityder. Gällande det senare: jag läser självbiografier för att lära känna mig bättre. Biografier för skvallerpotentialen och tiden. Därför blir det två listor. Men ändå, vad svårt att begränsa titlarna till tre!

Självbiografier:

1. Birgitta Stenberg: Kärlek i Europa. Modern svensk klassiker om Europaresor innan interrailkort och språkstudier. Om att hitta en identitet utanför snäva köns- och författarroller, med skickliga metanarrativa inslag. Den klart bästa i tetralogin (fast egentligen fem, med Alla Vilda). Mustig, rolig och ibland tragisk bladvändare.

2. Simone de Beauvoir: En familjeflickas memoarer. Igen, den första i en serie om fyra självbiografier. En Bildungsroman i strikt bemärkelse där Beauvoir skildrar sin väg genom det franska utbildningssystemet, uppbrottet från hemmets katolska medelklassmoral och mötet med Sartre. Kan också läsas som del av existentiellt livsprojekt. Mer spännande än det låter.

3. Jean-Jacques Rousseau: Bekännelser. Han är världslitteraturens mest självupptagna geni (på papper) och oavsiktligt tragikomisk. Olyckligt förälskad i varenda societetskvinna han möter och med åren alltmer paranoid. Men, det är också ett känsligt självporträtt av en tänkande man som aldrig kände sig i takt med tiden.

Biografier:

1. Andrew Wilson: Beautiful Shadow: A Life of Patricia Highsmith. Det tål att repeteras: en nattsvart personlighet skildras och resultatet är lika spännande som hennes egna böcker.

2. Robert Caro: The Power Broker: Robert Moses and the Fall of New York. Episk biografi över stadsarkitekten Moses, utformaren av det moderna New York. Minst lika rafflande som Gudfadern men på rätt sida (oftast) om lagen.

3. Phyllis Rose: Parallel Lives: Five Victorian Marriages. Gruppbiografi över äktenskap mellan kända viktorianska män och kvinnor. Ger oöverträffade insikter i tidens sexualmoral och äktenskapsproblem. Ex. John Ruskins traumatiska upptäckt av fruns könshår.

(Bubblare: Alex Haley: The Autobiography of Malcolm X. Pga spökskriveri egentligen biografi, men strunt i det. Suverän skildring av medborgarrättsrörelsen och att vara svart man i 1960-talets USA. Samt Antonia Fraser: Marie Antoinette. Mycket bättre än filmversionen. Glamour, politiskt intrigerande och revolution. Här finns allt.)