Hur handskas man med friheten om man levt hela sitt liv som slav och hur överlever man i ett fientligt, vitt majoritetssamhälle? I von Triers film Manderlay väljer de nu fria männen och kvinnorna att isolera sig och fortsätta som om ingenting har hänt. I självbiografiska Up from Slavery (1901) är istället praktiskt arbete nyckeln till en fridfull integrering. Sömmerskor, kockar, murare osv. fyller viktiga funktioner i alla samhällen, skriver Washington och startar yrksesskola för svarta. Den nyvunna rösträtten lägger han däremot ingen större vikt vid. Svart rösträtt var ett känsligt ämne i den amerikanska södern efter rekonstruktionen. När Washington avfärdade rösträttens betydelse vann han nog popularitetspoäng hos nervösa vita läsare. I norr gick däremot svarta intellektuella i taket och kallade honom rasförrädare.
Fast Washington beskriver delvis en annan verklighet än den i norr. Den svarta befolkningen i södern befinner sig i en akut ekonomisk och moralisk kris, påpekar han i boken. I förlängningen kommer yrkeskompetensen att medföra en högre levnadsstandard för hela gruppen, men då gäller det att inte alienera den vita majoriteten. Jag tolkar hans avfärdande av rösträtten som taktisk. Washingtons projekt, framförallt Tuskegee Institute, den yrkesskola han startade upp från grunden, var oerhört framgångsrika. Mycket tack vare den politiska balansgången, misstänker jag. Up from Slavery är pedagogiskt och politiskt manifest, exemplarisk självbiografi och samtidigt - för en viss läsare - en lugnande bekräftelse på att också den fria svarta individen minsann visste både sin samhällsnyttiga och underordnade plats.
