BOKKLUBBEN VID LIVETS SLUT
Roman - Modernista
[0]
Tänk dig att du ska ge dig ut på en resa. Du vet inte riktigt hur lång resan kommer att bli, men du vill ändå ha en bok att läsa på planet. Inte för kort - du vill inte bli sittande i flygstolen utan något att läsa. Men inte heller för lång - du vill ju hinna läsa ut den innan du kommer fram, vill veta hur boken slutar innan det så att säga är för sent. Precis så (svårt) är det att välja ut böcker när man är med i en bokklubb "vid livets slut".
Just den här bokklubben har bara två medlemmar, journalisten Will Schalbe och hans mamma Mary Anne. Böcker har alltid fungerat som en bro mellan mamma och son, som ett sätt att ta upp och diskutera lite obehagligare ämnen, något att lugna nerverna med vid oro eller stress. Och vad kan vara mer stressande än att dels genomgå cellgiftsbehandling för bukspottskörtelcancer, dels sitta vid sin mammas sida och se henne må allt sämre? Under Mary Annes sista tid i livet hinner hon och Will läsa och diskutera en lång rad böcker, alla samlade i en litteraturlista längst bak i boken. Flera titlar är bekanta för mig, men jag får också nya spännande boktips.
Will Schalbe är alltså journalist, ingen stor författare, och kanske är det därför den sanna berättelsen inte lyckas beröra mig. Det är ändå lite svårt att vara kritisk mot något som så uppenbart är skrivet med hjärteblod, en kärleksfull hyllning till minnet av en älskad mamma, en stark kvinna med stort engagemang för flyktingfrågor, som outtröttligt samlar in pengar för att bygga bibliotek i Kabul och som alltid öppnar famnen för behövande. Och så är det det här med bokklubben också ... Will Schalbe säger det själv: Hur skulle en bokälskare kunna undgå att älska en bok som i sin tur handlar om kärleken till böcker? Då handlade det om Drottningen vänder blad - Alan Bennett, jag ville gärna att det skulle gälla även Bokklubben vid livets slut, men förälskad blev jag tyvärr inte.
Kanske är det boken svaghet och styrka att han håller ett distanserat journalistiskt avstånd. Det är en svår balans mellan iaktta kyligt och överdrivet känslosamt.
SvaraRaderaJag brukar inte förespråka sentimentalitet, men här tyckte jag nästan att det var något som saknades! I alla fall för min egen läsupplevelse. Visst är det en svår balans, men jag tyckte nästan WS var ... kyligt känslosam, för att låna dina ord i kommentaren.
RaderaMary Anne var en speciell kvinna, hann uträtta mycket för de små utsatta, trevligt att biblioteket i Afghanistan blev klar. Tänk att ha en så stor familj, där alltid någon kunde sitta med henne under de långa behandlingar, fast alla väldigt upptagna i var sitt håll. Jag kommer att läsa några av alla fina boktips.
SvaraRaderaMycket speciell! Jag är också tacksam för alla boktips, och att de fanns så bra samlade på en litteraturlista. Blev nyfiken på flera titlar där.
RaderaJag läste också boken och kände "ömsom vin ömsom vatten". Distansen störde nog mig också och jag fängslades inte av den berättelsen- däremot av kvinnan, modern. Lästipsen var dock många och precis som Hannele ovan kommer jag att kika närmare på en del av de böcker som nämndes. (Jag har faktiskt redan börjat med Wallace Stegners "Crossing to Safetey" för just den blev jag väldigt nyfiken på.
SvaraRaderaJa, det var lite underligt faktiskt. Jag ville gärna läsa om kvinnan/modern men det blev inte riktigt den berättelse jag hade tänkt mig ...
Radera