2009 läste jag ett par böcker som gjorde mig lite besviken på några gamla favoriter (men det var inte därför jag tog en bloggpaus 2010 och -11 ...), bl a
Patienten - P D James,
Man utan minne - Nicole Krauss och
Mörkermannen - Unni Lindell. Tack och lov fanns det några riktiga guldkorn också!
Jhumpa Lahiri
FRÄMMANDE JORD
Noveller - Brombergs
[++]
Jhumpa Lahiris förra novellsamling,
Den indiske tolken, var så bra att jag genast började längta efter nästa samling berättelser,
Främmande jord. Titeln kommer från det citat av Nathaniel Hawthorne som boken inleds med:
Mina barn har andra födelseorter än jag och om jag får råda över deras framtid kommer de att sticka ner sina rötter i främmande jord. Kulturkrockar och hur det är att leva i exil, mer eller mindre frivillig, är ett tema jag gärna väljer att läsa om (och personerna stannar kvar hos mig länge, som iranska Maryam i
Och var hör du hemma?, den ukrainska familjen i
En kort berättelse om traktorer på ukrainska, exilirakierna i
Nymåne, exilkubanerna i
På Kuba var jag en schäfer m fl…)
Det är något med brytningen mellan nytt och gammalt, i form av det nya landet och det gamla, som fascinerar mig. Det gamla hemlandet idealiseras ofta av den äldre generationen, medan de yngre på ett annat sätt måste ta till sig det nya för att kunna gå vidare i livet. En ny brytning skapas, mellan barn och föräldrar. Man kan förstås också tackla situationen som några av föräldrarna i
Främmande jord:
Enligt deras sätt att se var deras barn immuna mot alla sådana prövningar och orättvisor som de själva hade sluppit ifrån när de lämnade Indien, som om de vaccinationer barnläkaren hade gett [dem] när de var små garanterade dem en tillvaro fri från lidande. Riktigt så enkelt är det ju tyvärr inte…
När en situation i boken liknas vid en upplevelse av ett konstverk (Van Eycks Bröllopsmålning, den med ett par som står hand i hand i ett sovrum med en liten hund, på väggen en konvex spegel som speglar allt) tänker jag att det också stämmer in på flera av Jhumpa Lahiris noveller:
Det var som den där målningen de hade tittat på i London, den lilla spegeln i bakgrunden som avslöjade mer än vad rummet vid en första anblick tycktes innehålla. Så är det t ex i novellen Helvete och himmel, ett stilla berättande som på slutet får en dramatisk knorr, som avslöjar så mycket mer. Mitt allra högsta betyg brukar jag ge böcker jag kan tänka mig att läsa om. Det kan jag med
Främmande jord.
En del bloggbesökare hittar hit genom att söka efter information om
Det är så konstigt nuförtiden, jag har undrat om den på något sätt kan ingå i någon kurslitteratur? Det borde den i alla fall göra.
Karin Flygare
DET ÄR SÅ KONSTIGT NUFÖRTIDEN
Roman – Alfabeta
[+]
Stackars gamla mamma, åttiosex år, har med tiden blivit alltmer förvirrad. Ändå får hon försöka klara sig i eget boende, trots att nycklarna väldigt ofta är borta, precis som glasögonen och sedan ska man visst komma ihåg att äta och byta underkläder ibland också. Svårast för hennes dotter Birgitta är kanske ändå att hon oftast inte känner igen henne, utan förväxlar henne både med barnbarnen och sin make, död sedan många år.
Mitt i röran ska Birgitta försöka leva sitt liv, med en ständig oro för att mamma ska råka riktigt illa ut och med dåligt samvete för allt hon inte hinner eller orkar göra. Dessutom kommer andra känslor in i bilden, sådana man inte är särskilt stolt över. Förtvivlan, hopplöshet, otålighet och kanske till och med hat ibland, när pressen på en anhörig blir för stor. För man ska också orka med att handskas med byråkratin och eventuella byten av vårdhem och personal och det är över huvud taget lite som att ha ett barn på ett illa fungerande dagis. Men det är skillnad på när en liten unge och en gammal människa kissar ner sig...
Det är så konstigt nuförtiden är en sorglig bok förstås, men den skildrar också med värme och medmänsklighet något många av oss har upplevt eller tyvärr kommer att få uppleva. Karin Flygare är socionom och bestämde sig efter drygt trettio år i yrket för att skriva en bok om sina erfarenheter. Hennes förhoppning är att kunna påverka, och även om jag tycker det är hemskt att hon inte har kunnat göra det tidigare, hoppas jag att det är precis vad hon uppnår nu.
Anita Shreve är en favorit som står sig.
Anita Shreve
EFTERDYNINGAR
Roman - W&W
[+]
Ungefär en gång om året dyker det upp en ny Anita Shreve och förr eller senare brukar den också hitta hem till mig. Sist var det
Strandsommar, om Sidney, som ”i efterdyningarna” (som jag skrev i min recension) av två misslyckade äktenskap mest flyter runt i livet. I år heter boken
Efterdyningar (!) och handlar om efterspelet till en sexskandal på en snofsig internatskola i New England.
Skolans rektor blir naturligtvis chockad när det dyker upp bevis i form ett videoband, kanske främst för att killarna som syns på filmen hör till skolans mest lovande avgångselever. Alkohol, minderårig flicka och äldre basketspelare – nej, ingen bra kombination. Trots att rektorn bestämmer sig för att försöka skydda eleverna och skolan genom att lägga locket på, läcker till sist allt ut, filmen hamnar på YouTube och den lilla staden översvämmas av journalister och tv-team.
Historien benas upp med hjälp av flera berättarröster, de inblandade själva, föräldrar, skolans personal och andra i deras närhet. Resultatet blir tvärtemot vad man skulle kunna tro inte ett dugg splittrat, utan starkare, mer inträngande och boken är – som vanligt – i princip omöjlig att lägga ifrån sig. Familjekriser och stor sorg, intressanta frågeställningar och fina karaktärsskildringar, bra språk, ja, jag är nöjd.
