Tysk torsdag med tematrio - Prisvinnare

De senaste veckorna har priserna regnat över litteraturvärlden och ett par av dessa böcker och författare står så klart nu på min läslista. (Fast kanske inte Patrick, inte just nu i alla fall ...)

Jag ♥ litteraturpriser och håller gärna koll på bl a Deutscher Buchpreis för att få tips om nya spännande tyskspråkiga författare. Nobelpriset är en källa till spänning varje höst och till våren brukar jag vilja läsa så många som möjligt av de nominerade till Sveriges Radios Romanpris, alltid lika intressant med juryns diskussioner.

Veckans uppmaning: Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.

1. Högst upp på läslistan just nu står årets bästa tyskspråkiga roman, i alla fall enligt juryn för Deutscher Buchpreis, Kruso - Lutz Seiler, som jag skrivit lite mer om här. Hade ju tänkt låna e-boken direkt när Goethe Institut släppte titeln den 17 oktober men datumet var plötsligt framflyttat till den 1 november?! Samma sak gäller ibland för omlån, kanske finns boken då inte tillgänglig förrän ett par veckor senare, jag förstår dig inte riktigt, Goethe.

2. Vor dem Fest - Saša Stanišić vann tidigare i år bokmässans pris i Leipzig, boken var även nominerad till årets tyska bokpris men klarade sig inte till den korta listan. En tragikomisk berättelse (ja, det gör mig lite orolig ...) om kvällen innan den stora gårdsfesten i en liten östtysk by.

3. Och nu påminner jag mig själv om att jag tidigare skrivit om vinnaren av det tyska krimipriset 2013, Grenzfall - Merle Kröger. Jag tyckte att den verkade spännande då, baserad på ett verkligt fall 1992, då ett jaktsällskap vid gränsen mellan Tyskland och Polen en tidig morgon dödar två romer. Var det olyckshändelse eller mord?

Grattis Patrick!

Helt fel ute var jag som trodde på Afrika (Thiong'o eller Djebar), för årets Nobelpris i litteratur tilldelas den franske författaren Patrick Modiano, med motiveringen För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld.

Jo, men det var ju så länge sedan som 2008 som en fransman fick priset senast, så det var kanske på tiden ... Nu ska jag i alla fall sluta tänka i geografiska banor när jag spekulerar, det är uppenbarligen inget viktigt kriterium för Svenska Akademien. Och kanske med all rätt? Jag ska så klart ge Patrick Modiano en chans, det finns en hel del översatt till svenska. Fast just precis nu är jag lite sur ...

Tre på tre: Weep Not, Child (bonus)

Nej, den kenyanske författaren Ngũgĩ wa Thiong'os debutroman från 1964 Weep Not, Child (svensk titel: Upp genom mörkret) ingick inte i den ursprungliga Tre på tre-trion. Jag gjorde samma sak förra året, då det började brinna i nobelknutarna ... Mitt tema var Asien och jag plockade in den eventuelle pristagaren Ko Un och läste Stundens blomma (min recension).

Weep Not, Child är en ganska rak och enkelt berättad roman, där vreden ändå sprakar mellan raderna. En liten Romeo och Julia-historia insprängd i handlingen är tyvärr inte lika engagerande, men som sagt, detta är en debutroman som just i år har 50 år på nacken (precis som vissa bokbloggare ... ;) Möjligen är den också en parallell till författarens egen uppväxt där pappan hade flera fruar och valet stod mellan utbildning och en egen framtid eller familj och ett traditionellt liv. De två bröderna i boken, Kamau och Njoroge, väljer var sin väg, men det blodiga Mau Mau-upproret mot de vita nybyggarna, som sedan ledde till Kenyas självständighet 1963, sätter käppar i hjulet för dem båda två.

Precis som i Kärleken, kriget - Assia Djebar (min recension) är temat alltså Afrikas kolonisering, territoriekonflikter och kampen om åtråvärd mark. Ngũgĩ wa Thiong'o har fortsatt att kritisera kolonialismen och neokolonialismen (läs lite mer här), medan Assia Djebar skriver bl a om språk och identitet, om muslimska kvinnors levnadsvillkor och rätt till utbildning. Hur som helst blir jag inte särskilt förvånad om vi får en afrikansk nobelpristagare i år.

Jag nobelprisspurtar™

Och med det menas att jag under de sista skälvande dagarna innan årets Nobelpris i litteratur tillkännages försöker hinna med så många som möjligt av de författare som brukar nämnas i samband med priset och som jag inte har läst tidigare. Just nu Cees Nooteboom, ganska långt ner på oddset, men även Ngugi Wa Thiong'o som har klivit om Haruki Murakami och toppar listan! Gärna för mig, nu när jag läser hans debutroman Weep Not, Child från 1964, en bok som kan ses som inledningen till trilogin med Om icke vetekornet och En blomma av blod.

Är: kenyansk författare som innan han antog sitt kikuyunamn Ngũgĩ wa Thiong'o hette James Ngugi. Uttalas GU-gi wa-ti-ONG-go. Övertygad marxist.
Född: 1938 i Kamiriithu i centrala Kenya. Lever sedan 1982 i exil i Storbritannien och USA.
Skriver: sedan 1978 endast på kikuyufolkets språk kikuyu för att nå bönderna och arbetarna. Teman är kolonialismen och neokolonialismen.
Böcker: flera verk är översatta till svenska, t ex Djävulen på korset, Floden mellan bergen.
Dessutom: kan förstå och tala svenska efter att ha deltagit i en filmkurs i Sverige 1986, vilket även gav honom en son som har vuxit upp med sin svenska mamma.

I rest my case.

Tre på tre: Kärleken, kriget: en algerisk mosaik

Jordens näst största kontinent Afrika är mitt tema för läsutmaningen Tre på tre och jag ser fram emot att lära mig mer om den och dess författare. Jag börjar i norr med Assia Djebars Kärleken, kriget, främst för att hon kan vara årets nobelpristagare i litteratur. Assia Djebar är en pseudonym för Fatima-Zohra Imalayens, algerisk-fransk författare, översättare och filmskapare. Hon är född i Cherchell, Algeriet, precis som en av karaktärerna i den här boken. Så är detta självbiografiskt? Till viss del kanske?

Boken har underrubriken "en algerisk mosaik" och jag får ibland anstränga mig för att fästa blicken i detta myller av människor och röster. Särskilt svårt har jag att intressera mig för krigskorrespondenternas rapporter från den franska invasionen av "den ointagliga staden" Alger 1830 och soldaternas redogörelser för olika operationer och  expeditioner. När det gäller deras motsats, skildringarna av livet ur ett kvinnligt perspektiv, om den trettonåriga herdinnan Cherifa och andra algeriska kvinnors vittnesmål, flyter läsningen typiskt nog på betydligt enklare. Krig och kärlek, man och kvinna, kristendom och islam, aldrig mötas de två ... (?)

Den franska invasionen var början på 130 års ockupation och när en av brevskrivarna noterar att "denna lilla strid är en förtjusande anblick" vänder det sig i magen. Assia Djebar beskriver Algeriet som en kvinna omöjlig att tämja, invasionen är en våldtäkt, ett våldsamt intrång. Jag fastnar för en fruktansvärd liten scen där några tillfångatagna algeriskor envist vägrar erkänna sig besegrade. När de förs genom byn i en segerparad kladdar de ner sig med lera och exkrementer för att skydda sig mot det okända, "de otrogna". De maskerar sig alla så gott de kan och skulle göra det med sitt blod om så blev nödvändigt. Vare sig det handlar om franska krigsherrar, inhemsk gerilla eller andra krafter drabbas även kvinnorna, unga som gamla, hårt av striderna, med barn och annan familj som dödas, hus som eldas upp, matförråd som plundras, kläder som slits av kroppen, tortyr och våldtäkter. Jag är lite nyfiken på något jag tidigare har läst om Assia Djebar, att hon till skillnad från andra feminister inte tar avstånd från religioner för att de är patriarkala, och undrar hur den inställningen påverkar hennes chanser till ett Nobelpris i litteratur 2014. Vad tror du?

Läs gärna mer hos Hanna och Anna som också har läst Kärlek, kriget.

Vem blir'e?

Tog en sväng om stadens högskolebibliotek och hittade tre godbitar. Extra lästid? Nix, fanns inte för utlån ...

Dessa fyra författare (Svetlana Aleksijevitj, Cees Nooteboom, Ngũgĩ wa Thiong'o och Assia Djebar) är ständiga kandidater till Nobelpriset i litteratur. Tittar man på oddset just nu har den albanske författaren Ismail Kadare seglat upp till tredjeplatsen, så jag får väl ta en sväng till bibblan igen kanske.

Vem är din vinnare?

Det är aldrig för tidigt att börja prata om Nobelpriset

Det börjar bli dags att hålla ett öga på de aktuella oddsen, där Haruki Murakami som vanligt toppar listan. Nej, han kommer inte få Nobelpriset i litteratur i år heller.

Bei Dao är en klättrare f n på femte plats, en pseudonym ("Norra ön") för den kinesiske poeten Zhao Zhenkai. Tror inte på honom heller, trots att han är översatt av Göran Malmqvist ...

Återkommer med mitt eget tips så småningom och hoppas förstås att jag ska pricka rätt i år också! Kanske kommer jag gissa på Assia Djebar, just nu på andra plats på oddslistan. Hennes Kärleken, kriget kommer i alla fall bli min första bok i höstens Tre på tre.

Är: pseudonym för Fatima-Zohra Imalayens, algerisk-fransk författare, översättare och filmskapare.
Född: 1936 i Cherchell, Algeriet
Skriver: om bl a muslimska kvinnors levnadsvillkor och rätt till utbildning. Tar till skillnad från många andra feminister inte avstånd från religioner för att de är patriarkala.
Böcker: förutom tidigare nämnda Kärleken, kriget finns på svenska t ex Ingenstans i min fars hus och Sultanbrudens skugga.
Läs mer: Världslitteratur.se

Viftar med flaggan!

Kanske?

Egentligen är det Pocketlover som flaggar för en ny omgång Tre på tre, en läsutmaning där jag har hittat flera nya favoriter. Självklart kommer jag läsa tre böcker på ett visst tema i höst, med start den 1 september. Det kan bli Afrika i år men jag har inte riktigt bestämt mig än.

Mina tidigare val:

2013: Asien, jag läste Anil's Ghost - Michael Ondaatje, Det kala trädet - Park Wan-Suh, Stundens blomma - Ko Un samt en bonustitel: Shanghai Performance - Silke Scheuermann.

2012: Nobelpriset, jag läste Gräset sjunger - Doris Lessing, Afrikanen - J M G Le Clézio och så bestämde jag mig för att läsa Haruki Murakami, för säkerhets skull liksom. Fågeln som vrider upp världen blev det.

Tematrio - Inledningar

I förra veckans tematrio handlade det om de så viktiga första raderna i en bok: Berätta om tre minnesvärda inledningar! Det finns så många bra, men här är mitt urval av inledningsmeningar:

1. Den dag då de skulle döda honom steg Santiago Nasar upp halv sex på morgonen för att gå och möta fartyget som biskopen skulle komma med. - Krönika om ett förebådat dödsfall - Gabriel Garcia Marquez. En klassiker, med en klassisk inledning. Boken kom 1981 och året efter belönades den colombianske författaren med Nobelpriset i litteratur.

2. There came Death hurtling along the Boulevard in waning sepia light. - Blonde - Joyce Carol Oates. Olycksbådande inledning i denna fiktiva biografi om Marilyn Monroe. Kanske ingen klassiker än, men meningen har stannat i minnet efter att jag hörde den läsas upp i Lundströms Bokradio (tror jag!) där en författare (jag har glömt vem!) fick lämna sitt omdöme och gissa författaren. (Minnet är bra men lite för kort ibland ...) I den svenska översättningen lyder meningen: I det avtagande sepiafärgade ljuset kom Döden susande nedför boulevarden.

3. I have just returned from a visit from my landlord - the solitary neighbour that I shall be troubled with. - Wuthering Heights - Emily Brontë. Och så mycket trouble det blir sen, efter en klassisk inledning där man kastas rakt in i handlingen på denna tragiska kärleksroman från 1847. Jag har tidigare skrivit om filmatiseringen från 2011.

Tematrio - julklappstips

En tematrio, det var inte i går! Den här veckan: Berätta om tre bra julklappsböcker!

1. Det mest självklara julklappstipset brukar vara årets nobelpristagare och det har väl aldrig varit sannare än i år. Jag hoppas att böcker av Alice Munro kommer ligga under granarna på många håll, kanske För mycket lycka i pocket.

2. Vill du köpa inbundet? Wolf Hall - Hilary Mantel kom på svenska i år, jag läste på engelska, men hoppas att översättningen håller måttet. En fantastisk historisk roman. Omfångsrik och utmanade, men en riktig läsupplevelse.

3. Till sist mitt bästa faktabokstips (i dessa skinktider ...): Äta djur - Jonathan Safran Foer, prisvärd pocket om författarens egen matresa. En filosofisk titt på djurhållning och matindustri.

Tysk torsdag: Nobel

Under Nobelveckan passar det väl bra att prata lite om tyskspråkiga nobelpristagare i litteratur? Ja, det gör det. Tyskan delar andraplatsen med franskan efter engelskan när det gäller antalet pristagare sorterat på språk, med hela 13 författare:

1902 Theodor Mommsen (Tyskland)
1908 Rudolf Eucken (Tyskland)
1910 Paul Heyse (Tyskland)
1912 Gerhart Hauptmann (Tyskland)
1919 Carl Spitteler (Schweiz)
1929 Thomas Mann (Tyskland)
1946 Hermann Hesse (Tyskland, Schweiz)
1966 Nelly Sachs (Tyskland, Sverige)
1972 Heinrich Böll (Västtyskland)
1981 Elias Canetti (Bulgarien, Storbritannien, Schweiz)
1999 Günter Grass (Tyskland)
2004 Elfriede Jelinek (Österrike)
2009 Herta Müller (Rumänien, Tyskland)

Tre av de sammanlagt tretton kvinnliga författare som belönats med Nobelpriset är alltså tyskspråkiga. Jag ger mig själv knappt godkänt med fem författare (Mann, Hesse, Böll, Jelinek, Müller), jag har inte läst alla på tyska, men det kan vara något att jobba på. Min hemsnickrade prognos säger att det kommer dröja ett tag innan vi får se en ny tyskspråkig nobelpristagare och att det då kommer bli en manlig författare.

Har du läst några tyska nobelpristagare?

Andra som läser och pratar tyskspråkig litteratur i dag:

Ingrid - har läst Preussaren i Jolos essäsamling
Hos mimmimarie handlar det i dag om prinsessan Friederike
Lucka 12 i Feministbibliotekets fina julkalender handlar om Schweiz

Att läsa Alice

Just nu läser jag Alice Munros novellsamling Brinnande livet, det har dragit ut på tiden eftersom jag efter varje novell vill - eller snarare måste - ta en paus och smälta intrycken. Ibland läser jag en gång för att sedan direkt läsa om, ibland bläddrar jag bara tillbaka några sidor för att leta upp ett visst stycke eller några rader. Hos Alice Munro finns det nämligen något mer än vad man tror vid första intrycket, något att återvända till, eller kanske till och med upptäcka för första gången.

Som i novellen Amundsen, där huvudpersonen Vivian Hyde (hyde som i hide = djurhud, skinn eller som i gömma, dölja? Eller som dubbelnaturen doktor Jekyll och mr Hyde?) börjar ett nytt jobb som lärare på ett sanatorium utanför den lilla staden Amundsen, längst upp i norra Ontario. (Amundsen som den norska polarforskaren, som Vivian Hyde går på upptäcktsresa i den kyliga miljön?) Vivian lär känna läkaren mr Fox (som listig som en räv gillrar sina fällor?), de inleder ett förhållande men det blir inte det lyckliga slut de inblandade hoppats på. Berättelsen har hela tiden en kylig ton, helt i klang med miljön där luften var som is och på den frusna sjön förvandlas vågorna till is i samma stund som de bröts. Det verkligen doftar vinter och snö och våta strumpor hela vägen.

Det finns dubbelmeningar att fundera på, små saker som kan ge en djupare insikt i karaktärerna. Ett namn eller en färg eller någon annan liten detalj som blir en nyckel som kan låsa upp hela historien, var och en ännu en liten bit i pusslet som kanske aldrig blir färdigt ... Alice Munros noveller är sällan några lättsmälta praliner, tvärtom mäktiga tryfflar som rymmer ett helt livsöde på bara några sidor. Så mästerligt.

I dag på Nobeldagen/Novelldagen är vi många bokbloggare som skriver om Alice Munro. Surfa runt hos oss:

Lyrans Noblesser
Feministbiblioteket
En dag kanske hon skriver en bok...
Café de la Nouvelle
Västmanländskan
Eli läser & skriver
Cum libris non solus
Lottens bokblogg
Bokmania
Det mörka tornet
Boksnack
Bokmoster
Erikas bokprat
Som ett sandkorn...
Lilla Solberga
Bokdivisionen
Enligt O
Hermia Says
Fru E:s böcker
Kim M. Kimselius
C.R.M. Nilsson
Och dagarna går

Munromania!

Alice gör som Bokmoster ...

Tisdagen den 10 december blir det tack vare Anna på och dagarna går ... en Munrovåg i bokbloggarhavet. Skriv kort eller långt om Alice Munros verk, en novell eller en hel novellsamling, och publicera när det passar under dagen. Eftersom mitt hjärta klappar för Munro vill jag förstås gärna vara med och fira årets Nobelpris i litteratur. Just nu läser jag Brinnande livet, kanske blir det något om den. Eller om något helt annat.

Den kvinnliga erfarenhetens epiker

 

När jag nåddes av nyheten i går var jag mitt uppe i vimlet under Stockholms filmfestivals sista dag, men vi hann ändå stanna upp och minnas Doris Lessing. Svenska akademiens motivering när hon belönades med nobelpriset i litteratur 2007 löd just "Den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”. Och jag blev glad och stolt över att priset gick till en författare jag kände till och hade läst.

Senast läste jag Gräset sjunger, debutromanen från 1950, dessvärre ständigt aktuell. Utspelar sig i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe) i södra Afrika där Mary Jo och hennes man Dick försöker skapa sig ett liv ute på landsbygden. Doris Lessing berättar om rasmotsättningarna, svarta människor ses som djur som ska vara glada för att de får hjälpa de vita med att bygga upp sin förmögenhet (min recension). Rekommenderas!

Jag vill läsa mer och kikade snabbt in på eLib, men inga titlar där tyvärr. Det får bli ett vanligt lån i stället, kanske någon av böckerna som mitt bibliotek skyltar med. Har du läst något av Doris Lessing? Kommer du göra det nu?

Tysk torsdag: Den blå soffan

Den stora tyska tevekanalen ZDF har ett eget litteraturprogram, Das Blaue Sofa, många tidigare avsnitt finns att titta på online. Jag tackar särskilt för en specialare från bokmässan i Frankfurt, med vimmelbilder och författarprat. I den blå soffan intervjuas bl a Svetlana Aleksijevitj som missade Nobelpriset det här året, men som belönades med den tyska bokhandelns fredspris. Dubbad till tyska, selbverständlich.

Andra som läser och pratar tyskspråkig litteratur i dag:

Sanna - skriver om tyska tanter.
mimmimarie - tipsar om en gammal pjäs som får nytt liv.
Feministbiblioteket - minns några gamla sköna tyska låtar
Ingrid - har visst dåligt boksamvete ...
Smutstiteln - läser en tysk webbserie

Grattis Alice!

Hurra! Vi var många som gissade rätt och kunde jubla lite extra i dag några minuter över klockan 13. Årets Nobelpris i litteratur tilldelas alltså den kanadensiska författaren Alice Munro, med en kort och koncis motivering: den samtida novellkonstens mästare.

Jag sa ju det! :)

Kära Alice!

Vem får följa med dig hem? Vill inte tro på det jag ser för du är värd så himla mycket mer ...

Nej, men det var inte meningen att citera Linnea Henriksson, även om jag gör det så gärna. Nobelpriset var det ju. Jag brukar inte ha rätt i mina gissningar, med ett undantag! Herta Müller 2009. I år hoppas jag på Alice Munro, även om det kanske lutar lite mer åt en viss vitryska.

Är: kanadensisk författare
Född: 1931 i Ontario
Skriver: noveller. Fantastiska noveller. Genom sin novellkonst har hon bevisat att betydelsen i en skönlitterär text inte beror så mycket på längd, som på innehåll. (Bokförlaget Atlas)
Böcker av Munro: Nära hem, Tiggarflickan, Brinnande livet, För mycket lycka, Kärlek, vänskap, hat

Årets Nobelpristagare? (del 3)

Uppdatering ang oddset, den gamle bekantingen Adonis gled nyligen upp på topp fem, så även norrmannen Jon Fosse, dramatiker och poet som är kvar på femte plats medan Adonis dalade lite. Fosse är född 1959, så nja, tror inte det, va? Men heja Norge i alla fall.

Hetast på listan just nu är vitryska ryskspråkiga Svetlana Aleksijevitj, från ingenstans till andra plats. Mest känd för Bön för Tjernobyl och Kriget har inget kvinnligt ansikte, visst låter det som en spännande kandidat för i år? Jag håller i alla fall tummarna för författarens svenska förlag Ersatz!

Trea ligger Joyce Carol Oates medan listan fortfarande toppas av Haruki Murakami.

Ingen tysk torsdag

Ingen tysk torsdag här i dag, tyvärr. Kanske blir det en tysk lördag, eller söndag i stället ... En kort läsrapport bara, här är senaste:

Utlästa boken: Egen död - Péter Nádas, där författaren skildrar upplevelserna i samband med sin egen hjärtinfarkt. Starkt och vackert, lättläst om man vill ge sig på en eventuell Nobelpristagare.

Påbörjade boken: Viviane Élisabeth Fauville - Julia Deck, rec ex från Sekwa. Hittills mycket bra!

Höjdaren: Egen död - Péter Nádas och fortfarande Legend of a Suicide - David Vann.

Besvikelsen: jag hade inga större förväntningar på Inferno - Dan Brown, jag gillade Da Vinci-koden (min recension) en gång i tiden, men efter dryga 50 s med Langdon fick jag nog. Fortfarande uppskattar jag att läsa om konst, kultur etc. Lite jobbigt med allt det andra tjafset bara.

Lånade bibloboken: det blev några stycken efter senaste biblobesöket, t ex Nullzeit - Juli Zeh.

Inköpta boken: -

Bokcravingen: jo, listan är lång, bl a Neumondnacht - Daniela Larcher.

Lästa meningen: Hon tar till höger, går fem hundra meter till och kommer fram till Place du Colonel-Fabien, nu är det raka spåret, och just nu börjar telefonen i fickan på hennes långa grå kappa att vibrera. - Viviane Élisabeth Fauville - Julia Deck.

Andra som läser och pratar tyskspråkig litteratur i dag:

Ingrid - reser på semester med Thomas Mann
mimmimarie - skriver om en favorit i repris
Sanna - besökte Frankfurt och fick med sig två intressanta thrillers
Smutstiteln - berättar om en spännande serieroman på tyska, Der Boxer

Tre på tre: Stundens blomma

Jag stuvar om lite i utmaningen Tre på tre (eller också blir detta ett bonusinlägg), ty jag kom hem från biblioteket med en Ko Un. Och man vill ju vara förberedd, även om jag inte tror på Asien i år.

Jag har förstått att den sydkoreanske poeten (där Ko är efternamnet) antingen skriver mycket långa dikter eller mycket kortfattade. Stundens blomma som jag råkade få tag innehåller de kortare dikterna. Och de är verkligen mycket korta, som ögonblicksbilder från en by, från ett nysått risfält, en väg, en skog, vardagligt och jordnära, nästan grovkornigt ibland, och illustrerade med författarens vackra tuschteckningar.

Komma

och punkt

Efter att ha slarvat med er i fyrtiofem år

säger jag tack och adjö

 

Jag lovar att aldrig skämma ut er mer

 

*

Jag rodde med bara en åra

men förlorade även den

 

Och såg för första gången ut över vida vatten

 

*

Där en stridsvagn passerade förra sommaren

blommar i höst en vild krysantemum

Ko Un, i många år en kandidat till Nobelpriset i litteratur, betraktas som Sydkoreas främste och mest produktive poet. Som ung gick han i kloster som munk och började inte skriva på allvar förrän han var över 30 år. Engagemanget i en politisk motståndsrörelse gjorde att han dömdes till livstids fängelse av den dåvarande sydkoreanska militärdiktaturen, men efter två år släpptes han fri. Född 1933, fyllde alltså 80 år i år. Får han fira det med ett Nobelpris i litteratur?