Tematrio - Norge

Det blir en internationell vecka på bloggen. Lindas bokgeografi reser till Sydafrika (återkommer!), jag har som vanligt Tysk torsdag (Willkommen!) och veckans tematrio handlar om Norge. Berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare. Jag blandar och ger lite på det norska temat.

1. Journalisten och författaren Åsne Seierstad kom jag först i kontakt med genom hennes uppmärksammade Bokhandlaren i Kabul (min recension). Just nu läser jag hennes första bok om sitt eget land, En av oss - en berättelse om Norge, om den största attacken på landet i fredstid, om massmördaren Anders Behring Breivik och ungdomarna som deltog i AUF:s sommarläger på Utøya. Mycket välskrivet där det sakliga språket gör berättelsen än mer omskakande och upprörande.

2. Som en mycket obehaglig parallell till En av oss ... Under en period läste jag norska krimis, Unni Lindell och Jo Nesbø var mina favoriter, framför allt den senares Rödhake - (min recension). Bok nummer tre i serien om kriminalkommissarie Harry Hole, om de frivilliga norska frontsoldater som slogs på tyskarnas sida i andra världskriget. En av dem är tillbaka och han är inte glad...

3. Och jag får väl nämna Lars Saabye Christensen igen. Mästerverket Halvbrodern fick plats i förra veckans trio, om familjekrönikor, Modellen (min recension) är en thrillerspännande tragedi om konstnären som ställs inför ett etiskt mycket svårt val. Drabbad av en obotlig ögonsjukdom som kommer göra honom blind, får han erbjudandet om en operation som kan bota honom. Men med erbjudandet följer förstås ett snöre (som Viaplays översättare av Veronica Mars tyckte att "strings attached" skulle heta på svenska!) ...

Tematrio: Vinter samt en bokvinst

Veckans utmaning lyder: Berätta om tre böcker som utspelar sig under vintern. Egentligen vill jag inte ge denna eländiga årstid mer uppmärksamhet, men när jag samtidigt kan tipsa om några bra böcker så ... Och en bokvinst som lite passar in på temat också, jag var en av de lyckliga vinnarna när bokbloggen Och dagarna går ... lottade ut Vinterdagbok - Paul Auster! Jättekul, jag ser fram emot att läsa. Till tematrion:

1. Fröken Smillas känsla för snö – Peter Høeg är en gammal favorit. Grönländska Smilla, bosatt i Köpenhamn, får ett mysterium på halsen. Grannpojken Esajas halkar ner från taket och dör. Det är ingen olyckshändelse, menar Smilla och forskar vidare i fallet. Gillar språket och stämningen, och starka, coola Smilla förstås.

2. Iskallt spår - Stephen Booth, en av mina favoriter i serien om poliserna Ben Cooper och Diane Fry, den tredje boken närmare bestämt, då allt var frid och fröjd och jag tyckte att Booth var underbar ... Det är vinter och kallt och snöigt i nationalparken Peak District, när man under vingen på ett gammalt flygplansvrak hittar ett dött spädbarnslik. Fram ur snön krafsar man mörka hemligheter ... Min recension.

3. Snömannen - Jo Nesbø. Boken som lyckades ge mig samma rysningar av snögubbar som en del får av clowner. En kvinna försvinner spårlöst från sitt hem i Olso och någon okänd person bygger en snögubbe i hennes trädgård. Ett anonymt brev till kriminalkommissarie Harry Hole från någon som kallar sig Snömannen leder in på ett snårigt spår, när han upptäcker att gifta kvinnor under flera år har försvunnit i samband med det första snöfallet. Brr! Min recension.

Tematrio - snart 17 mai

På torsdag är det Norges nationaldag, och för att fira grannlandet ska deltagarna i veckans tematrio berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare!

Jag var bättre på att läsa norskt förr, främst i o m de norska kriminalförfattarna Unni Lindell och Jo Nesbø. Den senaste tiden har det inte blivit så mycket, så jag kan nog återanvända en gammal Tematrio - Norge/Sverige, med några norska favoriter. Hepp!

Världens bästa krim!

Eller det ska väl snarare vara ett frågetecken i rubriken. Det är inte jag som utropar Jo Nesbøs senaste kriminalroman Panserhjerte, den åttonde, till "verdens beste", utan Thomas J.R. Marthinsen, ABC Nyheter. Jag hoppas han har rätt! Harry Hole befinner sig nu i Hongkong, för att undkomma inre demoner och en stor ekonomisk skuld, men måste raskt bege sig hem till Oslo igen för att lösa ett otäckt fall med två mördade kvinnor.

Boken utkommer på Piratförlaget i maj/juni 2010.

Krim-alfabetet: R

Bok: Rödhake – Jo Nesbø
En bok som har förekommit vid oräkneliga tillfällen här, men det är den också värd. Rödhake är nummer tre i serien om kriminalkommissarie Harry Hole och handlar om de frivilliga norska frontsoldater som slogs på tyskarnas sida i andra världskriget. En av dem är tillbaka och han är inte glad...

Författare: Ruth Rendell
Jamen, förstås. Det går ju liksom inte att välja någon annan författare på R. Jag gillar bäst när hon inte skriver om kommissarie Wexford, t ex Tretton steg, Rottweilern, Gälla för död. Perfekta personporträtt, intressanta intriger, mysiga miljöskildringar. Mm, fantastiskt.

Vill läsa: Rött stoft – Ann Cleeves
Och de andra böckerna i deckarserien som utspelar sig på Shetlandsöarna, Svart som natten och Vita nätter. Det ska bli en kvartett så småningom, så det kommer alltså också en fjärde bok om Jimmy Perez, som hjälten i serien heter. Jag tror att jag kanske kan gilla detta.

Krim-alfabetet: F

Bok: Frälsaren
En riktig ”turbokrim” och en av de bästa böckerna i Jo Nesbøs serie om norske kriminalinspektören Harry Hole. Frälsaren är en väl vald titel, det handlar 1) om Frälsningsarmén, en händelse på ett sommarläger i deras regi och vilka följder den får, 2) om en yrkesmördare som går under namnet Lilla frälsaren med en okänd uppdragsgivare.

Författare: Sebastian Fitzek
Fitzek slog igenom med psychothrillern Die Therapie, där psykiatern Viktor Larenz kämpar mot sorgen efter tolvåriga dotterns mystiska försvinnande. Efter att han dragit sig tillbaka till en isolerad ö, får han besök av en okänd kvinna som vill få behandling. Först är han inte särskilt intresserad, men så får han höra att kvinnan lider av hallucinationer där en flicka som verkar märkligt lik hans försvunna dotter figurerar…

Das Kind, Der Seelenbrecher och Splitter är andra böcker av Fitzek. Jag kommer nog till dem så småningom.

Vill läsa: Fallet Kalteis - Andrea Maria Schenkel
Dessutom Mordbyn av samma författare. Ska det bli på tyska eller svenska?

Tematrio – Påskekrim

Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera en bok, författare eller romanfigur.

Oj, oj, vad svårt. Jag skulle nog kunna göra Tematrio året ut på just temat kriminalromaner - böcker, författare, romanfigurer, mina tyska vänner etc… Men det finns några bokserier jag följer slaviskt, som de flesta nog vet vid det här laget, och jag ska försöka välja min favorit ur dessa.

Rödhake – Jo Nesbø, bok nummer tre om kriminalkommissarie Harry Hole, som gjorde att jag föll pladask för både Jo och Harry. I Rödhake pendlar berättandet mellan norsk nutid och tidigt fyrtiotal i Wien och Leningrad, om de frivilliga norska frontsoldater som slogs på tyskarnas sida i andra världskriget. En av dessa män, sjuk och bitter, planerar att hämnas på samhället som stämplat dem som förrädare. Med benäget bistånd av nynazisterna.

Jungfrudansen - Stephen Booth. De båda poliserna Ben Cooper och Diane Fry är ett omaka par, lantis och citytjej, som funkar alldeles utmärkt i krimi-sammanhang. Kanske skulle de inte själva hålla med om det… Jungfrudansen var den andra boken i serien som i dag omfattar åtta böcker och att jag ännu inte har läst den åttonde, Svart som synden, är en liten skandal faktiskt.

Sorgmantel - Unni Lindell. Jag hyser nästan en sorts hatkärlek till Cato Isaksen, ibland både fördomsfull och osympatisk kriminalkommissarie. Hatkärlek är däremot ett för starkt ord för mina känslor för Unni Lindell, men visst har jag under åren blivit irriterad över att kvaliteten kan skifta. Något gör ändå att jag återkommer, jag tippar på att jag gillar Catos familj för mycket för att sluta läsa. Och intrigerna brukar ju också funka. :-) Sorgmantel, den tredje titeln i serien, var en bok som kändes annorlunda när den kom, men som jag nu kan tänka tillbaka på och uppskatta, främst för skildringen av ett litet barns tankar och oro, något som också har återkommit i senare böcker.

Erlendur och Arnaldur

Ganska precis ett år efter att jag tjatat om Erlendur har jag äntligen börjat läsa Arnaldur Indriðason! Första boken, Glasbruket (som väl egentligen är den tredje i serien) är snart avslutad och ytterligare tre böcker ligger och väntar i min SUB. Jenny beskrev en gång böckerna om Erlendur som en isländsk Morden i Midsomer och vad gör man inte för att stilla Barnaby-abstinensen. Eller Harry Hole-abstinensen, kanske snarare. För Erlendurs privatliv verkar t o m lite eländigare (erlendigare, ha!) än Harrys.

Snömannen

Jo Nesbø
SNÖMANNEN
Kriminalroman - Piratförlaget
[+]

Den första snön faller över Oslo, en kvinna försvinner spårlöst från sitt hem, där någon okänd person byggt en snögubbe i trädgården och kriminalkommissarie Harry Hole får ett anonymt brev från någon som kallar sig Snömannen. Brevet leder in Hole på ett snårigt spår, när han upptäcker att gifta kvinnor under flera år har försvunnit just i samband med det första snöfallet.

Snömannen är en bok jag har längtat efter sedan jag slog ihop författarens sjätte bok, Frälsaren, om min favoritpolis. Och lyckligtvis blir jag inte besviken. Tillsammans med Harry Hole får jag uppleva känslan av att ha missat någon detalj, någon ledtråd som sedan ligger och gnager i bakhuvudet. Vad var det nu som...? Ibland sitter jag nästan och hoppar upp och ner i stolen, Harry, Harry, jag fattar precis hur det hänger ihop! Jag har fel förstås. Jo Nesbø har den här gången lyckats väva in extra många villospår och jag vet inte om det beror på lat semesterledighet, men jag går på dem allihop. Nu kunde jag dessvärre inte läsa Snömannen på en solig strand eller i hängmattan, utan det blev i stället under en varm filt på altanen medan regnet smattrade på taket. Det var inte precis något som försämrade läsupplevelsen.

Fast det blir förstås lite elegantare på norska. En snøman är en norsk snögubbe, på svenska tvingas översättaren Per Olaisen alternera mellan snögubben och snömannen. Yeti, liksom. Dessutom - ett himla tjat om att Harry Hole är den ende som lyckats lösa ett seriemördarfall i Norge. Okej, vi fattar. Fast allt är förlåtet. Som vanligt gillar jag karaktärerna och miljöbeskrivningarna för mycket för att kunna komma med några större invändningar. Och snögubbar kommer i fortsättningen att ge mig samma rysningar som en del får av clowner. Førstebetjent Hole är välkommen tillbaka när som helst!

Bokfemman igen

Vilken kul bokfemma det blev den här veckan! Lotta och Harry hittade jag på flera av listorna, ingen Jolly vad jag kunde se, men genom kommentarerna här vet jag att jag inte var ensam om att gilla Ingrid Bredbergs böcker. Eller hur, Pysseltanten? Pale Green Woman? Jolly - en crazy Lotta, ungefär.

Och jag har verkligen inte kunnat bestämma vem som ska få den stora äran att hamna på den hittills tomma femteplatsen på min lista. Christian v Ditfurth med min nye favorit Stachelmann? Eller Harry Hole, Jo Nesbøs charmige antihjälte? Helt klart bör det bli en kriminalserie i alla fall. Vem längtar jag mest efter att träffa? Unni Lindells Cato Isaksen? Eller Karin Wahlbergs Claes Claesson? Inte lätt att avgöra.

Månadens tyska

Christian v Ditfurths Mann ohne Makel hade jag gärna haft med under förra årets tyska läsprojekt, men något [vntrkrksjk] satte stopp för de flesta mellandagsplaner. Uff. Men nu till något trevligare, som Mann ohne Makel, Stachelmanns erster Fall. För det är en trevlig bok. Christian v Ditfurths hjälte ska, enligt någon recensent, kunna fylla luckan efter Wallander och visst, varför inte? Jag gillar den sympatiske Josef Maria Stachelmann, historieprofessor, specialist på nazitiden, en man med diverse krämpor, brutalt stökigt skrivbord och en förkärlek för klassisk musik. Genom barndomskamraten Ossi, numera kriminalpolis, blir han indragen i en mordutredning som har dragit ut på tiden.

Mannen utan fel (Makel) är den förmögne fastighetsmäklaren Holler, en samhällets stöttepelare, vars familj, hustru och två barn, på olika sätt systematiskt har mördats under de senaste åren. Kvar finns nu bara Holler med liten son, men det är knappast överdrivet att anta att de också svävar i livsfara. Men varför? Spåren leder bakåt i tiden och med hjälp av Herr Dr. Stachelmann hittar polisen ledtrådar i fyrtiotalets Tyskland. Det blir faktaspäckad läsning, men intressant. Lite som Nesbøs Rödhake! Christian v Ditfurth är själv historiker och Mann ohne Makel är alltså del ett i en serie på hittills fyra böcker. Fast enligt författaren själv ligger visst manuset till femte romanen redan färdigt. I min SUB väntar nu Stachelmanns andra fall, Mit Blindheit geschlagen. Hoppas den är lika bra!

Läsvärt i veckan

I veckans bokfemma skulle man nämna fem böcker som man på något sätt förknippade med mammarollen, sin egen eller någon annans, eller kanske böcker som ens mamma gillar. Många fina och till och med rörande inlägg, t ex från Pi.

Har du tänkt köpa barnböcker i julklapp har Flaskposten en bra lista. Annars tipsar Bokmamman om böcker om klimathotet. Vem vill inte bli klimatsmart?

Det är visst inte alla som gillar Jo lika mycket som jag gör. Möjligen är min toleransnivå för alkoholiserade kriminalkommissarier ganska mycket högre än Anncharlotts. Jag vill ändå gärna rekommendera fortsatt läsning, varför inte med Frälsaren?

Åh, de viktiga omslagen, och titlarna, denna gång handlar det om Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow - eller Water for Elephants. Jag vet i a f vilken bok jag väljer.

Helt fantastiskt! Varje dag publicerar Lotten en ny lucka i sin litterära julkalender och lottar dessutom ut en t-shirt till någon som gissat rätt på citatet, eller författaren, eller boken det handlar om. Själv har jag ännu inte vågat gissa något, fattar för det mesta ingenting... Fast det kanske inte behöver vara något hinder!

Hade ju tänkt titta på nya bokpratprogrammet med Läckberg och Rudberg, men efter att ha läst följande känns det inte längre lika angeläget. Skval-tv, tycker Ylva. Vad tycker du?

Grattis, Jo!

Det här tycker jag verkar bra för framtiden: Jo Nesbø fick i går det norska bokhandlarpriset för sin senaste roman Snømannen, samma pris som han också tilldelades 2000 för Rødstrupe, som är en väldigt bra kriminalroman. Förhoppningsvis kommer Snømannen att hålla samma klass. Plötsligt känns sommaren 2008 så väldigt långt bort.

Själv tyckte Jo att det var ganska fantastiskt att få priset igen, eftersom han "ikke er det nye fjeset lenger".

Jo, jo

En snabb fråga till Piratförlaget fick ett snabbt svar. Svensk utgivning av Jo Nesbøs senaste roman Snømannen är planerad till sommaren 2008. Mange tak! (Eller det där var nog danska?) När jag hittade det norska omslaget såg jag faktiskt inte vad det föreställde, men visst är det en... snöman.

Snømannen

e:s kommentar här nedan fick mig att börja fundera lite på Jo Nesbø. Något nytt på gång? Jo då, i somras kom hans sjunde bok i serien om Harry Hole - Snømannen. En lite mer typisk deckare, men ändå med drag av psykologisk thriller, skriver Dagbladet.no i sin recension.

Bokfemman v 32

Äntligen. Det finns väl inget som första dagen på jobbet efter semestern som gör att man får såna här saker ur händerna. Bokfemman v 32: utländska författare. Nämn dina 5 favoriter - böcker eller författare - av utländsk litteratur (EJ US eller UK!).

Malin hade själv en bra lista, med flera av mina favoriter - Krönika om ett förebådat dödsfall av Gabriel Garcia Marquez, Onåd av J. M Coetzee (Sydafrika), Fröken Smillas känsla för snö av Peter Hoeg (Danmark). Här är min femma:

Tyskland - ett självklart land med tanke på mitt pågående läsprojekt. De böcker av Christa von Bernuth (Die Stimmen, Untreu) som jag har läst har jag tyckt om. Ingrid Noll och Sebastian Fitzek skriver också spänningslitteratur.
Norge - Jo Nesbø, den norske deckarförfattaren, vars böcker om Harry Hole har blivit ett måste för mig. Lars Saabye Christensen också (Halvbrodern, Maskrosfamiljen, Modellen).
Indien - Arundhati Roys De små tingens gud är en stor favorit, precis som Salman Rushdies Midnattsbarnen.
Portugal - José Samarago vill jag gärna läsa mer av. Blindheten var en läsupplevelse.
Colombia - sist men absolut inte minst Gabriel Garcia Marquez, Krönika om ett förebådat dödsfall, Kärlek i kolerans tid, Hundra år av ensamhet...

(Kanada - Margaret Atwood. Min husgudinna. Ann-Marie MacDonald: På dina bara knän och Fågelvägen. Kanada är ju vare sig US eller UK, men får ändå hamna inom parantes. Den här gången.)

Tyvärr, Jo

Ingen lycka för vare sig Jo Nesbø, Karin Alvtegen, Åsa Larsson eller någon av de andra nominerade till Duncan Lawrie International Dagger 2007. Frédérique Audouin-Rouzeau, dvs Fred Vargas, tog hem vinsten igen.

Heja Jo!

Via Skugga av Karin Alvtegen-bloggen (smidigt namn): flera av mina deckarfavoriter är nominerade till Duncan Lawrie International Dagger 2007 för bästa thriller eller kriminalroman översatt till engelska från ett annat språk.

Karin Alvtegen - Skam
Christian Jungersen - Undantaget
Yasmina Khadra - Efter attentatet
Åsa Larsson - Solstorm
Jo Nesbø - Rödhake
Fred Vargas - Sous les vents de Neptune (svensk titel?)

Mycket svårtippat, Undantaget och Rödhake är några av mina absoluta favoriter, Efter attentatet är också mycket läsvärd, även om jag inte såg den som en deckare när jag läste den. Fast thriller, jovisst.

Frälsaren

Jo Nesbø
FRÄLSAREN
Kriminalroman - Forum
[+]

På ett sommarläger för barn och ungdomar som är med i Frälsingsarmén blir en fjortonårig flicka våldtagen, ett fruktansvärt övergrepp, där man som läsare till att börja med varken kan identifiera offret eller våldtäktsmannen, något som förstås är en ren förutsättning för den fortsatta intrigen... Tolv år senare, i ett snöigt och kallt Oslo, skjuts en frälsningssoldat till döds mitt under pågående gatukonsert. Det är en ren avrättning, utförd av en yrkesmördare som har kommit till den norska huvudstaden för att göra sitt livs viktigaste jobb. Det sista jobbet, det som ska göra honom ekonomiskt oberoende. Under sin uppväxt i det forna Jugoslavien fick denne man som tonåring smeknamnet Lille frälsaren, på grund av sitt mod under kriget. Men kommer han verkligen som en befriare? I så fall för vem? Och vem är den okände uppdragsgivaren?

Inledningen till Jo Nesbøs sjätte bok om Harry Hole känns nästan som en film. Författaren klipper mellan de olika scenerna på ett sätt som gör att man från de allra första sidorna dras in i handlingen. Det är bra. Temat frälsning känns så genomtänkt i allt att man nästan kan undra vad som kom först - titeln eller intrigen? För att lösa fallet med den mördade frälsningsoldaten måste Hole gräva sig långt, långt ner i samhällets undre skikt och skildringen av det hårda livet, med narkomaner, prostituerade och så de som försöker hjälpa dem, i just det här fallet Frälsningsarmén på Oslos gator känns stark och trovärdig.

Rödhake har alltid varit min Nesbø-favorit, men Frälsaren kommer på en god andra plats. Och visst är han sig lik, kriminalinspektör Harry Hole, en man som nu mer än någonsin föredrar att gå sina egna vägar. Det är säkert något som den nye effektive polischefen, Gunnar Hagen, nog kommer att få lite svårt att finna sig i. Kliché eller inte, jag gillar det i alla fall. Vi får också träffa polisinspektören Beate Lønn, specialisten på ansiktsidentifikation, vars arbete under detta fall blir betydligt svårare än vanligt. Med på ett hörn finns även Holes ex Rakel och hennes son Oleg, Rakel som har inlett ett nytt förhållande med en framgångsrik läkare och väl verkar vara utom räckhåll för Hole nu. Ja, vi får väl se vad som händer i nästa bok, för att det ska komma en sådan har vi väl börjat förvänta oss vid det här laget. Och med tanke på att Jo Nesbø fick sitt stora internationella genombrott med förra boken, Djävulsstjärnan, som översattes till jag vet inte hur många språk, lär det väl bli så också. "Turbokrim" såg jag att Frälsaren kallas i en norsk recension, ett bra ord som väl är samma sak som "page turner" (eller "bladvändare"). Jag instämmer.

Just nu

Jaha, det var den semestern det. Välkommen tillbaka!

Läst sen sist: några tyska pocketböcker jag hittade på biblioteket, men eftersom ingen av dem var något vidare blev de inte utlästa. Trist. Fast jag är ändå nöjd med att jag nu förstår så pass mycket att jag inser att böckerna är dåliga. (Ildiko von Kürthys Blaue Wunder, som jag skrev om tidigare, har tills vidare hamnat i min SUB.)

Frälsaren av Jo Nesbø var bättre. Recension dröjer lite, men den påminde en del om författarens Rödhake. Läser just nu: Budbäraren av Fred Vargas. Läste - och recenserade - hennes Mannen som vände insidan ut förra året (Bokringens recension). Gillade den och Budbäraren verkar vara ännu bättre.

Sedan kan höstböckerna börja trilla in!