Pappersstäder

John Green
PAPPERSSTÄDER
Roman - Bonnier Carlsen
[0]

Jag läser sällan YA, men när John Greens senaste på svenska låg i bokresans presentpåse kändes det som ett bra tillfälle att pröva igen. Jag har inte läst dundersuccén Förr eller senare exploderar jag, men har så klart som bokbloggare inte missat alla positiva inlägg om den. Pappersstäder inleds med en en intresseväckande prolog, det är en vanlig dag i parken då nioåriga kompisarna Margo och Quentin hittar en död man vid ett träd. Margo blir nyfiken medan Quentin baravilldärifrånochcyklahemochberätta. I sin anteckningsbok inleder Margo en utredning (à la Harriet Spion - Louise Fitzhugh!), hon älskar mysterier och redan här reflekterar Quentin över att det kanske var därför hon blev ett själv ... Vad är det egentligen som har hänt?

Många år senare börjar det närma sig examen från high school, Quentin och Margo bor fortfarande grannar men medan Q, som han kallas, mest hänger med orkesternördarna går Margo sina egna vägar, en tjej mit Wanderlust. Inget blir heller lättare av att Quentin är obotligt kär i sin barndomskompis, känslor som verkar obesvarade. När hon mitt i natten dyker upp utanför hans sovrumsfönster för att be om hjälp med en snillrik hämndaktion är han därför inte svårövertalad. I ett nattligt Orlando och med en lista på elva problem, varav minst fem kräver flyktbil med chaufför, får Quentin uppleva sitt livs natt och någonstans vågar han hoppas att allt nu kommer att förändras, till det bättre för hans egen del alltså. Men! Nästa dag är Margo försvunnen. På grund av ett par mystiska ledtrådar, som Q är övertygad om att hon lämnat till just honom, kommer han fram till att hon faktiskt vill bli hittad och inleder därför sin egen utredning, en jakt som avslutas med en hysterisk roadtrip.

Jag måste ge extra plus för att en av Margos ledtrådar får vara WW, Walt Whitman och hans dikt Leaves of Grass. Även Emily Dickinson får vara med på ett hörn! Pappersstäder är författarens tredje bok från 2008 som nu har översatts till svenska av Ylva Stålmarck. Den senaste, Förr eller senare exploderar jag blev film (The Fault in our Stars), samma sak kommer så klart ske även med Pappersstäder (Paper Towns). Min hjärna går via Hazels syretank till Emma i teveserien Bates Motel och landar vid Freddie Highmore i rollen som Quentin. No? Nå ja, jag hade inte jättefel i alla fall ... Och visst, det kan nog bli mer YA för mig, i alla fall av John Green.

Mera monster!

Apropå monster, Gunna Grähs söta Frankenstein från Den svarta barnkammarboken! Bonnier Carlsens fina böcker i regnbågens alla färger, med berättelser, sagor, gåtor, roliga historier, rim och ramsor, gammalt och nyskrivet, är en stapelvara i barnrummet nu för tiden. Jag hängde med fram till denna svarta med läskiga spöken. 

Nu börjar färgerna förstås tryta, man har fått ta till både guld och silver och skimrande ... I det mindre formatet med tillhörande cd-skiva är senaste nytt Lilla barnkammarboken: om grodor, prinsar och prinsessor, något som aldrig upphör att fascinera!

Tematrio - den svenska bilderboken

En ganska svår utmaning för mig den här veckan: berätta vilka tre bilderböcker du skulle välja för att representera den svenska bilderboken? Ja, den älskade bilderboken, ja ... Det var ganska länge sedan jag hade anledning att läsa bilderböcker, med vuxna barn som ännu inte är inne "på andra varvet" ... Men det finns förstås några titlar som jag har lagt på minnet och kanske passar de bra som representanter för Sverige också!

1. Allt från början: från urcell till människa - Jonathan Lindström. I min recension 2003 skrev jag att det var bland det allra bästa jag läst, både i barnboksgenren och som faktabok betraktat. Allt från början spänner över många miljarder år när författaren på ett charmigt och humoristiskt sätt skildrar den fantastiska berättelsen om livets uppkomst. Texten är klar och tydlig och rolig och illustrationerna är färgglada, informativa och lättfattliga, även för de allra minsta.

2. Mona i rymdåldern - Filippa Widlund. Något så ovanligt som en Science Fiction-serie för barn med en tjej i huvudrollen skrev förlaget Bonnier Carlsen 2002 ... Har det hänt något på tio år? Lite kanske. Boken består av två roliga serieberättelser, Planetresan och Spegelskeppet där Mona och rymdhunden Lajka lär sig mer om planeterna och vårt solsystem.

3. Majas alfabet - Lena Andersson. Och alfabetssångerna förstås. Vissa texter sitter som berget fortfarande.

Tänk vad jag skulle vara glad

Om jag fick bo på Pionens blad.

Då skulle jag sitta alldeles nära

Och titta och lukta på allt det skära.

Bokhyllerunda - C

På C berättar jag om skräckisen Coraline med hjälp av min recension från 2003. (Fast jag har fortfarande inte läst något annat av Neil Gaiman ...)

Neil Gaiman
CORALINE
Thriller - Bonnier Carlsen
[0]

Neil Gaiman är en populär skräck, serie- och fantasyförfattare, vars namn jag hört och sett omnämnas i glödande ordalag lite varstans, men Coraline är min första kontakt med honom. Boken vann i augusti i år en Hugo-award, ett av sf- och fantasyvärldens främsta priser och är illustrerad av Dave McKean... skulle jag precis skriva, men när jag bläddrar genom boken i jakt på de där bilderna upptäcker jag att boken ju bara består av text. Jag har tydligen sett bilderna så klart framför mig att jag efter läsningen blivit övertygad om att de faktiskt existerade! En märklig upplevelse, nästan i klass med bokens kusliga innehåll... Dave McKean står dock för omslagsillustrationerna, det har jag inte inbillat mig.

Coraline är en ganska ensam, men företagsam flicka som plötsligt upptäcker att bakom en dörr i hennes hus finns en slags spegelvärld till hennes egen verklighet, fast bättre, så verkar det i alla fall till att börja med. Föräldrarna, hennes "andra" mamma och pappa, är snällare, leksakerna roligare och maten godare. Coraline funderar på att stanna kvar på denna andra sida för gott och det uppmuntras också av hennes "nya" föräldrar. Fast de blir nästan lite väl påstridiga, tycker Coraline så småningom. Ganska läskiga är de också med sina svarta, glimmande knappögon och långa, vita fingrar. Coraline upptäcker också att hon inte är ensam i den nya världen, där finns även andra som tagits till fånga och de vill att Coraline ska hjälpa dem ut därifrån.

Gillar man skräck och fantasy tycker man säkert om det här. Jag är inte någon alldeles övertygad fan av denna genre, även om jag gärna ger Neil Gaiman ännu en chans, kanske då med något av allt det han har skrivit för den vuxna publiken. På plussidan finns en skön, svart humor, lite dråpliga situationer, lagom läskiga, och håller han samma stil i sina romaner ser jag fram emot att läsa dem också. Oavsett om de innehåller några bilder eller inte...

Coraline

Neil Gaiman
CORALINE
Thriller - Bonnier Carlsen
[0]

Neil Gaiman är en populär skräck, serie- och fantasyförfattare, vars namn jag hört och sett omnämnas i glödande ordalag lite varstans, men Coraline är min första kontakt med honom. Boken vann i augusti i år en Hugo-award, ett av sf- och fantasyvärldens främsta priser och är illustrerad av Dave McKean... skulle jag precis skriva, men när jag bläddrar genom boken i jakt på de där bilderna upptäcker jag att boken ju bara består av text. Jag har tydligen sett bilderna så klart framför mig att jag efter läsningen blivit övertygad om att de faktiskt existerade! En märklig upplevelse, nästan i klass med bokens kusliga innehåll... Dave McKean står dock för omslagsillustrationerna, det har jag inte inte inbillat mig.

Coraline är en ganska ensam, men företagsam flicka som plötsligt upptäcker att bakom en dörr i hennes hus finns en slags spegelvärld till hennes egen verklighet, fast bättre, så verkar det i alla fall till att börja med. Föräldrarna, hennes "andra" mamma och pappa, är snällare, leksakerna roligare och maten godare. Coraline funderar på att stanna kvar på denna andra sida för gott och det uppmuntras också av hennes "nya" föräldrar. Fast de blir nästan lite väl påstridiga, tycker Coraline så småningom. Ganska läskiga är de också med sina svarta, glimmande knappögon och långa, vita fingrar. Coraline upptäcker också att hon inte är ensam i den nya världen, där finns även andra som tagits till fånga och de vill att Coraline ska hjälpa dem ut därifrån.

Gillar man skräck och fantasy tycker man säkert om det här. Jag är inte någon alldeles övertygad fan av denna genre, även om jag gärna ger Neil Gaiman ännu en chans, kanske då med något av allt det han har skrivit för den vuxna publiken. På plussidan finns en skön, svart humor, lite dråpliga situationer, lagom läskiga, och håller han samma stil i sina romaner ser jag fram emot att läsa dem också. Oavsett om de innehåller några bilder eller inte...