Tematrio - Liv och död i titeln

Veckans tematrio handlar om böcker med orden liv eller död (i olika former som t ex levande, döda etc) i titeln. Jag väljer att hylla livet, och jag gör det på tyska för att påminna mig själv om mitt tyska, just nu ej så levande, läsprojekt ...

Alle leben so - Angelika Klüssendorf (min recension) var förra årets bästa tyska, författarens debutroman från 2001. Flera olika berättelser, flera olika livsöden som hänger samman på ett eller annat sätt, lite som en novellsamling faktiskt. Underbart mörkt och resignerat.

Leben bis Männer - Thomas Brussig (min recension). En lång monolog av den gamle fotbollstränaren som upplyser oss om precis vad han tycker om kvinnor, invandrare, Tysklands återförening och så förstås en massa fotboll. Men det är det som framkommer mellan raderna som är intressantast.

Lüge eines Lebens - Christian v Ditfurth (min recension), bok nummer fyra om historieprofessorn Stachelmann. Tyvärr en besvikelse efter tre mycket bra kriminalromaner, kanske början till slutet för en författare som jag har tappat längs vägen.

Wir fahren nach!

Fössta tossdan i mass! Smålands nationaldag! För att fira den här veckan har Linda valt Tyskland! Jag ska försöka hålla inne med mina utropstecken! Sedan jag 2007 inledde mitt tyska läsprojekt (en bok på tyska i månaden) har min kulturkonsumtion förändrats. Jag läser inte bara tyskspråkiga böcker, jag ser tysk film, lyssnar på tysk radio och tyska poddar, tittar på tysk teve (ZDF och ARD är heta tips), läser tyska tidningar ... Det mesta via internet och olika appar.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Tyskland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

En bok? Flera böcker? Under rubriken ovan, Månadens tyska, finns recensioner och inlägg som rör mitt läsprojekt, hur mycket som helst nästan. Nu väljer jag att berätta om en kärlek som tog slut. För jo, Josef Maria Stachelmann, historieprofessor i Hamburg, specialiserad på nazitiden, vann mitt hjärta i kriminalromanen Mann ohne Makel - Christian von Ditfurth (min recension), men vår kärlek höll alltså inte. I den fjärde boken, Lüge eines Lebens (min recension) blev jag arg och trött på denne gubbsjukling. Han har inte direkt knackat på min dörr sedan dess, men jag vet att det finns ett femte och sjätte äventyr i serien. Tyvärr för honom har jag många nya fräschingar på gång i stället.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Tyskland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jag plockar två goda russin ur den stora tyska kakan, först Karen Duve som debuterade med den fina novellen Im tiefen Schnee ein stilles Heim, från novellsamlingen Keine Ahnung (min recension). Hennes senaste bok, Grimmm, läste jag under mitt förra läsmaraton, blev inte helt förtjust men det fanns ändå en del jag gillade med den. Precis som Jonathan Safran Foer med Äta djur började Karen Duve intressera sig för vad vi egentligen äter och skrev Anständig Essen, en skildring av ett årslångt experiment då hon uteslutande åt och använde ekologiska produkter (min recension). Intressant!

Daniel Kehlmann är en annan favorit, den tysk-österrikiske författaren som slog igenom stort med Die Vermessung der Welt (min recension), numera också film. Senast läste jag F, som nominerades till det tyska bokpriset, en roman om tre bröder och en frånvarande pappa, F som i fantasi, familj, frågor, fruktan, frid, frustration, falskhet, förfalskning, finanskris, frosseri ... Och så kunde jag hitta en liten men dock en koppling till en av hans tidigare böcker, Ich und Kaminski (min recension). Eftersom det enligt Kehlmann är dödligt för en konstnär att upprepa sig ska det bli spännande att se vad som kommer härnäst.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Tyskland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Två böcker av Judith Schalansky är översatta till svenska, Giraffens hals och Atlas över avlägsna öar, och bokbloggarna har i sin visdom uppmärksammat mig på dem. De handlar om Östtyskland, naturvetenskap och darwinism respektive kartböcker så det är egentligen obegripligt att jag inte har läst dem tidigare.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Tyskland.

Jag har skrivit om tysk film flera gånger, t ex Lore, Barbara och Elementarteilchen, Die Fälscher. Andra bra är Die Welle - baserad på ett skolexperiment i Kalifornien, Das Leben der Anderen (De andras liv) - vann Oscar för bästa utländska film 2007, Das Wunder von Bern - fotboll och andra världskriget, Der Untergang - om Hitlers uppgång och fall, Wer wenn nicht wir (Motståndets tid) - om revolutionära i 60-talets Västtykland. Varning dock för Baader Mainhof (utan Komplex). Och Högläsaren.

Tyskland och Eurovision då? Finns det något land som kan mäta sig med Sverige när det gäller schlagerhysteri (ordet schlager kommer f ö från tyskan, "något som slår", en hitlåt) är det Tyskland. I år avgörs finalen den 13 mars, sju etablerade artister sjunger två låtar var plus ett wild card som fått kvalificera sig genom att skicka in en video. Tyvärr för en språknörd är de flesta bidragen på engelska, en riktigt trist trend i hela tävlingen.

Isa Genzken

Thomas Ruff

De "tyska glasögonen" sitter oftast på näsan, som när jag var på Moderna Museet i Stockholm nyligen, då kikade jag lite extra på de tyska konstnärerna.

I utställningen Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk var en sal ägnad tyska Kraftwerks 3-D-installation 1 2 3 4 5 6 7 8 och jag fick också se Iza Genzkens skulpturer, här Oil XII, och Thomas Ruffs foto jpeg td02.


Andra som läser och pratar tyskspråkig litteratur i dag:

Ingrid - vänder blicken mot öster
mimmimarie - har läst tysk surrealism
Feministbiblioteket - skriver om Christa Wolf och en bokgeografi

Bokhyllerunda - L

Voilà, en hög böcker vars titel börjar på L. Längst ner i högen Lilla hjärtat - Sophie Hannah. När nyförlösta Alice kommer hem efter några vilsamma dagar på ett spa väntar mardrömmen - i bebisens säng ligger ett helt annat barn. Morden i Midsomer möter Alfred Hitchcock. Engelsk landsbygdsidyll i kombination med iskall thrillerstämning. Min recension.

Löpgravsvägen - Kari Hotakainen. Jag var inte jätteimponerad av denna "manliga röst i den feministiska debatten", men den blev ändå nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2004 ... Min recension.

Lüge eines Leben - Christian v Ditfurth. Inte den bästa av författarens kriminalromaner om historieprofessorn Josef Stachelmann. Men kanske är det ändå dags att fortsätta läsa serien, trots professorns (eller Christians ...) gubbsjuka? Min recension.

The Love Letter - Cathleen Shine. En stor favorit som utspelar sig i mysig bokhandel. Gillar den roliga och romantiska filmen också :)

Lögnens lov - Patrícia Melo. Mycket läsvärd thriller i exotisk brasiliansk miljö. Kan tyvärr bara hitta hennes böcker på engelska nu. Min recension.

Mina tyska favoriter, del 1

Jag fick ett förslag på att skriva ihop en lista över mina favoritböcker på tyska och vidare ange vilka som finns översatta till svenska. Det är inte många, det kan jag säga direkt. Några få finns i engelsk översättning. Har du hängt här mycket, bjuds det dessvärre inte på några större överraskningar. Los geht’s!

Der Kindersammler – Sabine Thiesler . Hennes andra bok, Hexenkind, är inte riktigt lika stark, men helt okej ändå. Ingen översättning.

Die Therapie - Sebastian Fitzek. Psychothriller. Finns på engelska, med titeln Therapy.

Die Stimmen - Christa Bernuth. Min favorit bland böckerna om kriminalkommissarie Mona Seiler, men de andra två, Untreu och Damals warst du still, är också läsvärda. Alla Christa Bernuths böcker finns översatta till svenska, Rösterna, Otro, Då blev du tyst samt fristående Inre säkerhet (Innere Sicherheit) som jag inte har läst. Än.

Gisa Klönne började jag läsa på svenska, I skogens tystnad, som heter Der Wald is schweigen på tyska. Jag har tänkt fortsätta läsa serien om kriminalkommissarie Judith Krieger på tyska, även om bok nr två, Unter dem Eis, nu finns översatt (Dolt under isen). Trean, Nacht ohne Schatten, kommer säkert också på svenska någon gång.

Mann ohne Makel - Christian v Ditfurth. Första boken om historieprofessorn Josef Stachelmann. Finns på engelska med titeln A Paragon of Virtue. Mit Blindheit geschlagen är professorns andra fall, Schattens des Wahns det tredje och Lüge eines Lebens det fjärde. Bok nr 5 heter Labyrinth des Zorn, den vill jag läsa snart.

Krim-alfabetet: L

Bok: Lögnens lov - Patrícia Melo
Fulvia Melissa vill bli av med sin make som, enligt vad hon uppger, misshandlar henne och hon söker upp kioskdeckarförfattaren José för att få goda råd i hur hon ska gå till väga. Svart humor och exotisk brasiliansk miljö gjorde att jag gillade denna thriller av Patrícia Melo. Min recension.

Författare: Charlotte Link
Två böcker har jag läst av denna tyska succéförfattare, Der Fremde Gast samt
Am Ende des Schweigens. Psykologiska thrillers, lite som Minette Walters tycker jag. Lättläst tyska, som jag kan tänka mig att återkomma till. Det finns en hel del titlar att välja på.

Vill läsa: The Lost Symbol – Dan Brown, Labyrinth des Zorns – Christian v Ditfurth
Det fick bli två titlar på L, för jag ser fram emot att få träffa både Langdon och Stachelmann igen. Dan Browns bok utkommer i oktober och heter Den förlorade symbolen på svenska. Christian v Ditfurths bok är redan ute, men heter förstås ingenting på svenska.

Krim-alfabetet: D

Bok: Die Stimmen – Christa v Bernuth
Den första och hittills bästa boken om tyska kriminalkommissarien Mona Seiler, det finns två till, Untreu och Damals warst du still. I Die Stimmen står en mycket exklusiv privatskola för den tyska eliten i centrum för handlingen, flera av en seriemördares offer visar sig ha en koppling till den.

Författare: Christian v Ditfurth
Min kärlekshistoria med historieprofessor Josef Maria Stachelmann, ”specialist på nazitiden, en man med diverse krämpor, brutalt stökigt skrivbord och en förkärlek för klassisk musik” som jag skrev i en recension, började passionerat med Mann ohne Makel. Förhållandet har utvecklats positivt och jag ser fram emot bok nr 5 Labyrinth des Zorns. (Bara inte Stachelmann blir värre gubbsjuk än han var senast i Lüge eines Lebens...)

Vill läsa: Den fjärde sanningen – Iain Pears
Historisk deckare som utspelar sig i Oxford på 1600-talet. Efter ett mystiskt giftmord berättas samma historia ur fyra personers perspektiv. Bara en av dem avslöjar sanningen. Låter intressant!

Månadens tyska

Äntligen! kanske någon utbrister nu. (Jag vill i alla fall göra det…) Lüge eines Lebens, bok nummer fyra om historieprofessorn Stachelmann. Kärlekslivet funkar, på jobbet går det också jättebra, men säg den lycka som varar… Stachelmann blir beskjuten på öppen gata. Alla är överens om att skytten lätt skulle ha kunnat knäppa Stachelmann, men valde av någon anledning att missa. Detta får förstås den gode professorn att börja grubbla. Vem vill skrämma honom, och varför? Har det något med hans avhandling om koncentrationslägret Buchenwald att göra?

Ja, det blir väldigt mycket grubbel i en bok som blir alldeles för lång. Intrigen räcker helt enkelt inte till alla sidor och vissa lämpliga sammanträffanden känns också irriterande. Positivt är att jag – som vanligt - får en del nya historiekunskaper, eller möjligen får fräscha upp mina gamla. Men Stachelmann på tomgång, vilken besvikelse efter tre mycket bra kriminalromaner.

I örat

Jo, men jag fixar Stachelmann i helgen, lovade jag min vapendragare när det gäller tyska krimis, Marianne. Fast Stachelmann blev inte alls fixad, för en influensa ville annorlunda. När läslusten befinner sig i viloläge är det bra att det finns bokprogram i podcast-format att lyssna på. Det har jag ägnat mig åt i några dagar nu, på svenska, engelska och tyska. Gamla hederliga P1, Barnes & Noble, Deutsche Welle, Frölich lesen, NPR Book Tour. Författarintervjuer, författarporträtt, bokrecensioner, allmänt bokprat. Trevligt. Nu känner jag mig lite piggare faktiskt.

Johannas enkät

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
"Alltid" och "snabbt" är kanske lite mycket sagt. Ibland väntar jag t ex in någon lämplig bokrea. Men Siri och Paul brukar jag inte kunna vänta på särskilt länge.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
Utan att titta efter tippar jag på Fay Weldon och Barbara Vine/Ruth Rendell.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
Ja, nu för tiden kommer de flesta boktips från bloggar. Det senaste tipset var nog Medan floden stiger av Henrik Kullander, som JohannaL skrev om. Min recension var inte riktigt lika begeistrad.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
Hm, minns inte.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?
Nej, brukar inte reservera särskilt ofta. De gånger jag hamnar på biblan plockar jag med mig det jag hittar för dagen.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?
Håller ju på med Lüge eines Lebens, Christian v Ditfurths fjärde bok om historieprofessorn Stachelmann. Efter drygt halva boken är jag benägen att hålla med Marianne. (Tyvärr, Fredrik!)

Detta är 2008 års:

projekt: det tyska läsprojektet fick vila något under året, till förmån för en SUB-Abbau, dvs ett försök att beta av högen med alla olästa böcker. Det gick ganska bra, nästan hälften av böckerna jag läste i år kom från min SUB.
tysk: en del tysk litteratur blev det förstås ändå, t ex Christian v Ditfurths krimis om historieprofessorn Stachelmann.
tyska: Dies is kein Liebeslied av Karen Duve. Och i årets elfte timme också Die Zahl av Daniela Larcher.
land: Island, i o m Arnaldur Indridasons böcker om kriminalpolisen Erlendur. Som var så där.
par: Paul och Siri, som alltid, med Man in the Dark och The Sorrows of an American.
noveller: Judith Hermanns Sommerhaus, später
utländska roman: Cormac McCarthys Vägen
svenska roman: Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors
utländska deckare: Blodsarv och Vargtimmen av Denise Mina. Paddy träffar jag gärna snart igen.
svenska deckare: deckare eller rysare eller krimi – Nattfåk av Johan Theorin
uppföljare: efter succén Der Kindersammler kom Sabine Thiesler med inte riktigt lika starka Hexenkind.
tröttaste: läste J K Rowlings Harry Potter och Dödsrelikerna mest för syns skull.
chock: Bokmoster läser skräck! John Ajvide Lindqvist! Stephen King!
grönaste: Barbara Kingsolvers goda, fina Animal, Vegetable, Miracle: A Year of Food Life.
godaste: Husmorsorna gav en liten nytändning i köket.
jaha: hade förstås hört/läst mycket positivt om Stieg Larsson, men efter Män som hatar kvinnor förstår jag att han inte är för mig. Ett annat ”jaha” var Kazuo Ishiguros Never let me go.

Fler årslistor:
2007, 2006 samt 2005

Annorlunda årslista 2008

Förra året var vi några som knåpade ihop en lite annorlunda lista över de lästa böckerna. Här är mitt bidrag för 2008:

- Bücher mit einer Farbe im Titel (bok med färg i titeln)
Joyce Carol Oates - Svart flicka/Vit flicka
Arnaldur Indridason – Kvinna i grönt
Mariette Glodeck - Röda vita rosen

- Bücher mit einem Tier im Titel (djur)
Pia Juul - Den gången med hunden
Susanna Alakoski – Svinalängorna
Denise Mina - Vargtimmen

- Bücher mit einer Vornamen im Titel (förnamn)
J K Rowling - Harry Potter och Dödsrelikerna
Sabine Kornbichler - Klaras Haus
Zbigniew Kuklarz - Hjälp jag heter Zbigniew

- Bücher mit einem Ort im Titel (plats)
Azar Mahloujian - Tillbaka till Iran
Jerker Virdborg - Mannen på Trinisla
Helle Helle - Rödby-Puttgarden
Jason Lutes - Berlin – Stad av sten
Emma Hamberg - Mossvikenfruar – Chansen
Martina Haag - I en annan del av Bromma
Sara Kadefors - Fågelbovägen 32
Elin Lindqvist - Tokyo natt

- Bücher mit einer Wetter-Ereignis/Phänomen im Titel (väder o liknande)
Katarina Kieri - Vem vågar sommaren?
Mark Lynas - Oväder
Judith Hermann - Sommerhaus, später
Christian v Ditfurth - Schatten des Wahns (=skugga)
Jo Nesbö - Snömannen

- Bücher mit einer Pflanze im Titel (växt)
Barbara Kingsolver - Animal, Vegetable, Miracle: A Year of Food Life

Ny mini-SUB

Skugga av Karin Alvtegen, Himmel av Torbjörn Flygt (har gillat hans tidigare), Medan floden stiger av Henrik Kullander (starkt rekommenderad av Johanna L), Audreyflickorna av Monika Björk, Never let me go av Kazuo Ishiguro, Ett amatöräktenskap av Anne Tyler (hänger med från förra omgången), Lüge eines Lebens av Christian v Ditfurth m fl tyskar. Så det är bäst att jag sätter i gång, genast.

Halvårsrapport

Jaha, kvartalsrapporterna börjar ramla in. Här står ju fortfarande läsprojektet i centrum, min rapport får därför tyskt fokus. Även om jag var lite flitigare förra året, med elva böcker under de första sex månaderna, ger jag ändå mig själv godkänt med sju böcker under det första halvåret.

Till höjdpunkterna hörde Judith Hermanns Sommerhaus, später samt
Christian v Ditfurths böcker om historieprofessor Stachelmann: Mann ohne Makel, Mit Blindheit geschlagen och Schatten des Wahns. (Ettan var bäst, sedan trean och sist tvåan.)

Förra året blev det sammanlagt 17 böcker på tyska, så jag får kanske lägga på ett kol. Eller inte. Vi får se.

Christian v Ditfurth

Läser just nu: Schatten des Wahns, min nya krimifavorit Christian von Ditfurths tredje bok om historieprofessorn Josef Stachelmann. I väntan på en eventuell svensk översättning finns inte längre någon ursäkt för er som inte läser tyska, men engelska. Första boken i serien, Mann ohne Makel, (min recension) finns på engelska med titeln A Paragon of Virtue. Adlibris information är klen, men mer finns att läsa på Amazon.

Bokfemman igen

Vilken kul bokfemma det blev den här veckan! Lotta och Harry hittade jag på flera av listorna, ingen Jolly vad jag kunde se, men genom kommentarerna här vet jag att jag inte var ensam om att gilla Ingrid Bredbergs böcker. Eller hur, Pysseltanten? Pale Green Woman? Jolly - en crazy Lotta, ungefär.

Och jag har verkligen inte kunnat bestämma vem som ska få den stora äran att hamna på den hittills tomma femteplatsen på min lista. Christian v Ditfurth med min nye favorit Stachelmann? Eller Harry Hole, Jo Nesbøs charmige antihjälte? Helt klart bör det bli en kriminalserie i alla fall. Vem längtar jag mest efter att träffa? Unni Lindells Cato Isaksen? Eller Karin Wahlbergs Claes Claesson? Inte lätt att avgöra.

Månadens tyska, 2

Mit Blindheit geschlagen, Josef Maria Stachelmanns andra fall, av Christian v Ditfurth, förstås. Ett par år har gått sedan den sympatiske historieprofessorn löste sitt första fall i Mann ohne Makel och inte mycket i hans liv är bättre än det var då, vare sig privat eller på jobbet på Hamburgs universitet. Stachelmann känner sig ensam och misslyckad, flirten med kollegan Anne rann ut i sanden och nu väntar hon en annan mans barn. Det blir faktiskt så illa att Stachelmann hamnar i säng med nye kollegan Griesbachs vackra hustru Ines. Och när Griesbach plötsligt försvinner, övertalar Ines Stachelmann att hjälpa till att leta efter honom. Herr Griesbach dyker faktiskt upp, men i Stachelmanns bagagelucka och dessvärre död. Huvudmisstänkt: Stachelmann.

För att rentvå sig själv från alla misstankar drar Stachelmann i gång en egen utredning, något som faktiskt blir riktigt farligt för honom. Lite folkvimmelvarning i boken, alltid ett problem för mig på tyska. Här gäller det ett gäng tyska gubbs som har det gemensamt att de har ingått i en grupp som före murens fall hjälpte människor att fly från DDR, s k Fluchthelfer. Men det är spännande läsning igen, Stachelmann stannar kvar som min favorithistorieprofessor.

Min Wörterbuch fick förstås komma fram under läsningen även denna gång, t ex:
die Wanze - dold mikrofon
der Spitzel - spion
der Macker - ledare; jobbarkompis; sl. kille
die Parkuhr - parkeringsautomat

SUB-Aufbau

Jaha. Så svårt var det att få mig på fall. Himla bol.de som skickar ett Gutschein på 5 EUR, bara sådär. Meine Bestellung:

Hexenkind - Sabine Thiesler. Efter Der Kindersammler ett självklart val.
Schatten des Wahns, Stachelmanns dritter Fall - Christian Von Ditfurth. Förstås.
Damals warst du still - Christa von Bernuth. I somras läste jag i rask takt (nå ja) de två första böckerna om kriminalkommissarie Mona Seiler, Die Stimmen och Untreu. Detta är bok nr tre.
Der fremde Gast - Charlotte Link. Det var något med Am Ende des Schweigens som gjorde att jag vill läsa något mer av Link.

... och kanske några till...

(I väntan på pocket:
Das Kind - Sebastian Fitzek (just nu 92° på Krimi-Couch)
Lüge eines Lebens, Stachelmanns vierter Fall — Christian Von Ditfurth)

Bokfemman v 3

Dags för årets första bokfemma, veckans tema är "senaste". Nämn din topp 5 som baseras på ordet senaste.

Mann ohne Makel - Christian v Ditfurth, senaste boken jag läste ut. En tysk Wallander, om man så vill, med historiskt intressant intrig.

Mit Blindheit geschlagen - Christian v Ditfurth, boken jag senast lade ifrån mig, vilket var i går kväll. Inte utläst ännu, men verkar mycket lovande.

Schatten des Wahns - Christian v Ditfurth, den senaste boken jag lade till min önskelista på bol.de. Stachelmanns tredje fall, och ja, det har blivit mycket Stachelmann den senaste tiden. Del fyra i serien, Lüge eines Lebens, ligger förstås också och väntar på att min SUB ska bli lite mindre.

Bittert arv - Kiran Desai, senaste boken som gav mig dåligt samvete, för recension ska skrivas och det har jag ju inte gjort.

Klimatsmart : din guide till en miljövänligare vardag - Mikael Persson, Bodil Sjöström och Per Johnsson, den senaste boken jag gav bort, till några personer som fick den i julklapp. Jag hoppas de jublade ordentligt!

Månadens tyska

Christian v Ditfurths Mann ohne Makel hade jag gärna haft med under förra årets tyska läsprojekt, men något [vntrkrksjk] satte stopp för de flesta mellandagsplaner. Uff. Men nu till något trevligare, som Mann ohne Makel, Stachelmanns erster Fall. För det är en trevlig bok. Christian v Ditfurths hjälte ska, enligt någon recensent, kunna fylla luckan efter Wallander och visst, varför inte? Jag gillar den sympatiske Josef Maria Stachelmann, historieprofessor, specialist på nazitiden, en man med diverse krämpor, brutalt stökigt skrivbord och en förkärlek för klassisk musik. Genom barndomskamraten Ossi, numera kriminalpolis, blir han indragen i en mordutredning som har dragit ut på tiden.

Mannen utan fel (Makel) är den förmögne fastighetsmäklaren Holler, en samhällets stöttepelare, vars familj, hustru och två barn, på olika sätt systematiskt har mördats under de senaste åren. Kvar finns nu bara Holler med liten son, men det är knappast överdrivet att anta att de också svävar i livsfara. Men varför? Spåren leder bakåt i tiden och med hjälp av Herr Dr. Stachelmann hittar polisen ledtrådar i fyrtiotalets Tyskland. Det blir faktaspäckad läsning, men intressant. Lite som Nesbøs Rödhake! Christian v Ditfurth är själv historiker och Mann ohne Makel är alltså del ett i en serie på hittills fyra böcker. Fast enligt författaren själv ligger visst manuset till femte romanen redan färdigt. I min SUB väntar nu Stachelmanns andra fall, Mit Blindheit geschlagen. Hoppas den är lika bra!

Neid

Superspråkövning: Elfriede Jelinek skriver sin senaste bok, Neid (=avundsjuka), direkt på nätet. Två kapitel finns uppe nu, och nej, jag har inte läst något av dem. Än så länge håller jag mig till min Die Stimmen av Christa von Bernuth, mitt första möte med kommissarie Mona Seiler, som precis som Christian von Ditfurths Stachelmann jämförs med Wallander. Söta tyskar, ni är allt bra tokiga i svenska deckare, nicht wahr?