SANKMARK
Roman - Brombergs
[+]
Att livet går i cirklar, att ingenting någonsin är nytt under solen, det är ett tydligt tema i den indisk-amerikanska författaren Jhumpa Lahiris senaste och mycket läsvärda roman. Det man helst av allt vill slippa i sitt liv upprepar sig ändå, lika oundvikligt som översvämningarna i den sumpiga stadsdelen Tollygunge, där dammarna flödar över varje gång det regnar. Det är där, utanför Calcutta i Indien, som två bröder växer upp på 1960-talet, Subhash och Udayan, lika som tvillingar på utsidan men så olika på insidan. Anförda av den djärvare Udayan drar de ut på pojkäventyr som när de blir äldre utvecklas till något helt annat, och mycket farligare.
Det är en orolig tid, över hela världen reagerar studenter på orättvisor, så även i Indien. Udayan engagerar sig i den kommunistiska naxalitrörelsen som ser upp till Mao Tse-Dung och vill att Indien ska följa Kinas exempel. Subhash, som alltid stått i skuggan av sin starkare bror, väljer en annan väg, ett lugnt liv som doktorand i kemi i Rhode Island. Det är inte bara studierna som lockar, erkänner han. Han vill också göra något som hans bror aldrig skulle gjort. På andra sidan jordklotet trappas våldet upp, demonstrationerna blir allt våldsammare. Och så en dag får Subhash ett telegram, något som för honom kommer att innebära att han har annat än fast mark under fötterna. Hans liv blir osäkert som ett gungfly då han lever med en hemlighet som om den avslöjas kan rasera allt.
Som vi kunde se i Babel tog Sankmark 15 år att skriva, arbetet lades flera gånger åt sidan och Jhumpa Lahiri berättade också om hur hon läser sitt manus och skalar av för att få ett så rent språk som möjligt. Och jag är så lycklig över det, hennes lite torra stil är mycket mer min smak än t ex en annan tegelsten jag läste nyligen, The Goldfinch - Donna Tartt (min recension). Förutom bröderna som står i centrum för släktkrönikan finns det även flera gripande kvinnoporträtt, från tjänsteflickan som tar hand om brödernas åldrande mamma till den unga kvinnan som för att överleva måste fatta inte bara ett kontroversiellt beslut. Jag har hittills läst allt som Jhumpa Lahiri skrivit och det kommer jag fortsätta med, en favoritförfattare som lyckas beröra mig varje gång.
Tegelstensutmaningen: bok nr 4 (508 s)
Hon är härlig att läsa och att lyssna på, jag hoppas samtalet från kulturhuset kommer på webben snart.
SvaraRaderaJa, mycket! Tack för påminnelsen, jag ska hålla utkik efter det.
Radera