Ett kåseri.

Mitt 'trädgårdsjag': -Det gäller att hålla jorden fuktig nu då sådden har grott.

Mitt 'förnuft': - Vad håller jag på med? Det finns färdiga grönsaker att köpa på Ica...

Nr 3/2018

Så har det senaste numret av tidskriften Trädgård norr kommit.
Där kan man bland annat läsa om Johan och Simons trädgård i Tärnaby i växtzon 8.
Efter att ha läst om deras fina trädgård och den tapperhet som de båda odlarna har, så skall jag aldrig någonsin mer klaga på klimatet i min egen odlingszon.

Vidare kan man läsa om trädgårdens nyttoinsekter som bekämpar de skadeinsekter som förstör dina odlingar, och lära varför man aldrig ska bekämpa dessa nyttoinsekter.
Sedan följer en stor och intressant artikel om träd som klarar livet särskilt bra i Norrland, och efter den så kommer några beskrivande växtporträtt på några ätbara växter, och så lite information om årets pelargon.
Till sist kommer en artikel som ger goda råd till dig som vill odla vitlök i landets norra delar, och vad du bör tänka på för att lyckas bäst med det.

52 sidor fyllda med kunskap och inspiration!

Här finns en länk till tidningens hemsida: http://www.tradgardnorr.se/

I detta nummer finns även ett kåseri som jag har skrivit.
Det var länge sedan sist, men för en tid sedan så fick jag ett infall och skickade texten till tidningen, och nu finns den i tryck.

Följande utspelades på varuhuset:

Mitt trädgårdsjag: -Men, titta där, en hel hylla med växter!

Mitt förnuft: -Gå förbi!

Mitt trädgårdsjag: ...och längst ner på hyllan finns större intressanta växter.

Mitt förnuft: -Nej, gå förbi, du har ju lovat dig själv att sluta köpa växter som man måste ha i kruka och övervintra i källaren, vi har nog många krukor att bära på.

Mitt trädgårdsjag: -Det finns vinrankor också...

Mitt förnuft: -Spelar ingen roll, gå förbi, köp inte annat än sorten Zilga om du ska köpa vinrankor, de baltiska sorterna är ju mycket härdigare än denna fransos. Zilga kanske kan övervintra utomhus i vårt kallhål till trädgård, men knappast denna.

Tror du att du bor i Skåne?

Mitt trädgårdsjag: ...för bara 69 kronor! Det var billigt!

Mitt förnuft: -Köp den INTE, du klarar den aldrig, den ska ju skötas också, vattnas noga då den står i växthuset i sommar, och hur ska du få den att överleva inomhus fram tills växthuset startas?

Den kommer att dö av den torra inomhusluften, och det är för kallt att ställa in den i växthuset redan nu.

Den är inte billig för dig, den är bara bortkastade pengar.

Mitt trädgårdsjag: -Va, nej, den klarar sig säkert, se hur grön och fin den är.

Mitt förnuft: -Ställ tillbaka den stackars plantan, nu går vi vidare till mjölken.

Mitt trädgårdsjag: -Men det här är ett tillfälle som är för bra för att missa.

En billig vinranka!

Mitt förnuft: -Åh nej, ställ tillbaka den nu, du har ju lovat att lugna ner dig, du kan inte köpa allt du ser, speciellt inte växter som du måste övervintra inne i kruka!

Mitt trädgårdsjag: -Det är en vinranka. Se så fin den är! 

Jag kan redan se framför mig när druvklasarna hänger ned från innertaket i växthuset.

Underbart!

Mitt förnuft: -STÖN! Ska du börja nu igen?

Du hade ju lovat!

Mitt trädgårdsjag: -Vad har jag lovat? Nej det minns jag inte. Men åh, jag har ju inte köpt nåt sedan i höstas, jag måste ha den här.

Mitt förnuft: -NEJ! GÅ FÖRBI!

Mitt trädgårdsjag: -Den ligger ju redan i kundvagnen, Nu går vi vidare, vi var visst på väg till mejeridisken, Se där har de ju billig korv, behöver du det?

Mitt förnuft, -Va, öh, ja, Men ligger vinrankan kvar i kundvagnen?

Mitt trädgårdsjag: -Bry dig inte om den, nu har vi redan gått från den hyllan och vi hinner inte gå tillbaka med den, visst skulle vi ha mjölk?

Mitt förnuft: -Ynk och stön. Jag orkar inte med dina infall så fort vi passerar växter, ska du börja nu igen?

Mitt trädgårdsjag: (Ler tillbaka)

Mitt förnuft: -Suck, men bara för denna gång, sluta nu sedan med sådana onödiga inköp!

Mitt trädgårdsjag: -Sluta? Nej, det är ju nu det börjar.

Titta så billig tuja, visst behöver vi nya sådana?

Ps. Vinrankan lever än och mår bra i växthuset.

Men det blev en kruka till att bära på.

Kampen pågår ständigt mellan mitt entusiastiska 'trädgårdsjag' och mitt förnuft.

Den översta bilden visar när jag hjälper min granne att vattna sitt trädgårdsland.

Så stort och fint trädgårdsland har inte vi, men jag tyckte bilden passade i detta inlägg.

Blommig Fredag - Höjdare

En iskall stjärnflocka.

Det känns inte riktigt som om trädgården klarar av att leva upp till rubriken "Blommig fredag" idag, och någon speciell "höjdare" är liksom svårt att finna där idag.
Jag hittade en infrusen och översnöad stjärnflocka som får duga som dagens blomma till"Blommig fredag".

Vissa av er kanske skulle uppleva snön som en höjdare, men det gör inte jag.

Nu är det här den tredje dagen med snö, jag tittar ut och suckar.
Jag kan inte hjälpa det, jag gillar inte snö och framförallt så tycker jag illa om vinterns kyla.

Inte heller vår sköldpaddsört trivs med kallt väder. De hann inte blomma alls i år då det var för kallt.

En snögubbe som min dotter byggt trivs bättre med kylan.

Men så till dagens "höjdare", och det får bli trädgårdstidningen Trädgård Norr  som kom i postlådan.

Nummer 5, 2015

Det blev en bra dag att få söka tröst i en trädgårdstidning, när ens egen trädgård tagit paus för vintern.

I detta nummer kan man läsa om en trädgård i Obbola utanför Umeå, få odlingstips för grönsaksodling från Bromma och Vällingby, och läsa om En trädgård i skogen utanför Falun i Dalarna.

Vi får vidare läsa om en trädgård "östan om fjäll - västan om skog" vid Karats utanför Jokkmokk.

Att något överhuvud taget går att odla där på en höjd av 412 meter över havet är fascinerande, men reportaget därifrån innehåller till synes lika mycket bilder på praktfull blomning som de övriga.

Alla reportage innehåller många bilder och är flera sidor långa. 

Till sist så finns krönikan som jag även denna gång fått nöjet att skriva.

Men detta blir sista krönikan från mig (i alla fall på ett tag).

Jag börjar få lite brist på nya idéer om vad jag ska skriva om, så nu får någon annan ta över det skriveriet.

Men det har varit väldigt kul att få skriva krönikan under fyra och ett halvt år. Det har hunnit bli hela 23 krönikor med denna, och nu finns alla att läsa här  på bloggen.

Den långa pausen.

Årets föreställning i trädgården är över och nu är det mellanakt fram till nästa vår.  Kvar i trädgården finns bara spår som minner om den glansfulla blomningen som nyss var. Det gröna intensiva och blomstrens färger har avlöst varandra i några månader för att avslutas med ett sista färgsprakande fyrverkeri i höstas, då träd och buskar flammade av varma höstfärger. En sådan föreställning kräver sin energi, är det därför som naturen vilar nu? Man undrar om detta mörker verkligen är nödvändigt?

Den långa pausen för trädgården har börjat, och där är nu tyst och stilla. Allt är fruset och till synes dött. Men så länge det går att alls gräva i jorden håller den sanne trädgårdsentusiasten igång ändå. Höstlökar, träd och buskar kan slumpas iväg i butiker denna tid på året, och som sagt, så länge det går att gräva så finns det ju hopp om att plantera mera. 

Vårens ljusa kvällar känns ohyggligt långt borta när novembermörkret växer större och längre för var dag som går, och kanske man sedan köper hem några amaryllisar. Det mörka blir lättare att uthärda med lite färg inomhus. En svällande amaryllislök är ju full av liv och energi. Att plantera en sådan kan bli en tröst för gröna fingrar som längtar efter jord under naglarna.

Knappt hinner vi sedan fira jul innan frökatalogerna lockar med nya utmaningar. Naturligtvis köper man sedan hem lite mer än vad man rymmer att förvara sedan man sått fröerna, att sedan några frösådder kan ta en sådan plats, ja det kan ju vara lätt att glömma.  Dessutom vill ju de plantor som måste börja växa i februari ha solljus då, för att börja växa så att de alls ska hinna blomma lagom till sommaren. Då är det lättare med de frösådder från perenner som man bara kan gräva ned under snön mitt i vintern och sedan låta dessa vakna när vårens varma vindar väcker dem och den övriga trädgården.

Senare så kommer bokrean då ju alltid några intressanta trädgårdsböcker finns med, med dessa startar lätt nya drömmar för den egna trädgården, och knappt har man hunnit läsa dessa innan butikerna lockar med fröpåsar och gladioluslökar igen.

Nej, den långa pausen kanske bara gäller för trädgården, den flitige trädgårdsentusiasten tar aldrig någon riktig paus. Under vinterns pysslande av krukväxter inomhus och bläddrande i frökataloger och trädgårdstidningar, så trissas trädgårdsintresset och upp på max igen, för att åter nå höga höjder efter månader av längtan, då i den tid när krokus åter blommar. Då blir det åter ett nytt trädgårdsår, och nästa års föreställning i trädgården tar vid. Redan nu undrar jag vilken blomma som blir den förste att öppna sin knopp i trädgården då, och därmed öppna upp trädgårdsårets show. Kanske blir det krokusen eller den ungerska blåsippan? Eller blir snödroppen först även nästa år?

Men nu är det tid för den långa pausen ute i naturen och trädgården, och även jag tar nu en paus i mitt skrivande av krönikan. Kanske även vi alla hinner vila lite nu under den långa mellanakten?  Kom ihåg sedan att om längtan efter den gröna världen blir för svår under vinterns mörker så kan vi ju i alla fall trösta oss med att vi slipper rensa ogräs, för även de mest svåra och besvärliga ogräs vilar nu.

Blommig fredag pågår för fullt idag, kolla in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss för att se alla som är med.

Nu ska jag sätta mig ned och läsa den nya Trädgård Norr lite mer noggrant, och tänk ändå. I morgon fyller bloggen fem år.
Tiden går fort när man har roligt!

Trevlig helg!

Nytt nummer av tidskriften Trädgård norr.

Semesterbild.

När vi kom hem efter en semester utomlands så hade det senaste numret av Trädgård norr kommit med posten.
Denna gång pryder en bild av ett fackelblomster omslaget och får en att nyfiket öppna tidningen.

Det jag gillar mest med denna tidskrift är ju de reportage som finns från trädgårdar i min närhet.
Här kan man både se bilder på växter och läsa om dessa, förvånansvärt ofta finns det med växter som jag trott varit känsliga för vårt kalla klimat, men här får man bevis på att de är möjliga att odla även i norr.
Denna gång får vi följa med till Maj Eriksson i Altersund som har en trädgård utöver det vanliga.

En japansk lönn har överlevt en vinter här hos oss i Norrbotten.
Den är ännu så liten att den täcks av snön om vintern..

Vidare kan man läsa om ett bygge av en damm i en trädgård i Obbola utanför Umeå, ägarna Ulrika och Jan Forsberg delar med sig av tips och råd till de som har liknande planer.

Sedan ett reportage från en trädgård ovanför odlingsgränsen. Vi får läsa och se bilder från Susanna Roséns trädgård i Vuojat utanför Jokkmokk.
Där samlas fjällets vackra växter vid sidan av perenner och mer värmekrävande växter som vinranka och havtorn.

Vår döende havtornsbuske som just slagit ut.
Den har inte mått bra i år, så jag har flyttat den till en torrare plats.

Tidskriften har även frågat runt hos tio olika plantskolor och handelsträdgårdar om vilken som är den bästa tiden att plantera växter i trädgården. Det är intressant att läsa de olika svaren.
Själv tycker jag att hösten är den bästa tiden, för då slipper man vattna så mycket efteråt. Men det gäller ju inte riktigt alla växter förstås.

Vårt fackelblomster överlever här, men det lär inte hinna blomma i år innan  den hårda frosten kommer.

Tidskriften avslutas med ett reportage om växten fackelblomster och så till sist krönikan, som jag även i detta nummer haft förmånen att skriva.

Tack för allt regn!

Som det regnade i somras, och det var svårt att se någonting bra med det då. Inte blev det varmt nog att bada i sjön heller, för när sommarvärmen kom så var nätterna så pass kalla att de kylde ned badvattnet till en obehagligt kall temperatur.

Som sagt, det fanns mycket att klaga på om vädret.  Dessutom var det så pass kyligt att blomningen fördröjdes mer än två veckor. All fukt och kyla gjorde att man en tid tappade hoppet om någon annan blomning än om näckrosornas, som ju hos oss blommade fint i en vattenfylld urna, trots allt regn. Eller kanske det var just på grund av allt regn som de blommade så fint.

Men så kom jag på att jag slapp springa runt med vattenkannor varje kväll, som jag gjorde förra sommaren, och ändå torkade växter ihjäl då.  Allt ifrån trädgårdsland till nyplanterade träd och perenner.  I år har inga växter utomhus torkat ihjäl hos oss, det har liksom inte varit möjligt när det regnat så, och jag slapp det mesta arbetet med vattning. Det är inte alltid kul att varje kväll bära flera hundra liter vatten för att hindra först och främst krukodlade växter att torka ihjäl.  Plötsligt känns sommarens regn mindre illa än vad det gjorde då.

Jag tror faktiskt att de flesta växter i vår trädgård tycker att det varit en toppenfin sommar, just på grund av allt regn. Men det är klart att visst finns det ju växter som ogillat det kyliga vädret.

De växter som har ett tropiskt ursprung har hukat av det kyliga vädret, de har inte alls vuxit som de brukar göra.  De tror nog att det var vinter med midnattssol, i alla fall fram till augusti.  Som ”sommarblommor” har de nog bara väntat på att den riktiga sommaren skulle komma. Jag gjorde likadant, väntade på den riktiga sommaren, och under tiden så klagade jag på det kalla vädret.

Min tröst till er alla som liksom jag klagade på allt regn i somras får vara denna bild på vår näckros som växer i en vattenfylld urna. Den har det trångt i sin fångenskap, och längtar nog tillbaka till sin sjö, så den kan sträcka ut sina stjälkar.

Men den har gillat det regniga vädret.

Sommaren kanske inte var så illa ändå som man tyckte då?

För att prenumerera så hittar du hemsidan här: www.tradgardnorr.se/

Från en trädgård nära dig...

Så har nummer tre av tidskriften Trädgård norr kommit.

Min egen favorit bland trädgårdstidningarna, kanske just för att i denna finns reportage från trädgårdar i min närhet, och från andra platser med kallare klimat än växtzon 3.

(Jag såg att rubriken kanske blev lite missvisande för er från landets södra delar, men från mitt håll så stämmer rubriken perfekt.)

Varje gång jag läser i den här tidningen så får jag nytt mod att vilja testa nya växter som jag inte vågat testa förut, eller ens hört talas om förr.

I det här numret så läser jag om en magnolia i Piteå, som blommar och verkar klara det kalla klimatet bra. Den har blommat där i mer än tio år nu.

Vidare läser jag om en annan trädgård i Piteå som mer påminner om en engelsk park än om en typisk norrländsk trädgård. Också där finns många växter som jag inte trodde skulle överleva i norra Sverige.

Från Tärnaby finns ett reportage om en potatisodling med fler än 50 olika sorter, och från Umeå kan man läsa om den japanska trädgården hos Arboretum norr.

Japanska trädgården hos Arboretum norr.

Den japanska trädgården är en riktig juvel i arboretet, och det är intressant att läsa det reportaget eftersom jag själv har varit där.

Vidare kan man läsa om det nordiska biet, se olika exempel på utsmyckningar i trädgårdar samt läsa olika små notiser. Även i detta nummer har jag haft förmånen att skriva krönikan, som denna gång handlar om de frostnätter som försommaren kan bjuda på.

Järnnatt.

Det är likadant varje år, jag hinner liksom inte förbereda mig, för trots att jag längtat så efter grönskan under en lång tid så blev allt det gröna nästan för mycket att ta in för ögonen så här i början av säsongen. Men mitt sinne öppnas för att ta in allt detta fantastiska, allt det gröna som smeker linsen i ögat och visar naturens livskraft och energi. Länge var jag på min vakt mot kylan som höll tillbaka den grönska som nu råder, så därför blir jag alltid lika förvånad av min egen glömska när jag överraskas av den kyla som ofta ger frost på nätterna i början av den gröna tiden. Vi kallar dessa nätter för järnnätterna.

En järnnatt kan förstöra så mycket av den späda grönska som kommit, så det gäller att vara på sin vakt och att skydda vissa av de växter som i rent oförstånd lockats att börja växa så fort de fick känna av värmen som väckte grönskan. De flesta av de övervintrande växterna klarar järnnattens frost, men vissa gör det inte. De vackra bladen hos bronsrodgersian skadas direkt av en järnnatt, och det blir ju trist att sedan se svarta kanter på de vackra bladen när de breder ut sig i rabatten. Det krävs inte så mycket för att skydda de späda bladen mot järnnattens grepp, det brukar räcka med att ställa en upp och nedvänd hink ovanpå plantan på kvällen innan nattens kyla kommer och fördärvar vårens tillväxt. En sådan liten arbetsinsats kan rädda bronsrodgersian att skadas av frosten.

Järnnätterna är än hårdare mot sommarblommor och ettåringar som ju inte alls är byggda för att vätskan inuti dem ska frysa, det är lätt att luras av varma försommardagar då det känns som om denna värme vore det normala i vår tillvaro, och då glömmer man lätt hur nära vi har till Nordpolen (jämfört med många andra platser i vår del av världen).

Det är lätt att berusas av försommardagarnas sol och värme och köpa hem sommarblommor i sådan mängd att man inte riktigt vet vad man ska göra med dessa när järnnattens kyla sedan rullar in, för nog är det så att sommarblommor behöver mer skydd en kall järnnatt än vad bronsrodgersian kräver. Min granne lämnade kvar sina nyss inköpta pelargoner och andra sommarblommor i bilen över natten, men inte ens det räckte som skydd från en riktigt kall järnnatt, allt hon köpt frös ihjäl samma natt där inne i bilen. Det var ju förstås inte alls kul, och samtidigt lite förvånande att inte bilen räckte som skydd.

Järnnätterna är vinterns sista hälsning innan den riktiga sommaren är här, det är liksom bara att gilla läget, att en vacker och ljus natt i försommartid kan ge sommarblommor en dödskyss med en kall smekning av arktisk kyla som får naturen att hålla andan.

Nej när järnnatten är här mår både vi och sommarblommorna bäst inomhus, snart har järnnätterna passerat och vi och sommarblommorna kan känna oss lugna en tid.

De krönikor jag skrivit tidigare hittar du här.

Midnatt i vår trädgård.

Här i vår trädgård är natten kall denna årstid, den senaste natten kröp temperaturen ned 

till endast 1,6º C.

Men så länge det inte blir frost ska jag inte klaga.

De mer känsligare växterna får än bo inne i växthuset där elementet startar om det blir för kallt.

Mitt i natten speglas ljuset från solnedgången i växthusets fönster.

Läs mer om tidskriften Trädgård norr på hemsidan eller gilla Trädgård norr på Facebook.

Nummer 2 kom förra veckan.

Förra veckan kom det nya numret av tidskriften Trädgård norr i brevlådan.
Det känns som en högtidsstund varje gång man öppnar en sådan för första gången, det är sådana stunder som man inte vill att någon ska störa så att man får läsa tidningen helt ifred.

I den här tidningen kan man läsa om en trädgård i Kurravaara utanför Kiruna.
Jämfört med den platsen så finns vår egen trädgård på "sydliga breddgrader" men ändå så visas bilder därifrån på blommor och blader av ett slag som knappast är det som jag hade i tankarna om en trädgård i Kiruna.
Intressant läsning, för om det fungerar där så borde det ju fungera även här i vår trädgård.

Vidare kan man läsa om olika fröer från trädgårdens växter som fåglarna föredrar då det blir vinter, kanske kan man glädja fåglarna lite extra genom att välja rätt sorts växter?

Sju sidor berättar om Norrbottens trädgårdshistoria, och lika många sidor visar från Magdalena Alatalo och Tomas Bergs trädgård i Bränndal vid Bygdeå.
De berättar om sin odling av nyttoväxter och delar av sig av tips och råd.

I detta nummer så kan man läsa vidare om Arboretum Norr, den här gången visas del del av växtsamlingen som kallas för 'Östasien'.
Därifrån visas bilder på många växter som jag aldrig sett förr, och som jag önskar kunna köpa till vår egen trädgård någon gång.

Till sist så finns krönikan som jag fått nöjet och förtroendet att skriva, även denna gång.

Krönika;

Full fart mot sommaren!

Det droppar från taken och den riktiga våren är snart här.  Den långa pausen i trädgården är över. Trädgårdstankarna väcks åter igen inom en och nya planer för trädgården tar form även om det ännu mest liknar vinter utomhus, i alla fall här hos oss som bor längst i norr.

Än är det för kallt för att starta vårt växthus men de fuchsior som vi haft på vinterförvaring i en sval och mörk källare får komma fram i ljuset tillsammans med några pelargoner.

Det knoppas och grönskar på fuchsiornas hårda och torra grenar, det är som ett under att de vaknar till liv varje år när vi tar fram dem från vintervilan. Tänk att de trivs med livet i en kruka när de står i en mörk källare i fem månader varje år. Men jag vet att alternativen inte är så många, att lämna fuchsiorna utomhus skulle ju genast ta livet av dem under den fösta ordentliga frostnatten på hösten, de äldsta grenarna på våra fuchsior ser förvisso grova och vresiga ut, men de skulle ändå inte klara någon svårare frost. Att gräva ned dem utomhus skulle nog inte fungera här i norr som det gör i landets södra delar, vi har för djup och svår tjäle för att fuchsiorna ska må bra.  Nästan lika illa skulle det vara att förvara fuchsiorna inomhus i rumstemperatur tillsammans med övriga krukväxter. De till synes torra grenarna skulle då torka helt igenom och aldrig mer grönska. Nej den svala och mörka potatiskällaren är det bästa alternativet för fleråriga men för vintern veka växter som fuchsior, och nu belönar de oss med vårens skira grönska på de gamla grenarna.

Lite planer för sommaren väcks ju till liv med de grönskande fuchsiorna. Det nya trädgårdslandet rymmer ju lite sådder i sina odlingsbäddar, jag skissar redan nu hur vi ska så där, och i butikerna finns det gott om frön att välja på. Konsten är väl bara att inte köpa för många olika fröpåsar, det blir lätt så när odlarnerven vaknar igen och drar på med full fart mot sommaren. Jag blir ofta fartblind och har svårt att sakta ner.

Helt plötsligt så framstår trädgårdslandet som för litet, hur ska allt rymmas där i år? Men det blir väl i år som det brukar bli, några fröpåsar blir kvar då det inte finns något mer ledigt utrymme, och i odlingbäddarna blir det alldeles för trångt för att vara riktigt bra. Jag kommer mest troligt åter igen att ångra vissa val när resultatet knappast blir en fröjd för ögat.

Nej, någon visningsträdgård kommer vi aldrig att få, men det är väl heller inte syftet med en trädgård som vår, det viktiga är väl att man själv fröjdas under arbetet som den kräver, och att fröjdas åt de växter som så snart småningom vaknar till liv ute i trädgården när våren blir varmare och Kung Bore drar bort ifrån vår del av landet.

För nu står liksom trädgården i startgroparna, knopparna sväller och frön gror, ett lätt vårregn öppnar vårens portar på vid gavel, jag känner fartvinden åter när våren berusar och livet runt omkring vaknar på nytt.

Varför tveka? Det är bara att gasa på. 

En ny tid är här.

De krönikor jag skrivit tidigare hittar du här.

I tidningen finns även en uppmaning att höra av sig till tidningens via mejl info@tradgardnorr.se  och berätta om hur pass nordligt man odlar trädet ullungrönn Sorbus 'Dodong'

Läs mer på Trädgård norrs hemsida http://www.tradgardnorr.se/

Nummer 1, 2015.

Nu kommer årets första nummer av tidskriften Trädgård norr, det är alltid lika intressant att läsa om trädgårdar i ens närhet och om växter som klarar vårt kalla klimat.

Även i detta nummer finns en krönika som jag har skrivit, denna gång om växter som på ett eller annat sätt är otäcka att ha i sin trädgård, och då menar jag inte vanligt ogräs, utan de växter som man kan skada sig på, och i värsta fall dö av.

Här är krönikan:

Otäcka växter

Det finns växter som jag har en slags hatkärlek till, sådana som det nog skulle vara klokast att vara utan, de som på något sätt är otäcka eller farliga.

Hit räknar jag växter som är giftiga, som innehåller frätande växtsaft och de som är översållade med de mest hemska taggar som går att finna.

Det är inga trevliga växter precis, men ändå kan jag inte låta bli att bjuda in sådana till vår trädgård.

Ibland anstränger jag mig också för att få sådana växter att trivas i vår nordliga trädgård, för trots att julrosens rot är så giftig att den kan döda en varg så vill jag gärna ha den växten för de vackra och mytomspunna blommornas skull som blommar mycket tidigt på våren.

En annan giftig växt, kanske den allra giftigaste i trädgårdssammanhang, det är stormhatten. Ändå har vi flera olika stormhattar hos oss. Stormhatten är dödligt giftig och jag har läst om att det inte finns något känt motgift om man blivit förgiftad av en sådan.

Men vem skulle komma på tanken att äta av julrosens rot eller bladen från en stormhatt?

De senare lär även ha en sådan brännande smak att de inte går att äta för en person med normala smaklökar. Men jag har förstås aldrig kommit på tanken att ens prova.

Under en lång tid har just stormhatt funnits i trädgårdar, men jag har aldrig hört talas om att en stormhatt har orsakat någons död för att de har plockat av växten.

Ändå är jag lite försiktig om jag hanterar en stormhatt, och tvättar händerna efteråt, bara för säkerhets skull. Men jag har betydligt mer respekt för en annan växt som slank in i vår trädgård då jag inte visste vad det var som jag planterade in då, för många år sedan.

Jag upptäckte dess vackra blad vid sidan av en väg, det var stora och lite exotiska blad, och den fick följa med hem till vår trädgård en dag. Några år sedan så blommade den och då fick jag klart för mig att jag hade planterat in en jättebjörnloka i vår trädgård. Jag har de senaste åren varit tveksam till om den skall stå kvar, men samtidigt så är det ju ingen som rör den där i rabatten där den växer, och när det kommer barn på besök så varnar jag just för denna växt, jag vill ju inte att någon skall skada sig på dess frätande växtsaft, men allteftersom åren går så ökar min tveksamhet om att ha kvar vår jättebjörnloka. De senaste åren har jag slagit ned den flera gånger, men den verkar inte ta någon större skada av det, utan den börjar om att växa på nytt igen.

Visst händer det att folk höjer på ett ögonbryn och undrar hur vi törs ha giftiga växter i trädgården när vi har barn, och svaret är mycket enkelt, barnen går att lära vad som är giftigt, vad som de absolut ska undvika. De vet att trolldruvornas bär bara är till för trollen, och att människor blir sjuka om äter några av de bären, och de giftiga bären får alltid vara kvar. Samma sak gäller för druvfläder, blåtry och för rosentry, bären får vara kvar, för barnen vet att man inte ska äta av dessa.  Förmodligen så är de olika produkter som finns hemma i städskrubben en större fara för barnen än vad de giftiga växterna är.

Att barnen tidigt får lära sig att skilja på ätbara och giftiga växter ökar ju bara deras egen förståelse och beredskap att möta dessa växter och själva förstå att men inte äter av okända växter, då de ju kan vara giftiga.

Växter med otäcka taggar är inte heller några favoriter för mig, men det händer då och då att vi planterar in just sådana, för det mesta är det rosor av olika sorter som vi planterar in, för min fru älskar rosor, men även andra taggiga buskar hittar in i trädgården som hagtorn och nu senast en djävulsklubba som är fullständigt översållad av vassa taggar. Men bladen är så fina, så den lär få stå kvar precis som rosorna, om djävulsklubban nu bara klarar vårt kalla klimat förstås.

Men de otäcka växterna är trots allt en minoritet i vår trädgård, de flesta av våra växter kan man njuta av utan att riskera att ta någon som helst skada av dessa.

Till sist ändå, om du är osäker på om en växt kan vara giftig, och om du misstänker att ett barn fått i sig av en sådan, ring alltid till giftinformationscentralen. De ger råd om hur du ska göra i en sådan situation.

Mina tidigare krönikor i Trädgård norr hittar du här.

Nummer 1 2015

 I detta nummer kan man även läsa om trädgården Sellebo i byn Moskosel (klarar ni uttalet? Ungefär så här: Måsskåsseel.)
En trädgård i växtzon 7 där det växer och prunkar, vi får även lite tips om hur man lyckas för att kunna bygga en trädgård där klimatet är kallt. likaså får vi läsa ett reportage från en trädgård under uppbyggnad i byn Vuollerim.
(Hänger ni med i uttalet nu då? Ungefär så här: Vållerimm.)

Efter att ha sett bilder från dessa nordligt belägna trädgårdar så kan man ju bara tycka, att inget är omöjligt för den som vill bygga en trädgård även längst i norr.

Vi får ett utförligt reportage om vinterfåglar och får sedan följa med på upptäcktsfärd hos Arboretum Norr utanför Umeå. Denna gång kan man läsa om den del de kallar för 'Europa'.

Vi får även reportage om Ullungrönnen och ett om den vita skogsastern,
Till sist kan vi läsa litet om Mästarrabatten 2015 i Lycksele.

Se mer om den : http://www.mastarrabatten.se/

Läs mer om Trädgård norr på dess hemsida. där finner du återförsäljare av tidskriften,eller börja prenumerera själv.

Detta nummer av Trädgård Norr kommer även att finnas till försäljning hos Blomsterlandet i Ängelholm 20-22 februari, och hos Blomsterlandet i Skövde 6-8mars.

Avslutningsvis lite "här och nu" bilder från vår del av världen;

Utsikt från vårt köksfönster.

Vid vårt hus slutar allmän väg, och en nu mera snötyngd skogsväg tar vid.

Vår trädgård just nu, i nästan total skugga av skogen här bredvid.

Nästa inlägg här på bloggen blir ett tulpantest.
Vart i Boden köper man den bästa buketten med tulpaner?
Olidligt spännande test pågår hemma hos oss just nu.

Tänk om de dyraste tulpanerna inte är de bästa?

Trädgårdslycka i november.

Blommig Fredag - Trädgårdslycka

Trädgårdslycka i november?
Hur är det möjligt?
Dagens tema i Blommig fredag var inte lätt att skriva om, för det är inte lätt att känna lycka i trädgården nu när marken är stenfrusen, och snön kommer och sedan töar, för att sedan snöa igen, någon dag senare.
Igår var det -17º C.

Men när jag kom hem från jobbet så hade en trädgårdstidning kommit med posten.
Det var nya numret av Trädgård Norr.

Läs mer på Trädgård norr.se.

Genast så glömde jag att marken är stenfrusen och trädgården är gömd i mörker nu, för de få timmar som solen lyser så är jag på jobbet, och trädgården syns inte så bra sedan i kvällens kompakta mörker.

I tidningen kan jag läsa om odling av rhododendron i Kiruna (det trodde jag var omöjligt), om äppelträd och andra växter i fjällnära område, i typ växtzon 9 inte så långt ifrån norska gränsen i Lappland.
Jag bläddrar vidare och här kan jag även läsa om området 'Västra Nordamerika' hos Arboretum norr i Umeå, om ett växthus som flyttat från Sverige till Italien, om hackspettar och om ek i Skellefteå som faktiskt gett ekollon i år, trots sitt nordliga läge.

Jag har ju även i detta nummer fått förmånen att skriva krönikan, där jag denna gång jämför trädgårdsfolk med träd i trädgården.
Kanske lite långsökt och svårt att förklara, men på något sätt gick det ändå att dra vissa paralleller.
Läs krönikan här:

Trädgårdens jättar.

 I vår trädgård finns några stora ståtliga gamla björkar.  De andra relativt nyplanterade träden ter sig ännu små jämfört med de jättelika björkarna, men om inte de små nya träden hade funnits där så hade vår trädgård varit så mycket alldagligare och mindre innehållsrik.

Vissa av de små nya träden växer och frodas, men några andra ser inte ut att uppskatta konkurrensen med björkarna och har därför just ingen tillväxt alls. Det verkar som om de redan gett upp sina ambitioner att någon dag bli lika stora och höga som björkarna.

Kanske det är omöjligt för dem att trivas där i skuggan av björkarna som tar det mesta av den fukt och näring som finns i marken, kanske de små har för långsam tillväxt, och innan de hunnit etablera sig på trädgårdens arena så har de jättelika björkarna redan skickat in sina rötter i det lilla trädets jordklump och sugit ut all näring som fanns där. Ja, det kan inte vara lätt att växa upp vid sidan av en jättelik björk, men vissa träd klarar det ändå.

Tänk om det är så här med oss människor också?

Tänk om några är så stora och respekterade inom ett område att andra inte klarar av att växa upp i dess närhet, och att de som redan anses som stora ändå måste sno åt sig av energi hos någon annan för att kunna hävda sig själv?

Det är tur att det mycket sällan är så bland trädgårdsintresserade människor, det är snarare tvärtom. De redan ”stora” och kunniga inom trädgårdens område delar friskt med sig av både kunskap och plantor till de som just fått ett uppvaknande och spirande trädgårdsintresse.

Jag själv har tyvärr inte haft möjlighet att förkovra mig särskilt mycket i någon trädgårdsförening, men vet att där träffas de kunniga och mest växtintresserade människorna för att dela erfarenheter. Dessa är mina förebilder, som gör att jag kan växa i mitt trädgårdsintresse. De som är kunniga och intresserade av växter vill ha fler växtintresserade bredvid sig, för att få fler jämlikar att dela sitt intresse med för att också kunna växa själva. Trädgårdsvärldens jättar är inga björkar, de är mer att likna vid andra trädslag som inte kväver små nykomlingar. När det någon gång i mycket sällsynta fall händer att en av dessa stora inom trädgårdsvärlden börjar bete sig som en björk, och suga åt sig av någon annans energi för att kunna växa själva så är det förstås extra beklämmande.

Ett sådant beteende är främmande inom ett sällskap eller en förening som träffas för att dela sitt gemensamma intresse om växter och trädgård. Likaså är det tråkigt att höra talas om trädgårdsföreningar där någon inte självklart innefattas i gemenskapen utan liksom lämnas utanför gruppen.  En grupp i gruppen som inte bjuder in alla andra skapar genast utanförskap och får folk att känna sig mindre värda. Men visst, vi är bara människor, och det är mänskligt att fela men att kanske bara söka gemenskap bland de som liknas vid en själv är olyckligt för resterande av medlemmarna i föreningen. Sådana tankar börjar bygga ett slutet sällskap där ingen får vara annorlunda, trots att det ofta är det annorlunda man söker för att krydda sin trädgård med.

Jag hörde talas om ett trädgårdssällskap på en plats i landet där osämjan delas istället för plantor, frön och kunskap. Att tala illa om andra medlemmar och att sprida lögner ger inga pluspoäng i slutet, det skapar bara dålig stämning i föreningen/sällskapet.

Jag själv är nog mest att räkna som en liten spretig buske (om vi ska jämföra), som trivs med att växa upp där under anda stora träd. De som jag räknar som kunniga förebilder och ”jättar” i min värld av trädgårdsintresserade människor.

Jag är lycklig över att enbart fått träffa generösa ”jättar” någon björk syns inte till bland de som är mina förebilder.

Här i norr har vintern nu kommit sedan flera veckor, och nu finns det tid att söka gemenskap med andra växtintresserade hos närmaste trädgårdssällskap.

Gör så om du inte redan har hittat den gemenskapen, där i en förening kan du växa i ditt intresse för växter och odling, kanske du så en dag känner att du vuxit så pass att du kan börja dela med dig till andra av ditt kunnande så de också kan växa. Men bli aldrig som en stor björk som förvisso är ståtlig och fin, men ack så svår att växa upp i närheten av.

---

En glimt av trädgårdslycka tändes inom mig igen, inget kändes hopplöst i trädgården längre, trots att den nu är djupfryst.
Så pass mycket trädgårdslycka kom över mig att jag skrev detta inlägg här på bloggen, (wow!) som ju liksom legat i vila nu en tid när ju ändå inget finns att visa från trädgården.

Nu lite mer trädgårdslycka: Blommig fredag, hos Helena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss finner ni en länksamling full av trädgårdslycka.
Kika in där själva och se.

Trevlig helg!

En stjärna av papper lyser i fönstret, den får ge inspiration denna blommiga fredag, när det saknas riktiga blommor utomhus.

Trädgårdsdeppression och nytt nummer av Trädgård norr.

Idag kommer det nya numret av tidskriften Trädgård norr.
Jag har ju förmånen att skriva krönikan i varje nummer, och denna gång bär den rubriken Trädgårdsdeppression?

Kanske någon nyfiket undrar vad jag menar med det.
Jag har helt enkelt försökt att skriva ned de känslor jag har för trädgården i augusti, när man kan känna sig lite misslyckad med sin odling, när säsongen snart är slut, och när björklöven faller av och samlas på gräsmattan som om hösten är här fastän det ännu är sommar. Hur kan man då fortsätta se allt det vackra, och är det ens möjligt att bli deprimerad av sin trädgård?

Min trädgårdsdeppeission går ju sedan över (som tur är) och man börjar se framåt igen, nya planer och nya tag.

Nr 4, 2014

Trädgård Norr.se

Detta nummer av trädgård norr bjuder även på en artikel av Leif Blomqvist där han berättar om hur man gör för att lyckas med odling av rosor i norra delarna av landet, och vi får läsa om och se bilder från Åke och Christina Holmqvist trädgård i Hörnefors.
Vi får också läsa och se mer om Arboretum norr utanför Umeå, och läsa om bevingade sorkjägare i våra trakter.

Ett reportage om kungsängsliljan tar död på myten att de inte skulle tåla vårt klimat i Norrland, och experterna ger råd, bland annat om odling av vindruvan 'Zilga'.

Ja, och så till sist så kommer krönikan...

Jag blir så less.

Höga perenner har blåst omkull och ligger ned, ogräset tar över i rabatterna och sommarblommorna torkar ihjäl i sina krukor. Jag tittar på bedrövelsen utan att längre bry mig speciellt mycket. Hur är det möjligt?

Vad är det som har hänt med mig? Jo, samma antiträdgårdstillstånd som alltid infaller i augusti, jag känner mig ganska less på trädgården, mitt intresse för trädgård och växter har liksom blivit mättat, vår trädgård ser förvuxen ut och inte mycket blommar längre. De första gula löven ramlar från björkarna och dessutom kommer nattfrosten snart och vad är det då för mening med att hålla på med trädgården?

Augusti är de spruckna trädgårdsdrömmarnas månad, det bara är så, även om det faktiskt ännu finns mycket att glädja sig åt och njuta av i trädgården. Inte ens de vackra stormhattarna får igång mitt intresse igen och jag har ännu inte smakat ett enda vinbär trots att buskarna är fulla av bär. På något sätt kan jag inte uppskatta det gröna som tidigare i sommar. Hur är det möjligt att det fantastiska gröna blir till grå vardag?

Augusti är ett segt slut på en annars förtrollande föreställning som kallas sommar. Kanske det skulle kännas annorlunda om jag började odla grönsaker och rotfrukter istället för vackra växter som bara finns hos oss för att skänka skönhet? Men jag har inte lärt mig den konsten ännu, även om jag gjort ett försök att anlägga ett trädgårdsland så har jag än inte odlat sådant som man kan köpa hos sin närmaste Ica butik. Inte i några större mängder i alla fall.

Men detta tillstånd av trädgårdsdepression varar endast under någon vecka, sedan vaknar mitt intresse för trädgården igen, det är märkligt att det kan bli så. Kanske behöver man vila från sina trädgårdstankar för att det ska vara möjligt att hålla dem kvar? Kanske är det tankarna på nästa års trädgård som väcker intresset ur sin sensommarslummer? När tulpanlökarna kommer till butikerna och när man fyndar växter billigt på höstrean för att säsongen snart är slut, ja då är trädgårdsdepressionen sedan länge glömd.

Men nu är väl inte tid att glömma sin trädgård? Sommarens fyrverkeri är ju inte slut, vår värld är ju faktiskt grön ännu en tid innan nattfrosten kommer smygande och får växterna att övergå till höstfärger. Nej nu går jag ut och njuter av sensommarblomster och den grönska som jag älskar så. Kanske det även är dags att  plocka några vinbär.

Nattfrost, var god dröj!

Nytt nummer av Trädgård norr.

Trädgård Norr, Nr. 3 / 2014

Igår kom det nya numret av tidskriften Trädgård norr.

Det är alltid lika kul att öppna den och läsa om trädgårdar i närheten.
Här får man nya idéer och tips på växter som fungerar långt uppe i norr.

Här kan man läsa om och se bilder från Birgitta Johanssons trädgård i Överkalix, Britta Olssons trädgård i Vuollerim och Monica Söderströms trädgård strax utanför Örnsköldsvik.
(Monica Söderström har en fin blogg om sin trädgård, se mer själva hos Glad i grönt.se.)

Man kan även läsa mer om Arboretum norr, denna gång om den del som kallas 'Sibirien' och Jan Andersson berättar mer om olika fåglar i trädgården.

Jag har haft förmånen att under två års tid skriva krönikan här, så även i detta nummer.
En krönika som jag denna gång kallar för 'den gyllene tiden', för nu är årets bästa tid och våra gyllengula blommor är som bäst, här nedan visar jag de som just nu blommar i vår trädgård.

Kabbeleka med fyllda blommor.

Påskliljor

Smörbollar

Vårkrage.

Krypdraba

Gullviva

Den gyllene tiden.

Det har åter grönskat i vår omgivning och det är sommar igen.

De första vårblommorna i trädgården började blomma för flera veckor sedan, och nu har de första blommorna i naturen runt vår trädgård också vaknat till liv. Det är lång väntan på naturens egna blommor här i norr, så det är därför som jag har samlat på mig vårblommande växter i trädgården, så vi kan njuta av dess tidiga blomning när naturen runt vår trädgård ännu är grå och brun.

Men så har naturen nu också vaknat, plötsligt har vår till synes gråtrista värld målats grön, och mitt bland det gröna tänds tusentals små gula solar på ängen vid vårt hus. Det är maskrosorna som blommar och när de blommar som bäst så blir denna del av världen en aning varm och gyllengul.

Tiden mellan hägg och syren har sedan länge ansetts som en speciell tid, den tid då sommaren öppnar sina dörrar och vi kan gå ut barfota på gröna och sköna gräsmattor. Samtidigt är detta en tid som ju mycket måste göras i en trädgård, som till exempel att hålla bort ogräset från odlingarna.

Att vinna den första ronden mot ogräset är en av de sötaste segrar denna tid, för om ogräset får härja fritt nu så blir det så mycket värre att få bort om bara några veckor. Den bittra erfarenheten har jag haft många år.

Vår trädgård målas även den gyllengul av växter som gullviva, vårkrage, tulpaner, påskliljor och smörbollar. Det finns ingen annan tid på året då så många olika gula blommor öppnar sina knoppar samtidigt i vår trädgård som just nu.

Det här är en fantastisk tid på året, den gyllene tiden och den bästa tiden.

Nu är tid för att njuta.

Läs mer om tidskriften Trädgård Norr på dess hemsida.

Hoppas ni alla får en underbar dag!