Sen blomning.

Sakta öppnar sig en knopp mycket sent på säsongen.

Men den tycks stanna av och tveka.

Som om den inte gillar kylan då den skall blomma.

En tidning kom...

Allers Trädgård, Perennspecial 2014

Blommig Fredag - Ödmjukhet.

Det kom en tidning i vår postlåda, en trädgårdstidning.
Jag blev nyfiken, för jag anade att jag själv var med där på ett hörn.
Någon gång i höstas så svarade jag på en fråga från tidningen om vilken som är min favoritperenn.

Jag öppnade tidningen för att se efter hur det blev, och vem såg man där, jo Hélena från bloggen Bland rosor och bladlöss.
Hon var med och svarade på samma fråga tillsammans med några av tidningens prenumeranter.

Och ser man på, ännu en bloggbekant finns med i tidningen, det är Anna-Karin från bloggen Landet Krokus.
Men om hennes trädgård finns ett helt reportage, hon visar på hur man får harmoni i rabatterna.

Visst finns även jag själv med på ett hörn, även om det är svårt att förstå att jag figurerar i sådana sammanhang, jag menar, det här är ju en trädgårdstidning där experter av olika slag lär ut det man behöver veta om trädgård och odling, men jag är ändå med och visar min favorit bland våra perenner.

Det är den ungerska blåsippan som blommar först i vår nordliga trädgård om våren, och är därför min favorit..

Nu kanske några av er undrar om jag missförstått dagens tema som ju är ödmjukhet, jag gör ju liksom tvärtom här och visar att jag minsann är med i tidningen.
Jag hoppas ni alla förstår att jag känner stor ödmjukhet över att alls få vara med i en tidning som denna, att jag på något sätt skulle vara så intressant att jag alls blir tillfrågad kan jag själv ha svårt att förstå, då det här med trädgård och växter i mångt och mycket är ett område som jag har kvar att lära en hel del om.

Nej här försöker jag låta ödmjukheten gå hand i hand med stoltheten, för visst är det ju samtidigt roligt att vara med på detta sätt i en av landets stora trädgårdstidningar.
Jag har alltid haft lite svårt med den här allmänt rådande 'jantelagen', om jag tycker en sak är kul så tycker jag att man ska våga sig på att göra den/det så länge man inte skadar någon annan.

Ödmjukhet inför livet självt har jag även känt den senaste tiden då jag fått träffa två syskon för första gången.
Att som vuxen få träffas och lära känna varandra är en obeskrivlig känsla som jag önskar fler fick nöjet att göra. För elva år sedan träffade jag min biologiska mor och hennes döttrar (mina systrar) för första gången.
Nu har jag också träffat mina systrar på faderns sida.
Jag blev som liten bortadopterad och har som vuxen sökt mina biologiska rötter, nu är jag storebror till fyra systrar, (och morbror till tre barn).
Jag är halvbror till dem, och jag har ännu inte helt förstått att jag har syskon.
Jag som vuxit upp som enda barn har nog en del att lära om hur man gör för att vara en god storebror.
Om detta skulle jag kunna skriva en hel roman, men nöjer mig med dessa rader.

För att läsa mer om ödmjukheten bland landets bloggare, kika in hos Hélena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss, där finns en samlingsplats för ödmjuka bloggare.

Ha en härlig helg!

Silverbuske

 Elaeagnus commutata

I vår trädgård finns växter som kan ge ett synnerligen svagt intryck för besökaren, men som för mig själv har stor betydelse.

Våra silverbuskar är sådana växter.

De växter som finns i trädgården utgör en slags väv av minnen av de som gett oss just den plantan, eller från just den plats där plantan kommer ifrån. En väv av livets minnen i form av växter.

Silverbuskarna påminner om en plats där jag bodde under mitt första år. Jag själv har såklart inga egna minnen kvar från den tid då jag var spädbarn, men jag har ju fått berättat för mig om den platsen där jag då bodde.

Jag har en gång för ganska många år sedan besökt den platsen, (jag kör annars ofta förbi där på lite avstånd) jag gick då runt huset som ännu finns kvar, då var huset tomt och låst.

I ett hörn växte en stor silverbuske och några små rotskott hade sökt sig över till andra sidan staketet, till en tomt som då var öde.

Mitt trädgårdsintresse hade just vaknat så jag pillade lös två små rotskott av silverbusken och planterade de sedan i vår egen trädgård. Här lever de ännu och har nu börjat att skicka upp små rotskott i gräsmattan just bredvid.

Silverbuske är alltså inget att plantera i rabatten, då den ger många rotskott.

Silverbuskens blommor är inget som heller bländar besökaren i form av prakt och överdåd, men på mycket nära håll är de fina.

Men det är ändå för den silvergröna färgen som denna buske är mest omtyckt, och även för dess förträffliga härdighet.
Få andra växter i vår trädgård tål så kallt klimat som vad silverbusken gör.
Ett bra alternativ till silverpil eller silverpäron för trädgårdar i det riktiga Norrland, typ Lappland och inlandskommuner i fjällnära områden, (och för vår trädgård).

Minnen om en plats från det dunkla förflutna första levnadsåret finns sparade i de mest enkla och obetydliga buskar som finns i vår trädgård, våra silverbuskar.
Därför ger de extra skimmer i den livets väv av växter som vår trädgård består av.