Spökhuset

Här kommer en spökhistoria från förr.

Denna händelse utspelades ungefär 1905.

En far med sin tonårsson från byn där jag bor hade fått ett tillfälligt jobb i byn Gyljen utanför Överkalix.

De skulle båda jobba i skogen, och räknade med att behöva stanna där i en dryg vecka innan arbetet var färdigt.

De sökte efter någonstans att bo, och fick tips om ett hus som stod tomt, där de kanske skulle kunna bo den tid de skulle stanna i Gyljen..

Men de fick samtidigt veta att ingen vågade bo där, så det var därför som det huset var tomt.

Eftersom de två från Brännberg inte var särskilt skrockfulla eller rädda för spöken, så tackade de ja till erbjudandet och kontaktade fastighetsägaren för att hyra ett kök med sovalkov på övervåningen.

 När de kom in efter den första arbetsdagen i skogen så ordnade de med middagsmaten och förberedde för den lunch som de skulle ha med till skogen nästa dag.

Lite senare gick de och lade sig för natten, då de var trötta efter en dags hårt slit i skogen.

Sonen somnade snart, men fadern hade svårt att somna, då han låg och funderade på det han hört berättas om att ingen annan vågade bo där.

Vid tiden för midnatt så hörde han ljud från nedervåningen, det lät som om någon gick där, men ljudet upphörde snart, och han somnade för natten.
De sov sedan båda gott hela natten, och arbetade i skogen hela dagen fram tills det mörknade.

När de sedan gick i säng så hade fadern svårt att somna, med tanke på att han hört konstiga ljud natten före.
Han hade ju inte berättat något om det för sonen, då han inte ville skrämma upp honom i onödan, så sonen somnade direkt.

Vid midnatt hörde fadern samma ljud från nedervåningen igen, han låg vaken i mörkret och hörde hur någon gick omkring där nere.
Sonen sov då gott sedan någon timme.

Fadern hörde sedan tydligt att någon sakta gick uppför trappan, mot rummet som de hyrde.
Men sedan blev det helt tyst.
Fadern hade svårt att somna, men efter att ha legat vaken i mörkret en lång stund så somnade även han.
Inget mer ljud hördes den natten.

Nästa kväll så somnade sonen än tidigare, trött och slut efter det hårda arbetet i skogen.
Fadern däremot var klarvaken, och låg stilla och lyssnade efter ljud.

Vid midnatt upprepades samma ljud av steg från nedervåningen,och sedan även ljudet av att någon gick uppför trappan.
Det knarrade och gnisslade i trappan som var gjord av trä.
Fadern hörde även hur någon försökte öppna dörren in till rummet som de hyrde, någon drog försiktigt i dörrhandtaget, men så upphörde ljudet, och det blev lugnt resten av natten.

 Ännu en hård dags arbete låg framför de båda i skogen, fadern hade i alla fall fått några timmars sömn efter att han legat vaken en lång stund i det mörka huset.

Nästkommande natt så var den annars lugne mannen en aning spänd, och hade svårt att komma till ro och somna.
Nu hade han ett stearinljus tänt i alkoven där de båda låg. Sonen sov gott sedan några timmar då fadern åter hörde det knappt hörbara ljudet av steg från nedervåningen, som sedan hördes något bättre då den knarrande trappan skvallrade om att någon var på väg uppför den i nattens mörker.

Fadern hörde åter hur någon tog i dörrhandtaget till rummet som de hyrde, och hur dörren knarrade till då den öppnades.
Stearinljuset i alkoven slocknade plötsligt.
Han hörde tydlig att någon också kom in i köket vid alkoven där de sov, någon som ännu var en aning andfådd sedan denne gått uppför trappen.
Han hörde ljudet av att någon andades därinne i mörkret.

Då frågade fadern rakt ut i mörkret: -vem är det?

Inget svar kom, men sekunden senare hördes en kraftig smäll som fick huset att skaka och fick fadern på benen. Även sonen vaknade direkt och klev upp.
De tände fotogenlampan i köket, men ingen annan än de båda fanns där.
De störtade snabbt nedför trappen för att se en skymt av den som varit där.

De öppnade ytterdörren och tittade ut, men utanför dörren låg nysnö, det hade snöat hela kvällen, och det fanns inga spår i snön av att någon annan hade kommit in i huset, och heller inga spår av att någon sprungit därifrån.
Snön låg vit och orörd där utanför.

Nästkommande natt så hade de båda svårt att somna sedan fadern känt sig tvungen att berätta för sonen om de ljud han hört de senaste nätterna.

Men inget konstigt ljud hördes den natten i huset, allt var lugnt och stilla.
Så förblev det även de följande nätterna som de stannade kvar i huset utanför Överkalix.
Inget mer onaturligt hördes.

Vad var det som de båda hade hört där i huset där ingen annan hade vågat att bo under en lång tid?
Det fick de inget svar på, men de båda berättade om vad de upplevt där i nattens mörker då de kom hem igen.

Denna berättelse bekräftades av en person från just byn Gyljen för tonårssonens son på 1980-talet, då en kvinna berättade för honom att ingen ens vågade gå in i det huset.

Det hans far och farfar en gång upplevt var alltså sant.

Hjälten från Åkerholmen.

Åkerholmen

Här kommer en berättelse från förr...

Inte så långt från där vi bor finns byn Åkerholmen.

En av våra grannar berättade förut om en man som skall ha bott där för länge sedan.

En man som utförde ett hjältedåd som ung.

Hur det kom att den mannen bosatte sig i Åkerholmen börjar för mer än 200 år sedan.

Det var tidigt 1800-tal då denna berättelse hade sin början. Troligtvis 1809.

Det var tider av krig här i norra Sverige, ryska trupper hade åter dragit in i länet.

Det var sommar och tid för slåtter i en by i närheten av Piteå. Två pojkar i övre tonåren höll på med slåtterarbetet, men det varma vädret gjorde att de valde att ta en paus.

De satte sig ned vid en lada som fanns där vid ängen och de slumrade till.

De vaknade strax av att någon kom med häst och vagn på vägen som drog förbi vid ladan.

De såg att det som närmade sig var en vagn med ryska soldater, pojkarna blev förstås rädda, men trodde att de redan var upptäckta, och att det var försent att fly eller för att gömma sig.

Kanske var det så här det gick till när ryssen skrämdes...

Pojkarna tänkte att de inte skulle låta sig fångas utan strid så de tog upp långa träkäppar som fanns vid ladan och sprang mot den ryska vagnen samtidigt som de skrek.
När de kom fram till de minst sagt överrumplade ryssarna så stack de in sina käppar i vagnens hjul så det tog tvärstopp för det ryska ekipaget.
Ryssarna måste ha trott att de hamnat i bakhåll av svensk trupp och flydde från vagnen "hals över huvud" och sprang in i skogen där bredvid.
Pojkarna satte sig själva vid tömmarna och körde snabbt därifrån med den ryska vagnen.
De överlämnade sedan vagnen med dess innehåll till de svenska militärerna.

Som tack för sitt hjältemod belönades de två pojkarna med mark och nya efternamn, soldatnamn.
En av dessa pojkar fick mark vid den vackra sjön i byn Åkerholmen. Där byggde han senare en liten gård där han livnärde sig och sin familj av det som sjön och skogen hade att ge.
Vi vet att pojken som kom att bygga i Åkerholmen fick namnet Harr.

På min väg till arbetet så passerar jag flera lador. Kanske var det vid en liknande lada som pojkarna i berättelsen lade sig att vila? Vem vet?

Min granne som nu är mer än 90 år har även berättat att man ännu kan se spår av den lilla gård som den unge Harr byggde sig där vid sjön. Huset är sedan länge borta, men delar av grunden skall finnas kvar i en skogsdunge ännu idag.

I somras så åkte jag själv dit och sökte upp denna plats, jag visste ju på ett ungefär vart jag skulle söka, så det var inte så svårt att finna husgrunden.

Här syns en stor platt sten vid husgrunden, som mest troligt en gång fungerade som ett trappsteg framför husets ytterdörr. Jag hade inte räknat med att så mycket spår ännu skulle finnas kvar från den gård som fanns där för 200 år sedan.

Del av stengrunden.

Så stilla och bortglömt finns ännu grundstenarna kvar, om än naturen gjort ett försök att ta tillbaka området.

Jag stod där vid husgrunden och funderade på det arbete som de som bodde här utfört, här fanns nog bara vildmark när unge Harr fick som belöning att bosätta sig här. Bara några kilometer från den gamla husgrunden finns en plats som än idag kallas Svenskudden. Det var där den förste svensken bodde när området försvenskades.
Kanske blev belöningen för unge Harr en del av den strategin?

Jag funderade vidare på hur två obeväpnade tonårspojkar lyckades att skrämma flera ryska soldater så att de valde att fly från sin vagn.

Hjältedådet hade ju kunnat sluta mycket illa för de båda pojkarna, men de lyckades med något som de nog inte själva kan ha trott varit möjligt.

Ryssar hade ju varit här i området förr då de plundrat och bränt hela städer, så helt ofarliga var ju inte soldaterna i vagnen.
Läs mer om kriget 1809 här.

Berättelsen om Hjälten från Åkerholmen fick jag höra första gången redan då jag själv var mycket ung, jag tycker att det är på tiden att jag sprider den vidare nu.

Spöket i Gästgivaregården.

Gästgivaregården 1985

Blommig fredag - Energi

Här i byn där vi bor fanns förr en gård som skall ha varit den första som byggdes i byn någon gång runt 1840. Gården byggdes kanske som boställe åt de som skötte sågverket vid forsen strax intill gårdsplatsen.
Platsen har sedan dess kallats för Johannisfors, och den räknades då inte tillhöra det övriga Brännberg (som då hette Johannisberg).

I gården bodde senare under 1800-talet en sågställare/förman som hette Holm.
När han bodde där inträffade det en del som har varit svårt att förklara, jag ska berätta om vad som skall ha hänt.

Gårdens piga vaknade en natt av att hon hörde att fällbomlåset på dörren till hennes rum sakta låstes upp, och dörren öppnades.
Hon låg tyst i sin säng, som var en lucksäng (ungefär som att sova i ett skåp).

Lucksäng, teckning av  Waldemar Granlund från Harads, 1920.
Bild från boken Bodens kommun - från forntid till nutid.

Det var dessutom kolsvart i rummet men hon hörde ljudet av en hund som smög in i rummet, tassade runt och lade sig att sova.
Pigan vågade inte öppna sängens luckor mitt i natten. När hon sedan vaknade på morgonen och öppnade luckorna för att se hunden hon hört, så fanns där ingen hund. Det var i och för sig inget konstigt med det, för det fanns ingen hund i byn när detta skall ha hänt.

Pigan berättade för de andra vad hon hört där i nattens mörker, men ingen av de andra i huset hade märkt något.
De nattliga besöken av hunden fortsatte under en tid för att så plötsligt upphöra.
Ingen kunde finna någon förklaring till det som hänt.

Kök i Boden 1893 av konstnären Oscar Keen.
Bild från boken Bodens kommun - från forntid till nutid.

En tid skall även gården fungerat som gästgiveri där resande kunde övernatta och äta.
Även en av de mer ohyfsade gästerna skall ha fått känna på det övernaturliga i denna gård.
Denne person skall ha spottat ut snuset i elden i den öppna spisen i köket, då han skulle äta. Från hallen intill köket hördes då ett konstigt ljud, ungefär som om någon spottade.
Köket lystes upp av elden i den öppna spisen, men hallen bredvid var dunkel då inget ljus fanns där.
När ljudet inte slutade så reste sig gästen upp för att undersöka vad som lät så.
Ljudet av någon som spottade visade sig komma från övervåningen.

Nyfikenheten blev för stor så denne gäst skall då ha gått uppför den mörka trappan för att komma upp till övervåningen. Där uppe var det helt mörkt, men plötsligt kände han att något tog tag i honom och slängde ned honom nedför trappan.
Han vågade inte gå upp till övervåningen igen, utan satte sig vid köksbordet.
Ingen av de andra som var med vågade heller undersöka vart ljudet kommit från.

När Holm senare flyttade från gården så upphörde det oförklarliga, kanske hade han något med dessa spökerier att göra?

Idag står platsen tom och öde sedan det gamla huset revs för ungefär 35 år sedan.
Jag har alltid hört talas om denna plats som "gamla Rutqvist" efter de som bodde där senast innan huset lämnades åt sitt öde. Det stod säkert tomt i mer än trettio år innan det till sist revs.

Det enda som nu finns kvar är husgrunden och en gammal förrådsbyggnad som snart ser ut att rasa.
Med spökhistorierna i tanken så känns platsen lite otäck

Vid den gamla husgrunden finns några stora häggar Prunus padus, som har mer bär än alla andra häggar jag  någonsin sett. Jag måste nog åka tillbaka hit under försommaren för att se hur träden blommar.
Kanske har de även en fantastisk blomning?
Kan man ta sticklingar av hägg, eller måste man söka fröplantor där bredvid?

Berättelsen om spöket i gästgivaregården berättade sedan pigan många år senare för sin dotter Jenny.
När jag som barn besökte Jenny och hennes man Gerhard här i byn så fick jag höra 'spökhistorien' och andra berättelser som jag alltid har fascinerats av.
Jag fick höra berättelserna om och om igen, och jag älskade det. Berättelser som dessa ger mig ny energi.
Kanske skriver jag ned någon fler berättelse en annan gång...

För att läsa vad som ger andra energi, besök bloggen Bland rosor och bladlöss:

http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/2012/10/blommig-fredag-energi.html

Döden i Gammelgårdsträsk.

Här syns vårt hus med Brännberget i bakgrunden.
Bakom berget finns Gammelgårdsträsk.

Från vår trädgård syns ett berg.
Bakom det berget finns en plats som jag tänkte berätta lite om här, och om vad som sägs ha hänt där någon gång för ungefär 200 år sedan.

Där finns en liten sjö mitt i skogen och vid den sjön skall det för mycket länge sedan ha funnits en liten gård eller stuga.

Där bodde en familj som livnärde sig på det som skogen och sjön hade att ge, närmaste stad var Luleå sju mil därifrån, men bara någon kilometer därifrån fanns redan då byn Alträsk, så helt ensammen i vildmarken var de inte där i den djupa skogen vid den lilla sjön.
Då kallades den platsen för Ängesträsket.
Den by där jag bor nu fanns inte när denna berättelse utspelade sig.

Vid sjön skall ha funnits en liten stuga av timmer och i den bodde en man med fru och barn.
Det framgår inte av berättelsen hur många barnen var.

Gammelgårdsträsk i nutid.
Det var här den gamla gården fanns.
Före avverkningen av skogen och markberedningen efteråt syntes tydligt en slät plats där gården förut fanns, men nu är det svårt att hitta platsen.

En dag under vårvintern så åkte mannen till Luleå för att sälja skinn och för att kunna köpa salt, socker och annat som gjorde livet lättare att leva där ute i skogen.
Nu finns Boden och Älvsbyn betydligt närmare denna plats, men då, när berättelsen utspelade sig fanns bara Luleå i närheten som närmaste handelsplats.
Det enda sätt att resa de sju milen om vintern var att åka skidor, så bara åkturen till Luleå tog lång tid.
När han var färdig i stan och gjorde sig redo för hemfärd så blev det omslag i vädret och det blev varmare än det varit. Regn och rusk på snön.
Att åka skidor blev nästan omöjligt då skidorna bara sjönk ned i den djupa snön, och resan hem tog flera dagar.
Det han hade handlat i Luleå bar han med sig i en ryggsäck, så att åka snabbt var det ändå inte tal om.

"Innan branden"
Målning av L. A. Bergbom
Så här kan Luleå ha sett ut vid tiden för mannens besök.
Kyrkan byggdes färdig 1790.
Staden förstördes av en brand 1887.

När han så efter flera dagar till sist kom fram till sin stuga vid den lilla sjön så fann han sin fru och sina barn döda.
Hade de svultit ihjäl under den tid han varit borta, eller hade de kanske frusit ihjäl om natten?
Om det vet vi inget, mer än att de dog under tiden han var bortrest.
Vi vet inte heller vad familjen hette, eller det år då denna tragedi skall ha ägt rum.
Men vi antar att detta utspelade sig före kyrkan i Boden byggdes 1832, för sedan den kyrkan byggdes så växte en ny handelsplats upp där bredvid. Men vid denna berättelse så var Luleå närmast.

Vilka var de, människorna som valde att bosätta sig så långt in i skogen?
Vart kom de ifrån?
Hade de någon koppling till byn Alträsk, som ju är mycket gammal, eller till Selets bruk som fanns några mil nedströms från Alträsk? Vi vet att Selets bruk var en stor industri och hade kolare som bodde i enkla stugor här i trakten för 200 år sedan.

Få människor i vår by känner idag till denna berättelse, min 90 åriga granne fick den berättad för sig när han var liten pojke, likaså min morfar som föddes 1902 och en annan man som bodde här i byn förut.

Mannen från Gammelgårdsträsk borde ha begravt sin familj i Luleå eller i Gammelstad, Luleå gamla stad, de var de närmaste kyrkogårdarna då.
Vart tog han vägen sedan?
Ingen vet.

Det gamla namnet Ängesträsket glömdes bort och någon gång mycket senare kom platsen att kallas för Gammelgårdsträsk, efter den gamla gård som funnits där för länge sedan.
Namnet på platsen är det enda som minner om denna berättelse idag.

Denna text hittade jag hos Riksantikvarieämbetet om en lämning/husgrund på denna plats:

"Torplämning bestående av en husgrund, 9.5x5 m (NÖ-SV). Ödärom är en källargrop. Ca 50 m V om husgrunden påträffadestegelrester från spismur.På 1947 års ekonomiska kartan är en byggnad markerad V omhusgrunden. På 1872 års karta är Gammelgårdsbäcken markerad."

Inventeringen på denna plats gjordes 1988 enligt Riksantikvarieämbetet.

En lutande skylt finns kvar som visar vägen till Gammelgårdsträsk.