Palmkål, still going strong!

Brassica oleracea var. sabellica

Ikväll så fotograferade jag en palmkål i vår trädgård.
Resten av trädgården har gått i vintervila, men denna planta känner inte av att den långa pausen börjat i vår del av landet för några veckor sedan.

 I skenet av bilens strålkastare så lyser snön på bladen i den mörka kvällen.
För en vecka sedan så var det -18º C. här, men palmkålen har kvar samma form som förut.
Andra växter som utsätts för sådan frost säckar ihop när de sedan tinar, men palmkålen står kvar som om inget sådant hade hänt.

Än har det inte varit så mycket snö så att plantan blivit hoptryckt, utan den reser sig ännu trotsigt upp från den frusna marken.
Undrar hur mycket snö och kyla som den tål utan att tappa formen.

Jag smakade just på plantan, och den smakar bättre nu än förut.

 Palmkål kallas även för svartkål  ibland, och mot snön så ser den ovanligt mörk ut.

 Denna planta har varit fin hela hösten och gett trädgården ett stilleben, en rest av sommarens grönska då allt annat vissnat.

I somras så upptäckte jag plötsligt att någon hade ätit stora hål i några av bladen, kanske hade jag kunnat skydda plantan från hungriga kålfjärilar och dylika vandaler med en fiberduk, men då hade vi ju inte sett palmkålen under fiberduken, så det var inget alternativ.

Istället sprutade jag på såpvatten på kålplantorna, och angreppet upphörde direkt.

Kanske inte kålfjärilen och dess larver tycker om en kål som smakar grönsåpa?
Då denna kål bara står där till prydnad, så gjorde det ju inget för oss att den fick en smak av grönsåpa.
Huvudsaken var ju att den fick stå kvar utan fortsatt angrepp.

Jag köpte några färdigt uppdrivna plantor i våras, och planterade ut dessa i rabatterna vid grusgången mellan huset och garaget.

Tanken med att plantera in palmkål i rabatterna var just att de skulle stå kvar då allt annat vissnat och frusit bort, och visst, det fungerade ju bra.

Dessutom så var de ju fina i rabatten redan i somras.

"Salladsparterrerna"

Eller kanske skulle detta inlägg hellre haft rubriken: 'Rabatter för lata'.

På var sida om grusgången framför vårt hus finns det rabatter där det förr alltid fanns sommarblommor.
På denna gamla bild från 1986 (som var det sista året rabatterna såg ut så) kan ni se att de är fyllda med tagetes och begonior.

Här under syns hur rabatterna var fyllda med tagetes förut:

Snyggt, men jobbigt att få till.

De senaste åren så har ju vi försökt att hålla dessa parterrliknande rabatter med tagetes, men i våras så orkade varken jag eller min fru med att så och 'skola om' hundratals tagetesplantor, så istället för att lämna rabatterna tomma i år så sådde jag rödbladig sallad där.

Jag köpte två plantor av svartkål och planterade mitt i varje rabatt, och fick även några plantor av roman- och batviasallad av vår granne. Även de planterades in bland den röda salladen för att ge kontraster.

Den rödbladiga salladen är jättefin, speciellt i motljus.

Sedan strödde jag även ut frön av vallmo i rabatterna, jag tänkte att det kanske skulle bli snyggt med någon färgklick mitt bland salladen.
Men jag är inte längre säker på om det var så bra.

Den röda vallmon ser mer ut som ogräs där bland den låga salladen, och små plantor av liljor kommer även de upp från gamla tider, men nu står de där i väntan på att flyttas.

Den rödbladiga salladen har utvecklats väldigt olika, på vissa platser i rabatterna har den fått den röda färgen, men på andra platser just bredvid är den betydligt mindre rödbladig.
Vad kan det bero på?
Den rabatt som finns närmare trädet får ju mer skugga än den andra, och där är salladen inte lika rödbladig som i den rabatt som får mer solljus.

Totalt behövdes frön från fyra fröpåsar för att jämt fylla rabatterna med sallad, men jag tror att ojämnheten i färgen på salladen mer beror på jorden i rabatterna än på fröna. Men jag vet förstås inte varför salladen blev så olika i färgen.

Mitt i rabatterna stoltserar svartkål, eller 'palmkål' som den ibland också kallas för.
Men redan nu så har kålmal eller kålmask eller något annat otyg tuggat på de vackra bladen, jag sprutar på lite såpvatten på bladen då och då och hoppas att det gör att odjuren kommer tycka att det smakar illa.
Men såpan kanske bara kryddar upp kålsmaken för skadedjuren, vad vet jag?

Jag vill ju inte täcka svartkålen med fiberduk här där den ska synas, så därför provar jag att spruta på såpvatten istället för att malen ska lämna svartkålen ifred.

Om det fungerar, ja det får jag ju se...

De vallmofrön jag strödde ut kommer lika ojämnt som salladen.
På vissa platser i rabatterna är de 'jättelika' men just bredvid har vallmon bara blivit decimeterhög.

När den första knoppen av vallmon öppnade sig så kändes det bra att få lite blomster bland all sallad.

Jag vet inte vilken sorts vallmo detta är, på påsen som jag fått av en vän står bara skrivet "vacker vallmo", och det stämmer ju bra.

En vallmo som genast blev en favorit.

Dessa rabatter var täckta med fiberduk hela försommaren, och det var ju varken snyggt eller kul, men fiberduken var nödvändig för att salladen skulle gro och växa snabbare.

Det hela såg så förskräckligt ut att jag inte fotograferade då, de finns bara denna bild då vår son busar med vår katt på sin examensdag i juni.

 Men först nu i augusti så blir dessa salladsrabatter någorlunda vackra, nu har salladen vuxit upp så den syns.

 Den på vissa platser så höga och täta vallmon står i knopp, jag gissar att den än har mycket att visa, men föreställningen är kort, efter bara två dagar faller de vackra kronbladen.

Nej, nästa år får nog vallmon blomma någon annanstans, men kanske jag då igen provar att så in rödbladig sallad där.
Vi får se.

Kanske finns orken och tiden nästa år att så tagetes igen?

Trädgårdsmålla

Atriplex hortensis

Blommig fredag - Fyra nyanser av grönt.

En av förra årets nykomlingar i trädgårdslandet var trädgårdsmålla, jag hade fått frön av Anna-Stina Ramhällen som bor på Gotland.
Jag som aldrig ens hört talas om denna växt förut, fick en chans att testa att odla sådana, då vi fått frön.

Trädgårdsmållan hamnade i trädgårdslandet sedan jag läst att man kan använda bladen på samma sätt som spenat, men bladen är bäst att skörda då de är unga och späda.
De blir lätt lite sega och träiga när de vuxit till sig.

Bladen innehåller vitamin A och vitamin C, samt järn och kalcium.
Men jag måste erkänna att vi inte åt så mycket av denna växt, vi smakade lite på bladen en gång, men sedan fick de stå kvar som en av trädgårdslandets ståtligaste växter.
Så prydnadsvärdet var större än nyttovärdet för oss.

Trädgårdslandet fick i och med vår trädgårdsmålla ännu en nyans av grönt, och om man tittar noga på trädgårdsmållan så innehåller ju bara den flera nyanser av grönt, kanske rent av fyra?

Trädgårdsmållan såddes i maj i mullrik trädgårdsjord, sådan som man köper i säckar, och att få växa i fin köpes jord var något som trädgårdsmållan stormtrivdes med.
När sedan sommaren kom att bjuda på värme och torka av ett slag som fick andra växter att dö och försmäkta av törst, så var det inget som bekymrade vår trädgårdsmålla.
De stod gröna och fina även genom den värsta torkan.

Trädgårdsmällan blev som sagt stor och ståtlig, jag borde ju tagit reda på att den blir väldigt hög, så den hamnade lite fel, nästan mitt i trädgårdslandet.
I år ska jag så dess frön närmare en av trädgårdslandets kanter. Jag tror de blir snyggare så.

Jag fylls av en längtan till sommaren när jag ser dessa bilder från vårt trädgårdsland som skimrar  i många olika nyanser av grönt, säkert fler än fyra.
Och därför får förra årets bilder på trädgårdsmållan bli mitt bidrag till "Blommig fredag" med tema 'fyra nyanser av grönt'.

Tack än en gång Anna-Stina för alla olika frö och plantor som vi fick av dig.

Om du vill se hur andra bloggare har tolkat dagens tema, så kika in hos Hélena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Jag blev nu lite osäker på om jag sorterade trädgårdsmållan rätt, när detta inlägg får etiketten 'grönsaker'.

Men den är ju grön, och den går att äta, så varför inte?