Sveriges första kolonat

Piteå museum förlag 2016

Här i byn där vi bor pågick en gång i tiden ett projekt med uppbyggandet av kolonat där några små jordbruk startades på statens mark.

Där hade allmänheten rätt att ansöka om att få mark för jordbruk och del av gemensam skog som reserverades till projektet.

Tanken var att jordlösa arbetare skulle lockas att starta eget jordbruk hemma i Sverige istället för att söka lyckan i Amerika, eller för att riskera bli samhällsomstörtande socialister.

Projektet kom att kallas för "Alträsk nybyggesområde" och startade 1909.

Staten behövde arbetskraft i sina skogar, och emigrationen dränerade Sverige på arbetskraft, så därför kom detta projekt till.

Ordet kolonat är ett begrepp som går tillbaka på latinets "colonus" som betyder odlare.

Här en bild på 'kolonisterna' i Brännberg.

Bilder ur Joel Anderssons fotoalbum.

Andersson var förman på den försöksgård som också fanns och som bedrev försök till uppodling av myrmark.

Det var inget lätt liv som väntade de som blev godkända för att vara med i projektet.
Den egna gården skulle vara av viss förutbestämd storlek och byggas av visst material.
Hårt arbete och uppförandet av den egna gården på kolonatet var bara början av deras arbetsinsats.

Staten stod för kostnaderna att dika ur myrmark så att odlingsbar mark kunde skapas, och även för bygge av sågverk för husbehov och för bygge och viss del för underhåll av vägar.
Staten hade ju ändå inget ekonomiskt intresse av myrmarken och kunde därför avyttra sådan till detta projekt.

Projektets kontaktperson här i byn var enligt boken bonden Johan Christian Pettersson, som bodde på en gård som fanns några hundra meter från vårt hus.
Det var nytt för mig som ju vuxit upp bredvid detta kolonistprojekt, och det förklarar kanske hur han fick ekonomi i anläggandet av en 'spjälkmaskin' som drevs med ett vattenhjul som fanns i Spältforsen just utanför byn.
Med hjälp av den tillverkades tunna platta träbitar som användes för att lägga 'sticktak' på byggnader.

Johan Christian Pettersson med sin hustru Anna Elisabeth och deras dotter Alma.
Alma var min farmor.
(ur J P Petterssons fotoalbum)

Projektet delades upp i ett område i norr vid Svanå kronopark och i ett område i söder mellan Brännberg och Alträsk.
Av gårdarna i det norra området finns de flesta kvar, men i det södra området finns inte många spår av de kolonat som fanns där.

I boken finns även kartor som visar var de olika kolonaten ännu finns kvar, eller en gång fanns.
Bild ur boken.

Ritning till bostadshuset på kolonat 34.
Bild ur boken.

Projektet tog fart efter 1912 och pågick till efterkrigstiden, då jordbruk moderniserades och behovet av projektet inte längre fanns.

Nya tider kom, men ännu idag syns byggnader kvar från detta projekt.

Några fungerar som vanliga bostadshus, några andra står öde, och några är rivna sedan länge.

Här är kolonat nummer 7. Det står öde sedan många år, jag själv minns inte att någon bodde där ens då jag var liten.

Här kolonat 21 mitt i byn.
Inte ens jag som vuxit upp här i byn visste om att denna gård byggdes som del av kolonaten.

Vid kolonat nummer 22 pågick inspelningen av tv-serien 'Jägarna 3' för några veckor sedan.
Huset som stått öde och förfallet under en lång tid blev en passande plats att filma på.

Boken återger en del av byns historia som för de flesta av dagens bybor är ganska okänd, och författaren gräver djupt i allt från tillkomsten av projektet fram till projektets avslutning.

Vi får läsa om vilken bakgrund de olika kolonisterna hade, samt om kolonaten och den skog som ägs gemensamt av delägarna i projektet än idag.

Kolonat nummer 14 blev till Statens försöksgård, som från början drevs av Kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, med Joel Andersson som förman under en lång tid.
Till försöksgården lades sedan även kolonat nummer 1 och nummer 15.
Bild ur Joel Anderssons fotoalbum.

Jag har förut skrivit om försöksgården, det kan du läsa om här.

Boken 'Sveriges första kolonat' är en intressant berättelse om ett storskaligt odlingsprojekt som blåste in nytt liv i byn Brännberg mellan Boden och Älvsbyn under 1900-talets första halva.
Människor från olika delar av Norrbotten flyttade dit och byggde upp en ny framtid där.

Jag har författarens tillstånd att publicera bilder och text ur boken.


Författaren meddelar att boken kan köpas genom Stig Westerlund och Karin Gustafsson som en stor del av året finns i  Karins barndomshem i Brännberg. Dom nås på tel 092191043, 0705480637 eller e-post karin.gustafsson@live.com; 

stig092910617@gmail.com .

Våra älskade trädgårdsrum i norr

Ord och visor förlag, Skellefteå 2016

Här om veckan kom en ny trädgårdsbok som visar flera vackra trädgårdar i Norrbotten.
Boken är skriven av Laila Carlander som åkt runt mellan olika trädgårdar och fotograferat det bästa från dem.
Hon delar även med sig av de olika ägarnas knep och råd om hur man lyckas bra med odlandet i den norra delen av landet.

De 15 trädgårdar som visas i boken är olika, men genomsyras av de entusiastiska ägarna som skapat sig ett eget paradis runt sitt eget hem.
Vissa trädgårdar är relativt nya, medan andra har flera år på nacken.
I någon trädgård är många av de uppvuxna träden uppdragna från frön, och där har nu annars känsliga buskar och träd etablerat sig snabbare än vad träd köpta hos handelsträdgårdar gjort.

Några trädgårdar är strikta och har tydlig struktur, andra har vuxit ur sin från början planerade form för att nu mer likna en djungel.

Laila Carlander är Sveries egen Tasha Tudor som gör en romantisk upptäcktsresa mellan olika trädgårdar där hon känner, smakar och tar in ljus och dofter innan hon avslutar dagen med att kyssa sin manchuriska valnöt godnatt i den vita sommarnatten.

Lailas egen trädgård finns i Svartöstaden i Luleå, och i denna bok visar hon även den trädgården från tidig vår tills den draperas av höstdimma.

Av alla trädgårdar som visas i boken så har jag själv bara besökt tre av dem, det är Berit Johansons trädgård i Öjebyn och Seijas och Olavis trädgård i byn Roknäs, också den utanför Piteå, och Britt-Marie Brännströms och Lennart Zetterqvist trädgård i Antnäs utanför Luleå
De är alla trädgårdar som får mig att förundras över att det går att skapa så prunkande trädgårdar här i norr med många för mig ännu okända växter.

Men det är ju tydligt att det finns fler fantastiska trädgårdar att upptäcka här i trakterna, det har jag nu förstått sedan jag läst om dem i denna bok.

Jag har länge gått och väntat på denna bok sedan jag pratade med Laila en gång och fick veta om hennes bokprojekt med att visa vackra trädgårdar i norr, och nu när boken är här så fylls jag av ett sorts glädjerus ungefär som ett barn på julafton.
Äntligen, äntligen en till trädgårdsbok från Norrbotten, som samtidigt också är en dokumentation över några av de finaste trädgårdar som finns här just nu.

Laila Carlanders blogg hittar du här.

Jag har författarens tillstånd att fotografera från boken till detta inlägg.

Trädgårdsmästarens anteckningar

Norstedts förlag, Stockholm 2016

"En odlares framgångar och misslyckanden."

Tänk dig en trädgårdsmästares egna anteckningar om sin trädgård, en trädgårdsdagbok tillsammans med några nedskrivna recept och sparade vackra bilder på växter som urklippta från tidningar och fröpåsar.
Sedan läggs allt detta in i en trädgårdsbok som beskriver vad som händer i trädgården månad för månad under ett års tid, och där beskrivs även olika växter på ett pedagogiskt sätt.
Allt detta tillsammans blir boken' Trädgårdsmästarens anteckningar' av André Strömqvist.

Några små hemligheter och små knep som trädgårdsmästaren delar med sig av...

Trädgårdsmästaren skriver på ett ställe att han är en trädgårdsmissbrukare, men att han numera har ett mer sansat förhållningssätt till sitt trädgårdsintresse och till i sin iver att odla. Det får mig att le lite. Lugnat ned sig? Denne trädgårdsmästare? Hur är det möjligt?

Denne passionerade och av sin iver drivna trädgårdsmästare?

Möjligtvis har han nu provat på att odla vissa växter och är nöjd med det, men växter finns det tusentals av, och det finns säkert många han inte hunnit prova att odla förr. I hans tanke finns nog trädgården alltid kvar, och nu har han skrivit ned de erfarenheter han tidigare lärt sig, den kunskap som han samlat på sig har nu blivit till en bok.

Hela boken utstrålar intresse och engagemang för odlandet i sin trädgård, och om trädgårdsmästaren nu har lugnat ned sig, hur passionerad var han inte förr i sitt samlande av frön och växter till sin egen trädgård?

Ingående och kärleksfullt presenteras så även många av trädgårdsmästarens egna favoritväxter, och allt som vår trädgårdsmästare lärt om dem har han också skrivit ned.
Flera sorter och varianter presenteras, och även dess ursprung och plats i trädgårdshistorien.

Trädgårdsmästaren vet allt om narcisser och om hur man får dem att bli långlivade i den egna trädgården.

Lite varstans i boken har trädgårdsmästaren lagt till små egna handskrivna anteckningar om sådant som kanske glömdes när boken skrevs, men som ger boken liv och en känsla av patina, trots att den är ny.

I en beskrivning om hur man driver fram julens blommor, så hittar vi ett sparat recept som liksom ett bokmärke lades in i boken en gång. Underbart!

Den här trädgårdsboken är en hyllning till odlandet och det genuina intresse för växter, här hittar vi inga trender, inget modernt 'lull' som liksom kan bli omodernt om tio år.

Ändå känns boken väldigt trendkänslig och liksom skriven för vår egen tid.
Boken tar avstamp i det hållbara odlandet och det naturliga kretsloppet genomsyrar hela boken.

Några betraktelser om livet i trädgården, berättelsen om den första hybriden, en svärmare som flyger förbi i den tidiga höstkvällen, juldekorationer i trädgården med ursvenska traditioner, fina citat, beskrivning på hur man tar sticklingar och förökar krukväxter, tips och råd, några fler recept och tankar om kretslopp, bakterier och mycket mer.

Men när levde och verkade denne trädgårdsmästare? För 50 år sedan eller mer?
Eller kanske trädgårdsmästaren är som mest aktiv just nu?

Kanske svaret på den frågan finns i betraktarens ögon?

De till synes gamla anteckningarna från trädgårdsmästaren själv finns utspridda i hela boken, och har en patina av maskinskriven text, han var ordentlig då han satt på sin kammare, och dokumenterade sin kunskap om sitt odlande.

Tänk om trädgårdsmästarens anteckningar legat kvar i sin byrålåda, och förblivit bortglömda utan att vi andra fått chansen att läsa och lära? Hemska tanke!

Trädgårdsmästaren hade skrivit att han sett vitsippan blomma den 19 mars, det skulle en pitebo ha gillat, men hade nog sagt att det var 'gode' tidigt för det.

Även i slutet av mars ligger snön kvar djup och tung här i Norrbotten, men vi hinner ifatt sedan med sommarens ljusa nätter.

Kanske är trädgårdsmästarens  tips om när på året man ska förbereda sin trädgård, så frön och bruka jorden lite missvisande för oss som odlar längst i norr, men vi är ju ganska vana att översätta sådana råd till en tid som bättre passar för odlande i norr.

Trädgårdsmästarens anteckningar har redan hyllats av många andra, och jag kan bara stämma in i deras hyllningskör. Boken har nu kommit för att stanna bland den svenska trädgårdslitteraturen, och med Trädgårdsmästarens anteckningar har jag nu fått en riktig trädgårdsbok att älska, lära av och romantiskt drömma mig bort med.

För vem behöver inte drömma sig bort från den egna trädgårdens ogräs och regn?

Trädgårdsmästarens anteckningar är en vacker bok.

André Strömqvist hemsida hittar du här.

(Fotografering från boken med tillstånd av författaren.)

Hamnar du här nere då du öppnar sidan?

Skrolla upp!

Om konsten att odla det omöjliga.

Peter Englander, Bonniers förlag 2016

För några veckor kom det en ny trädgårdsbok.

Det är boken Om konsten att odla det omöjliga av Peter Englander.

Bougainvillea
Foto Ruth Pettersson

När jag började läsa denna bok så slogs jag av tanken av hur mycket jag saknat just en bok som denna, det är sällan trädgårdsböcker beskriver de mer svårodlade och eller ovanligare växterna med andra ord än just kortfattat att de "endast går att odla i landets mildaste del"

.

Här får vi läsa om dessa växters ursprung och historik i kulturhistorien, ofta på ett smått humoristiskt sätt och även läsa om hur trädgårdsfolk lyckats med att odla några av dessa i vårt land. Vi bjuds på tips och råd för att själva våga prova att odla de mer än 100 växterna som beskrivs i boken.

 De vackra bilderna i boken på dessa känsliga, veka och helt underbara växterna, ger oss en förnimmelse av sydligare breddgrader.

(Men bilderna i detta blogginlägg är mina egna.)

(Fikonträd i Norrbotten.)

Boken 'Om konsten att odla det omöjliga' är mer än en vanlig trädgårdsbok, den är ett uppslagsverk om de vekare trädgårdsväxterna och de kinkiga krukväxterna, en trädgårdsbibel och nästan en roman om den svåra konsten att odla växter som inte gillar snö och kyla av ett slag som en vanlig svensk vinter kan bjuda på.

De växter som beskrivs i boken kan om möjligt odlas på friland just i landets mildaste del, och då för det mesta utan fjäsk, men några av växterna kräver mycket intresse, kunskap, passion och omtanke från sin ägare för att ens stå ut där om vintern.  Andra växter som beskrivs i boken ser ingen större skillnad på klimatet i Simrishamn där författaren bor och odlar, eller byn i Norrbotten där jag själv har min trädgård.

Vintern är helt enkel för kall i Sverige för växter som olivträd, nerium oleander och diadembuske.

De är helt enkelt kinkiga krukväxter som inte vill frysa fast ute i den svenska myllan vintertid, men som heller inte skulle gilla eller klara att övervintra inomhus i våra vanliga villor och lägenheter.

Där är det för varmt, för torr luft och för mörkt om vintern.

Diadembuske

Peter Englander delar i boken med sig av sina erfarenheter att lyckas med att odla de växter som inte skulle haft en tanke på att växa i Sverige om de själva fått välja.

Men nu är det ju inte växterna själva som får välja vart de skall växa, utan i detta fallet en inbiten trädgårdsentusiast med siktet inställt på växter för sydligare breddgrader.

Varför skall man ha en tall i trädgården om där kan växa en palm?

I alla fall om man bor i landets mildaste del.

Men man kan även lyckas med palmer trädgårdar i landets norra del, men då som krukodlade, och de kräver ju lite mer omsorg än en väderkvarnspalm i Skåne, som tydligen ibland kan ha det nog så tufft även där vissa år.

Väderkvarnspalm.
Foto Ruth Pettersson

Författaren delar som sagt med sig av sina egna erfarenheter att odla de till synes omöjliga växterna, för visst går dessa att odla även i vårt land om man känner till knepen, och om man ger växterna de förutsättningar som krävs.

Boken Om konsten att odla det omöjliga är en fullpoängare för mig som är intresserad av just de omöjliga växterna.

Boken lär oss om vad som menas med zonknäckeri, växtens proveniens och mikroklimat. Jag känner igen mig själv i viljan att odla växter som inte helt klarar trädgårdens klimat, och sättet om hur en brutalodlare behandlar sina växter, som skulle mått bättre av omsorg och kärlek från ett par händer med gröna fingrar.

Att utmana de till synes omöjliga växterna gör trädgårdsintresset till en sport där man kan vinna stilpoäng i konsten att lyckas, och då spelar det mindre roll om det är ett fikonträd i Skåne, en katalpa i Mälardalen eller en katsura på gränsen till Norrbottens inland.

Alla tre skulle trivas bättre längre söderut än just på den växtplatsen, men under rätt förutsättningar så kan odlandet lyckas även på en till synes hopplös plats.

Men ibland så finns ingen annan utväg för att odla en känslig och värmekrävande växt än att odla den i en kruka och flytta den till ett frostfritt svalt utrymme när det är vinter.

Växthuset, en fristad för värmeälskande växter om hösten.
(Här vårt eget växthus i höstas.)

Nu när Sveriges mest hoppfulla och entusiastiska odlare fått denna fullspäckade trädgårdsbok på 365 sidor att låta sig lära och inspireras av så kanske zonknäckeri och krukträdgårdar blir vanligare och vanligare i landet de kommande åren.
För kanske blir de omöjliga växterna en aning mindre omöjliga för dig efter att du läst denna bok?

Rosor i norr.

Leif Blomqvist/AB Leif JM Blomqvist Oy 2014

Här kommer ett tips på en bok om rosor.
Jag själv är kanske inte så där jätteintresserad av just rosor, men boken är skriven av Leif Blomqvist som förut skrivit böcker som Äppel i norr, Trädgårdens bär och Våra fruktsorter, så när jag såg denna bok hos handelsträdgården vid min arbetsplats så köpte jag den direkt. För författaren är inte bara kunnig om ämnet trädgårdsväxter, han driver även Blomqvist plantskola i Finland.

En av anledningarna till att rosor inte förut fångat mitt intresse på riktigt, kan bero på alla de dåligt härdiga rosor som frusit ihjäl i vårt kalla klimat, och att ha rosor i kruka som man måste bära in för att övervintra har inneburit att vi rivit oss på taggarna.
Därför har vi just nu inga sådana rosor, de vi hade fick sluta sina dagar ute i trädgården, och där frös ju de parkrosorna ihjäl redan den första vintern ute i det fria.

När jag bläddrar bland bokens vackra bilder så får jag genast lust att bygga om vår trädgård till en rosenträdgård men klängande och blommande rosor i överflöd, men så tänker jag sedan på mina misslyckade försök med klätterrosen 'Polstjärnan' som ju ska vara så härdig och klara så mycket.

Jag läser nu att 'Polstjärnan' ska klara livet i praktiskt taget hela vårt land, så jag måste ha gjort något fel vid mina tidigare försök. En av våra plantor lever nog en tynande tillvaro, så den kanske går att flytta till en annan plats?
Kanske den skulle trivas bättre då?
Boken ger även tips om hur man ska göra vid plantering av rosor för att lyckas med dem, och om hur man beskär dem och om de olika sjukdomar som kan drabba rosor.
I boken kan man även lära om rosens väg hit till Norden.

Att det nu finns en hel bok med rosor som tål kallt klimat gör att jag känner mig lite intresserad av rosor trots alla taggar.
Bokens bilder är bedårande och förföriska.
Samlarinstinkten och ha-begäret väcks till liv.

Boken visar 134 olika rosor som tål kalla temperaturer, kanske nu inte alla sorter som visas i boken skulle klara livet på just vår kylslagna plats, men de flesta av de rosor som presenteras i boken skulle nog inte ge upp i första taget, inte ens här i byn där jag bor.
Några rosor av de som visas i boken har vi ju redan, de kan du läsa om här.

Jag gillar nog rosor ganska mycket, och efter att ha läst denna bok så har jag nu fått tips på vackra och härdiga sorter att hålla utkik efter vid våra besök på olika handelsträdgårdar.

Det kanske ändå är för tidigt att ge upp mina drömmar om rosor här i norr?

Kryddväxter

Marie Hansson, Björn Hansson, Norstedts 2010

Här kommer ett boktips om en bok som jag fått för att få lite nya idéer till bygget av vårt trädgårdsland.
Och visst, den här boken ger många idéer till bygget av trädgårdslandet, men boken är ju så mycket mer än bara idéer.

Här får vi läsa det man behöver veta om kryddornas historia, hur man skördar och använder kryddväxterna i matlagning och om hur man gör för att odla de olika kryddväxterna. Här visas även hur man gör för att från grunden bygga en plats där man kan odla sina kryddväxter.
Man kan ju göra på många olika sätt, men författarna ger tips på hur man bör tänka för att få en lyckad skörd.
Boken översvallar en med vackra bilder som gör att det börjar klia i odlarnerven...

Boken visar även olika köksträdgårdar, och plötsligt hittar jag en skiss över ett liknande trädgårdsland som det som jag börjat att bygga, så där vill jag ju ha det med.

Boken avslutas med ett lexikon där det finns med över 600 växtbeskrivningar, så här finns det mesta jag behöver veta om de växter som vi ska plantera in i vårt trädgårdsland så småningom.

Det här är en bok som jag inte kommer läsa klart i fösta taget, boken tål att läsas ofta, men lite åt gången.
Det är ju så mycket som författarna berättar om.

Amaryllis - Älskad vinterblomma.

Susanna Rosén och Norstedts, Stockholm 2013

Jag måste skriva några rader om en bok som jag gillar.
En bok om amaryllis.
När jag såg den första gången väckte den genast mitt begär, sedan funderade jag om jag egentligen är så där väldigt mycket intresserad av just amaryllis. Behöver jag en hel bok om amaryllis?

Efter att jag bemästrat mitt tillfälliga begär i bokhandeln, och åkte hem utan att köpa boken den dagen så funderade jag ändå på om jag kanske borde ha köpt den.
Jag gillar ju trots allt amaryllis, och det är klart att en bok som den här skulle intressera mig.
Några dagar senare av väntan och längtan så kom boken med posten.

I boken kan man läsa allt som går att lära om amaryllis, allt om ursprung och historik till odling och användning. Författaren gör också nedslag på olika platser i landet och har träffat människor som alla har en förkärlek till att odla, sälja eller äga amaryllis.

Inte så långt härifrån (kanske 10 mil) finns ett par som odlar en kär gammal amaryllis, den har funnits i den släktens ägo sedan 1920-talet. Tala om släktklenod.
Dessutom presenteras fler än hundra sorter av amaryllis, som även visas på bild.

Boken är skriven av Susanna Rosén som här ger landet en fullständig presentation av vår stoltaste julblomma.
Men en julblomma har det inte alltid varit, författaren beskriver i boken om hur växten användes förr och efter en undersökning så kom hon fram till när den blev en växt för julen. Före det var amaryllis en vårblommande krukväxt.

Kort och gott, här är en bok som är den perfekta julklappen till blomälskaren, eller varför inte, kanske du rent av köper den som julklapp till dig själv?
Om du älskar blommor.

Lökar & knölar

Marie & Björn Hansson
Norsteds, Stockholm 2013

Här kommer ännu ett boktips om en bok som jag tycker är riktigt bra.
När mitt intresse för trädgård och växter tog fart för många år sedan så var det just lök- och knölväxterna som fångade mitt intresse.
Jag ville ha allt som gick att skaffa av dessa.
Tulpaner, krokus, liljor,   påskliljor,   porslinshyacint, pärlhyacint, hyacinter, kungsängsliljor, Scilla, klockhyacinter, kejsarkrona, tidlösa, morgonstjärna och aftonstjärna är de som jag kommer ihåg nu.

Det blev många blomsterlökar som planterades i vår trädgård, många har blommat, men alla har inte överlevt någon längre tid.
Kanske jag hade lyckas bättre om jag haft denna bok redan från början, och kunnat läsa om de olika krav som de olika lök- och knölväxterna har för att kunna bli långlivade i trädgården.

Mmm.. Madonnalilja!

Jag läser om Madonnalilja och minns hur jag under många års tid köpte sådana lökar för att få en sådan att blomma här i vår trädgård. Varje lök var ganska dyr, men jag ville ju så gärna ha en Madonnalilja i vår trädgård.
Jag gjorde allt jag kunde, men det räckte inte. Kanske det var en omöjlig dröm?
För än har ingen sådan blommat här trots mina tappra försök, ett år så överlevde den gröna bladrosetten, men det var också allt.
Förutom Madonnaliljan så kan man läsa och lära mer om 32 andra liljor i denna bok.


Boken är indelad i två delar, en som förklarar rent allmänt om vad lök- och knölväxter är, och om hur de kan användas i trädgården.
Jag måste erkänna att jag inte läst den delen så grundligt utan jag började att läsa bokens andra del.

Åh! Allium. Jag älskar allium!
I boken finns 22 sidor fyllda med information om just Allium.

Bokens andra del ett lexikon där de många olika växterna presenteras i alfabetisk ordning efter de vetenskapliga namnen.
Jag förundras över den mångfald av växter som finns med i boken, och all information som författarna har hittat om varje växt.
Här finns även att läsa om tulpankraschen i Holland 1637, om Heliga Birgitta och klosterliljorna i Vadstena och om den dyraste snödroppen i världen.
Jag borde väl inte vara så förundrad över författarnas kunskap sedan jag läst den bok om Perenner som de gav ut för några år sedan. En så heltäckande uppslagsbok om perenner som den får man leta efter, och nu finns även en sådan om de flesta lök- och knölväxter.

Jag är förtjust och överväldigad allt sedan jag börjat bläddra i boken, samlarinstinkten slår till.

Bara om kobrakallor finns det nio (!) sidor.

Om du har det minsta lilla intresse för att plantera lökar och knölar så kommer den här boken att ge dig massor av kunskap och inspiration.
Köp den eller låna den på ditt närmaste bibliotek.

'Lökar och knölar' är en del av författarnas bokserie "Våra trädgårdsväxter".
De övriga är Perenner, Gräs & bambu och Kryddväxter.