Björnrot

Meum athamanticum

Vårt försök att få en björnrot att trivas i vår trädgård har ju hittills varit mindre lyckat.
Vår björnrot lever ju förvisso, men den växer ju inget, utan håller samma blygsamma storlek som den hade då jag köpte den för ganska många år sedan.

Därför visar jag istället bilder på en björnrot jag såg i somras, den är ju betydligt praktfullare jämfört med vår lilla skrutt till planta.

Den här plantan som ursprungligen kommer från Skåne, växer nu i Ursviken utanför Skellefteå, så det kan ju knappast vara våra långa och kalla Norrländska vintrar som får vår egen björnrot att tyna, då denna som ju också växer långt norrut är helt fantastiskt fin.
Även om klimatet i Ursviken är något mildare än hos oss i Brännberg, så borde inte skillnaden vara så stor för björnroten.
Något annat är det som håller vår planta tillbaka. Men vad?

Jag blev lite lugnare sedan jag läst detta men jag tycker nog ändå att vår planta borde ha hunnit att växa upp lite mer än vad den har gjort.

De dill-liknande bladen är som fluffiga plymer, och det är de som är den här växtens stora prydnadsvärde.
Blommorna är väl förvisso också fina, men som sagt, bladen är bäst på denna växt.

Björnroten räknades förr till medicinalväxterna då den användes i diverse hemkok och hälsokurer.
Kanske vår planta skulle trivas bättre i vårt trädgårdsland, i den delen som ju mer är en örtagård?
Kanske plantan behöver bättre jord än vad den nu har?

Björnrot som ju växer vild nere vid Alperna och i Storbritannien syns även förvildad i södra och mellersta Sverige på platser där gamla torp har funnits,
Jag antar att jag ändå får vara glad att en björnrot vill överleva här i norr, och en dag så kanske vår egen planta blir lika fin som denna planta i Ursviken.

Mästerrot

Peucedanum ostruthium

En av de plantor som växer i trädgårdslandet är en mästerrot.

Mästerrot räknas in bland medicinalväxter sedan den förr ofta användes som ingrediens i egenblandade hopkok som ansågs hålla sjukdomar borta.
Det var roten som användes, men även de späda bladen användes som grönsak.

Trots att odlingsbädden där vår mästerrot förut växte försvann under ogräs för några år sedan, så blommade mästerroten fint kvar där ändå, inte bekymrade sig mästerroten för sitt sällskap som ju mest bestod av just vildvuxet gräs, typ kvickrot.
Andra växter som vi hade där kvävdes av gräset, men inte mästerroten.
Men jag störde mig över att trädgårdslandet försvann under all kvickrot, och försökte hålla kvickroten borta, men jag var tvungen att ge upp då kvickroten växte snabbare än vad vi hann med att rensa bort den.

Jag fotograferade den blommande mästerroten just innan jag flyttade undan den till en provisorisk plats i väntan på att jag hann bygga färdigt det nya trädgårdslandet på samma plats där mästerroten växte.

Mästerroten påminner en del om kirskål.
Kanske det var därför som lite ogräs inte kunde konkurrera med mästerroten?
Men trots att mästerroten funnits på denna plats ganska många år så fick den aldrig för sig att börja invadera stället, på det sätt som kirskål gör.

Nu har jag flyttat mästerroten till vårt nya trädgårdsland, jag satte ned den där i maj förra året.
Någon blomning bjöd den inte på då efter flytten, men den överlevde och stod grön och fin.
Kanske den vill blomma i år?

Vår mästerrot köpte jag en gång av Berit med fina bloggen My rented garden, den första gången jag träffade henne, hon sålde plantor av det mer ovanliga slaget på en marknad i Piteå.
Mästerroten valde jag då för det fina namnets skull.

Läs mer om hennes mästerrot här.