Fotblad

Podophyllum hexandrum

Nu blommar ett fotblad i trädgården.

Jag har väntat flera år på detta, och upptäckte att det fanns en vit blomma där under bladet.

Detta fotblad kommer från Berit med fina bloggen My rented garden.

Denna planta har Berit sått som frö.

På kvällen så stänger blomman sin knopp.

Det är en ros utsprungen

Helleborus niger

Vår trädgård vaknar ur sin vinterslummer, den långa pausen är över.

En julros knoppas och sticker upp ur snön.

Det får mig att tänka på den gamla psalmen 'Det är en ros utsprungen' då detta sker i samband med uppståndelsens morgon i påsktid.

Här är texten till psalmens första vers:

"Det är en ros utsprungen av Jesse rot och stam,

av fäderna ren besjungen, den står i tiden fram,

en blomma skär och blid.

Mitt i den kalla vinter, i midnatts mörka tid."

Gott Nytt Trädgårdsår!

Edelwiess

Leontopodium alpinum

Här är några bilder från vår edelwiess som jag köpte förra året, och den överlevde vintern och blommade fint i år.

Jag har förut provat att plantera in edelwiess, men utan att lyckas.

Denna gång planterades plantan av edelwiess i grus mellan stora stenar, och det var kanske därför den klarade vintern denna gång, för att den stod så väldränerat?

När jag tittar noga på blommorna så tycker jag att de påminner om växten kattfot, och de trivs ju att växa något torrare på en öppen och ljus plats, kanske även edelwiess vill växa så?

Nu är det ju bara att hoppas på att plantan vill överleva även den kommande vintern.

Namnet edelwiess betyder ädelvit.

Aklejruta

Thalictrum aquilegiifolium

Högt över de andra perennerna i en rabatt svävar plymer av en blommande aklejruta.

På något sätt så har jag aldrig förut skrivit om denna växt här på bloggen, trots att den de senaste åren bjudit på dylik blomning. Man kan förundras över att jag hoppat över att visa denna växt här förut, då den ju bjuder på fin blomning och kommer åter varje år.

Kanske för att så mycket annat blommar samtidigt denna tid på året?

Aklejrutan har fått sitt namn för bladens likhet med aklejans blad.

Aklejruta trivs att växa på en halvskuggig plats, och då enligt böcker i fuktigare jord än vad vi kan erbjuda med vår upphöjda rabatt, men de trivs här ändå.

Jag har som synes inte varit särskilt flitig på att uppdatera denna blogg, däremot kommer en bild då och då på instagram från trädgården. 

Ha det så gott alla!

Länk till Svanå trädgård Instagram

Kobrakalla

Arisaema amurense

I vår trädgård blommar nu en liten exotisk juvel. Det är korbakallan som blommar för första gången sedan jag planterade in den för 6 år sedan.

Det är en asiatisk amurkobrakalla som vi har, och jag har läst att den räknas som en av de mer långlivade kobrakallor som man kan ha i sin trädgård. Ja, det låter ju bra när vi fått vänta så länge på blomningen.

Denna kobrakalla har gröna blommor med vita ränder.

Den är inte lätt att se i vår trädgård då den är mycket mindre än vad jag hade föreställt mig. Jag hade väntat mig en blomma i storlek med en tulpan, men denna är stor som en krokus ungefär.

Kobrakallan kommer från Berit med fina bloggen http://myrentedgarden.blogspot.
Klicka in på Berits blogg så kan ni se hennes kobrakalla och de bär som den sedan får.
Tack än en gång för den fina växten Berit.

Gulsippa

Anemone ranunculoides

Ännu blommar gulsipporna och vitsippor i vår trädgård, trots att den senaste veckans högsommarvärme nu redan fått andra vårblommande växter att blomma färdigt för i år.

Värmen har utlöst en förvandling av trädgården som nu är försommargrön och som krydda på tillvaron i allt det sköna startade även ett blomsterfyrverkeri i alla möjliga färger.

Gulsippan har jag fått av min trädgårdsvän Kell-Benjamin Erixon i Lillpite, han hade krukat in plantan vi fått redan för ett år sedan, då han hörde att vi inte hade gulsippa i vår trädgård.

Jag planterade jordklumpen med rötterna från gulsippan i vår trädgård i höstas, och för någon vecka sedan så började den att blomma här.

Än en gång, tack för den fina växten Kjell-Benjamin.

Gulsippa saknas i skogarna här i Norrbotten, så även vitsippor och blåsippor, därför är det extra roligt att ha dessa i trädgården.

Vårsköna

Claytonia sibirica

En vårsköna blommar just nu i trädgården. Växten är ny (från augusti) och jag trodde inte att den skulle blomma förrän till våren, men redan nu har några knoppar öppnat sig.

Vårskönan kanske blommar nu istället för till våren. 

Vem vet?

Kanske någon har berättat för den om klimatet i dess nya hemby?

Kanske då vårkönan blommar nu innan den utsätts för en vinter i Norrbotten, liksom för säkerhets skull, för att kanske hinna sätta frö innan det är försent?

Jag läste att plantan är vintergrön i landets södra delar,men här lär den snart gömmas under snön, och om den sedan är så grön då den så småningom töar fram,  ja det återstår att se.

Det återstår även att se om den kommer sprida sig med små nya plantor som om den vore ett ogräs.

Läs mer om växten vårsköna hos Mustila arboretum.

Gillenia, trebladspirea

Gillenia trifoliata

Trädgårdens skiraste flor svävar nu gracilt under en björk.
det är en gillenia som efter flera år av väntan från min sida bjuder på denna enkla och ännu ganska blygsamma blomning, men ändå är jag lycklig att den nu blommar.

Gillenia tar sin tid innan den vuxit sig stor nog att bli en av trädgårdens mest fantastiska växter.
Jag köpte vår planta för ungefär fem år sedan och har sedan dess otåligt väntat på att den skulle blomma.
Redan förra året visade sig den första blomman, den var fin, men knappast något som fick någon att stanna upp och beundra dess flor.

Men nu börjar den visa sin skönhet. Om några år då den förhoppningsvis nått mångdubbel storlek så blir ju intrycket än mer bedårande.

Gillenia har sitt ursprung i Nordamerika och introducerades i England under tidigt 1700-tal.
Det skulle dröja mer än 100 år innan gillenia skulle få någon uppmärksamhet här i Sverige, och det dröjde fram till slutet av 1900-talet innan växten alls fick någon större spridning här.

I trädgårdslitteratur från tidigt 1980-tal beskrivs växten som "en sällan använd men fin och graciös växt", och i en bok från 1988 anges gillenia endast vara härdig upp till södra Norrland.
Men gillenia har visat sig vara en riktig tuffing.
Nu finns den som en skir juvel i de flesta fina trädgårdar i vårt land, och så även i vår betydligt enklare lilla trädgård.

Gillenia sägs vara en anspråkslös växt, vilket vår växt är ett bra bevis på.
Nu står den på en ganska torr plats där den utsätts för svår barfrost under höst och vår. Den står vid en stor björk där jag förut planterat tulpaner i en lite upphöjd kulle.
Tulpanerna är borta sedan länge, men gillenian är kvar och blir större och större.

Taggig bergvallmo

Meconopsis horridula

Nu blommar en taggig bergvallmo i vår trädgård.

Jag hade nästan helt gett upp hoppet om bergvallmo här hos oss, då praktiskt tagen alla andra plantor jag förut provat har dött innan de hunnit blomma.

När jag fick plantor av bergvallmo förra året så grävde jag bara ned dem vid en gran utan att lägga någon större energi på dem.

Det är inte en blomma på en stängel på denna taggiga variant, utan det kommer flera knoppar på varje stängel.

Kanske var just läget under granen det rätta läget för bergvallmo här i vår trädgård, för jag har ju provat att plantera in bergvallmo många gånger förut, men alla de plantorna har tynat bort eller dött direkt.

Granen fäller ju barr som försurar jorden, det kanske är just det som bergvallmo gillar?

Även en annan bergvallmo bredvid har också överlevt vintern.

Det är ju så med växter, man måste hitta det rätta läget för att de ska trivas, och en kinkig bergvallmo vill ju ha det som sin naturliga växtplats i Himalayas bergstrakter.

Det finns säkert många granar där.

När jag upptäckte att båda plantorna bergvallmo jag fått hade överlevt vintern och började växa i våras så blev jag både glad och lite överraskad.
 När knopparna sedan växte fram så förstod jag varför den heter taggig bergvallmo.

Tack än en gång för den fina plantan Kjell-Benjamin Erixon.

Om mina många försök att plantera in bergvallmo i trädgården har jag förut skrivit om i krönikan 'omöjliga drömmar'  i tidskriften Trädgård norr.

Silverarv

Cerastium tomentosum

En av trädgårdens äldsta växter är marktäckaren silverarv, ändå är den på något sätt ny här.

Vi fick plantor av silverarv redan för mer än 20 år sedan och de trivdes och blommade bra tills gräset från gräsmattan slog in i den rabatten och helt enkelt kvävde silverarven.

Silverarv är en tacksam växt bara den får stå på en ganska torr plats utan vinterfukt och så måste den få full sol.
De silvergröna bladen skvallrar om att detta är en solkrävande växt.

De rester som återstod av våra fordom stora tuvor av silverarv försökte jag rädda för ungefär fem år sedan, genom att plocka bort ogräs från det som återstod av silverarven och plantera in dessa i en annan rabatt.

Tyvärr så är det en rabatt som skuggas av stora träd nästan hela dagen,så där förde silverarven en högst tynande tillvaro, men den överlevde ändå där.

Förra året fick delar av silverarvsmisären flytta till den mest solbelysta rabatt vi har i trädgården.

Och tänk, silverarven belönar oss redan i år genom att blomma för första gången på mycket länge.

Därför känns silverarv som en ny växt i trädgården, trots att det är samma växt som vi fick för länge sedan.

Så av detta har vi lärt oss att för att lyckas med silverarv i trädgården så måste man hålla undan gräs som annars lätt konkurrerar ut plantan, den klarar ingen vinterfukt och den vill växa i full sol.

Om man kan ge detta till sin silverarv, ja då är det inget problem för denna sydliga växt med ursprung från Italien att klara vintrarna så långt norrut som här i Norrbotten.

Så till sist en mycket suddig bild på den första silverarven i vår trädgård innan gräsmattan slog in och kvävde de flesta perennerna:

1995
En tuva med silverarv längst ned till höger i bild.

En släkting till silverarv är fältarv, den växer vild i vår by på några få öppna och ljusa platser, även den har vi i vår trädgård.
Läs mer om vår fältarv här.

Taklök

Sempervivum tectorum

I trädgårdens torraste och mest väldränerade rabatt växer taklök, jag köpte dem billigt hos en Ica butik i juli och tänkte testa om de klarar livet här i norr.

Taklök är en mycket torktålig växt, men om den klarar vintern i Norrbotten det återstår att se. Jag har faktiskt aldrig testat denna växt förut då jag tänkt att den endast kan klara livet i landets södra halva, så det är ju dags att testa den nu.

Runt en av plantorna växer det fram många småplantor, den andra ser ut som då jag planterade den i somras.

För en månad sedan hade en mus eller en sork smakat på taklökens blad, men de kanske inte smakade nog bra, för sedan har taklöken fått vara ifred.

Vid taklöken växer andra växter som älskar sol och torka, bland annat fjällbrud som jag flyttat dit från en rabatt som skuggades av våra stora björkar.

Här i solen har den förut så tynande fjällbruden fått ett nytt liv.

Ännu ser taklöken oberörd ut av den kyla som varit, kanske jag borde täcka plantorna med granris så de slipper den värsta vårsolen då de tinar fram?

Blåvit stormhatt

Aconitum x cammarum 'Bicolor'

Vår blåvita stormhatt har funnits länge i byn där vi bor, ursprunget till vår planta planterades en gång in i en av byns äldsta trädgårdar, därifrån har den delats många gånger, och en gång fick vi en liten del att plantera in i vår trädgård.

Jag gjorde misstaget att plantera stormhatten i för torr jord nära en björk, för de stormhattar som fanns där blev bara mindre för varje år som gick, men vid en räddningsaktion för några år sedan delades den kvarvarande rest av plantan, och planterades i fuktighetshållande jord.

Kanske står våra blåvita stormhattar på en för skuggig plats, för de vill på att lägga sig ned av tyngden från blommorna?
Stormhattar brukar ju annars vara stadiga och stormtåliga.

Precis som alla andra stormhattar så är även denna trädgårdsstormhatt mycket giftig.

Moderplantan som våra planta kommer ifrån är mycket större och blommar fint i en annan trädgård i byn.

Den blå och vita trädgårdsstormhatten är en av mina favoriter. 

Krusbladig renfana

Tanacetum vulgare 'Crispum'

Det är vissa växter som ger skönhet genom sina vackra blad, den krusbladiga renfanan är en sådan.
Bladen påminner om persilja, men är betydligt högre, nu runt halvmetern hög.

Den krusbladiga renfanan kallas också för munkrenfana ibland, kanske för att den är en gammal kulturväxt som sedan länge odlats som brännvinskrydda och som doftväxt.
Kanske den rentav fanns i de gamla klostren på medeltiden?
Namnet munkrenfana antyder ju det, men vem vet?

Växten kallas även för 'gubbaskägg'.

Den vanliga renfanan har vi också, men i trädgårdens utkanter, vid de utvisade lupinerna.
De sprider sig lika friskt som lupinerna och får därför stå långt från trädgårdens rabatter.

Om den krusbladiga renfanan fröar av sig så kanske det mest blir vanlig renfana?
Men jag hoppas på fler krusbladiga renfanor.

Vår planta fick jag för snart 20 år sedan av min vän Simon, jag fick ta en del av plantan som fanns i hans trädgård.
Sedan dess har vår krusbladiga renfana vuxit på den plats där jag då planterade den, på en alldeles för skuggig plats.
Den krusbladiga renfanan har protesterat genom att vägra blomma, och den har sett helt tanig och bortglömd ut mellan andra höga perenner.

Vår gamla grillplats, nu en rabatt för torktåliga solfantaster.
Vi slutade använda grillplatsen då vårt växthus byggdes lite för nära den.

Egentligen är platsen vigd för havtorn som har svårt att trivas i vår trädgård, men på denna väl dränerade stenomgärdade gruskulle så övervintrade en havtornsbuske snällt utan att frysa ner.

Förra året fick den krusbladiga renfanan flytta till trädgårdens soligaste "rabatt", och se det gillade den.
Den blev tät och fin, och som tack för den ljusa placeringen så belönar den oss nu med blommor i år.
Men det är ju inte de enkla blommorna som är behållningen med denna renfana utan de krusiga bladen.
Blommorna är mer ett tecken på att plantan trivs.

Tack än en gång Simon för denna fina växt.