Pain de Martins julkalender, lucka 21

Dagens lucka är andra och sista delen i serien Stenugnen i Stureby. (Resumé här.)

Marmor är hårt, hårt, men jag var idog med min vinkelkap. Till slut hade marmorskivan (som jag fick av K – tack!) precis rätt form för att passa vår öppna spis.

Eldning påbörjad, på och under stenen.

Och så skjuts in med brödet! Som ni ser på bilen har marmorskivan spruckit. Det var kanske lite bryskt att elda rakt på den. Attans.

En stund senare. Nu får det vara klart. Undertill, väldigt klart.

Ser ganska trevligt ut ovanpå.

Men inte alls något vidare på undersidan.

Det såg bra ut inuti, men tyvärr hade inkromet tagit smak av den brända skorpan. Det var inte alls så gott faktiskt.

Jaha, och hur ska man summera det här då? Trots en viss besvikelse är jag nöjd. Nu vet jag. Tills jag kommer på en bättre idé ska jag baka i vår elektriska ugn. Med en baksten i är den ju faktiskt förträfflig!

Stenugnen i Stureby, del 1

Jag har världens bästa storebror, och nu ska jag berätta hur jag kan vara så säker på det. Förra helgen då vi var bjudna på omelett och prinskorv hos mamma drog jag min gamla idé om en liten konstruktion som skulle förvandla vår spiskamin till en vedeldad stenugn att baka bröd i. Kaminen var en öppen spis en gång i tiden, men de förra ägarna monterade in en sådan kamininsats med lucka. Först tänkte vi plocka ut insatsen eftersom det verkade mysigare med en riktigt öppen spis. Men förnuftet segrade till slut, elda för kråkorna och så ni vet …

En dag, sa jag till min storebror, kanske du kan hjälpa mig att svetsa ihop någon slags mojäng som jag kan ställa i kaminen och lägga stenskivan på?

Vi tackade för omeletten och åkte hem. Och knappt hade vi hunnit packa upp Ture förrän det knackade på dörren. Och där stod storebror Oskar med den här:

20 x 20 cm stenugnsmojäng. Hur snygg är den inte! Nu ska jag bara
ta mig till en byggmarknad och införskaffa lämplig sten.
Sen blir det baka av!

Hej då, kära semester

Ett semesterminne: Kanske kände jag mig lite som en stalker där jag satt med en latte i handen och spanade efter en skymt av den mjölnäste bagaren. En bagarstalker. Under vår vecka på norra Gotland hängde vi en hel del på det fina bageriet i Rute, och jag ville så gärna säga hej till Erik Olofsson, Rosendalsbagaren som startade Rute stenugnsbageri för några år sedan. Till slut fick jag syn på honom och vågade mig fram. Han var snäll förstås. Vi pratade om degblandare, vetemjöler och tv-program, och så gav han mig ett stort levainbröd. Ett och ett halv kilo tungt och väldigt snyggt. När man åker hem med ett sådant bröd i skuffen känns det som att man fått med sig ett helt bageri. Brödångorna liksom kryper in i säten och dörrsidor, som när man kör med hämtmat från McDonalds, fast en betydligt behagligare doft. Brödet var verkligen gott, liksom tungt och otroligt saftigt med hål stora som femkronor. Vi åt det i flera dagar.

Jag bakade en del i stugan där vi bodde, och tanken slog mig ganska snabbt; kanske kunde man få baka ett av sina egna bröd i Rutebageriets vedeldade ugn? Efter en lunchsmörgås någon dag efter det första besöket i Rute stack jag in huvudet i bageriet och frågade Erik om det var möjligt att komma med ett ogräddat bröd och langa in i deras ugn, och javisst, det skulle gå att ordna. Jädrans vad spännande! Hem till stugan och göra deg.

Morgonen efter, återigen mot bageriet. Lisa bakom ratten, Ture och jag i baksätet. Ture med giraffens öra i munnen och jag med ett durkslag fyllt med deg i handen. Jag ville inte riskera att skumpiga grusvägar skulle sänka brödet som var på jäsning, så jag höll det i handen hela vägen. Parerade varje gupp.

Klockan var tio, ugnen varm och stämningen på topp när jag klev in i bageriet. Kanelbullar rullades och levainen stod på tur att bakas av i den väldiga ugnen. Men först skulle mitt bröd in. Jag fick själv skjutsa in det, var jag ville. Jag lade det i mitten. De stuvade in det i hörnet sedan när de andra bröden skulle in.

Skjuts in i ugnen! I bakgrunden: Tina Fernlund som driver bageriet tillsammans med Erik. I förgrunden: Landets för dagen absolut nöjdaste brödbloggare. Erik tog bilden.

När brödet var i ugnen bjöd Erik oss på kaffe och juice. Han berättade om hur de bakar på så vis att det alltid finns bröd i butiken utan att det blir något spill, och om hur de lejt ut uppgiften att koka och hacka pomeransskalen till gotlandslimporna på lokalbefolkningen.

Mitt bröd blev jättegott. Det doftade på ett sätt som inget annat bröd jag bakat gjort, och i smaken kunde anas någonting annorlunda. Ugn antar jag. För att fullborda experimentet skulle man förstås baka ett av Rutes bröd hemma i vår ugn i Stureby, men skulle kanske vara lite svårare rent logistiskt.

Tack snälla Erik och Tina för att jag fick hälsa på i ert bageri och baka
i er ugn!

Bra och dåliga saker med att bo i hus

Nu har vi bott i hus i ett år, eller lite mer. En bra sak med att bo i hus är att man har många skåp där man kan förvara mjöl. En dålig sak med att bo i hus är att man har många skåp där man kan förvara mjöl. Påsarna längst in glöms bort och passerar bäst före-datum utan att bli ens till hälften uppbakade. Jag är lite rädd för kryp också, att jag en dag ska upptäcka någon otäck bagge längst in i de mjöldammiga hörnen. Säkrast att göra helgens inventering till en årlig tradition.

En annan bra sak just med vårt hus är att vi har en öppen spis, eller vad som en gång var en vanlig öppen spis som nu har en sådan insats som gör att man kan stänga en lucka om elden. Och för den har jag en plan:

Med min brors hjälp ska jag svetsa en liten ställning på fyra ben. På ställningen ska jag på ett särskilt finurligt vis montera en stenskiva som man ska kunna fälla upp och ned. Först eldar man i spisen med stenen uppfälld en timme eller så, mysigt mysigt, sen fäller man ned stenen och vips, så har man en trevlig stenugn! Blir den lyckad kan jag ta patent på den och sälja som byggsats på postorder.