En vört för alla

Här kommer ett vörtrecept från boken Surdegsbröd som kom förra året. Något surdegsbröd skulle jag dock inte säga att det är, det innehåller visserligen lite surdeg men också väldigt mycket jäst. Det är den stora mängden sirap som gör det så trögjäst, därav jästen.

Det kommer nog en eller två andra varianter på vörbröd de närmaste dagarna (ett enkelt nattjäst, och så ska jag testa en variant där jag byter sirapen mot muskovadosocker och jästen mot rågsurdeg) men det här är nog mitt bästa recept om man vill ha en klassisk variant. Håll tillgodo.

VÖRTLIMPA FRÅN 2009, fyra små bröd

Dag 1, kväll
600 g (6 dl) kokhett vatten
125 g (2 dl) rågmjöl
200 g (3 1/2 dl) rågsikt

Mät upp det heta vattnet i en bunke eller kastrull och rör i mjölet med en trägaffel. Ta lite i taget så går det lättare. Täck bunken och låt stå över natten.

Dag 2, morgon
skållningen från gårdagen
100 g (1 dl) rågsurdegsgrund
50 g (1 pkt) jäst
650 g (11 dl) vetemjöl special
100 g (3/4 dl) flytande vörtextrakt (hitta vörten!)
200 g (1 1/2 dl) mörk sirap
20 g (1 msk) salt
1 tsk malen pomerans
1/2 tsk malen kryddnejlika
1 tsk kardemumma
1 tsk malen ingefära
150 g (2 dl) russin (kan uteslutas förstås)

Blanda alla ingredienser och kör 8 minuter i degblandare (4 minuter på låg hastighet och 4 minuter lite snabbare). Mät upp russinen i en bunke, strö på lite vetemjöl och slunga runt dem litegrann. Risken att russinen klumpar ihop sig minskar när de är lite mjöliga. Tillsätt russinen och kör ytterligare 2 minuter i degblandaren. Täck bunken med plast och låt jäsa tills degen dubblats till storleken, vilket kan ta 1 1/2–2 timmar beroende på hur varmt degen står. (Fotnot: Att jag har så mycket jäst i den här degen beror på att den stora mängden sirap och vört gör att degen blir väldigt trögjäst.)

Ta upp degen på ett mjölat bakbord och dela den i fyra lika stora bitar. Mjöla två avlånga jäskorgar med rågmjöl, rundriv degbitarna och lägg dem två och två i korgarna. Strö lite extra mjöl mellan de båda bollarna så blir det lättare att hålla isär dem. Täck med en handduk och låt jäsa cirka 2 timmar. Sätt ugnen på 275 grader i god tid. Placera en plåt eller baksten i mitten av ugnen och en oöm plåt på nedersta hyllan.

Vänd upp bröden på ett bakplåtspapper och skjutsa in dem i ugnen. Lägg in några isbitar på nedre plåten och sänk genast temperaturen till 250 grader. Efter 15 minuter sänker du till 200 grader och vädrar ut ångan genom att öppna och stänga luckan. När bröden stått inne totalt 30–35 minuter är de klara (innertemperatur 98 grader). Låt svalna på ett galler.

Årets lussekatt

Förra året bakade jag lussebulle på vetesurdeg, i år blir det en knådfri variant med jäst. Jag hade problem att få till en bra knådfri vetedeg ända tills jag blev tipsad om att man skulle banka smöret mjukt innan man blandar ner det. Och plötsligt föll bitarna på plats.

Jag gjorde en fyllning på fikon också, men den kan man förstås hoppa över om man vill ha en klassisk med russin istället. Det är en riktigt liten deg det här, men det är bara att dubbla om man vill ha mer bullar förstås.

SAFFRANSBULLE MED FIKON, en plåt

Degen
o,5 g (1 pkt) saffran
1 tsk rom (eller annan sprit)
100 g smör
250 g (2 1/2 dl) mjölk
10–20 g jäst (beroende på hur gott om tid man har)
400 g (6 1/2 dl) vetemjöl special
75 g (3/4 dl) socker
2 g (1 krm) salt
1 tsk hel kardemumma

Fyllningen
100 g torkade fikon
50 g smör
2 tsk rom

Först av allt: Blötlägg saffranet i spriten i minst 30 minuter innan du sätter igång med degen.

Lägg smöret mellan två bitar smörpapper eller bakplåtspapper och banka det sedan ordentligt med en kastrull eller något annat platt och hårt. Jag bankade tills det var knappt 1 cm tjockt. Stöt kardemumman i en mortel och blanda sedan alla ingredienser, inklusive blötläggningen med saffranet, i en bunke. Rör med en träslev eller med handen tills alla ingredienser blandats. Låt vila 1–2 timmar (beroende på jästmängd).

Den blandade degen före första vilan. Nu är den kladdig och osmidig, men den kommer att ta sig.

När degen vilat en 1–2 timmar ska du vika ihop den en gång där den ligger i sin bunke. Doppa handen i vatten och ta ett tag i degens kant med ena handen. Dra ut degen en aning och vik den in mot mitten. Ta ett nytt tag, dra i degen och vik in mot mitten på nytt. Fortsätt tills du kommit varvet runt. Nu ska degen jäsa upp ordentligt. Jag använde den mindre jästmängden, och då tog det runt 2 1/2 timme.

Under tiden degen jäser kan man göra fyllningen. Om fikonen är torra kan man lägga dem i hett vatten några minuter så blir de mjuka och fina. Hacka dem sedan fint och blanda med smör och rom. Vill man inte ha sprit kan man nog ta lite vad som helst, äppeljuice kanske. Det är bara för att göra fyllingen lite mer lätthanterlig.

Färdigjäst deg.

Nu ska degen bakas ut, och det gör man förstås precis som man vill. Jag gjorde såhär:

Först plattade jag ut degen en aning på ett mjölat bakbord, sedan vek jag ihop den på längden och bredden så att den bildade en ganska jämn rektangel. Så plattade jag ut degen lite för hand innan jag kavlade ut den till storleken av en vanlig plåt ungefär.

Klicka på fyllningen och vik sedan övre långsidan nedåt och nedre långsidan uppåt så att de överlappar varandra. Kavla ut den en aning så att du får en 15–20 cm hög och 50 cm bred deg.

Skär remsor som är cirka 3 cm breda med en kniv eller sporre. Rulla degremsorna till en lussebulleliknande s-form och lägg bullarna på ett bakplåtspapper. När alla bullar är rullade lägger du på en handduk och låter dem jäsa cirka 1 timme. Sätt ugnen på 225 grader i god tid.

Och så skjuts in i ugnen! Baka av i cirka 15 minuter. När de fått lagom färg ovanpå kan man lyfta lite på dem och titta under. Har de lite färg där också är de klara, annars får de några minuter till. Är man rädd att de blir brända ovanpå kan man förstås lägga på lite aluminiumfolie på slutet.

Ta ut bullarna, pensla med smält smör och strö på rikligt med strösocker. Låt svalna under en bakduk. Värm glöggen.

Hel dinkel och pomerans

Det här brödet gjorde mig glad. Det är ett bröd med mycket hela korn i, ganska lite vanligt mjöl, och av någon anledning har jag inte bakat så mycket bröd av den typen. Nu har jag gjort det och jag tycker mycket om det! Jag tänker baka det till julafton också. Det här, vörtlimpa och så något stort och ljust, kanske ett sånt här.

Jag bakade brödet med hel dinkel, solrosfrön och linfrön. Det är kryddat med pomeransskal, anis, fänkål och kummin. Det kommer att sitta som en smäck på julbordet!

DINKEL OCH POMERANS, tre små eller två stora formbröd

Dag 1, kväll
Surdeg
100 g rågsurdegsgrund
300 g vatten
180 g rågmjöl

Skållning
800 g hett vatten
400 g hel dinkel

Rör ihop surdegsgrund, vatten och mjöl i en rymlig bunke, täck med lock och låt stå över natten. Koka upp vattnet till skållningen i en kastrull och häll ner dinkeln. Låt koka cirka 5 minuter, stäng sedan av plattan, lägg på ett lock och låt stå över natten.

Dag 2, morgon
Surdegen och skållningen från kvällen innan
100 g vatten
200 g solroskärnor
75 g linfrö
200 g vetemjöl
100 g rågmjöl
75 g muskovadosocker
20 g salt
1 ½ tsk fänkålsfrö
1 ½ tsk kummin
1 ½ tsk anis
15 g torkade pomeransskal

Börja med att koka pomeransskalen cirka 30 minuter. Skär bort det vita luddet från insidan och strimla och hacka sedan skalen. De är riktigt beska, så man vill inte ha för stora bitar.

Stöt anis, kummin och fänkål i en mortel och blanda sedan ihop alla ingredienser, glöm inte surdegen och skållningen från gårdagen (häll bort överblivet vatten från dinkelskållningen). Kör cirka 8 minuter på låg hastighet i degblandare eller blanda för hand ungefär lika länge (det är inte så jättenoga).

Låt jäsa 2–3 timmar. Eftersom det är förhållandevis lite mjöl i den här degen, det mesta är ju hela korn och frön, så reser den sig inte så mycket som många andra degar. Min reste sig med halva sin storlek ungefär.

Smöra två stora formar (1 ½ liter) eller tre små (1 liter). Kleta ner degen och platta till den med en sked eller med handen. Enklast är det om man gör det med en blöt hand. Låt jäsa tills de rest sig någon centimeter och små, små hål visar sig. Mina tog 1 timme på sig. Sätt ugnen på 250 grader i god tid.

Och så skjuts in i ugnen! Sänk temperaturen till 200 grader och låt stå inne cirka 65 minuter. Säkrast är att kolla innertemperaturen innan man tar ut bröden, de bör komma upp i 98 grader.

Låt svalna en stund på ett galler och vira sedan in dem i handdukar. Låt vila minst några timmar, gärna till nästa dag, innan du skär i dem.

I väntan på gubbröra.

Saffransbulle på vetesurdeg

I veckan har jag gjort två försök att baka lussebullar på surdeg, utan vanlig jäst. Första försöket var i princip en vanlig vetedeg, fast på surdeg, där jag blandade i saffran. Bullarna blev fina, men lite väl kärva. Osöta, lite stabbiga och torftiga.

Jag kikade igenom lite olika recept på jakt efter den stora hemligheten bakom den lyckade saffransdegen. Kesella brukar ju nämnas, men om det nu är så märkvärdigt, varför finns den då inte i bagarnas egna recept? Jag ringde Mia Öhrn som på stående fot gav mig sitt bästa saffransdegstips: Gör inte degen allt för fast, och låt den jäsa ordentligt. Inget om kesella.

Jag satsade till slut på en lös deg med mycket socker (och lite mandelmassa) och russin. För att göra den extra fet använde jag crème fraîche istället för mjölk (jag betvivlar inte att det blir bra med kesella, men det känns på något vis som att det kesellatricket är konstruerat av Arla själva och jag ville bara var lite tjurskallig mot dem. Jag köpte Icas egen crème fraîche). Jag fastnade också för Johan Sörbergs tips i Riddarbageriets söta att göra runda sockrade bullar istället för vanliga saffranskringlor.

Och det blev en riktigt god bulle!

SAFFRANSBULLE PÅ VETESURDEG, cirka 30 bullar

Dag 1, kväll
100 g vetesurdegsgrund
350 g vatten
500 g vetemjöl
---
1 g saffran
10 g rom

Blanda surdegsgrund, mjöl och vatten i en rymlig bunke. Täck med plast och låt stå över natten. Rör ihop saffran med rom och låt stå.

Dag 2, morgon
Ta en titt på surdegen. Jag tycker den brukar vara som bäst när den fortfarande är lite "kullig" i formen, liksom innan den blir helt platt och så småningom börjar säcka ihop. Jag ville inte baka direkt på morgonen, utan ställde in bunken i kylen. I kylen stannar den upp så att den inte blir för sur. Så här såg min surdeg ut.

På kvällen, just hoprörd.

På morgonen. Nu åker den in kylen.

Och så här ser den ut när jag ska sätta igång att baka med den. Trådig och fin.

Ingredienser dag 2
Surdegen och saffranet från gårdagen
200 g crème fraîche
100 g vatten (gärna lite varmt eftersom surdegen är kall)
200 g smör (jag skivade ner det med en osthyvel)
500 g vetemjöl
100 g socker
150 g mandelmassa
15 g salt
---
150 g russin

Blanda allt utom russin och kör 10 minuter i degblandare (5 minuter långsamt, 5 minuter med lite mer fart). Låt degen vila medan du kokar upp vatten som du slår över russinen. Låt russinen dra cirka 20 minuter. Häll av vattnet från russinen och blanda sedan ner dem i degen. Kör några minuter på låg hastighet så att russinen blandas med degen (men kör inte för länge, då blir det bara mos av russinen). Låt degen vila ytterligare cirka 20 minuter.

Ta upp degen på ett mjölat bakbord. Nu ska de delas i bullstora bitar, och jag gjorde som de ofta gör i bagerierna, vägde varje liten degklutt för sig. Det kan förstås verka onödigt petigt, men det är faktiskt ganska praktiskt eftersom man då kan räkna med att alla bullar blir färdiga samtidigt när man bakar av dem.

24 x 80 gram.

Nu ska de rundrivas till runda släta bullar. En bra bagare gör det här momentet med finess, snabbt som tusan, en i varje hand. Jag gör på mitt sätt. Det är inte lika snyggt och går inte lika snabbt, men det går bra ändå.

Lägg sedan bullarna på en plåt med bakplåtspapper och platta till dem en aning.

Nu ska de jäsa, och det tar tid. Mina fick stå ungefär 6 timmar. När de jäser så här länge finns risk att de torkar på ytan. Jag löste det med ett hembyggt jästält som jag byggde av en plastpåse och en trasig tumstock. Klipp upp påsen så den blir till ett stort plastlakan, lägg det över plåten med bullarna och res sedan den trasiga tumstocken som en mittpelare.

Och se här – unikt bildmaterial INIFRÅN jästältet!

Bestäm själv när bullarna jäst klart. Så här såg mina ut när jag nöjde mig. Ugnen ska förstås vara riktigt genomvarm när bullarna åker in, så sätt på den i god tid. Och sen, skjuts in i ugnen! 230 grader visade sig vara lagom för mina 80-gramsbullar. När bullarna börjar se bra ut ovanpå kan man lyfta ut en med hjälp av en stekspade och kika på undersidan. Har de ingen färg där kan man lägga aluminiumfolie ovanpå bullarna och låta dem stå några minuter till. När de har fin färg ovan och under tar du ut dem. Mina stod inne cirka 10 minuter.

Pensla med smält smör och strö på rikligt med socker. Nu är dina surdegssaffransbullar klara. Och mycket, mycket goda!

Jag gjorde förresten några i vanlig lussebulleform också, och inte var det något fel på dem.

Julbröd med rom, kanel, mandel och russin

Lisa tycker inte om blåmögelostar, ändå var det första hon sa när vi smakade det här brödet att det lär vara helt perfekt med en bit stilton! Jag tror hon har rätt. Vi har ätit det några dagar nu och kan konstatera att det även passar utmärkt till en vanlig prästost. Jag tror också det blir toppen med en skiva skinka och en söt och stark senap.

Kanel i bröd är gott. Ibland har jag haft svårt att placera smaken, kanel i bröd blir liksom en egen smak. Det här goda brödet har vissa likheter med det frukt- och nötbröd de bakar på Rute på Gotland, men med den stora skillnaden att jag bara använder mandel och russin och inte en massa andra sorters frukt och nötter. Jag har rom i det också, det kändes juligt. Rom, russin, kanel, mandel, vetekross, rågsikt och rågsurdeg. Goda julbrödet!

JULBRÖD MED MANDEL OCH RUSSIN, två små formbröd

Dag 1, kväll
100 g rågsurdegsgrund
300 g vatten
180 g rågmjöl
---
150 g hel mandel
150 g russin (jag hade gula sultanrussin)
10 g kanel
25 g rom
100 g vetekross
300 g kokande vatten

Blanda surdegsgrund, mjöl och vatten i en bunke, täck med plast och låt stå över natten. Gärna lite varmt, sådär 22–24 grader. Mät upp mandel, russin, kanel, rom och vetekross i en annan bunke och slå på det heta vattnet. Täck bunken och låt stå över natten.

Skållningen efter natten. Passa på att smaka på russinen, de är jättegoda!

Dag 2, morgon
Surdegen och skållningen från gårdagen
300 g rågsikt
100 g rågmjöl
15 g salt
100 g vatten

Rör ihop alltsammans i en bunke. Man behöver inte röra så länge, bara allt blandats ordentligt. Kladdig ska den vara, men inte lös.

Låt degen jäsa i bunken tills den närapå dubblat sin storlek. Runt 2 timmar jäste min. Sen ska degen upp i formar. Degen var lagom för att fylla två av mina små formar som rymmer 1 l. (Degen blir alltså lite för stor för den där vanligaste formstorleken på 1 1/2 l, blir det deg över kan man baka fina småbröd i krukor eller ugnsfasta formar. Glöm inte att smörja dem ordentligt med smör.)

Jag gillar att baka i de där små formarna. Det blir fina och behändiga små bröd. Jag köpte dem på Cordon Bleu för några år sedan och de är ganska dyra, men värda varenda krona. Julklappstips till brödfantasten!

Nu får de jäsa tills de rest sig någon eller några centimeter och små hål visar sig. Mina tog lite över en timme på sig. Sätt ugnen på 275 grader i god tid med ett galler i mitten och en oöm plåt på nedersta hyllan.

Och så skjuts in i ugnen! Lägg några isbitar på den nedre plåten, de blir ånga som brödet tycker bra om. Efter 5 minuter sänker du temperaturen till 200 grader och låter bröden stå inne ytterligare cirka 55 minuter. När jag bakar sådana här bröd använder jag alltid stektermometer för att ta reda på om brödet är klart. Tiden kan variera ganska mycket beroende på vilken ugn man har och på hur lös eller fast degen var. Vid 98 grader tar jag ut bröden.

Redo för stilton.

PS. Lillebror heter Svante och är världens bästa!

Pain de Martins julkalender, lucka 18

Jag minns inte riktigt hur förra årets vörtbröd smakade, men jag tror kanske att årets var ännu lite godare. Lisa tycker det. Det smakar mycket vört och har en intressant konsistens. Jag använder vörtextrakt som jag köper i den lilla essensbutiken på Wallingatan. Jan Hedh säger att man kan koka samman svagdricka om man inte får tag på vörtextrakt (500 g ska kokas ner till 100 g), men det har jag inte provat. I årets recept är det också extra mycket julmust.

Dag 1, kväll
200 g julmust
150 g grahamsmjöl
10 g jäst

Blanda samman i bunke, täck med plast och ställ i kylskåp under natten.

Dag 2, morgon
Fördegen från gårdagen
130 g julmust
250 kallt vatten
25 g jäst
150 g rågsurdegsgrund
700 g vetemjöl special
100 g rågmjöl
100 g flytande vörtextrakt
75 g muskovadosocker
20 g salt
1 tsk malen pomerans
1/2 tsk malen kryddnejlika
1 tsk malen ingefära
150 g russin

Blanda allt utom russin i degblandare på låg hastighet i 8 minuter. Tillsätt russin och kör ytterligare 3 minuter. Täck bunken med plast och låt jäsa till degen dubblat sin storlek, cirka 1 timme.

Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord och dela den i tre. Rundriv degbitarna och forma som du vill ha dem och lägg dem på ett bakplåtspapper. Jag gjorde två runda och ett avlångt som fick jäsa i en jäskorg (brödet som syns på bilden). Låt jäsa 45–60 minuter i rumstemperatur eller dubbelt så länge i kylskåp. Sätt på ugnen på 275° i god tid.

Och så skjuts in i ugnen! Sänkt genast temperaturen till 220° och låt bröden stå inne i 35–40 minuter. Om man vill ha blanka bröd kan man pensla dem med vatten innan de åker in i ugnen.

Förut tyckte varken Lisa eller jag om russin i bröd, men vi har ändrat oss. Gott, tycker vi nu.

Ett saftigare vörtbröd

Jag kunde inte riktigt släppa det här med vörtlimporna. Brödet som jag bakade enligt Jan Hedhs recept i går var redan vid morgonens frukost torrt och trist som vore det en vecka gammalt. Ni vet när skivorna inte riktigt håller ihop utan mycket smör och en skiva ost på. Och hur kul skulle det då vara på måndagens julbord?

För ganska länge sen bakade jag Brunkas Långa, storsäljare på trevliga Brunkebergs bageri på Regeringsgatan. Då gjorde jag mig lite lustig över att brödet var lite svampigt, som skogaholmslimpa. Nu slog det mig att är det inte lite, lite svampigt man vill ha sitt vörtbröd? Svampigt på ett bra sätt alltså!

I alla fall gjorde jag följande recept. Själva metoden är alltså inspirerad av Brunkans långa, kryddblandningen kommer från Hedhs vörtbröd (fast jag glömde kardemumman) och påhittet med knådningen kommer från Rose Beranbaum. Allt däremellan kommer från mig.

Och om jag får säga det själv, vilket jag får här, så tycker jag det var enkelt att baka, och utomordentligt gott att äta. Så här gjorde jag (receptet blir två bröd):

På morgonen
150 g julmust
100 g grahamsmjöl
10 g jäst

Blanda ihop med en i en bunke, täck med plast och låt stå i rumstemperatur i 4–6 timmar.

Tidig eftermiddag och kväll
100 g julmust
250 g kallt vatten
25 g jäst
25 g honung
100 g muskovadosocker
100 g flytande vört*
650 g vetemjöl
100 g rågmjöl
fördegen från morgonen
---
20 g salt
3 g malen pomerans
1 g malen kryddneljika
2 g malen ingefära

1. Blanda ut jästen i julmusten och häll sedan ner allt utom saltet och kryddorna. Kör deblandaren i 3 minuter på låg hastighet. Om det inte blandats ordentligt, kör en stund till. Låt degen stå i 20 minuter innan du häller ner kryddorna och saltet och kör maskinen 7–8 minuter. Öka hastigheten lite mot slutet. Täck med en handduk och låt degen vila 1 timme.

2. Häll över degen i en inoljad låda eller bunke. Men se till att det är gott om plats. Degen ska bli mer än dubbet så stor. Täck med lock eller plast och låt stå i rumstemperatur i ca 3 timmar. När ca 30 minuter återstår, sätt på ugnen på 250°. (Det här brödet jäser nämligen bara en gång. Fråga mig inte varför det funkar. Jag provade det med ett helt annat bröd en gång, men det gick inge vägen. Någonting är det, kanske har det med fördegen att göra. Jag vet inte.)

3. Häll ut degen på ett rikligt mjölat bakbord. Jag använde rågmjöl. Man ska nog vara lite försiktig med degen i det här läget, inte knåda och hålla på. Jag bredde ut mina till en reklangel och vek sedan ihop dem en gång. Men man kan nog göra lite som man vill. I receptet till Brunkans långa viker de inte ens ihop dem, utan delar bara degen i två och sätter in i ugnen.

4. Och så skjuts in i ugnen! Kasta in lite vatten på en plåt som står på botten av ugnen, eller, en säkrare metod som jag börjat köra med, lägg några isbitar på en plåt. Sänk värmen till 200°. Mina hade nått en innertemperatur av 98° redan efter 25 minuter, men det där kan nog variera. Har man inte en sten i ugnen som jag har, så skulle jag tro att de beöver ytterligare fem minuter. Men säkrast att köra termometertricket.

Ja, nu är de klara. Mina reste sig lite knasigt, men det beror nog på hur man vikt ihop dem. Och så kan det ju se ganska kul ut!

* Och så det med den flytande vörten. Jag fick tag i det i butiken Æter och Essencefabriken på Wallingatan i Stockholm. Andra säger att det fått köpa direkt från ett bageri. Min mamma som hade läst om mina vörtbestyr här verkade tycka jag gjorde mig märkvärdig med allt prat om flytande vört. Vad är det för fel på vört i pulverform, som går att köpa lite varstans? Oj, jag vet inte, jag visste inte att det fanns innan i dag. Det går säkert att ersätta den flytande vörten i det här receptet. Beroende på hur man blandar pulvret så kanske man behöver justera vattenmängen något, men det är nog inga problem.

Observationer om vörtbak

Om vörtlimporna i Jan Hedhs bok Bröd har jag gjort följande sex observationer.

Smakar det så kostar det. I Hedhs recept är det en hel del flytande vört. Flytande vört kan nog vara trassligt att få tag i och det är inte gratis. Jag hittade det hos Æter & Essensfabriken på Wallingatan i Stockholm. En liten flaska med 1 dl, som räcker till två bröd, kostade 22 kronor.

Kostar det så smakar det. Även om vörten alltså kostar över en tia per bröd så tror jag det är värt det. Mina vörtbröd kommer inte gå till historien som de bästa, men smaken var faktiskt otroligt bra och jag är övertygad om att det är mycket tack vare vörten.

Inga russin! Flera har påpekat att man bara måste ha russin i sin vörtlimpa. Strunta i russinen och brödguden ska placera vassa knäckebrödssmulor i din säng varje natt fram till fettisdagen, varnar Max. Jag tar den risken. De må ha funnits där i århundraden av vörtbrödsbakning, och är säkert en del av vårt kulturarv, men jag tycker inte om dem! I trettiofyra år har jag retat mig på russinen i julbröden och gjort mitt bästa för att pilla ut dem, och nu när jag är herre över mitt eget bröd åker de ut!

Mindre mjöl (eller mer vätska). Just som jag tagit ut mina limpor ur ugnen i förmiddags poppade det upp en kommentar från någon som lyckats magiskt bra med Jan Hedhs vörtlimpor. Han eller hon tipsade om att dra ner mjölmängden från 1000 g till 750 g. Det hade nog varit bra. Brödet smakade som sagt väldigt bra, men konsistensen var trots flera steg av skållningar och raskdegar ingen sensation, och jag misstänker mjölmängden som en bov i det dramat.

Skarven uppåt. Om man som jag struntar i att spruta vatten på bröden under tiden de jäser ska man nog snitta bröden, alternativt vända dem med skarven, eller verket som bagarna säger, uppåt. Då får brödet möjlighet att resa sig som det vill utan att spricka hursomhelst, som mina gjorde. (Vattnet under jäsningen lär göra ytan på brödet så elastisk att det inte spricker.)

Doften! En klar bonus med att baka ett bröd med så mycket kryddor – rikligt med ingefära, pomerans, kardemumma och kryddnejllika – är att hela huset doftar jul. God jul.

Briserade doftbomber

Var det kanske de där extra tio grammen jäst som jag fick med av misstag, eller kanske att jag inte receptsenligt sprayade dem med vatten under jäsningen som gjorde att mina vörtlimpor sprack som de gjorde? Kanske lite av båda. Men det stör mig inte. Låt oss kalla det rustikt.

Jag ska berätta mer om hur det gick till senare, men nu måste jag rusa. Fokus blåsorkester – där jag spelar liten tuba – måste öva inför eftermiddagens julkonsert.

En doftbomb på gröna linjen

Jag kommer lukta – eller dofta om man så vill – kryddbutik på tunnelbanan hem i dag. I en lite större grön påse har jag lite mindre bruna påsar med kryddnejlika, pomerans och ingefära. Två små flaskor vört har jag också, men de luktar nog inte. Flytande vört var förresten inte billigt, tjugotvå kronor styck fick jag betala för de deciliterstora flaskorna.

Så det blir vörtbröd i år trots allt. Jag tänker utgå ifrån Jan Hedhs recept, men mina ska inte få den där kladdigt blanka sirapsytan, utan ska bli av ett aningen rustikare snitt. Och så kanske jag struntar i russinen. Jag får se. Och ni.

Stolt som en tupp!

Har ni sett så flott! Jag är gästbloggare på taffel! Där finns nu receptet på mitt julbröd. Så skynda dit och läs och spring sedan till affären och ladda med hasselnötter, dadlar, pomeransskal och annat som behövs. Och har ni ingen surdeg puttrande där hemma, så sätt igång en redan i kväll. Det görs enkelt med lite ekologiskt rågmjöl, ett äpple och lite vatten. Så här gör jag.

Grisen i Stureby

Det har gått upp för mig, att julen är det perfekta alibit för att baka. Som en tok! Det är lagom pyssligt, roligt och resultatet kan dessutom passera som julklapp. Både mor och svärmor får nog räkna med en brödkorg i år (om ni läser det här så kan ni väl ändå låtsas som att ni inte vet).

I min brödkorg ska det ligga knäckebröd, surdegsbaguetter och ett julanpassat surdegsbröd som jag håller på att experimentera fram. Jag läste om en amerikansk bagare som lät 250 (!) personer provbaka recepten innan han publicerade dem. Jag kommer inte gå riktigt så långt, men brödet har varit ute på provbakning hos Lill-Henrik och Anna-Karin, och Stor-Henrik och Lotta har varit smakpanel.

Och jag tror det är nära nu. Våra grannar ska få ett exemplar och kommer det inga högljudda protester därifrån så nöjer jag mig nog. Martins julbröd ska det heta. Vill det sig så återkommer jag med recept inom kort.

Med det ber jag och grisen att få önska en trevlig första advent!