Drömmar om sommarlov

Två böcker om sommarlov har jag läst såhär mitt i vintern och det är inte utan att jag drömmer mig bort till varmare tider. Jag boktipsade ju lite för italienska översättare och de tog upp just sommarlov som ett fenomen som är svåröversatt. Ett italienskt sommarlov är i och för sig längre än ett svenskt men fyllt av läxor som ska göras, och att röra sig fritt på landsbygden kan vara väldigt främmande för italienska barn som ofta är mer kontrollerade. Sommar på landet är ett ganska vanligt förekommande miljö i svenska barnböcker - och de menade att friheten som ofta är förknippad därmed är svår att spegla i en översättning. 

Min personliga favorit av de två sommarlovsböckerna jag har läst är Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlssom med bilder av Eva Lindström. Både den och  Heddas bok (se nedan) passar antingen som högläsningsböcker eller att läsa själv i 7-årsåldern. Den handlar om Selma som spenderar en sommar på landet med sin mormor och morfar. Selma har en liten fågel som ingen annan kan se som pickar i bröstet. Fågelns pickande påminner henne om hur tråkig och ful hon är och att ingen vill vara hennes vän. Boken känns tidlös och hade lika väl kunnat utspela sig i min barndom som nu. 

Selmas mormor tycker det är livsviktigt att Selma lär sig simma, och varje sommar försöker och försöker hon lära Selma. För Selma är det inte så viktig men ändå sitter fågeln där i bröstet och säger ”åhh, vad pinsamt att du inte kan simma! ... Varför kan du inte bara lära dig som alla andra?” 

Selma själv tycker att det viktigaste är att ha en bästis, men det finns inte så många andra barn på landet. Fast plötsligt en dag står Snöret på vägen framför henne. Selma vill hemskt gärna vara Snörets bästis. När Snöret och Selma blir ovänner är fågeln där igen och pickar ”Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Vad var det jag sa! Du kan inte ha en kompis. Du bara gör fel hela tiden. Nu blir ni aldrig sams igen.”

Det blir ändå en bra sommar tillslut, Selma lär sig simma, hon och Snöret blir vänner igen och fågeln kan flytta ut från Selmas bröst. Nu när Selma inte längre är mottaglig för dess pickande så sitter den på hennes axel och vet inte riktigt var den ska ta vägen.  

I Heddas bok av Lin Hallberg berättas om Heddas sommar på landet med sin döende mormor. Mormor är pensionerad veterinär men har lite gamla patienter kvar och Hedda följer med och hjälper henne på sjukbesöken i trakten. Mormor är trött och vill ofta vila, men Hedda förstår först inte att hon är sjuk, och hon drömmer om att jobba som djurdoktor tillsammans med mormor när hon blir stor. 

Ämnet döden finns med i hela boken, det introduceras genom arbetet med djuren - ibland blir de friska, men ibland måste de hjälpa djuren att dö. De pratar även ofta om mormors häst Saga som blev gammal innan hon dog. 

Mot slutet av boken får Hedda veta att mormor är sjuk och kommer att dö och hinner bearbeta det. Mormor förklarar för henne att tiden blir till minnen - pärlor, som mormor säger och de finns kvar, när de du älskar inte finns längre.

Till sist måste jag säga något om bilderna i båda böckerna. Jag gillar Eva Lindstöms till synes lite slarviga bilder i svartvitt och fågeln som dyker upp lite här och var i Snöret fågeln och jag. Bilderna går hand i hand med Selmas tankar och känslor som uttrycks i texten. I Heddas bok fyller de färgglada teckningarna upp allt utrymme kring texten, men trots det känner jag inte alls samma samspel mellan ord och bild och jag tycker nästan bilderna motverkar det sorgliga temat i boken.

Tre av fyra

Nästan hela vår familj läst den fantastiska The Daydreamer av Ian McEwan i sommar, och övertalning pågår att övertyga familjemedlem nummer fyra att läsa den, då  även han är en hängiven McEwan-gillare. Trots att Ian Mc Ewan är en av mina favoritförfattare hade jag ingen aning om att han hade skrivit en barnbok förrän jag frågade min dotter vilka böcker hon var sugen på att läsa i sommar. Det visade sig att The Daydreamer fanns med i hennes lärobok i antologi och hon hade fastnat för utdraget hon hade läst där och ville därför läsa hela boken. 

Boken handlar om tioårige Peter Fortune som anses som ett besvärligt barn. Inte alls pga att han bråkar och är stökig utan för att han aldrig verkar höra på vad de vuxna säger och inte gör sina skoluppgifter som han skall. Peter är nämligen en dagdrömmare, och ofta försvinner han in i sina egna tankar helt oåtkomlig för världen utanför. Varje kapitel kan läsas som en berättelse för sig och varje berättelse är en av Peters många dagdrömmar, ...eller är det kanske inte alls någon dröm? Boken är utgiven 1994 och finns tyvärr inte översatt till svenska. 

Barndomsnostalgi

När jag gick i mellanstadiet var Den stora spökräddningen av Eva Ibbotson ibland de böcker som var mest lästa och omtyckta bland mina kompisar. Jag har försökt få mina barn att läsa boken, men de har inte visat något större intresse tidigare. Jag lånade den ändå som ljudbok när i var på biblioteket tidigare i sommar och passade på att sätta på den på bilresan till vår semester på Italiens östkust.

För mig var det ett stort plus att det är Claire Wikholm som läser boken. Hon deltog på ett eller annat sätt i mängder av de tv- och radioprogram under min uppväxt och det kändes väldigt passande att höra hennes röst läsa en bok som jag minns från barndomen.

Av historien minns jag inget från förr och jag upplevde den inledningsvis lite tjatig där miljön och karaktärerna beskrivs lite väl ingående. Därefter så är spänningen dock tät och även jag dras med i handlingen och Fasliga Fabians kamp för sin familjs överlevnad när deras slott hotas av renovering. Den ca 4 timmar långa inläsningen räckte exakt för vår resa till havet, sista kapitlet tonade ut när vi svängde in på gatan bakom huset vi semestrar i. Barnen var förtjusta och har redan bett att få lyssna igen!

En första laddning sommarläsning till barnen

Tur att mina barn gillar att läsa då skolan vill att de läser böcker på italienska, pappa att de läser böcker på engelska och jag att de läser på svenska. Tur också att de har drygt tre långa sommarlovsmånader på sig!

Svenska böcker låna vi främst på biblioteket när vi är i Sverige på sommaren. För engelskan har jag beställt ett litet "provpaket" via BookDepository.com Tre nya författare för barnen, och om de gillar dem så kan de bli fler. 11-åringen har dock redan läst och gillat David Walliams men The Boy in the Dress blir den första bekantskapen med honom för 9-åringen. Hoppas han gillar för de verkar väldigt roliga. Det är inte en serie, men finns flera andra titlar att välja på. (Inte översatta dock)

Dottern får vara den första att prova på två serier. The Alchemyst är första delen i serien The Secrets of the Immortal Nicholas Flamel av irländska författaren Michael Scott. Serien är populär här i Italien och jag har fått tips av den från föräldrar till barn som läst och gillat. Nicholas Flamel var på riktigt alkemist i Paris på 1300-talet, men han är kanske mer bekant för bokläsare som en sidokarraktär i Harry Potter och de vises sten. Serien om Nicholas Flamel verkar inte vara översatt till svenska.

För varje bok jag skriver om kollar jag om de finns på svenska, och döm om min förvåning när inte heller deckarförfattaren James Pattersons böcker i serien Middle school finns översatta! Även de böckerna har barnen först kommit i kontakt med på italienska genom sina kompisar men Middle School the worst years of my life blir första de själva läser.

Det verkar finnas ett hål att fylla vad gäller översatt barn-/ungdomslitteratur - den banan borde jag kanske slå mig in på!?!

Wilderness av Roddy Doyle

Jag är ganska säker på att det var det vackra omslaget som lockade min nio-åring att läsa Wilderness av Roddy Doyle, han älskar nämligen vargar och visst har huskyn på omslaget stora likheter med en varg! Som en stor Roddy Doyle-fantast själv så hade han inga problem att övertyga mig om att köpa boken till honom.

Så fort han avslutat läsningen så snappade jag åt mig den för att läsa själv. Jag älskar verkligen Roddy Doyles språk och dess irländska inslag, denna boken är inget undantag därifrån utan den är otroligt välskriven. Han är en mästare på dialoger och skriver helt naturligt som man pratar och i denna boken är t ex de finska guidernas språk väldigt karaktäristiska.

Boken handlar om en familj bestående av storasyster Gráinne från pappan första äktenskap, småbröderna Tom och Johnny och deras mamma Sandra. Plötsligt dyker Gráinnes mamma upp efter många års frånvaro och Sandra tycker det är bäst att hon och pojkarna reser bort ett tag och de reser på ett riktigt vinter äventyr i den finländska vildmarken.

Vartannat kapitel i boken följer pojkarnas resa som utvecklas till ett riktigt äventyr som får dem att växa och känna sig både stora och att de trots att de är små kan vara till hjälp. Vartannat kapitel följer Gráinne och hennes mammas trevande försök att förstå och närma sig varandra. Jag kan tycka att de olika trådarna i boken vänder sig till lite olika publik. Min son uppskattade, och kunde relatera till pojkarnas äventyr, men säkert förstod han inte allt av tonårstjejens ilska och frustration över att ha blivit övergiven av sin mor som liten. Ett lite äldre barn kan säkert tycka precis tvärtom. Själv uppskattade jag båda delarna av berättelsen lika mycket!

Detta är den femte titeln i mars månads läsmaraton 2014. Hälften avklarat och drygt halva månaden kvar!

Serier för slukaråldern

Båda mina barn är mitt i den härliga slukaråldern (de är 9 och 11 år) och de gillar verkligen att läsa serier. Just nu läser de mest på engelska, det är nämligen väldigt mycket enklare (läs billigare) att köpa böcker på engelska än på svenska och få dem levererade till Italien, men det beror även på att vi har haft lite svårt att hitta lämpliga böcker på svenska sedan ett tag tillbaka. På biblioteket förra sommaren valde dottern till exempel böcker som låg långt under hennes läskapacitet (typ Sune) eller sådana som hon redan läst (Ingelin Angerborn t ex) och hon lyssnar inte heller på mina boktips utan vill själva hitta sina böcker. Det kanske kan bli lite mer svenskt nu när Bokslukarsällskapet och deras nya podcast finns för barn just i deras ålder!

Barnens tips på slukarserier:

Diary of a Wimpy Kid (Dagbok för alla mina fans) av Jeff Kinney
Väldigt lättlist men oerhört rolig enligt mina barn som slukat alla böcker och alltid ivrig väntar på att det ska komma ut ytterligare en bok i serien som hittills består av åtta delar.

Chocolate Box Girls (finns ej på svenska) av Cathy Cassidy
Ja, vad ska man säga om denna serien? Perfekt för en tjej vars största intresse är bakning, för jag tror det blir svårt att övertyga någon kille att bakom de färgglada och snirkliga omslagen så finns det en bok som passar även killar...

Artemis Fowl av Eoin Colfer
Jag tycker det är kul med en irländsk framgångsrik ungdomsförfattare och har länge försökt få elvaåringen att läsa serien om den kriminella pojken Artemis Fowl som lever i en fantasyvärld där det även finns plats för irländska sagoväsen såsom Leprechons. Det var inte förrän vi var i Wexford (där Eoin Colfer bor) och barnen fick de första delarna i serien av av sin syssling som också bor där, som hon gick med på att ge dem en chans och efter tre böcker är hon fast.

Percy Jackson av Rick Riordan
Nioåringen är helt såld på Percy Jackson och bär ständigt en bok med sig var han går. Här blandas grekisk mytologi med fantasy och Percy Jackson som är till  hälften gud och hälften människa har parallellt med vår vanliga värld även tillgång till den andra världen där det ständigt pågår en kamp mellan onda och goda makter.

Pojken i randig pyjamas

När jag stötte på boken Pojken i randig pyjamas av John Boyne första gången hade jag ingen aning om vad det var för en bok. Det tog jag däremot reda på innan jag läste den tillsammans med barnen (vilket var tur det). Min 9-åring ville absolut inte läsa den och det faktum att hon gömde den bakom andra böcker i bokhyllan för att slippa läsa den gjorde att det dröjde ett tag innan den blev läst. Jag vet inte hur många gånger jag sprang runt och letade på både möjliga och omöjliga ställen i huset - dessutom frågade jag henne vid ett flertal tillfällen om hon verkligen inte visste var den var. Hrm. En storstädning och omflyttning i hennes rum avslöjade henne tillslut!

När vi väl kom igång med boken var båda barnen (7 och 9 år) väldigt intresserade och uppmärksamma. Vi tog ofta paus och jag förklarade saker som kom upp i texten. Boken är skriven utifrån nio-åriga Brunos perspektiv. Brunos far är högt uppsatt nazist under andra världskriget och direkt involverad i förintelsen av judar men de vuxna kring Bruno förklarar aldrig vad det är som pågår runt omkring dem. Istället är han utelämnad till att dra sina egna slutsatser utifrån vad han ser och lyckas snappa upp av samtal omkring honom. Jag, som vuxen, med alla mina förkunskaper förstår givetvis vad som försiggår kring Bruno, men ur barnens perspektiv som precis som Bruno inte besitter samma insikter blir Brunos funderingar logiska och naturliga. Läsupplevelsen skiljer sig därför väldigt mycket utifrån ens egen ålder, men boken har verkligen något att ge alla åldrar.

Jag vet att de finns de som säger att denna bok inte lämpar sig som barnläsning, men jag tycket tvärtom faktiskt. Perspektivet gör att den fungerar väldigt, då menar jag väldigt, bra som introduktion till andra världskrigen och de fruktansvärda övergrepp som nazisterna stod för. Däremot är Pojken i randig pyjamas inte en barnbok, det är inte heller en vuxenbok - det är en bok för alla.

Fler dumma vuxna

En av de saker som är så bra med Jacquline Wilson är att det alltid är barnet som står i fokus och att problemen hela tiden ses från barnets synvinkel. För problem finns det ofta och många i hennes böcker. Utanförskap är ett tema som återkommer, frånvarande föräldrar ett annat och ofta i kombination med vad som närmast kan beskrivas som social misär.

Social misär är ett ganska milt uttryck för att beskriva den miljö som Lily och hennes tre småsyskon i boken Lily Alone lever i med sin unga mamma som saknar medel för att ta hand om dem. När hon sedan sticker iväg på semester med sin nya pojkvän och barnen lämnas ensamma i en vecka står Lily med ansvar för familjen. Ett ansvar som inte bara innebär att se efter sina småsyskon och se till att de har mat att äta utan även att hålla sig undan från vuxenvärlden. För Lily vet att att hennes mamma har gjort fel som lämnat dem själva, men hon  lskar sin mamma och gör allt för att skydda henne från omgivnings fördömande och från socialen och polisens snokande. Blir de påkomna råkar mamma illa ut och därför måste de gömma sig tills mamma är tillbaka.

Kanske har barnen (läsarna allstå) förmågan att se det lite som ett äventyr, även om det är ett ganska läskigt äventyr, men som vuxen verkligen lider och våndas jag med barnen i boken till den nivå att det nästan blir plågsamt att lyssna vidare. Författaren vet precis hur barn resonerar och det är en anledning till att hon är så bra och hon tar barnens parti gentemot en vuxenvärld som har förlorat den förmågan.

Det där med slutet är väldigt intressant. Som läsaren har man sympati med barnen i boken och de vill inget hellre än att återförenas med sin mamma och fortsätta leva som vanligt. Förnuftet säger dock att dessa barn kanske har det bättre någon annanstans, där de har varsin säng att krypa ner i och inte delar på en madrass allihopa, där det serveras varm mat och ibland en frukt till mellanmål. Ett lyckligt slut blir därför i det närmaste omöjligt att uppnå, vilket iofs ger boken en än mer realistisk touch och läsaren lämnas i detta fallet med ett öppet slut. Mamman kommer tillbaka, men hur det skall gå för familjen lämnas öppet efter att barnen blivit väl, om än tillfälligt, omhändertagna.

Vi gillar verkligen Jaquline Wilson och har både lyssnat på och läst ganska många av hennes böcker. En sak man bör se upp med är dock att hon skriver böcker för olika åldrar och det finns en hel del man kanske inte vill låta barnen läsa för tidigt, såvida man inte är intresserad av att spendera minst lika mycket tid på att förklara boken som att läsa den.

Lily Alone är lite av en sådan bok. Vi satt hela familjen i bilen när vi började lyssna på den och insåg snabbt att 7 år kanske är i yngsta laget för denna boken, men sonen var oerhört fascinerad och ville inget hellre att att fortsätta lyssna. Så det gjorde vi. I detta fallet gjorde att han inte riktigt kan ta till sig allt i boken för handlingen var för honom helt enkelt för otrolig. Så visst har det blivit en hel del förklarande och vi har haft många samtal om vad en bra / dålig förälder är samt vad som är bäst för Lily och hennes syskon och varför hennes mamma inte gjorde rätt som lämnade dem själva.

Boken är utkommen 2011 och finns inte på svenska (än iaf)

Dumma dumma vuxna

Jag drar just nu ett djupt andetag, ena handen beredd att greppa kaffekoppen närhelst tankarna låser sig och hoppas få till det första  inlägg på länge som liknar en bokrecension. (andas-in, andas-ut) Nu kör vi:


Sist vi var på barnbiblioteket lånade jag med mig en bok som jag ville läsa, Cuore di Ciccia av Susanna Tamaro. När jag sedan försökte få 9-åringen att läsa samma bok påstår hon att den har hon faktiskt redan läst och den var väl sådär enligt henne. Själv tycker jag den är jättebra!

Susanna Tamaro använder humor men skriver ändå med stort allvar när hon tar upp ett verkligt problem bland barn, nämligen övervikt. Michele (Ciccia) är en tjock pojke vars enda vän är Frig – ett kylskåp. Frig är den enda i Micheles vardag som erbjuder honom kärlek och trygghet och accepterar honom som han är.  

Micheles mamma ensamstående, hon är vacker, smal och framgångsrik. När hon kommer hem till sin son på kvällen mäter hon sin honom med måttband och kan inte förstå hur han hela tiden bara blir tjockare och tjockare och tvingar honom att springa runt trädgården och göra övningar för att göra sig av med kalorierna. Även pappan är framgångsrik och eftersom han inte har tid att motionera själv i veckorna så tillbringar han sina umgängeshelger i motionsspåret med sin son trots att Michele hatar att springa.

Detta är inte den slags bok som direkt uppmanar barn att fundera kring vikt och att ändra sina kostvanor (som den nyutkomna svenska  boken Tjocke Albin tänker om) utan en bok som mer handlar om relationer mellan barn och vuxna och den tar upp ett stort problem – nämligen det att de vuxna ser sina barns problem utan att förstå att de själva och deras handlingar faktiskt kan vara en del av problemets kärna. Föräldrarna lyckas inte förstå att Frig och de fantastiska historier han berättar när Michele öppnar dörren till kylskåpet är den enda som för ett litet ögonblick kan få Michele att glömma sin ensamhet. Så när de ser att deras dieter och motionsprogram inte gör Michele smalare försöker de lösa problemet med hans fetma genom att skicka de iväg honom till Anjovis-institutet, ett avmagringsinstitut med mål att göra barnen smala som stickor. Men Micheles problem är egentligen inte att han är tjock det är bara ett symptom för hans verkliga problem - ensamheten. Så fort han får chansen rymmer Michele och då tar ett otroligt äventyr vid och Michele som har blivit utsedd Riddar Bullhjärta* av Frig får efter lite strapatser tillslut ändå bli en riktig hjälte.

Boken finns tyvärr inte på svenska. 

*Cuore di Ciccia har jag fritt översatt till Bullhjärta (enl. Cuordileone - Lejonhjärta). Ciccia är en benämning på en mullig person, men i mitt tyckte lite snällare än de svenska varianter jag kom på just nu (tjockis, fetknopp etc) 

Till e-bokens lov (igen)

Det finns fler och fler barnböcker att låna via elib. Just nu finns till exempel alla LasseMaja och alla Gyllene Knorren böckerna till lån. Av barnböcker är det fortfarande mest storsäljarna som finns men vi är inte kräsna utan bara glada över att ha ett större utbud av svenska böcker att välja mellan. Toppen, tycker dottern som just läst nyaste LasseMaja mysteriet Simborgarmysteriet. Fast när hon läser en bok på 20-30 min så känns det klart lite begränsande att bara få låna 2 i veckan som mitt bibliotek erbjuder - så det blir till att blanda lån med köp. Barnböcker läses om och om igen i vårt hus så det kan vara värt att köpa några av dem och utnyttja lånen till mina böcker.

Någon har stulit sakerna i värdeskåpen i badhuset. Är det en komplott som ligger bakom stölderna eller har vi med en ensam gärningsman att göra? Den får betyg 10 av 10 för att den var kul, är det korta omdöme jag får ur henne.

Fler fynd

På biblan har jag ju såklart "fyndat" en massa bra lån senaste tiden. På de ca 10 dagar vi varit i Sv har vi hittills hunnit gå på biblan 4 gånger. Förutom alla lån hittade jag två Maria Gripe böcker på byteshyllan. Tordyvlen har jag och dottern visserligen redan läst (lån till läsplattan), men hon gillar att läsa om böcker och dessutom blir den helt säkert aktuell med sonen om några år. Agnes Cecilia kommer jag ihåg som en av de bästa böckerna jag läste och hoppas givetvis att dottern snart skall bli intresserad av den även om hon just nu föreställer sig att den är alldeles för läskig.

I hyllan för utgallrade böcker (5:-) landade min blick på Anja Snellmans bok Kortvingar som är en roman skriven utifrån ett verkligt försvinnande i Finland på 60-talet. Jag hade en en period för ca tio år sedan då jag läste mycket finskt och jag avverkade tre av Anja Snellmans tidigare romaner i snabb takt då jag tyckte mycket om dem. Sedan glömde jag mer eller mindre bort henne och därför var det ett glatt återseende att hitta denna boken i hyllan.

Upprättelse

Jag gick ganska hårt åt översättningen av den andra delen om Skämmerskans barn, Skämmartecknet i våras. Som tur var visade det sig vara ett olycksfall i arbetet(?) jag antar att både översättare och korrekturläsare varit stressade när många fel slank igenom och gjorde högläsningen knackig.

Del 3, Ormens gåva läste jag därför med ett tomt pappersark som bokmärke med tanke att anteckna alla knasigheter. Där står nu efter att ha läst ut boken endast ett namn - Knutmås. Egentligen heter han Knutbyx. Kan hända att det kom något mer längre fram, men när läsningen flöt på så kändes det inte relevant att anteckna längre.

Lene Kaaberböls böcker om skämmerskans dotter Dina är härliga historiska äventyrsberättelser som utspelar sig i en värld som har många likheter med den värld som vi lever i. Men skenet bedrar. I Dinas värld finns drakar och sjöodjur, där slås man med svärd mot den elake härskaren och hans riddare. Där ligger man i bakhåll och passar på fienden och vill det sig illa blir man tillfångatagen i en borg som vaktas av hungriga drakar. Min 8-åring älskar alla tre böckerna och det har varit väldigt spännande att läsa dem högt för henne. Jag vet av erfarenhet att de även fungerar för större barn och ungdomar som gillar fantasy.

Jag vet någon som blir glad!

Nu kan man köpa de fem första LasseMaja böckerna som e-böcker. Diamantmysteriet kostar bara 29 kr. Min dotter har läst dem, men övriga böcker i serien ska komma ut under året och där finns flera hon fortfarande inte läst. Via mitt svenska bibliotek finns de dessutom till utlåning alldeles gratis på elib. Perfekt! Snart, mycket snart, börjar nog även sonen läsa dem själv. Att bara få låna två e-böcker i veckan börjar dock kännas som en begränsning :)

Hon läser så lavan sprutar!

Sedan helgen har min 8-åring har fått låna några av Kim M. Kimselius böcker om Theo och Ramona. Den första Tillbaka till Pompeji läste hon ut på ett par kvällar och nu är hon redan halvvägs genom Jag är ingen häxa. Eftersom jag förstod att hon älskade den första boken så försökte jag pressa henne lite på vad det var som var så bra. Men hon är som en mussla (likadant när jag frågar om skolarbeten etc) och säger bara att den var så spännande. När hon skulle börja på Jag är ingen häxa sa hon att hon hoppas Theo är med i den också - så han verkar ha gjort intryck!

Tredje boken är Faraos förbannelse och jag gissar att det inte dröjer så länge innan även den är utläst - det verkar vara riktigt härliga slukarböcker! Jag har följt Kims blogg ett tag och vet därför att serien handlar om Theo och Ramona som reser i tiden och i varje bok får uppleva äventyr i en ny historisk tidsperiod och att Kim gör ett enormt research arbete för att de böckerna ska bli tidstrogna. Jag har förstått att böckerna uppskattas även av vuxna - så det är inte alls omöjligt att jag läser dem innan lånet "förfaller".

Det kanske var extra lockande för dottern att första boken utspelar sig i Pompeji. Hon kommer fortfarande väl ihåg vårt stop i Pompeji under en husbilssemester för precis tre år sedan. På bilden är det Vesuvius som syns genom porten.

Uppdaterat: precis när jag publicerat inlägget ser jag att Helena läst även Theos Pompeji i samma serie!

Nyförvärven

Nuförtiden brukar jag inte köpa så många böcker på våra resor, det har blivit alldeles för enkelt och billigt att beställa dem på nätet för att det ska kännas lönt att tynga packningen med dem. Samtidigt är det svårt att stå emot frestelsen helt och hållet, så några böcker fick ändå följa med hem från Dublin.

1. Jag är tyvärr ingen stor poesiläsare, men jag tyckte mycket om The Bell Jar som jag läste nyligen och vill gärna läsa mer både om och av Sylvia Plath. Hennes postumt utgivna diktsamling Ariel hamnade i inköpskorgen.
2. En prisad (bl a Booker priset 2005) irländsk författare som jag inte har läst är John Banville. Under pseudonymen Benjamin Black skriver han deckare som utspelar sig i 50-talets Dublin. Det låter så charmigt att jag inte kunde lämna landet utan en av de böckerna! Elegy for April är hans senaste.
3. Enid Blyton har haft ett uppsving och många av hennes böcker kommer i nytryck. Dottern som inte har läst något tidigare tyckte det var dags att ändra på det och jag har en känsla av att The Mystery of the Secret Room inte är den sista vi ser här i huset!

Att läsa högt har sina sidor

Vid högläsning märker man verkligen hur välskriven eller väl översatt en bok är. Jag har just avslutat Skämmartecknet som är översatt från danska och dessutom bitvis ganska bedrövligt. Vid flera tillfällen har ett ord fallit bort och vid andra tillfällen blir den svenska ordföljden fel så att man snubblar fram när man försöker läsa högt.

För dottern har jag tidagare läst den första delen i Lene Kaaberbøls fantasyserie om skämmarflickan Dina. Att vara skämmare innebär att den man ser i ögonen under ganska plågsamma former tvingas återuppleva det man känner skam över. Att vara skämmerska innebär att leva ett ganska ensamt liv eftersom ingen orkar med att se en i ögonen och därmed undviker många skämmerskans sällskap helt och hållet. Men när det uppstår en tvist så tillkallas ofta en skämmerska för att se den misstänkta i ögonen och avgöra om han eller hon talar sanning eller ljuger.

Första boken Skämmerskans dotter är verkligen en rafflande historia med riddare, borgar och eldsprutande drakar som inte låter läsaren slappna av ett ögonblick och dottern tyckte bitvis att den var ganska otäck (vilket inte alls hindrade henne från att vilja fortsätta med nästa del!). I Skämmartecknet spelar även Dians äldre bror Davin en betydande roll och de delar på berättarjaget i berättelsen. Det faktum att berättarjaget skiftar kollrar ibland bort mig (trots att skiftet alltid sker i samband med nytt kapitel), men dottern har stenhård koll på vem som för berättelsen vid varje tillfälle. Jag gillar denna berättelsen mer än den första. Trots att även denna innehåller mycket dramatik så är den lite mer lågmäld, och man behöver inte hålla andan av förskräckelse lika ofta. Fantasyinslagen är färre och den påminner mer om en historisk roman utspelad i ett sagorike där kampen mellan de onda och de goda står i förgrunden.

Nu ska vi i alla fall fortsätta med tredje boken om Dina, Ormens gåva och jag hoppas den bjuder på en lika spännande historia som de två första böckerna. Jag tror jag ska läsa den med penna och papper i hand för att anteckna de ställen där jag tycker högläsningen hakar upp sig - men jag hoppas givetvis att pappret skall förbli tomt när boken är utläst.  

Ture Sventon, privatdetektiv som jag läser för sonen är å andra sidan en ren fröjd att läsa högt!

Jättehemligt, men Jätteroligt

De senaste kvällarna har min 8-åring skrattat högt i sängen efter läggdags. Det är inte utan att jag själv blir nyfiken på att läsa Barbro Lindgrens Jättehemligt :)

Den senaste utgåvan har inte bara fått nytt omslag utan även fotografier inne i boken. Omslaget är jag lite tveksam till - gillar faktiskt det gamla tecknade omslaget bättre, men fotografierna tillför en kul dimension till Barbros betraktelser.

För några år sedan läste vi Sparveln-böckerna tillsammans - det kanske är dags för lillebror nu!?

Efterlängtade nyutgåvor

Sedan i höstas finns både Maria Gripes Skuggserie och Barbro Lindgrens Jättehemligt med efterföljande delar i nyutgåvor. Efterlängtat då det är böcker jag minns och gärna vill läsa med mina barn. Frågan är om jag ska beställa dem redan nu? De kanske försvinner igen, liksom de inte funnits att uppbåda tidigare då jag sökt efter dem. Just nu läser jag Tordyveln som flyger i skymningen för 8-åringen så det dröjer kanske inte så länge innan hon, bokslukare som hon är, faktiskt kan läsa även Skuggserien. Det kliar verkligen i fingrarna; vill beställa...

Godnatt Mister Tom

Vi har haft som princip att godnattsagan ska vara en bok som ligger snäppet över den egna läsförmågan. Det blev så när vi tröttnade på att läsa lära-läsa-böckerna och LasseMaja kväll efter kväll för ett par år sedan. I efterhand tycker jag att det har varit en bra princip som jag tror har hjälpt vår nyblivna 8-åring att komma vidare i sin egen läsutveckling och samtidigt få lite utmaning i både språk och ämnesmässigt.

Men när vår hon nu läser de tjockaste Harry Potter böckerna själv så börjar det onekligen bli lite svårt, hon klarar helt enkelt det mesta på egen hand. Istället får vi försöka uppmuntra att läsa böcker hon inte själv skulle välja i första hand, och som kanske tar upp ämnen som inbjuder till reflektion.

Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian är en sådan bok. Det är min gamla bok som jag enligt anteckningen i boken, fick som 13-åring. Huvudpersonen Willie i boken är själv nio år så jag tycker att även yngre barn kan identifiera sig med hans tankar och känslor.

Boken utspelar sig under andra världskriget och Willie evakueras från London och hamnar hos enstöringen Tom ute på landsbygden. Han är i ganska eländigt skick när han kommer, men Willie och Tom finner tröst och hjälp hos varandra och steg för steg hittar de former för ett liv tillsammans. Boken spänner över ett enormt känsloregister, från den innerligaste glädje till ilska och djupaste sorg. På vägen uppstår en massa frågor och samtalsämnen vilket gör att den lämpar sig väldigt bra för högläsning!

Brödern Lejonhjärta i kvadrat

Det mesta som kommer ur munnen på min snart-8-åring handlar nu för tiden om Jonathan, eller Tengilsknektarna eller vad som kan tänkas hända i Nangilima.

Hon har helt fått dille på Bröderna Lejonhjärta. Antingen kan man hitta henne med näsan i boken, annars lyssnande till Astrid Lindgrens egen inläsning på CD, eller möjligen framför filmen på DVD. Däremellan kommer det emellanåt en utläggning om teatern från Vimmerby i somras.

Vilken förmån det är att få uppleva och iaktta läsglädjen hos sina barn!