I hörlurarna - Blod rödare än rött

Om Arkan Asaads egen historia och tvångsäktenskapet med sin kusin som han berättar i romanform i Stjärnlösa nätter är mörk så är det ingenting mot faderns berättelse i Blod rödare än rött. Historien tar sin början i Irak 1970 och innehåller misshandel, död, våldtäkt, krigsinferno som allt beskrivs ingående och mycket detaljerat.

Resultatet är en otroligt gripande berättelse, om än råare än alla de deckare jag klagat på tidigare i sommar. Skillnaden är att att här känns det att det är på riktigt, kriget i Sadaam Husseins namn är ingen påhittad intrig för att roa läsare utan en brutal verklighet. Det är svårt att värja sig mot allt våld, vare sig det sker inom familjen eller av tränade soldater i Sadaams arme, men boken är en viktig påminnelse om att människors liv ser olika ut beroende på kultur och varifrån vi kommer och den historia som berättas i boken liknar säkert på ett eller annat vis den bakgrund många människor vi möter dagligen har.

Som ett extra plus är det Arkan själv som gör en mycket bra inläsning av boken!

Nu har jag läst Ru också

Detta blir fjärde boken jag skriver om på fyra dagar - det måste vara ett rekord från min sida! Men imorgon kommer det garanterat inget blogginlägg, inte om någon utläst bok iaf. Jag har precis börjat läsa Gregorius av Bengt Ohlsson och den kommer ta ett tag att läsa ut. I bilen har jag börjat lyssna på 26 timmar långa Wolf Hall av Hilary Mantel. Eftersom skolorna slutar nästa vecka här (och därmed mina ensamma bilfärder) undrar jag när jag ska hinna lyssna klart på hela den boken!?)

Igår läste jag i vilket fall ut Ru, boken jag redan trodde att jag hade läst ;) Som flera tidigare sagt så är den minst lika vackert skriven som efterföljaren Mãn, men de skiljer sig åt mer än jag hade förväntat mig. Jag upplevde Ru som en mer sammanhållen berättelse, medan Mãn är en samling anekdoter som visserligen följer en röd tråd. Trots det så är även Ru ganska fragmentariskt skriven. När ett nytt avsnitt börjar vet jag inte alltid om Kim är barn eller vuxen eller om hon befinner sig i Kanada eller i Vietnam eftersom berättelsen inte följer kronologin utan liknar mer en tankeström där en detalj kan få berättelsen att hoppa till ett annat minne i en annan tid (eller plats). 

En del saker upprepar sig i båda böckerna. Eftersom jag läste Mãn först så kände jag redan till den förståndshandikappade moster Sju och hennes eskapader till exempel. Det är dock två mycket vackra böcker om en människas livserfarenheter, en människa vars liv tog en abrupt vändning när hon som tioåring lämnade sitt välbärgade liv i Vietnam och ankom till Kanada som båtflykting.  

Kort kort om bästa läsupplevelsen iår

Min hittills bästa läsupplevelse iår är en bok som redan har några år på nacken. Att jag missat att läsa den tidigare? Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari känns kanske lite extra aktuell att prata om med tanke på resultatet av EU-parlamentsvalet häromdagen. Det tar nämligen upp nära nog varenda aspekt av invandring som finns och gör det på ett roligt vis och oftast ur invandrarens egen synvinkel. Skämtsamt, intressant, brilliant, insiktsfullt, tänkvärt - ja de positiva adjektiven vill inte riktigt ta slut när jag kortfattat vill försöka beskriva vad jag tyckte om boken.

Vi har nog lite till mans något att lära av historien om Mehrdad och hans familj som mer eller mindre är de enda invandrare som bor i medelklasstadsdelen Oxie i Malmö. En sak som slår mig är hur lätt det är att använda ordet invandrare utan att tänka på att det är ett oerhört brett begrepp som ska innefatta väldigt många, väldigt olika olika människor som inte har mer gemensamt än att de själva eller deras föräldrar är födda i ett annat land än Sverige.

Jag gillar även myllret av personer av olika ursprung som figurerar i boken med sin egen historia, men på något vis spinns allas berättelse ihop mycket skickligt och kan på ett eller annat kopplas till familjen som står i berättelsens centrum.

Slutspurten

...eller att kalla det slutspurt känns lite väl positivt när det handlar om att sammanfatta senaste veckornas läsning i ett inlägg. Att läsa har varit lite som att trampa i sirap under ett par veckor och jag har inte fäst mig sådär jättemycket vid någon av böckerna. Det var ju tur att månaden började betydligt bättre så jag tillslut ändå tog mig imål på slutet ;)

Min slutspurt på mars månads läsmaraton anordnat av Bokmoster blir därför ett inlägg med inte mindre än tre titlar som jag egentligen inte har så stor lust att skriva mycket om...

1. Jag älskar Puffins klassikerserie. De är så otroligt snygga och jag har köpt en liten samling till barnen. Oftast är de trevliga att läsa med en hel del roligheter som ordlistor, och analyser av texten ur olika perspektiv att fördjupa sig i. Tyvärr älskade jag inte alls Treasure Island. Krånglig, rörig och trist. Sorry. Detta var en bok jag ville gilla, precis som den andra nyss utlästa klassikern The Old Man and the Sea. Bättre lycka nästa klassiker hoppas jag!

2. FTL av Rouzbeh Masarrat Agah gillade jag visst. Jag lyssnade på boken och hade speciellt ibörjan svårt att hänga med eftersom det är två berättarjag som växelvis ger sin bild av livet i förorten. Det är intressant och faktiskt lärorikt att höra hur killarna resonerar om hur de ska gå tillväga för att som invandrare från förorten (ja, de gör skillnad mellan sig och de som bor på t ex Södermalm och i deras ögon blivit försvenskade) bli någon i det svenska samhället. 

3. Nymåne av Diana Abu-Jaber. Även denna bok handlar om invandrare, fast helt annorlunda än FTL. Den fokuserar på en grupp människor med irakiska rötter eller intressen som rör sig kring en restaurang och den "mellanöstska" fakulteten vid universitet i Los Angeles. Boken utspelas under Sadams tid vid makten i Irak och präglas av oro, tvivel men också kärlek och avundsjuka får plats. Denna boken var också bra, men men ... jag vet inte, jag hade bitvis svårt att koncentrera mig och hade inget vidare läsflyt. 

Övriga sju böcker jag läst under detta maraton är:

• Marklund, Liza - Lyckliga gatan
• Thùy, Kim - Mãn
• Axelsson, Majgull - Is och vatten, vatten och is 
• Griffiths, Elly - The Outcast Dead 
• Doyle, Roddy - Wilderness 
• Hemingway, Ernest  - The Old Man and the Sea 
• Reali, Alessandro - La morte scerza sul Ticino 

Det roligaste med att delta i en utmaning har som vanligt varit att läsa lite fler bloggar än jag annars läser. Denna utmaningen har dessutom varit bra för mig för att komma in i att verkligen ta mig i kragen och skriva om böckerna som jag läst. Bra böcker är lätt att skriva om, vissa andra böcker värre...

Mãn av Kim Thùy

Jag trodde fullt och fast att jag hade läst Ru av Kim Thùy men insåg så fort jag började läsa Mãn att det inte var så. Hennes sätt att skriva och det poetiska språket var helt nytt för mig och det är omöjlig att jag skulle ha läst en bok och sedan glömt den känslan som språket förmedlar.

Det är en väldigt vacker bok om att komma till ett nytt land och att leva där med dubbla identiteter, att följa både sina ursprungliga traditioner och smälta in i det nya samhället. Jag upplever att boken är uppbyggd av betraktelser snarare än av kapitel. Varje betraktelse är bara ett fåtal sidor och istället för att följa där den förra slutade så utgår varje lite betraktelse från ett vietnamesiskt ord (kan vara ordet för gräsmatta, banan eller något ) som är centralt för just den betraktelsen. Historien spretar ändå inte utan vävs, del för del, ihop till en berättelse. Det är en kort bok, men en bok som vinner och växer av att njuningsläsas långsamt. Nu känns det bara bra att jag fortfarande har Ru kvar att läsa ;)

Mãn betyder ”full av lycka” eller ”att det inte finns något mer att längta efter”, eller ”att alla önskningar har gått i uppfyllelse”. (från sekwa förlags hemsida som gett ut den på svenska)

Mãn är min andra titel i mars månads läsmaraton. Hos Bokmoster kan man se vilka fler som deltar och hur det går för dem.

Liten bok med stort innehåll

 Jag ringer mina bröder är en viktig bok och Jonas Hassen Khemiri är en mycket bra berättare som lyckas förmedla känslan av utanförskap även för den vars liv och vardag radikalt skiljer sig från Amors.

Efter ett terrordåd i Stockholm känner Amor sig jagad och mer och mer paranoid irrar han runt på gatorna i staden. Boken bygger mycket på dialoger. Verkliga dialoger och dialoger i Amors huvud, alla med den påtagliga känslan av skuld och ånger. Att inte kunna göra tillräckligt som äldsta brodern i familjen, att inte palla med att hjälpa släkten, att inte orka svara och lyssna när kompisen ringen gång på gång på gång. Samtidigt känner han sig utpekad, är det så att någon är honom på spåren? Amor är uppvuxen i Sverige och går på universitetet, Sverige är även hans land, men ändå stängs han ute, ändå får samhället honom att känna sig personligt skyldig när terrordådet är ett faktum.

Jag gillar böcker om hur det det är att vara invandrare i Sverige för det öppnar upp för en bild av landet som jag själv inte har från mitt perspektiv. Ofta är det ingen ljus bild och i Jag ringer mina bröder är bilden av Sverige väldigt mörk. Man möts av ett samhälle som har vänt en stor del av sin befolkning ryggen, där utseendet avgör vem som blir utpekad oavsett skuld.

Inga stjärnor på himlen...

Gårdagen fotbollsfest uteblev helt. Hundratals människor hade samlats för att se matchen ute på stan. Hur många som var kvar till slut vet jag inte - vi gav nämligen upp vid 2-0... De italienska fotbollstjärnorna lyckades verkligen inte visa vad de kan.

Istället gick vi hem och jag läste Arkan Asaads bok Stjärnlösa nätter från pärm till pärm under en het och sömnlös natt. Vilken bok! Den fångade mig totalt. Bitvis tyckte jag fruktansvärt illa om huvudpersonen Amàr och vad han utsatte flickan Amina för. Samtidigt som jag ser och förstår att han är ett offer för de traditioner som styrt en kultur under långa tider och som krampaktigt skall hållas fast vid trots att saker faktiskt förändras när man en gång brutit upp från sitt land och fostrat barn i en annan kultur. Alla är offer i denna berättelsen, Amàrs pappa som tvingats fly från Kurdistan, Amàr som växt upp i Sverige men förväntas omfamna den kurdiska kulturen och traditionen. Släkten i Kurdistan som har höga förväntningar på brodern som flydde till Sverige och hans barn, men värst är det för Amina som får sina förhoppningar slagna i spillror på grymmast tänkbara vis. Det finns ingen väg ur dilemmat, bara lidande för alla inblandade och allt på grund av mötet mellan två väldigt olika kulturer.

Oscar Waos korta förunderliga liv

Denna bok fick kanske lida lite av att bli läst direkt efter årets största läsupplevelse. Efter att ha suttit klistrad vid My Sister my Love så kan jag inte hitta riktigt samma engagemang för Junot Díaz bok Oscar Waos korta förunderliga liv.

Till skillnad från My sister my Love där fotnoterna var en intressant och meningsfull fördjupning och vidareutveckling av berättelsen så tröttnar jag här ganska snabbt på dem. Jag tycker att jag som läsare undervärderas lite och anses behöva "undervisas" om förhållandena i Dominikanska Republiken. Det andra ganska irriterande inslaget är att den vimlar av spanska uttryck och meningar och det endast i undantagsfall framgår av sammanhanget vad de betyder. Jag kan inte ett ord spanska, men kan lista ut en liten del från italienskan, men kan ändå inte undgå att undra vad det är jag missar. Bara för att ta ett slumpvis utvalt citat: "La Inca [namn] tvingade henne att lägga ojas de mamón i skorna så att han inte skulle ställa för många frågor." Que?

Bokens huvudperson Oscar Waos är dominikan men född och boende i New Jersey. Stora delar av boken utspelar sig dock i Dominikanska Republiken innan Oscar Wamos ens är född och boken bildar därmed en släktkrönika över en släkt som är starkt präglad av våldsamheter som orsakat både död och splittring genom generationer. Det råder delade meningar om det är slumpen, ren otur eller helt enkelt fukú - den fruktade förbannelsen! Trots sina tragiska inslag är boken komiskt skriven och i ett rappt tempo som ger den ett bra driv.

6 hyllvärmare kvar att läsa!

Lättnad

Det är alltid en lättnad att trycka på "skicka" och vara av med ytterligare ett studieprojekt, denna gång med titeln Crime Victims and Ethnicity in Times Online. Det har varit lite segt så lättnaden är nästan dubbel nu när den är klar, förhoppningsvis utan allt returneras med krav på allt för stora ändringsarbeten.

Nu återstår ett par lite mindre inlämningsuppgifter denna terminen. Sympatiskt nog ska grammatikkursen examineras genom att skiva två små arbeten istället för genom tenta. Till det första har jag valt att göra en litterär analys av en novell av Ha Jin; In the Crossfire. Ha Jin är själv kinesisk immigrant i USA och novellen handlar om konflikter mellan det traditionella kinesiska samhället och det moderna amerikanska. Väldigt bra. Jag tänkte ägna resten av dagen åt den. Novellen finns i fulltext här!