Italien och flyktingfrågan då och nu

De strömmar av flyktingar som kommer till Italien från norra Afrika när det råder oro i det området och som periodvis fyller de italienska nyhetssändningarna, kan ses i ljuset av Italiens kolonisering av bla Libyen under 30-talet.

Just det gör Margaret Mazzantini i kortromanen Mare al Mattino (ung. Havet på morgonen) - alltså ställer flyktingfrågan i ett perspektiv som tvingar läsaren att reflektera över hur vi ser på och behandlar de flyktingar som kommer. Man kan säga att hon sätter flyktingfrågan in i ett historiskt sammanhang som syftar till att uppmärksamma komplexiteten i frågan.

Under Ghaddafis kupp mot kungen av Libyen (1969) var det italienarna som blivit kvar i Libyen efter kolonialtidens som tvingades fly tillbaka till Italien. Många hade efter 40 år i utlandet förlorat sina italienska rötter och hade svårt att acklimatisera sig till livet i Italien, där de för övrigt blev behandlade just som flyktingar från främmande land.

I boken möter läsaren en italiensk familj som flyr från Ghaddafis Libyen för 40 år sedan och man återser dem i nutid med Vito i förgrunden, sonen som är född i Italien men med familjens historia hela tiden närvarande. Man möter även den libyska pojken Farid som tillsammans med sin mamma försöker fly från Libyen under oroligheterna i fjol och kan inte låta bli att dra paralleller mellan familjernas öden samt förvånas över den politiska oviljan att hantera flyktingarna oavsett deras nationalitet (som om den skulle spela någon roll) trots Italiens uppenbara inblandning i Libyens historia.

I fjol läste jag även Nessuno si salva da solo (ung. Ingen räddar sig själv) av samma författare men skrev aldrig om den, troligen för att den inte alls engagerade mig som den nya boken. Det finns ett par böcker av Mazzantini översatta till svenska, men det är nästan tio år sedan sist. Dags igen?

Vill ha mer : om barn tid och konsumtion

Denna boken har jag läst efter tips hos Klok som en bok tidigare i sommar. Den handlar om konsumtionshysterin, marknadsföring mot barn och hur de påverkar familjer i dagens Sverige. Som tänkande människa och förälder så kanske det inte finns så mycket ny information i boken, men det är faktiskt kul att läsa och få bekräftat vad man själv många gånger tänkt och funderat över. Författaren Katarina Bjärvall blandar intervjuer, studier av barnfamiljer med forskningsresultat och uppnår en lättläst och intressant bok som får åtminstone mig att tänka till om de livsstilsval vi gör och har möjlighet att göra.

De allra flesta av oss vanliga får sig en känga. I början av boken är det lätt att raljera över de blivande och nyblivna mammorna som ska ha de allra finaste grejerna till sina telningar, men sedan får även vi som handlat mycket på 2nd hand en funderare. Författaren menar nämligen att den som köper märkeskläder på 2nd hand bidrar i samma grad som de som köper allt nytt till konsumtionshysterin genom att bekräfta märkenas status. Mot slutet av boken presenterar hon några familjer som hon verkar se som med ideala än alla "vi andra", det är först en familj som valt att leva utan Tv (tv är den största spridaren av reklam, en stötepelare i konsumtionshysterin) och sedan en familj som tagit steget fullt ut och lever i närmsta självförsörjande. Visst problematiserar hon även dessa livsstilsval - speciellt självhushållningen, men idealistiskt ligger de betydligt högre i kurs än de familjer där föräldrar jobbar för att konsumera mera och där tiden tillsammans minskar i takt med att konsumtionstakten ökar.

Hennes sambandsresonemang där även jämställdhet, könsroller, klasstillhörighet etc får plats är överlag intressanta och tankeväckande utan att jag för den delen håller med om allt som hon säger.