Deckarfrossa i hörlurarna

Det har redan gått några veckor sedan mitt förra inlägg då jag var mäkta trött på mofibos utbud av ljudböcker. Lyckan var att jag befann mig lite närmre abonnemangets upphörande än jag trodde när jag skrev det  - så nu har jag både bytt till Bookbeat och hunnit lyssna på flera böcker!

Jag har inlett med en riktig deckarfrossa. Men det var precis vad jag brukar längta efter på hösten.

Tiggaren av Sara Sarenbrant hade jag lånat på biblioteket men lånetiden gick ut när jag bara hade 10 sidor kvar så då lyssnade jag på avslutet istället. Efter att ha läst första kapitlet och redan visste vem mördaren var och hur han hade mördat offret så var jag beredd att sluta läsa. Eftersom jag inte hade något annat för handen fortsatte jag ändå och det visade sig att historien utvecklades och blev mer intressant än inledningen antytt!

Kaninjägaren av Lars Kepler kom ut dagarna innan jag började abonnera på Bookbeat och det blev min första bok som jag lyssnade på i sin helhet - mest för att jag kunde! Att plötsligt ha ett aktuellt urval kändes lite som att stå i godisbutiken och försöka välja ut en enda godbit. Boken är dock fruktansvärd i sin råhet och jag påminde mig att jag redan vid Sandmannen tänkt att jag inte ska läsa fler Kepler-böcker

Under min mofibo-tid lyssnade jag bla på alla tillgängliga deckare av Leif GW Person och har väl lite motsträvigt kommit att uppskatta anti-hjälten Evert Bäckström, Sveriges bästa kriminalkommissarie men 100% uppklarade mord bakom sig. Kan man dö två gånger är inget undantag - jag upplevde den dock som väl långdragen, och utredningen känns klar långt innan boken är slut.

Sist men inte minst så har jag lyssnat på Sandgrav ay Helene Tursten. Det är roligt att hon har "kommit tillbaka" med en ny deckarserie efter serien om Irene Huss även om jag inte tycker den uppnår samma klass efter två böcker. Irene Huss kändes kanske lite mer vanlig medan Embla i denna serien har fått lite väl mycket goda egenskaper och därmed känns lite övermänsklig. Boken är otäck då den handlar om två försvunna barn och vilka strömningar det som kan uppstå i ett litet samhälle som en följd av det.

Men fyra deckare på rad räckte bra för nu och jag har nu bytt till något helt annat i lurarna!

Krama det sista ur Mofibo

Jag har haft ljudbokstjänsten Mofibo sedan den startade. Det var nämligen då den enda liknande tjänst som inte krävde att den kopplades till ett telefonnummer - och jag hade ju inget svenskt nummer. Dessutom var tjänsten billig. Då.

Utbudet har senaste tiden varit rent ut sagt bedrövligt och när det dyker upp nya svenska titlar så är de oftast långt ifrån nyutkomna. Topplistan ser likadan ut vecka för vecka. Så när jag plötsligt en månad fick betala 169 kr (lika mycket som Bookbeat och Storytel) vilket var en höjning med 40 kr, så sa jag direkt upp tjänsten. Men se då fick jag en månad gratis att lägga till på den jag precis betalat. Detta var nu 1,5 månad sedan så i ytterligare ett par veckor försöker jag krama ur vad jag kan av Mofibo innan jag byter.

Mofibo har blivit uppköpt av Storytel - och jag antar det är det som föranlett prishöjningen, men det har ännu inte avspeglats i utbudet. Jag har tittat lite och fastnat för bookbeat som jag ska prova så snart mitt nuvarande abonnemang löper ut.

Det krävs mycket sökande för att hitta något på mofibo men jag har vaskat fram dessa tre böcker under de senaste två veckorna:

April i anhörigsverige - angeläget och intressant. Susanna Alakoski trollbinder mig även om det inte är en roman. Det finns en linjär struktur i dagboksformat men boken består till största delen av nedslag i livet som anhörig. Det är mycket citat/referat från både experter och myndighet och från personer som levt hela sitt liv med anhörigproblematik. Intressant och berörande.

Slutkört - Förra hösten lyssnade jag på allt tillgängligt av Björn Hellberg på Mofibo. Wow tänkte jag (inte direkt) när jag såg att det nu fanns en "ny". Underhållande på sin höjd.

Fjärilseffekten - Efter att ha lyssnat på Astrid Lindgrens Krigsdagbok var jag sugen på på att höra mer av Karin Alvtegens stämma, och då hittade jag Fjärilseffekten som jag inte läst tidigare. Den har ett intressant tema i hur livet kan ta en oväntad och helt ny inriktning av händelser och skeenden vi inte kunnat förutse. I boken följer läsaren Viktoria, Bodil och Andreas vars berättelser växer fram i växelvis. Men eftersom Viktoria är Bodils dotter väntar jag hela boken på en koppling till Andreas - som aldrig kommer och jag känner mig lite snuvad på något. Det kunde ju ha blivit två bra böcker av denna istället för en!

Med småländsk stämma

Det är nästan som att höra Astrid själv berätta när Karin Alvtegen läser Astrid Lindgrens Krigsdagböcker. Jag googlar för att se varifrån Karin kommer för att få en förklaring till hennes småländska och lär mig att hon är barnbarn till Astrids bror. Vilket perfekt val av inläsare!
Boken är en blandning av tidningsnyheter och notiser från familjelivet i Stockholm med två skolbarn. Intressant och en helt ny bild av Astrid för min del!

Henning Mankells Italienska skor som jag läste under sommaren gillade jag ju verkligen. Nu har jag lyssnat på uppföljaren Svenska gummistövlar och är inte alls lika begeistrad. Det har passerat 10 år sedan Harriet dök upp på Fredrik Welins ö och han för första gången fick reda på att han hade en vuxen dotter, Louise. Fredrik Welin började tina upp och bryta sin isolering på ön.
I Svenska gummistövlar har som sagt 10 år passerat och Fredrik har fallit tillbaka och är återigen både butter och bitter tycker jag. Han har kvar någon enstaka vän från förra boken, men de flesta är försvunna. Han har svårt att skapa nya bekantskaper även om han verkligen längtar efter en närmre relation till Lisa Molin - men han lyckas inte riktigt nå fram till henne. Så han lever där i sin ensamhet. Huset brinner ner men han finner sig tillrätta och har ingen brådska att få det uppbyggt igen. Sedan brinner ett par hus till och han funderar över vem som tänder på husen i skärgården. Jag tycker inte det blir så mycket mer spännande än så.

Att inte kunna värja sig

Det finns två egenskaper med ljudboken som nästan känns som varandras motsatser men som båda ändå är lika sanna båda två.

Det första är att om man inte är uppmärksam så händer det att man missar detaljer som har betydelse för handlingen. Det är svårt att bläddra tillbaka och ibland gömmer sig detaljen så långt tillbaka i berättelsen att den blir omöjlig att hitta. För mig är det speciellt tydligt när jag lyssnar på facklitteratur. När jag läste Konspirationen Olof Palme hoppade jag ofta tillbaka 5-10 minuter och lyssnade om på berättelsen när jag kom på mig själv att jag hade varit ouppmärksam.

Det andra är när berättelsen blir så närgången att man inte kan värja sig mot det otäcka som man kanske hade valt att skumma förbi i en läst bok. Så var det när jag lyssnade på Jakten på Kapten Klänning som är skriven av spaningsledaren Jonas Trolle. Det fruktansvärda sexövergreppen som fd polischefen Göran Lindberg är bitvis så detaljerade att det är svårt att lyssna.

Boken är samtidigt fascinerande och det är intressant att följa polisens arbete från det att misstanken uppstår till man kan gripa Lindberg. Det känns som en unik inblick i polisens spaningsarbete.

Mer semesterhorror men i ljudformat

Så var det det där med deckarna och deras lättillgänglighet igen. När jag sitter och letar efter något lättlyssnat i Mofibo appen så är det många deckare som syns på framträdande plats och det går så lätt att klicka och välja en av dem.

Märkta för livet är Emelie Schepps debutroman. Det är en otäck historia om människosmuggling och ett totalt hänsynslöst utnyttjande av barn. När stadens åklagare dessutom blir personligt indragen kan precis vad som helst hända och inga våldsmetoder skyrs. Ingenting för den med svaga nerver.

Vår egen lilla hemlighet är Ninni Schulmans fjärde deckare som utspelar sig i Hagfors. Jag har läst de tidigare delarna och tycker det har varit trevligt att följa de olika karaktärerna. Fast i denna delen börjar jag reta mig rejält på ett par stycken av dem.

Ett försvinnande leder till fler följdbrott och frågan är om brotten hänger ihop eller inte. Historien blir skrämmande när familjeförhållandena i en fyrbarnsfamilj på orten blir allt värre. Förra boken, Svara om du hör mig, blev jag inte imponerad av heller, men jag kan inte minnas att jag blivit lika illa berörd i tidigare delar av serien




För resterande semesterdagar har jag nu ansträngt mig för att leta upp ett par läsvärda icke-deckare att lyssna på. De som är nerladdade i väntan på lyssning är Blod rödare än rött av Arkan Asaad, uppföljaren till Stjärnlösa nätter som berörde mycket en julinatt för tre år sedan, samt Och bergen svarade av Khalid Hosseini. Nu återstår att se hur mycket tid till lyssning det blir innan semestern är över för denna gången.

Perfekta billyssningen

Det är lite tomt här på bloggen, men full aktivitet pågår på annat håll. Jag hoppas jag snart hinner berätta mer om det!

I somras blev jag övertygad om att lägga min Guillou skepsis åt sidan och ge Brobyggarna en chans - och det är jag glad att jag gjorde. Brobyggarna är precis den typ av epos som passar att lyssna på under ensamma bilfärder. Det händer lagom mycket och är otroligt engagerande måste jag tillstå. Jag vill verkligen veta hur det ska gå för de olika karaktärerna.

Jag har inte bestämt om jag fortsätter direkt på nästa del, jag ska först ta en titt på om jag har fler olyssnade böcker sparade att ta tag i först.

Barndomsnostalgi

När jag gick i mellanstadiet var Den stora spökräddningen av Eva Ibbotson ibland de böcker som var mest lästa och omtyckta bland mina kompisar. Jag har försökt få mina barn att läsa boken, men de har inte visat något större intresse tidigare. Jag lånade den ändå som ljudbok när i var på biblioteket tidigare i sommar och passade på att sätta på den på bilresan till vår semester på Italiens östkust.

För mig var det ett stort plus att det är Claire Wikholm som läser boken. Hon deltog på ett eller annat sätt i mängder av de tv- och radioprogram under min uppväxt och det kändes väldigt passande att höra hennes röst läsa en bok som jag minns från barndomen.

Av historien minns jag inget från förr och jag upplevde den inledningsvis lite tjatig där miljön och karaktärerna beskrivs lite väl ingående. Därefter så är spänningen dock tät och även jag dras med i handlingen och Fasliga Fabians kamp för sin familjs överlevnad när deras slott hotas av renovering. Den ca 4 timmar långa inläsningen räckte exakt för vår resa till havet, sista kapitlet tonade ut när vi svängde in på gatan bakom huset vi semestrar i. Barnen var förtjusta och har redan bett att få lyssna igen!

Varför gav jag upp Wolf Hall?!

Barnen är på sommarlov och det innebär mindre tid i bilen för mig så Wolf Hall av Hillary Mantel har snurrat länge nu utan att jag känner att jag kommer in i handlingen eller hittar något flyt i lyssningen så jag har bestämt mig för att strunta i den helt enkelt. Varför är den då så svår? Några möjliga teorier:

1. Jag lyssnar på boken på svenska. Enligt de stora dagstidningarnas recensioner är översättningen billiant, men läsarnas recensioner hos internetbokhandlarna säger tvärt om. Jag har ingen uppfattning om den är bra eller dålig, men borde i vilket fall hållt mig till orginalet. 
2. Boken är skriven i presens! Svårt tempus i historisk roman.
3. Jag är för dåligt insatt i engelsk historia från början och hänger helt enkelt inte med i svängarna och i det omfattande persongalleriet.

Om jag överhuvudtaget ska lyssna på något i sommar får det bli av det mer lättsamma slaget tror jag!

Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson

Det händer inte ofta, det kanske har hänt en handfull gånger någonsin. Men nu har det ändå hänt igen: jag har läst om en bok! Jag stod inför val av bok att lyssna på i bilen. Jag kör mycket bil och det är ypperligt att utnyttja den tiden till att lyssna på ljudböcker. Fast nu var mina mp3 böcker helt slut men eftersom bokrean snart skulle börja så hade jag inte lust att lägga pengar på en ny ljudbok innan jag först sett vad som skulle komma att erbjudas på rean.

Därför tittade på den mycket begränsade mängd lånade cd-böcker som står i bokhyllan och mindes hur mycket jag tyckt om Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson, men jag kom (som vanligt) inte håg vad den handlade om. Jag är tyvärr urdålig på att komma ihåg vad böcker handlar om, jag minns snarare den känsla boken väckte hos mig.

Det som gör att jag tycker om många av Majgull Axelssons böcker är att de är så levande. Miljöer och personer träder fram ur berättelsen och får liv. Vanliga människor blir intressanta och får färg även under en ofta grå yta. Just Is och vatten, vatten och is är en generationsroman som tydliggör dels hur svårt det kan vara att bryta invanda mönster, även över generationsgränserna, men även hur en enda händelse kan få konsekvenser för resten av livet.

Jag har bloggat om boken en gång tidigare.

Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson är min tredje bok i läsmaraton 2014.

Lyckliga gatan av Liza Marklund

Lite sen med första bokinlägget denna månad med tanke på 10 utlovade under mars, kanske man kan tycka. Fast med läsningen ligger jag i framkant, bara skrivandet som halkar efter lite!

Min första titeln i mars månads läsmaraton är Lyckliga gatan av Liza Marklund.

Vad jag blev positivt överraskad av Liza Marklunds senaste bok Lyckliga gatan! Jag har inte alls gillat henne efter de allra första Annika Bengtzon deckarna, men "behövde" något att lyssna på när jag pysslade här hemma och i brist på annat valde jag den boken på e-libs ljudboksbibliotek och jag gillade vad jag hörde! Jag tror jag stört mig en hel del på huvudpersonen tidigare, men upplevde nu att hon lugnat ner sig betänkligt och inte alls framträdde lika bufflig och egoistisk som jag uppfattat henne tidigare.

Handlingen då? Förutom två grymma misshandelsfall med tortyrinslag, varav det ena med dödlig utgång så försvinner två kvinnor med ca tretti års mellanrum. Både Kvällspressen med Annika Bengtzon i spetsen och polisen famlar lite i blindo. När läsaren får en inblick i de kriminellas hjärnor mot slutet av boken så klarnar bilden, men jag undrar om det inte måste vara en uppföljare planerad för jag missade i vilket fall att förstå både motivet och vem som ligger bakom egentligen. Och Annika Bengtzons ex-man Thomas Samulesson, vad sjutton sysslar han med? Lite för många öppna trådar på slutet för att boken ska kännas helt avslutad.

Nu börjar bokrean likna något

Igår var det bara dito av de stora bokhandlarna som säljer nedladdningsbara böcker som hade lagt ut något på rea. Idag finns det även reaböcker på AdlibrisMondo och mitt intryck är att både priser och utbud är något bättre där än på dito. Dessutom har jag lämpligt nog ett presentkort på Adlibris att använda. Än så länge ser listan av ljudböcker som ligger i min önskelista ut som följer:

• Wolf Hall av Hilary Mantel 
• Spår av Lena Sundström 
• Stridens skönhet och sorg av Peter Englund 
• Hatties liv av Ayana Mathis 
• Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari 
• Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank … av Nathan Englander 

Även cdon brukar ha en del digitala reaböcker, men där finns inga ännu vad jag kan se.

När man inte kan vända blad...

När jag lyssnar på ljudböcker i bilen så blir det inte alltid böcker jag skulle ha valt att läsa i första hand. Ofta blir det något jag kan låna eller köpa billigt på nätet i mp3-format och när jag inte har några höga förväntningar innebär det att jag ibland blir riktigt positivt överraskad.

Sankta Psyko är en sådan bok som jag inte skulle ha läst eftersom jag inte är speciellt förtjust i Johan Theorins böcker som utspelar sig på Öland, men nu fick jag låna den och lyssnade och fascinerades av en riktigt obehaglig psykologisk berättelse. En berättelse som dessutom passade mig bättre att lyssna på eftersom det vid lyssning är omöjligt att värja sig och skumma framåt i texten och vända blad när berättelsen blir för obehaglig, och därmed riskera att missa något.

Historien utspelar sig kring ett slutet psykiatriskt sjukhus. Huvudpersonen Jan Hauger är inte patient på sjukhuset men har av nyfikenhet sökt arbete på det dagis som ligger i dess anslutning. Han begår en rad minst sagt dumdristiga handlingar för att komma närmre sjukhusets kärna och det kryper i ryggraden när jag lyssnar, men jag gillar boken för det oväntade och för att jag tycker det är skickligt gjort att kunna skapa en närmast fysisk obehagsstämning.

Vilken performance!

Nej, det låter fånigt med ett engelskt uttryck, men jag kan inte komma på något bättre. Torbjörn Flykts egen inläsning av Outsider är performance på högsta nivå. Det är briljant.Sen är boken i sig väldigt bra dessutom!

Skulle du däremot vara allergisk mot inlevelsefulla inläsningar på härlig skånska kan du låta bli - men då går du miste om vad som borde få pris som årets bästa ljudbok i alla kategorier.

På adlibris finns dessutom ett litet smakprov att provlyssna på.

Spill - en damroman

För mig hade Spill av Sigrid Combüchen egentligen passat bäst att läsa som bok. Jag är emellanåt en ganska ouppmärksam lyssnare och måste hela tiden backa tillbaka för att hänga med i boken. Ändå tröttnar jag inte på historien om flickan Hedvig som främst utspelar sig under 1930-talet. Författaren gör en enastående karaktärsskildring som gör det lätt att leva sig in Hedvigs alla motstridiga känslor på väg in i vuxenlivet, en tid när vissa band ska klippas och andra knytas.

Det är många hopp i tiden, både stora och små, som kräver en att man inte tappar bort sig, men en väldigt trevlig bok skriven med ett vackert språk som väl lever upp till det trivsamma epitetet damroman.

Kort om Du gamla du fria

Liza Marklunds nya bok har gått på datorn medan jag har adventsbakat och pysslat här hemma. Jag måste säga att Du gamla du fria är betydligt bättre än de närmast föregående böckerna om Annika Bengtzon. Jag har sett hennes förmåga att bli inblandad i det ena efter det andra osannolika dramat som ganska tröttsam och liksom hennes tilltrasslade privatliv.

Det är en spännande historia med driv i. Annika Bengtzon är även hon lite mer mänsklig än hon har för vana att vara, men det kanske beror på att det denna gången är hennes (odräglige) man Thomas som är offret. Fast man kan ju fråga sig vad det är som drar henne tillbaka till denna man som gång på sviker och beter sig som ett kräk? Sen kan man fortsätta undra hur det är möjligt att alla i Annikas närhet är så fruktansvärt självupptagna att ingen har tid att hjälpa henne att ta hand om barnen när Thomas riskerar att dö om de inte handlar snabbt. Allra mest häpnadsväckande är att hans egen mamma inte verkar bry sig ett dugg om sin son, jag köper inte riktigt denna känslokyla.

Fler dumma vuxna

En av de saker som är så bra med Jacquline Wilson är att det alltid är barnet som står i fokus och att problemen hela tiden ses från barnets synvinkel. För problem finns det ofta och många i hennes böcker. Utanförskap är ett tema som återkommer, frånvarande föräldrar ett annat och ofta i kombination med vad som närmast kan beskrivas som social misär.

Social misär är ett ganska milt uttryck för att beskriva den miljö som Lily och hennes tre småsyskon i boken Lily Alone lever i med sin unga mamma som saknar medel för att ta hand om dem. När hon sedan sticker iväg på semester med sin nya pojkvän och barnen lämnas ensamma i en vecka står Lily med ansvar för familjen. Ett ansvar som inte bara innebär att se efter sina småsyskon och se till att de har mat att äta utan även att hålla sig undan från vuxenvärlden. För Lily vet att att hennes mamma har gjort fel som lämnat dem själva, men hon  lskar sin mamma och gör allt för att skydda henne från omgivnings fördömande och från socialen och polisens snokande. Blir de påkomna råkar mamma illa ut och därför måste de gömma sig tills mamma är tillbaka.

Kanske har barnen (läsarna allstå) förmågan att se det lite som ett äventyr, även om det är ett ganska läskigt äventyr, men som vuxen verkligen lider och våndas jag med barnen i boken till den nivå att det nästan blir plågsamt att lyssna vidare. Författaren vet precis hur barn resonerar och det är en anledning till att hon är så bra och hon tar barnens parti gentemot en vuxenvärld som har förlorat den förmågan.

Det där med slutet är väldigt intressant. Som läsaren har man sympati med barnen i boken och de vill inget hellre än att återförenas med sin mamma och fortsätta leva som vanligt. Förnuftet säger dock att dessa barn kanske har det bättre någon annanstans, där de har varsin säng att krypa ner i och inte delar på en madrass allihopa, där det serveras varm mat och ibland en frukt till mellanmål. Ett lyckligt slut blir därför i det närmaste omöjligt att uppnå, vilket iofs ger boken en än mer realistisk touch och läsaren lämnas i detta fallet med ett öppet slut. Mamman kommer tillbaka, men hur det skall gå för familjen lämnas öppet efter att barnen blivit väl, om än tillfälligt, omhändertagna.

Vi gillar verkligen Jaquline Wilson och har både lyssnat på och läst ganska många av hennes böcker. En sak man bör se upp med är dock att hon skriver böcker för olika åldrar och det finns en hel del man kanske inte vill låta barnen läsa för tidigt, såvida man inte är intresserad av att spendera minst lika mycket tid på att förklara boken som att läsa den.

Lily Alone är lite av en sådan bok. Vi satt hela familjen i bilen när vi började lyssna på den och insåg snabbt att 7 år kanske är i yngsta laget för denna boken, men sonen var oerhört fascinerad och ville inget hellre att att fortsätta lyssna. Så det gjorde vi. I detta fallet gjorde att han inte riktigt kan ta till sig allt i boken för handlingen var för honom helt enkelt för otrolig. Så visst har det blivit en hel del förklarande och vi har haft många samtal om vad en bra / dålig förälder är samt vad som är bäst för Lily och hennes syskon och varför hennes mamma inte gjorde rätt som lämnade dem själva.

Boken är utkommen 2011 och finns inte på svenska (än iaf)

Kort om Vart tog den söta lilla flickan vägen

Jag hade inte hört talas om den svenska deckarförfattarinnan Åsa Lantz när min italienska kompis kom och visade mig en bok som hon köpt. Den var av just Åsa Lantz och hade titeln La mente pericolosa delle donne (ung. Kvinnors farliga sinne). Delvis uppmuntrad av mig har hon har fastnat för den svenska deckarvågen och ville veta vad jag ansåg om hennes val. Nu kunde jag ju inte säga någonting alls, men kanske var det att titeln verkade så motsatt den svenska Vart tog den söta lilla flickan vägen som gjorde att jag blev nyfiken.

Boken är bra och har ett ordentligt driv i historien där man möter en hel massa faktiskta och tänkbara samhällsproblem inom vitt skilda områden, såsom adoptionsfrågor, illegal invandring, organiserad brottslighet etc. Samhällsengagemanget får den att emellanåt verka väl pretentiös och det sänker trovärdigheten - men hög trovärdighet är å andra sidan sällan ett kriterium för en bra deckarhistoria!

Kontraster

Igår lyssnade jag klart på den andra Harry Hole-boken, Kackerlackorna, av Jo Nesbø, och slutet i alls sin fruktansvärda brutalitet lämnade mig väldigt ill till mods. Harry Hole hade flera gånger trott sig vara mördaren på spåret bara för att det i sista stund skulle inträffa något som fick utredningen att ändra riktning. Efter ett antal ovanligt grymma och i detalj planerade mord så är ändå lösningen tillslut nära. Harry Hole verkar gilla att spela ensam hjälte (mitt intryck efter två böcker) vilket givetvis leder till extremt farliga situationer i upplösningen. Dessutom är slutet i detta fallet otroligt filmiskt skrivet så jag hade väldigt svårt att värja mig för de brutala synerna som uppstod inne i huvudet när jag lyssnade. När man lyssnar kan man ju inte heller skumma text för att undgå de värsta detaljerna. Hu.


Jag har laddat med fler Nesbø till bilen, men som tur är har jag även lite annat, för jag hade inte klarat av en lika brutal historia ovanpå Kackerlackorna. Så jag har vänt inriktning tvärt och började lyssna på Sirila gentlemän sökes av Karin Brunk Holmqvist istället. Kontrasten kunde inte vara större - och oj vilken trevlig lyssning. Jag har givetvis inte hunnit lyssnat så långt ännu, men det är en ren njutning att lyssna på tanterna Alma och Margits småprat, vardagsbestyr och funderingar. Ser riktigt fram emot mer bilkörning i veckan :)

Bluffen

När jag läste Fru E's blogginlägg med den talande titeln När uppläsaren stjälper en roman med potential häromdagen så kom jag osökt att tänka på att det som tur är även kan vara tvärt om. Jag hade inte riktigt bestämt mig för om jag skulle blogga om Bluffen, men när jag läste Fru E så kände jag instinktivt att jag ville lyfta fram en bok där inläsningen ger en dimension till boken och som faktiskt höjer dess underhållningsväde.

Tidigt i somras fick jag ett recensionsexemplar av Unni Drougges  roman Bluffen som ljudbok av förlaget Massolit (tack!). Sommaren är egentligen en period då jag inte lyssnar lika mycket på böcker som under resten av året, men storyn i boken är perfekt för ljudboksformatet och jag har lyckades sno åt mig lite studer här och där att lyssna på den medan barnen har sysslat med annat.

Det är en dråplig och otroligt skruvad historia som jag tror jag hade haft mycket svårt för att läsa i tryckt format. Jag uppfattar boken som en komisk bok och det tycker jag oftast känns ganska krystat att läsa. Men Katarina Ewerlöf gör ett fantastiskt jobb (som vanligt) som inläsare och lyckas verkligen levandegöra berättelsen som ofta leder till skratt hos mig som lyssnare. Jag kan inte låta bli att undra hur bokens huvudpersoner som är tagna ur verkligheten reagerade när boken kom ut. Många porträtteras på ett sätt som säkert späder på gemene mans intryck, men som jag ändå tycker är ganska elaka karikatyrer av deras personer. Men underhållande är det verkligen!

Dessutom är denna boken högaktuell just nu. Dels tar händelseförloppet avstamp på bokmässan i Göteborg, dels är den nominerad till Årets ljudbok - och vinnaren annonseras just på bokmässan i Göteborg nästa helg! Jag bugar och önskar ett stort lycka till!