Visar inlägg med etikett true crime. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett true crime. Visa alla inlägg

fredag 16 september 2016

Att inte kunna värja sig

Det finns två egenskaper med ljudboken som nästan känns som varandras motsatser men som båda ändå är lika sanna båda två.

Det första är att om man inte är uppmärksam så händer det att man missar detaljer som har betydelse för handlingen. Det är svårt att bläddra tillbaka och ibland gömmer sig detaljen så långt tillbaka i berättelsen att den blir omöjlig att hitta. För mig är det speciellt tydligt när jag lyssnar på facklitteratur. När jag läste Konspirationen Olof Palme hoppade jag ofta tillbaka 5-10 minuter och lyssnade om på berättelsen när jag kom på mig själv att jag hade varit ouppmärksam.

Det andra är när berättelsen blir så närgången att man inte kan värja sig mot det otäcka som man kanske hade valt att skumma förbi i en läst bok. Så var det när jag lyssnade på Jakten på Kapten Klänning som är skriven av spaningsledaren Jonas Trolle. Det fruktansvärda sexövergreppen som fd polischefen Göran Lindberg är bitvis så detaljerade att det är svårt att lyssna.

Boken är samtidigt fascinerande och det är intressant att följa polisens arbete från det att misstanken uppstår till man kan gripa Lindberg. Det känns som en unik inblick i polisens spaningsarbete.

tisdag 6 september 2016

I lurarna i sommar

Under hela min sensommartid i Sverige snurrade Gunnar Walls bok Konspirationen Olof Palme i mina hörlurar. Det tog tid för jag har ofta hoppat tillbaka och lyssnat om då jag tappat tråden. Wall går sakligt igenom de spår som utretts av Palmegruppen och han gör kopplingar till andra mord och samhällsskeenden. Han går även igenom en mängd tips och spår som kommit in men som aldrig blivit utredda och med sin stora kunskap i ämnet drar han dem vidare för att undersöka vilka slutsatser man skulle ha kunnat komma fram till om man gått vidare. Väldigt faktaspäckat och intressant.  

måndag 5 december 2011

Kortvingar

Under några år i början av 2000-talet läste jag mycket finsk och finlandssvensk litteratur. Sedan var det kanske småbarnsår och utlandsflytt som kom emellan för nu är det glest mellan böckerna. De jag kan dra mig till minnes jag har läst därefter är superbraiga Sofi Oksanen som jag  läste i somras (men ser att jag inte bloggat om - fy skäms) och innan dess har jag försökt tycka om Monika Fagerholm utan att lyckas.

Därför var det roligt att bli påmind om Anja Snellman på bibliotekets hylla för utgallrade böcker vid sommarens besök i Sverige. Fast är det  ju samtidigt ledsamt att boken Kortvingar stod där och såg helt oläst ut... Nu fick den iaf följa med mig hem och har värmt hyllan sedan i somras.

Boken baseras på ett brutalt knivmord på tre ungdomar i ett tält som skedde i Finland 1960 och som fortfarande är olöst. Författaren har med utgångspunkt i den verkliga händelsen skapat en egen historia. För mig handlade den mer om hur livet går vidare för dem som är med om en sådan händelse, än om att hitta en möjlig lösning på morden. En flicka, den lite udda Marleena överlever för att hon har en träff med sin lärare i skogen under natten, medan hennes lillasyster Anniina är ett av offren som attakeras när de ligger och sover i tältet. 14-åriga Marleena bär skulden med sig genom livet, och avslöjar aldrig för någon hur det kom sig att just hon överlevde dådet. I familjen finns även en äldre syster och föräldrarna. Vilket liv orkar man leva efter en sådan katastrof och vad gör det med en att skuldfrågan aldrig blir utred är frågor som författaren bearbetar.

Både denna boken och även senast lästa The Sense of an Ending påminner om hur vi formas av det som händer omkring oss (i The Sense of an Ending kanske det mer handlar om hur huvudpersonen inverkade på någon annans liv utan att själv vara medveten om det) och att man kanske inte alltid kan (eller orkar) vara del i hur livet utformar sig. Jag tycker detta slags grävande i mänskans komplexa psyke är väldigt intressant när det är bra gjort och det är det både i Anja Snellmans och Julian Barnes böcker.


måndag 7 februari 2011

My Sister my Love - J C Oates i toppform

Den första av de böcker jag läste ut i förra veckan under mitt internetavbrott var My Sister my Love av Joyce Carol Oates och den är utan tvekan årets hittills största och bästa läsupplevelse. Bokens svenska titel är Älskade syster.

Berättelsen är baserad på ett verkligt mord, och många detaljer överensstämmer med det fortfarande ouppklarade fallet med 6-åriga JonBenet Ramseys död. I boken heter hon Bliss Rampike och istället för barnmodell är hon skridskoprinsessa som drillas hårt av sin mamma för att nå framgång. Boken är skriven ut Bliss storebror Skylers perspektiv ca 10 år efter det inträffade. Han ger läsaren en inblick i det dysfunktionella övre medelklassamhället där framgång mäts i pengar och vilka klubbar man är med i, snarare än i välbefinnande. Ett uttryck för framgångssträvandet är att diagnostisera och medicinera bort alla sympton på att barnen inte mår bra. Ytan får inte krackelera. Skyler har som 9-åring, när hans syter mördas, redan en mängd disgnoser och medicineras med otaliga mediciner och Bliss skador döljs med smärtstillande medel i mammans jakt på ytterligare troféer.

Skyler ger en knivskarp analys av förhållandena inom familjen från sin position. Texten vimlar av fotnoter och paranteser där Skyler fördjupar analysen, samtidigt som han öppet erkänner att han inte kan minnas exakt hur saker har gått till. Ändå är jag beredd att lita på honom, på barnets förmåga att känna av situationer och förhållanden.

I sin helhet är det såklart en fruktansvärt tragisk historia, men det är något lockande att få se in under ytan hos en familj där tron på den amerikanska drömmen är så stark att den överskuggar allt vad sunt förnuft heter. Fruktansvärt bra, helt enkelt.

Uppdaterat 20:00:
Finns på årets bokrea! Skynda! Fynda!

tisdag 9 juni 2009

In Cold Blood

Det har tagit mig otroligt lång tid att läsa ut senaste boken. Trots att den är superbra. Men jag har varit så trött på kvällarna att ögonen ramlar ihop efter 5 minuter. Och då tar det lång tid.

Nyligen läste jag "Breakfast at Tiffaneys", även den av Truman Capote och blev lite besviken. Hade väntat mig mer. Men ibland förväntar man sig för mycket och kan inte uppskatta mästerverken för att de är så omskrivna.

"In Cold Blood" (skriven 1965) är en föregångare i genren true crime. "Med kallt blod" heter den på svenska. Det är suverän och ger bl a en nyanserad bild av dödstraffet i USA. Nu vill jag gärna se filmen "Capote" (som lär handla om författaren under den perioden när han skrev boken) som Philip Seymore Hoffman fick en Oscar för huvudrollen i. Får skaffa den och kolla när sambon är bortrest en annan gång. Han har nämligen sett den redan. På ett plan. En av alla andra gånger han var bortrest :)