Det får inte ta slut...

Jag får nypa mig i armen för att förstå att jag inte drömmer. Vi har det oförtjänt bra och njuter av varje sekund och önskar att denna semester aldrig ska ta slut. 

Igår hade vi en obeskrivbar underbar kväll i gott sällskap och fantastisk mat. Två fulla karotter som den på bilden för att mätta sju glupska kvinnor. Barnen lekte på stranden bredvid restaurangen med den röda fullmånen skinande i skyn. Magiskt.

På torsdagar är det marknad i Porto Recanati och det är svårt att låta bli att handla. Hittade ett underbart marknadsstånd med enbart blåa "hemmafruklänningar". Fantastiskt!

Va-do vi-a*

Ikväll var sista kvällen i Porto Recanati denna sommar. Underbara två veckor har passerat på ett ögonblick. Vi har alla fått nya vänner som vi hoppas återse här nästa sommar. Nu återstår några dagars hemresa med mer kulturellt innehåll innan vi är hemma igen. Så även om det inte pågår så mycket bokbloggande här just nu så bygger jag iaf på mitt förråd av Italienska utflykter!

 Strand och strandpromenad in mot stan sedd från vår balkong.

 "Vår" restaurang Kiro Kiro där avskedsmiddagen tog plats.

*rubriken är ett citat från en av de strandförsäljare som utmärker sig mest här. Betyder ung. "nu går jag iväg" som han hörs ropa med väldigt karakteristisk stämma varje kväll när han passerar.