The French Lieutenant‘s Woman x 2

I höstas läste jag The French Lieutenant‘s Woman av John Fowles som kusrlitteratur. Vi läste den som grund för att göra en psykoanalytisk litteraturstudie. Det är en mycket speciell bok. På ytan en viktoriansk kärlekshistoria, men när författaren själv börjar lägga sig i och kommentera händelserna i boken så får den tydliga postmodernistiska drag. Att läsaren sedan serveras flera olika avslut på romanen medverkar starkt till vad jag antar är en av författarens poänger; nämligen att tydliggöra att det handlar om en roman som ej skall förväxlas med verkligheten. Det ligger alltid i författarens makt att fritt skapa historier som inte har något samband med det verkligheten -  även om vi som läsare ofta vill få uppleva det så.

Jag blev väldig sugen att se filmen från 80-talet med Meryl Streep och Jeremy Irons och tomten hörde visst min önskan och var juste och såg till att jag fick den i julklapp. Innan jag såg filmen funderade jag på hur man hade löst författarens inbrytningar i historien. Själva historien förlorar ju en poäng om man hade valt att bortse från det. Så det var intressant att se att de istället för författarens kommentarer lagt in en parallell historia om huvudpersonerna i det viktorianska dramat och deras relation utanför själva filmen (i den sk. verkligheten!). På så vis skapas även i filmen känslan av att det är en fiktion som man tar del av, ett drama spelat av skådespelare. De dubbla sluten i boken representeras istället av de två parallella historiernas olika slut i filmen. Det är mycket bra gjort i både bok och film. Och trots att läsaren/ tittaren hela tiden är medveten om att det "bara" är en historia man tar del av så är det inga problem att leva sig in i den.