Förlovningsdag uppe på vackra Stekenjokk...

I sommar besökte vi den Thailändska paviljongen i Utanede även kallad Chulalongkorn Memorial ,byggd till minne av att thailändska kungen Chulalongkorns besök på platsen 1897.
Vacker byggnad, men denna gång gick vi inte in i byggnaden vi bara kollade den utifrån.
Tror säkert att den var otroligt påkostad inuti,
men nu är jag ju inte så mycket för innehållet och det påkostade i kyrkor och dylika.
Gillar inte att man måste tillbe någon gud/kung i ett hav av guld och påkostad lyx.

Men visst är det exotiskt i vårat granskogslandskap, men inte riktigt naturligt.
Nu låter jag ju som jättetråkig men så tycker jag, och Rantafar och jag betalar inte för att få gå in och kolla, vi kokade kaffe i bobilen, eftersom vi var så kaffesugen,
fikade , fotade och åkte vidare.

Vi var ju som på väg upp till Stekenjokk och innan dess hittade vi en finfin ställplats i Hoting, om jag inte minns fel hette den Gubbasjönsrastplats.

Kolla bara lilla uteköket så otroligt fint och med vedspis,
det fanns en fin grillkåta och eldstäder överallt,
otroligt fin ställplats som får flera tummar upp av oss.

Sen kommer vi upp till vackra Stekenjokk och vi tar på oss kalfjällets vackra känslor och vandrar lite omkring och fiskar.
Vi har vår 47års förlovningsdag och njuter oerhört av både naturen och vädret,
som just denna dag visade sig av det bättre vädret och solen lyser på oss.

Annars hade vi inte så tur med just vädret det var mest mulet och grått,
och ibland regnade det och det var lite trist.

Men just denna dag i augusti då vi hade förlovningsdag,
då sken solen och vi skålade i bubbel på kvällen.

Lite tillbakablick från augusti..

Tjingelingen från Rantamor.

En korg med gula vackra kantareller gör mig så lycklig.....

I går när vi vaknade och ätit frukost och pissat av oss,
så packade vi fikaryggan men kaffe å smörgås och drog upp på fjället.
En timmas vandring och vi började hitta det vi letade efter, skogens gula guld.
Och när jag ser en svampkorg full med kantareller, så blir jag alldeles lycklig.

Det var mulet och duggregnade, men som barnens jumpalärare Olle alltid sa,
bara å klä sig efter vädret.
Skulle inte tro den läraren var så populär alls bland eleverna,
men så är det nog i livet, om man vill gå ut så att säga, då får man klä sig efter vädret.

Och att just gå i fjällen gillar jag nog att det är lite mulet och höst i luften,
solen kan lätt kännas mördande när man stretar uppför fjället.

Men vackert var det, och jag fotade inte så mycket eftersom jag är lite rädd om min nya Nikon,
så han fick mest ligga i sin väska med en plastpåse runtikring.

Vi har ju vandrat så många år här uppe att vi sällan blir vilse,
men ibland hittar vi ställen som vi aldrig varit på, och då får man lyfta blicken lite och titta sig ikring så att man ser var man har fjälltopparna.

Och när vi plockat halvtid, då ÄR det gott att sätta sig ned och få den där kaffeslurken,
och mackan.
Det är så tyst i skogen, några lavskrikor följde oss ibland, nästan helt ljudlöst.
Renarna hade kommit ned från kalfjället,
och björnarna höll sig undan denna dag.

Svamprensningen utomhus, Rantafar hade ju plockat i vanlig ordning fårtickor också,
och bäst han höll på å rensade hände detta....
Rantamor som satt inne å rensade kantarellerna, hörde bara hur det small till,
och så låg en svärande Rantafar på marken.
Fan att dom inte kan tillverka riktiga stolar ens....
Tur han inte gjorde illa sig, eller klämde himlaspelet !!!

När vi hade putsat och fejat och rensat och förvällt all svamp,
då kom belöningen i form av Iris coffe....
Mums, så var den dagen till ända, och jag kan säga att vi var rätt slut i storkropparna i gårkväll,
efter 6 timmar av travande på fjället så somnade vi med
kramper å senadrag både här å där.
Ja vi skyller på åldern.
Nästa år ska vi ligga lite längre på höghöjdsträning.

I kväll kommer Tomtebofamiljen upp hit, ska bli kul.
Och våran stora C fyller 8 år idag, GRATTIS älskade unge.

Tjingelingen från Rantamor som allt är lite stel i benen idag.

Bobilsnomader....

Ett foto på det vackraste och den vackraste jag vet...
Borgafjällen ligger så varmt om mitt hjärta, att jag egentligen inte förstår varför jag inte föddes just där bland allt det vackra som jag älskar.
Nu ska ni inte tro att jag inte tycker att jag har blivit född någonstans som jag inte ville,
nejdå, jag har fortfarande en älskad mor, och en far som uppfostrade mig med hårda nypor ibland i Finland mitt i landsbygden.
Många goda minnen, några mera tråkiga har jag haft som alla andra ,
men det kittlar att tänka tanken om....
Och som Åke sa en gång till Rantafar...du har nog lite lappblod i dig....så har jag nog också det...
vill iallafall att det skulle så vara.
Oj va jag trasslade in mig i mitt livshistoria.

Men hursomhaver så har vi igen bytt adress Rantafar och jag.
Bobilsnomader !!!
Nu har vi landat vid Borgasjön den mäktiga stora uppdämda sjö som på sina håll
är 90 meter djup...
där nere i djupet står våra vackra rödingar och bara väntar på masken vi serverar till frukost, lunch och middag...lite ensidaga är vi allt vad gäller gastronomiska-maträtter,
till våra fiskar, men vi vet ju att dom gillar den rosa illaluktande masken som vrider sig i ångest.
Ibland är livet hårt....och jag vill då inte återfödas som en metmask !!!

Vi har ännu inte yrat upp på fjället för att leta gula kantareller...
ligger här i bobilen och berättar för varann vilka krämpor vi har.
En sena i bakbenet som gör ont, ett knä som låser sig, en rygg som är pissdålig,
en arm som borde haft en muskel som borde ha gjort jädrans ont efter allt fiskande.
Kanske borde vi också tillägga att latmasken anföll oss....
men kanske imorron när vi klivit upp ur bingen och är nypissade och pigga !!!

Idag ville vi ju fiska...
dom där vackra rödingarna som vi så ljuvligt kan njuta av i vinter.

Och visst är det lite lyx att kunna ha med sig en vackare så att den fina fisken ligger så där fint i kylen och väntar på en frys.
Nu har vi ätit en rökt renmacka på en lingongrova,
ikväll blir det en hamburgare på Rantafars Nomadgrill nere vid Borgasjön.
Igår kväll åt vi grillad öring...
Frosseri är en dödssynd....men än vill jag ju int dö !!!

Näe Tjingelingen nu ska vi ut å fiska igen...
och tack Andrea för din kommentar....kul att veta vad ni heter, ses säkert igen !!!

Att vara ett med naturen...

Onsdagstema är Kringgärdad eller Omgärdad,
och min första tanke när jag hör det ordet, är att jag skulle hoppas att alla är omgärdad av en trygg familj, av kärlek och framtidshopp.
Men jag vet, att det är ju inte så, men jag skulle vilja och önska....
Min andra tanke var ju naturligtvis det som står mig så nära,
naturen,
och då väljer jag att lägga upp några alldeles underbara foton från en av våra
njutningsfulla dagar uppe i Dajmanjaureh.

Och kvällens föreställning när jag och Rantafar bara kunde sitta och se
denna vackra föreställning.

Här har jag verkligen inte behövt någon photoshop alls.

Naturen är så vacker och det är bara att njuta där vi sitter på första parkett,

och nånstans där långt borta på fjället hör och kan vi skymta renarna som går och betar,
annars är det tyst, så tyst som naturen bara är på kalfjället.
Vi njuter och tankar sinnet fullt med allt det vackra,
och någonstans hoppas vi att vi också i nästa år skall ha förmånen att,
vistas några dagar här, med fjällvandringar och fiske och ett par övernattningar i tältet,
så där alldeles ett med naturen. 

Och bakom oss var det ju solnedgången som spelade upp allt detta vackra på fjället,
hela skådespelet som vi fick uppleva,
omgärdad av naturen.
Underbara minnen att sitta å titta på och minnas nu när hösten har kommit,
och vi har en lång vinter framför oss.

Tjingelingen från Rantamor.

Onsdagstema.

Så fick jag äntligen min födelsedags present.....

Vi vaknar på lördagen vid Borgasjön och solen håller på att gå upp,
och skingra dom lågt liggande moln som legat som ett lock över det vackra höstlandskapet.
Vi jublar i bobilen och skyndar oss med frukosten...
nu ska vi upp på fjället,
packade med lunchen, upp till toppen Rantafar.

Snart märker vi att regnet och blåsten har tagit nästan alla vackra höstlöv,
men vi njuter av den klara höga luften,
vi njuter av att det är som lite lagom varmt/kallt att vandra.
Och vi bestämde att inte ta någon rösad stig upp på fjället, utan vandrar lite mera fritt,
på nya områden.

Mycket snart börjar vi se dom vackra trattisarna stå där å vänta på oss,
vi stannar och plockar lite här å där,
för samtidigt får ju storkropparna vila lite.

Vi springer också på gula kantareller som nog stått där och bara väntat på att bli plockade,
och en del har redan börjat tappa sin intensivgula färg.
Eftersom jag äntligen kan ta med mig Nikon en regnfri dag så vill jag ju fånga det mesta i min kamera,
samtidigt som vi hela tiden stretar uppåt på fjället, och det stiger brant allt emellanåt.

Och när vi gått ett par timmar smakar den medhavda ryggsäcks lunchen underbart gott.
Vi sitter vid en bäck som verkligen brusar nedöver efter allt regnande,
det är alldeles tyst på fjället,
men ibland hör man alldeles som att det är röster som pratar,
men det är nog näcken i bäcken som spelar oss ett spratt.

Rantafar påstår att nu är han så högt uppe att han kan höra änglarna fisa...
och då vänder han och börjar gå hemöver,
vi gick ut halv elva och nu visar klockan att vi gått i fyra timmar.

Och vi har kommit riktigt högt uppe på fjället och känner oss nöjda att vända tillbaka ned till bobilen.
Att vandra uppåt är nästan lättare, för nedöver blir det brant,
och vi försöker gå lite sidledes för att underlätta för knäna.
Sen hittar vi ännu mera trattisar på nedvägen så korgarna blir ordentligt fulla.
Alldeles trötta är vi efter en lång dags vandring,
men nöjda.
Detta var för mig en riktig födelsedagspresent...den allra bästa.
Att sen musklerna skriker av smärta, det skiter jag i,
för nu vet jag att jag ska ha ont efter en sådan vandring.
Inte dom vanliga korparna som ofta finnas där när natten kommer,
och härjar i min kropp.

Kvällen kommer med en massa svamprensning, innan vi får krypa upp i bingen.
Och vi är rätt trötta, men otroligt nöjda med vår dag.

Söndagen kom och vi hivade upp båten till vintervila,
och åkte hem.
På affär`n sa dom att snön kommer på tisdag...
då vill inte vi vara kvar i fjällen, hujeda mig.....

Skönt att komma hem och vi startar genast bastun, två skitiga fjälltokar behöver en riktig tvagning.

Tjingelingen idag har vi varit alldeles fjällbakis....

Härliga höst.

Väljer tre av mina foton som jag fotade i fjällen på vår fjällvandring
en vacker lördag i september....

Att jag äntligen efter fyra dagars regnande kunde ta med mig
Nikon på vår promenad.
Lycka och iver.
Jag knäppte massor av foton, som jag har att titta på i vinter och njuta av.

Hösten när den är som härligast,
solen och alla färgerna, den höga klara luften och bara doften
av skogen, av all svamp vi hittade.
Tänk att kunna konservera den doften och öppna locket lite nu och då,
och minnas, dofta, sluta ögonen och veta att jag varit där,
uppe i Borgafjäll tillsammans med Rantafar, på den mest underbara fjällvandring.
Det är så här jag gillar hösten som allra bäst.

Nu är ju söndagtrissen som given för mig eftersom temat är
Härliga höst.

Tjingelingen från Rantamor, ska visa mera vackra fjällfoton imorron....om ni vill se !!!

Dom sista dagarna på Daimanjaureh....

Dom två återstående dagarna bara hänger på ett litet strå,
vi bara njuter,
sluter ögonen och bara njuter.
Vi vandrar i den generösa natur vi kommit till,
vi fiskar, och naturligtvis får vi fisk.

Fisken lurar överallt i fjällsjöarna, det gäller bara att lura fast dom.
Och vacker är ju bara förnamnet på dessa öringar....

Rantafar rensar,
Rantafar sköljer fisken...

Och den ÄR vacker

och vi lägger alla goa öringar i folie,
tillsammans med smör och kryddor....

vi grillar fisken och bara njuter,
bara njuter av den goa öringen som vi fångat i fjällsjön....
MUMS....

Men dagarna går, och dom fem dagar vi har i Dajmanjaureh börjar att ta slut,
jag kommer att sakna och vakna till denna natur,
kommer att vilja åka tillbaka i nästa år.
Detta var min tredje gång på detta väldiga kalfjäll,
och varje gång jag har landat där, har mina tårar bara rasat utmed mina kinder.
Så berörd, så vackert, så bara underbart.
Mina tårar får bli mina underbara upplevelser.
Jag bara älskar denna fjällnaturupplevelse, för mig kan det inte bli större.
Alla mina sinnen är så upplevda efter dessa fem dagar.

Vi har en slutkväll när vi ser att vi inte har så mycket kvar att dricka,
men vi behöver inte det,
vi behöver inte att ha med en massa dricka,
vi njuter, vi har haft en så underbar fjällresa att vi bara sitter å njuter....

Nästa dag den allra sista så kommer helikoptern å hämtar oss...
är vi redo ???
Jo vi är rätt nöjd efter fem dagar i den allra finaste kalfjällen vi kan komma till.
Jag med min stelop.rygg, Rantafar med sitt klena hjärta...
vi ÄR stolta.

Flyger hem över vackra fjällnaturen...
och alla dessa sjöar som aldrig blev fiskade....

Visst är fjällnaturen vacker,
så otroligt med alla sina sjöar....

Och när vi närmar oss slutet på vår resa så ser vi att bobilen står å väntar på oss...
Men vilken resa vi har haft...
vi njuter och kan verkligen känna hur vi är utvalda att njuta, hur
vi är dom som ska berätta hur vackert det är i Sverige,
och hur vi....och alla andra kan njuta av naturen.
Tiden är nu,
imorron kan allt vara för sent.
Hur snabbt kan inte en sjukdom slå till , våga leva...nu.

"Att våga är att förlora fotfästet
för en stund,
att inte våga alls är att förlora sig själv....."

Tjingelingen från Rantamors FJÄLLRESA....

Dag tre i Daimanjaureh...

Vi fortsätter våra underbara dagar i vårt paradis,
kvällarna är lite kyliga men vi har ved med så vi gör upp en bra varje kväll.
Sitter där på det lite mörknande kalfjället,
äter en sen kvällsmiddag, dricker ett glas vin och bara njuter av stillheten,
innan vi kryper in i tältet och ned i våra sköna sovsäckar och somnar helt ovaggade av ännu en dag med mycket vandring i benen.

Två av nätterna regnade det, och lite åska gick ikring oss,
men tältet höll oss torra och åskan var, tackålov en bit ifrån, hade den varit alldeles nära hade nog Rantafar fått lite trångt i sin sovsäck kan jag lova....
Men varje morgon vi vaknar så möts vi av solen som hälsar oss gomorron,
och så en härlig frukost i den underbaraste natur.

Sedan packar vi vår matsäck för dagens äventyr, otåliga som förskolebarn på utflykt.
Den här dagen går vi långt och kommer upp på höjder så att vi kan se att
snön ligger kvar på dom höga fjällen mot Stikkenjokk.
Visst är det underbart vackert...

och vi sätter oss en stund och bara njuter,
och tar fram lite rökt renkött ur matsäcken.
Tänk att vi får uppleva allt detta, att vi gör verklighet av våra drömmar
så länge vi ännu orkar med att vandra, klarar av att ligga i tält,
just i detta ögonblick kan jag tycka att vi är så kloka.

Fisket går också bra, och vi äter mest foliefisk varje dag.
Och dom gyllenegula öringarna ÄR så vackra.
Några på min blogg undrade om fisken vi släpper tillbaka klarar sig,
och det gör den nog.
Skulle kroken trasa till det för öringen tar vi allt reda på den.

Och saknas det fisk att äta så ordnar Rantamor till någon god pastagryta....

Som jag skrev förut så är det tredje gången vi är uppe i Dajmanjaureh,
och också första gången som vi träffar på andra som är ute å tältvandrar,
och denna lilla finska lapphund + en till, hade två studerande ungdomar med sig.
När vi såg dom springa omkring på fjället, hundarna alltså, såg dom allt ut som två björnungar.
Och snälla och väluppfostrade var dom,
även om husse talade om att dom visst jagat några renar på flykten....

Dag tre slutade med ännu en brasa som vi satt å pratade ikring,
om allt vi upplevt sen vi träffades för 44 år sen...
Ännu en dag till ända för Rantamor och Rantafar.