bredvid sin bror Malte... men vi kände inte så mycket, men när vi kom till Åke, när Rantafar sa att nu ska han knäcka en öl på altanen, där han alltid i tjugo år , varje gång vi kommit till Borgafjäll, suttit med Åke och druckit en öl och pratat om vad som hänt sen senast.... då kom tårarna, sorgen, saknaden...och vi grät tillsammans. Vi saknade, vi mindes och vi grät igen.... Men vi vet idag att vi har bara bra minnen, många minnen att prata om. Vi vet att vi har blivit rikare på minnen tack vare Åke, hade vi inte träffat han, hade vi gått miste om allt detta. Nu har vi våra så trevliga minnen, och dom som han berättade om den gamla tiden, om hans familj och hur dom överlevde trots alla vedermödor. Vi har trots sorg ikväll, så har vi blivit rikare på minnen, och en kontakt som vi inte visste att vi skulle ha när vi sökte oss till Borgafjäll. Vi njuter av kvällen vi kommer bara att fortsätta att njuta.
Tjingelingen från Rantamor i fjällvärlden. |