Vad gör man inte för att få bra och annorlunda reklam !!!

Jag håller mig kvar i NordNorge och gottar in mig i mitt fotogalleri,
varför flyttfirman har fått en sådan ställplats vet jag inte.
Vi hittade den utanför tunneln när vi kom från Värdö.
Lite annorlunda reklam !!!

Måste faktiskt berömma Norge för alla vackra gratis ställplatser.
Överallt var man välkommen och Norge inbjöd en ställplats med underbar natur utanför bobilen varje gång.

Små vattenfall sprutade fram här och där utmed bergsväggarna,
och det ser inte ut som vatten ens,  med den fart som vattnet kom så blev det som vispgrädde.

Vi undkom ju inte helt vägarbete i Norge heller.
Och jag tyckte allt att grävarna fick ha en balansakt utmed alla stup,
och vägen var som vanligt smal, så det var bara att smyga fram mellan vägarbetsfordonen.

När vi körde mot Vardö hittade vi denna ensligt belägna kyrka ute vid fjorden,
och långt från samhället.
Här var det ebb, men annars var det nog vatten runt om kyrkan.
Som vanligt ingen bra skärpa på mina foton eftersom dom är tagna genom Kottebobils,
något skitiga fönsterrutor.
Men hade Rantafar måsta stanna varje gång jag ville fota, hade vi nog fortsatt varit i NordNorge.

Detta vackra sagoland, vi tyckte lite att det påminde om Irland,
där har vi ju inte varit men sett nån film därifrån som satt sig på hjärnan.

När vi skulle upp till Nordkapp ramlade ju himlen ned,
när vi skulle till Vardö så rullade dimman in från Ishavet och vi missade den vackra natur som ska finnas på vägen dit upp.

Men vi kom upp till Vardö, gick på en marknad där det mest var ryssar som sålde sina dockor och kristallglas.
När vi ätit en nygräddad våffla var och en kopp kaffe,
för övrigt enda gången vi åt ute,
så vände vi och åkte tillbaka mot Vadsö, och hittade en finfin ställplats,
där vi gjorde en god kvällsmiddag.

Grillad kyckling och majs och en god sallad med grillad halloumi på,
bara så mums.
Vi sov här två nätter eftersom vi hittade så mycket fisk i fjorden, som bara låg på andra sidan vägen.
Lugnt och skönt var det på denna ställplats där vi var ensamma.

Sådärja så fick ni lite Norgebilder igen...och jag lovar inte...att det inte kommer flera.

Tjingelingen från Rantamor å Rantafar som yrat runt i skogen idag,
plockat kantareller och blåbär.
Nu är vi nybastade och nöjda med den här måndagen.

Lite vingel mellan alla länder....

Alltså denna bild gör inte riktigt rättvisa åt hur otroligt många måsar,
bara kom flygande,
dom tycktes aldrig ta slut....

Lite kan ni se dessa tusentals fåglar som bara kom,
så lågt flygande att jag tänkte värsta skräckfilmen.
Vi tror att dom letade sillstimmen och att det var därför dom flög så lågt.
Lite läskigt...

Rantafar rensar fisk och kastar renset och genast var fiskmåsen där...

Vi fortsatte mot Kirkenes.
Vackert och mera vackert.

Förstår redan nu att vi kommer att längta tillbaka,
och vi kommer tillbaka, vi bara älskade detta.

Detta är livet.

Att kunna åka på vägar som bara är så otroligt vackra,
så otroligt upplevelsepåverkande att man bara dånar och suckar av en upplevelseorgasm.

Om jag får leva...om jag får ha kvar allt detta jag har,
så kommer jag att komma igen, det vet jag redan, för jag saknar redan allt det vackra.

Alla samma berg och alla samma fjordar kommer att vara kvar,
men mina sinnen kommer att vara annorlunda och ta in allt det vackra,
kanske ännu mera, ännu intensivare.

Det vet jag ju inte, inget vet vi ju om hur nästa år ser ut,
men om...då fiskar jag nog i dom norska fjordarna...
men jag besöker inte Nordkapp för det är "tull" sa norrmännen och var glad att vi inte slängt ut våra pengar på detta.

Tjingtjing alla bloggvänner det blev en blogg till,
eftersom medicinlistan visade att vi hade lite "tull" på en "meducin"....
Bara att hämta på svenska sidan, och då passade vi på att ställplatsa vid Haparanda båthamn,en underbar plats.
Vi har sol och underbara plussiga grader.
Ska läsa lite å lägga mig,
sen bli det nedöver mot finska österbotten...

Tjingelingen från Rantamor å Rantafar på vingel mellan länderna.

Så var det ju det där med Nordkapp....

Så var det då det där med Nordkapp, eller Kappnord som jag i hastigheten kallade det.
Alla bilar var som styrda dit upp, och det fanns ju, som det är här i norr bara en väg upp,
å samma väg ned.

Vi var ju vid gott mod.
Och allt blev bara mera likt det kalfjäll vi brukar ta helikopter upp till i Borgafjäll.

Och mellan alla ojojoj så njöt jag också då när jag vågade titta,
och sa Rantafar något om att kolla där...då väste jag genast,
kolla på vägen och håll i ratten !!!
Nu är ju en regel att alla husbilsägare hälsar handviftande på varann,
det förbjöd jag Rantafar på vägen upp till Nordkapp.
Han fick vifta lite med lillfingret.

Hoppsan, hoppsan en illröd tomte som passade illa in i naturen.

Vägen fortsätter slingra sig upp mot turist attraktionen.

Satt och tänkte att jädrans jag ska ned härifrån också,
och just nedförslöpor är mitt stora problem,
men jag led också med Kottebobil som allt oftast var nedväxlad i tvåan för att orka pusta sig uppför branterna.
Men nu hade vi Nordkapp framför ögonen, vad skulle vi möta, vi hade inte en susning.
Och plötsligt så...

försvinner all sikt, himlens alla moln ramlade ned,
och så står det 500meter och du är i Nordkapp.
Vi hade minimal sikt men kunde ändå skymta en betalstation.
Men va fan säger Rantafar, ska dom ha betalt också...Rantamor ta fram lite småslantar.
"välkommen till Nordkapp"...säger en hurtig KallesKaviar gutt och flinar stort.
Tack säger, Rantafar hövligt, va kostar det här då ??
Hur många personer...frågar KalleKaviar gutten,
Två, säger Rantafar med en norsk hundring i handen...
FEMHUNDRA KRONOR säger KalleKaviar gutten fredligt, och flinar upp sig igen.
VA ??? utbrisket Rantafar som trodde han hörde glest.
FEMHUNDRA KRONOR...upprepar KalleKaviar gutten, nu ser han lite besvärad ut.
Jaha, harklar sig Rantafar... och vad får vi för det dådå???
En naturupplevelse...säger KalleKaviar gutten.
Naturupplevelse...??? säger Rantafar, jag ser ju knappt bilen framför mig ??
Näe...nu kliar KalleKaviar gutten sig i huvudet, det är lite molningt idag.
LITE hur ser det ut när det är mycket molningt då,
näe nån femhundring får du inte utav mig, och något jävla diplom att jag varit till just Nordkapp, vet du det skiter jag nog i.
Sen blir det en U-sväng vid pärleporten (tro om det inte är just betalstation där också)
Vi börjar köra nedöver igen, men vi är helt överrens om att vi nog inte hade sett utsikten över Atlanten denna dag. En klar dag kanske Rantafar hade betalt en femhundring och fått diplom , jag vill tro det !!

På vägen ned stannar vi och läser lite på en anslagstavla,
och jag viker ihop den fjuppiga hundringen i börsen igen, och nu finns inga moln när vi kommit en bit ned.

Fotograferar diplomet, och vi var verkligen besvikna på att det var sådant turistkåtande
över ett Norge med allemansrätt, säkert hade vi blivit fotograferade också för ett par hundra kronor.
Näe inget för oss, men vi fick ju uppleva mycket vackert på vägen upp...

och på vägen ned,
även om det blev många ojojojojoj, när vägen slingrade sig nedåt och Rantafar motorbromsade för att inte bränna bromsklossarna.

Kan vi säga att vi varit upp till Nordkapp, japp men inte på Nordkapp.
Så blev det med den dagen,
men nu fortsätter resan, om ni orkar följa med och jag har fortsatt uppkoppling.

Tjingelingen från Rantamor å Rantafar som nästan varit i Nordkapp.

In i molnen och mot Nordkapp drar Kotte, Rantamor å Rantafar.

Vi fortsätter vår vackra drömresa mot Honningsvåg,
och landskap och natur blir inte sämre, men något kyligare eftersom vi närmar oss Atlanten.
Men vädret kan vi inte klaga på, och Kottebobil rullar på.

Här uppe på kalfjället finns då ingen trängsel bland dom boende,
men en otrolig utsikt har dom som bor där.

Fjorden börjar dra ihop sig med Atlanten och jag fortsätter att ta bilder genom vindrutan,
eftersom det är livsfarligt att stanna vid vägen om det inte är en rastplats.
Det är ju vägen upp till Nordkapp vi kör, och det är kolonner av husbilar, bussar, bilar och motorcyklister.

Dom många vackra sjöarna får det att svida lite extra i livmodern....

Nu tycker jag att det är på sin plats att Kottebobil får komma med på en bild,
vi är så nöjda med den "nya" bobilen och saknar inte Leffe som säkert har det bra med sin lilla familj, som förövrigt är nere i Göteborg.

Titta vilken fin liten grön ö där ute, som en tyrolerhatt !!!

Den här tunneln kallas för Nordkappstunneln och är sju kilometer lång.
Går in i ett berg och sen sluttar det rakt ned under fjorden 220 meter under vattnet.
Sen uppåt igen och in i ett nytt berg.
Märkligt hur dom kan bygga, förut åkte man bilfärja över innan tunneln byggdes.
Det går över mitt klena förstånd hur man kan bygga en tunnel under havet, i sju kilometer.
Man får inte lida av nå större fobier när man vistas på vägarna i NordNorge.

I Honningsvåg hittade vi igen en Hurtigruttfärja, där passagerare lastats
in i buss upp till Nordkapp.

Vi åker vidare upp mot vårt mål som naturligtvis också bara måste bli Nordkapp,
och vägen upp är om det går ändå smalare, och brant uppför så Kottebobil kämpar,
Rantamor kämpar...oj,oj,oj,oj orgasmerna duggar lika tätt som tonårsbrunst.

Men vad i hela friden möter vi nu ???
Moln !!
Nu är vi högt uppe må ni tro, det är så man kan höra änglarna fisa.
Och det är nu dramatiken börjar,
men upplösningen får ni vänta på till nästa blogginlägg,
nu ska jag ta en tur med Nikon och Rantafar,
Ryggen som kukat ur, behöver få sig en promenad.

Tjingelingen vänner fortsättning följer.