Den här boken grep tag i mitt hjärta och kramade om hårt. Ämnet, de avskalade bilderna och den rättframma texten går bara inte att värja sig ifrån. Jag har aldrig läst något av Åsa Grennvall tidigare och läser nästan aldrig den här typen av serier. Ni ser, jag vet inte ens vad genren kallas, realistiska serier? Boken handlar i alla fall om Jenny som växte upp under 70- och 80-talen med föräldrar som visserligen ser till att hon har rena kläder, får i sig mat och får delta i aktiviteter men de finns inte där känslomässigt. De förstår inte barns behov. De slätar över allting, Jenny får inte visa känslor och blir aldrig tröstad. Hon lyssnar på barnradio och läser Kamratposten, där får barn råd att prata med en vuxen om man mår dåligt len ledsen. Jenny förstår inte vad de menar men hon vet inte vilka dessa "vuxna" är. I hennes familj är det mamman som ska tröstas och pappan lämnar rummet så fort något blir jobigt. När Jenny själv blir vuxen och får barn så konfronteras hon me...