...med näsan i en bok...

I höstas så läste jag Dan Simmons The Terror och fullkomligt älskade den. I samma veva som jag läste den så fick jag också veta att den skulle bli TV-serie. Jag har lite oroligt sett framemot den. Ni vet hur det är, man vill så gärna att de ska lyckas med filmatiseringen av en bok man gillar samtidigt som man också vet att en film/serie aldrig kan bli samma upplevelse som en bok. Nu har jag i alla fall sett serien. Det korta omdömet är att jag tyckte att den var bra men såklart inte kan mäta sig med boken, men de gjorde boken rättvisa. Särskilt i de första avsnitten så har de lyckats fånga stämningen i boken på ett bra sätt även om jag tycker att de förlora det lite i de sista avsnitten. Kylan lyckas de inte förmedla på samma sätt, inte heller den enorma hopplösheten under, särskilt den andra, vintern - när de inte ser ljus på flera månader. De hade också lyckats skildra karaktärerna på ett sätt som stämmer väl överens med boken. Minus Lady Silence där tycker jag inte att de lyckade

The Terror  är en 960 sidor lång tegelsten som jag har levt med i tre veckor. En bok som jag hade hört så himla mycket gott om innan jag gav mig i kast med den. Jag har frusit och våndats rejält när jag har läst den kan jag säga!  The Terror  bygger på en verklig händelse och är en historical fiction med skräcktvist. 19 maj år 1845 lämnade HMS Erebus och HMS Terror England med 129 man för att utforska Arktis och leta den ryktbara nordvästra passagen. Expeditionen leddes av Sir John Franklin som också var kapten över Erebus, kapten över Terror var Francis Crozier. Skeppen sågs för sista gången i slutet av juli samma år av besättningen på några valfångstbåtar som lagt till i Baffin Bay. Vad som hände var dolt i mörker under lång tid därefter. Flera sökexpeditioner sattes in och cirka tio år efter Erebus och Terror med besättning försvunnit så började man hitta tecken i form av gravar, vissa skrivna dokument samt inuiter som berättade om utsvultna vita män som vandrat över isen och om

Är nyss hemkommen från bokcirkeln som fortfarande är utan namn. Några förslag finns och nu har vi alla fall bestämt oss för att vi måste  bestämma namn nästa träff... Idag pratade vi om Kathryn Stocketts bok Niceville (läs vad jag skrev om boken här och vad jag skrev om filmen här ). Alla gillade boken, men lite olika mycket. Vissa av oss älskade, någon kände att det var något som fattades och sedan konstaterade vi att det var svårt att skilja mellan de olika karaktärerna, en anledning kunde vara namnen. Det blev också en del mycket intressanta diskussioner utifrån bokens tema och en spännande jämförelsen med TV-serien Äkta människor (som jag inte sett men nu är mycket nyfiken på). Sedan hamnade vi på lite sidospår som handlade om allt från hästen Pongo (hette den så?) till Thailand. Vi passade också på att berätta lite om vad vi läst sedan sist och vad vi planerar att läsa, det gavs lite tips och jag påmindes om att The Terror  av Dan Simmons finns på min "att läsa"- l