Att hålla oss sysselsatta

Om en liten stund ska jag och min dotter till sjukhuset. Hon ska operera foten och vi ska ligga inne till imorgon. Det blir första erfarenheten av italienska sjukhus (utöver vanliga läkarbesök) och vi vet inte vad vi ska förvänta oss. Lite nervöst är det såklart, och många är frågetecknen kring hur det kommer att fungera rent praktiskt. Vi har iaf laddat med en hel hög med böcker för att hålla oss sysselsatta för mycket väntan blir det helt säkert.

Hon, som säkert ändå kommer vara för trött för att läsa har ändå packat:
Stargirl av Jerry Spinelli - Amerikansk High School roman som jag själv tänkt läsa.
Catching fire av Suzanne Collins - Jag har länge hållit emot och hävdat att hon är för liten att läsa Hungerspelen, men har gett upp till slut...
Il re Cobra di Kathmandou av P.B. Kerr- Bok 2 i serien Children of the Lamp vars första del hon älskar och har läst minst 10 gånger. Engelsk fantasy serie som inte finns på svenska, och vars första del hon fått i present på italienska - så nu fortsätter hon läsa den italienska översättningen.

Jag tänkte först och främst läsa ut The Paying Guests av Sarah Waters och har även tagit med mig Marcovaldo av Italo Calvino (på ialienska) som jag haft i min att läsa hög i ett par år nu. Dessutom gick jag in på dito.se 's bokrea och köpte ljudboken Dora Bruder av Modiano som jag ska ladda ner i mobilen.

Ups, fredag igen!

Hjälp vad veckan rusade förbi. Barnen hade ett par dagar ledigt i början av veckan och vi passade på att se mer film, bokbaserad igen, nämligen Boktjuven. Den hade varit riktigt bra om de inte envisats med att prata engelska med tysk brytning. Vad är poängen med det? Fruktansvärt störande filmen igenom. Synd på en bra historia. Jag har inte läst boken men min dotter älskade den. Filmen med - fast filmen var mycket sorgligare enligt henne. En riktig snyftare.

Jag läser Sarah Waters The Paying Guests, en tegelsten som heter duga, som nog tar ett tag att bli klar med. Det borde dock inte ha hindrat mig från att skriva om någon av alla andra böcker jag läst hittills iår, men vi är (äntligen) i slutfasen av vår renovering och hoppas snart flytta in i vårt nya hus och när jag slår mig ner framför datorn på kvällen så har jag inte alltid huvudet med mig.

Filmkväll på en fredag

Det var lite motstånd från barnen när jag föreslog att vi skulle se Pojken med Guldbyxorna tidigare ikväll. Själv är jag uppväxt på 70-talet men kan inte minnas att jag varken har läst Max Lundgrens bok från 1967 eller sett tv-serien (1975) så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig.

Barnens känslor växlade från avundsjuka till rädsla till sist till sorg och vi hade en mycket mysig stund hopklämda i tv-soffan. Det var väldig mycket mer action än jag hade föreställt mig. Kanske är det en anpassning till nutid tillsammans med användandet av bl.a. mobiler och gps. Jag menar såklart inte att vardagen är mer actionfylld nu för tiden, men att barns mediavanor har förändrats radikalt på 40 år. Actionvåldet i filmen kan man såklart ha invändningar emot - men jag tyckte inte det var överdrivet då även de mest skyddade barn nuförtiden knappt har undgått att se en hel del våld på tv/film/spel/internet och (många) knappast kan anses ovana vid genren, men det är ingen film för små barn. Filmen var skönt befriad från kärlek vilket 12-åringen fortfarande tycker är det tråkigaste som finns, både i böcker och på film.

Det hela slutade med att vi alla tre fällde en tår och kände oss nöjda med kvällens filmval!

Mer italienskt i det lilla formatet

Jag har läst och bloggat om Gianrico Carofiglio många gånger tidigare. Mest har det handlat om böcker om försvarsadvokaten Guido Guerrieri i Bari, till exempel Ad occhi chiusi som även finns på svenska med titeln Med slutna ögon. Una mutevole verità utspelar sig även den i Bari, men här läggs inte alls samma emfas vid miljön. Boken är en polisdeckare och dess korta format (drygt 100 sidor) lämnar inte mycket utrymme till utsvävningar från kriminalgåtan som inte visar sig riktigt lika enkel som vid första anblicken (fast inte speciellt komplicerad eller raffinerad heller...)

För mig är den stora vinsten med boken att det ökar självkänslan när jag märker att läsning på italienska flyter bra och att jag kan läsa ut en bok relativt snabbt. Det känns väldigt bra att jag redan läst två böcker på italienska iår! Nyligen läste jag nämligen ut Per questo mi chiamo Giovanni. 

Som kriminalgåta är boken lite för simpel, huvudkaraktären för lik en massa andra poliser i litteraturen och miljöbeskrivningarna som författaren annars är så bra på saknas.

Läst så fort jag kan

Vi har en väldigt kall vinter och jag fryser mest hela tiden. I förmiddags satt jag dock och trängdes timme ut och timme in i en kokhet simhall tillsammans med en massa andra föräldrar. Många klagade på värmen men jag tyckte det var ganska skönt faktiskt :) Eftersom min dotter simmade 2 lopp på vardera knappa minuten fanns det gott om tid att läsa däremellan. När jag kom var alla stolar upptagna, men jag hittade ett bord att krypa upp på där jag fick vara lagom ifred, samtidigt som jag kunde kasta ett öga på bassängen när det behövdes.

Boken jag läste från början till slut var Spring så fort du kan, den andra fristående delen i Sofia Nordins serie (som började med En sekund i taget) och jag tyckte den skiljde sig ganska mycket från den första delen. Då förundrades jag över att författaren kunde bygga upp en spänning trots att det inte fanns några hot mot de överlevande ungdomarna på gården i skogen. I andra delen växer gruppen, men det gör även konflikterna dem emellan och nyfikenheten på (samt rädslan för) vad som finns utanför deras relativt trygga sfär. Det är fortfarande jättespännande, men nu på ett annat sätt - för nu händer det verkligen saker istället för att mest handla om hur man ska överleva. Jag gillar också att det är bra böcker som handlar om yngre tonåringar som även tar upp känslor som sorg och kärlek ur en synvinkel som är väl anpassad för den åldern. Det är en svår ålder att hitta bra böcker i. Är man läsvan är det lätt att men lite väl snabbt vill ta steget upp till unga vuxna litteraturen som ofta innehåller för komplexa ämnen för yngre tonåren.

Det är intressant att böckerna är skrivna ur varsin persons perspektiv och ger omväxling. Tredje delen har hunnit komma ut i år och eftersom tvåan slutar med lite av en cliffhanger så är jag sugen på att läsa även den närmsta tiden. Ska bli spännande att se om jag gissat rätt på ur vems perspektiv den boken berättas!

Uppdaterat 9 feb:  Började läsa del tre på en gång och ja, jag gissade rätt!

Not the same

För den som, som jag, har läst böckerna om arkeologen Ruth Galloway av Elly Grifiths finner sig förflyttad i både tid och rum. Från det nutida och ständigt dimmiga och blöta Norfolk på Englands östkust till femtiotalet och ett vädermässig betydligt behagligare Brighton på sydkusten, från den medelålders arkeologen Ruth till Ed, en ung polisinspektör.

Det finns egentligen ingen anledning att dra paralleller, den nya boken är helt annorlunda. Till en början tycker jag det är rörigt, men historien stramar upp sig när alla karaktärer tillslut är ordentligt introducerade.

Titeln på hennes nyaste deckare The Zig Zag Girl syftar på trolleritricket med den itusågade damen, och lösningen på gåtan visar sig snabbt ha kopplingar till en grupp magiker som var posterade tillsammans med polisinspektör Ed under andra världskriget.

Eftersom jag gillar Ruth Galloway böckerna kan jag ändå inte låta bli att jämföra läsupplevelsen. De förra böckerna gillar jag för miljön och karaktärerna, men mindre för de andliga,magiska kopplingarna som blivit starkare och starkare under seriens gång. Trots att The Zig Zag Girl utspelar sig i magins och varietéernas värld så är det en påtaglig traditionell mördargåta som inte får mig att svepas med i skeendet och atmosfären som böckerna om Ruth tidigare har fått mig att göra.

Lite italienskt också

Boken Per questo mi chiamo Giovanni (ung. Därför heter jag Giovanni) av Luigi Garlando började jag läsa innan jul, men jag har inte läst ut den förrän nu eftersom det kom en massa svenska böcker emellan.

Det är en bok för ca 9 år och uppåt om Giovanni Falcone, en italiensk domare som kämpade mot maffian men blev mördad mördad på Sicilien 1992.

Giovanni i boken är en pojke vars pappa på hans 10-årsdag tar honom på en tur genom Palermo för att prata med honom om maffian i allmänhet och Giovanni Falcone i synnerhet. Det är ett upplägg som fungerar mycket bra att för att förklara ett annars ganska svårt ämne. Författaren förklarar mycket bra och drar jämför t ex händelser i skolan med hur maffian jobbar så att det blir begripligt inte bara för barn, utan även för mig!

Intressant och lättläst om ett viktigt ämne, inte bara i Italien. Det är lätt att dra paralleller till annan organiserad brottslighet.