I himlen och vände

Mitt påsklov började minst sagt svindlande. Efter att min man läst (högt) en annons om att det gick att testa på helikopterflygning på påskafton var barnen rörande överens med honom att det skulle vi göra. Vi... Jag också alltså... Nu pratar vi om den fega människa som skriker högt i "Vilda musen" på Grönan. Ja, en av barn åkattraktionerna. Samtidigt vågade jag inte släppa upp resten av familjen i luften och själv stå kvar på backen. Var vår sista dag kommen så skulle den vara det för oss alla.

Eftersom jag nervöst slängt kameran runt halsen ville jag sitta där jag kunde fota ut genom fönstret, fram alltså. Fast gud vad jag ångrade mig när vi lyfte och jag lite panikslaget stirrar ut genom glaset i golvet. Det är mina knän som syns i den nedre kanten.

Efter någon minut försvann rädslan och det blev bara helt fantastiskt! De sa att vi flög 300 m upp över all husen och titta där är vår lilla hus. Så nu vet ni vart jag bor!


Vi bor bara en liten bit från brofästet på Kalmarsidan så piloten styrde helikoptern ut mot sundet. Vilken känsla att glida fram över landskapet.

Sedan tippade tjejen hela helikoptern så gled på sidan över kanten av Kalmar. Barnen tjöt högt av upphetsning bakom mig så det till och med hördes genom helikoptermuller och hörselskydd. Ni skymtar slottet på sin halvö mitt i all vit is.
 
Här kommer vi flygandet med helikoptern tippad åt andra hållet. Jag höll upp handen för att ta spjärn mot dörren, men drog tillbaka den för jag var rädd att dörren skulle gå upp. Ha ha... Snacka om spänd passagerare...

Ett nöjt men något skakigt gäng klev ur helikoptern en stund senare. Barnen hade velat åka igen, men deras mamma var ganska nöjd (med sig själv...). Men en sådan fantastisk upplevelse!