Återblick - författarbesök, kärt besök och fortfarande sommar

Sensommaren är underbar här på ön. Trädgården ger guldkant på alla måltider, det blommar och fortfarande är det så varmt att vi kan äta alla måltider ute. 

På kvällen tänder vi lyktorna och njuter av skymningen som ändå kommer. Gotländska kräftor - bara en sådan sak!

Jag har fått ett hedersamt uppdrag - att åka ut till några bygdegårdar här på ön och prata om hur det är att arbeta som författare! Vilken lyx! Det blev prat och pyssel, kan en säga. Roliga möten och bra samtal. Man kan jobba med det man tycker bäst om att göra - om inte bara så åtminstone också. 

Det blev en riktigt fin stickfika också - i sensommarkvällen på Norrgatt. Med självaste Pinneguri - Ann och Matilda! 

Och vi fick besök, kärt efterlängtat besök - så det blev utflykt och sommarens sista eftermiddag på stranden. Fika i Vamlingbo och långsamt bad vid Holmhällar. En dag att spara nära hjärtat till i vinter. 

Tänk att det blommar i vår lilla trädgård - i en rabatt som inte fanns när vi flyttade hit. Så tacksam.

Farfar

Åh vad jag saknar farfar. Det grämer mig något vansinnigt att varken min livskamrat eller våra barn får träffa honom. Han var så fin, så himla fin.

En hel månad

Nu har Helmi varit hos oss i en hel månad. Älsklingen. Vi firade det genom att åka ut hit, till Blidö och hoppas att Helmi firar det genom att sova gott här.

 

 

 

Lilla Stjärnöga

Tänk vad lyckligt lottad jag är. Storebror är i Värmland hos mormor och sommarlovar sig. I min famn ligger den yngre kopian; tre veckor i dag. I dag har hon varit mer vaken än någonsin. Har vi tur sammanfaller det med att hon sover mer på natten. Jag klurar på stickningar. Det finns ju en del att sticka.

Vissa nätter - vissa dagar

Livet med en liten ny människa är både oförutsägbart, fantastiskt, storslaget, sömnlöst, oroligt och fullproppat med lyckliga, kärlekssvallande ögonblick. Jag skulle inte byta bort det för allt i världen. Vi utflyktar oss lite lagom, längtar efter längre utflykter men inser och blir tvungna att inse att de och dem vi längtar efter får vänta.

I går kom vi äntligen ut till Söderäng och min farmor med syster som längtar sig blå efter Helmi och Valdar. Det var en fin dag. Varmt i vattnet så att Valdar kunde bada.

Nu är vi på väg igen, efter ungefär tre timmars sömn. Först en morgontur till goda vännen Taos kolonilott i Orhem och sedan vidare mot Örebro där vi möter upp mamma, sedan följer Valdar med till Likenäs för en vecka. Jag har fått lova att skicka bilder på lillasyster varenda dag. Så mycket kärlek.