Vår och elva år

Under helgen som gick fyllde Valdar 11 år. Tänk att det är elva år sedan han kom till oss! Jag minns den där dagen och dagen innan med kristallskärpa. 

I år blev det ett annat slags firande, ett som var lugnt och stilla. Barnen vaknade upp till en överraskning på lördagen. Morfar hade kommit hit med kvällsbåten och smugit sig ned i bäddsoffan kvällen innan. Vi fick en lugn lördag med utflykt, trädgårdsstök och sol. Födelsedagen inleddes med mysig frukost och paketöppning, tröjan som jag stickat åt honom var ju inte direkt en överraskning - men han tyckte om den. sedan åt vi födelsedagslunch på Leva Kungslador, provade lekplatsen med alla gungorna och kikade förbi en loppis innan vi landade hemma. För Valdar fick en ny cykel i födelsedagspresent, en som behövde monteras, och sedan fanns det visst en tårta som behövde ätas. Tårtkalas i vår trädgård. I april. Inte illa! 

Själv fick jag en glad överraskning när jag gick förbi stans finaste bokhandel - Wessman & Pettersson. Där hade de skyltat så fint med projekt ur min bok "Papperspyssel" Det kändes himla fint!

Mer information om Valdars födelsedagströja  - grovguernseyn hittar du här. 

9 år

Den där lilla stjärnögda människan på den översta bilden. Han fyllde år i fredags. En hel massa år faktiskt, hela nio år. Det känns både magiskt och helt självklart, antagligen för att livet är precis så. Magiskt och självklart. Vi firade med kalas på fredagen - bland favoritpresenterna fanns hans första par Dr Martens, klarorangea, som onekligen var fina till tigerbrallorna. Vi kalaspyntade och bjöd på tårta, äppellängd och sockerkringlor.

På lördagen tog vi det lugnt och Valdar var bjuden på några klasskamraters födelsedagskalas med tema Djur, så det var en nöjd liten häst som klapprade iväg här medan vi tog den blomsterhättade Pärlan på en solskenspromenad. 

I söndags var det då slutligen dags för det efterlängtade Piratkalaset. Valdar har länge velat ha piratkalas, så det var himla roligt att få till det. Självklart var vi utklädda allihop. Även lillasyster! Det åts piratmat, fäktades och dansades. Piraterna gick på jakt efter Kapten Näsblods skatt och delade rättvist på bytet. 

De är fina i den åldern. Det var inga som helst problem att se till att alla fick lika mycket av bytet. Rättvisa är verkligen centralt alltså. Efter ytterligare lite dans var den en väldigt nöjd pirat till nioåring som vinkade hejdå till sina kalasgäster. Så vansinnigt roligt att det blev bra, och så mycket roligare det var att dona med barnkalas än vad vi trodde. Men också skönt när det är klart. 

Piratmenyn bestod av: kycklinglår, majskolvar, ananas, melonskivor, pitabröd, hummus, äpplen, marängsuiss med lakritsströssel och lakritssås samt svartvinbärssaft i stora krus. 

Lagerhaus visade sig sälja både pråliga guldtallrikar och döskallebägare. Perfekt för ett piratkalas! 

Han är så fantastiskt fin, vår Valdar. Så oerhört stolt jag är över att vara hans mamma. 

Hemma

Hemma igen. Ingen av oss jublar precis, men nu är vi hemma igen. Vi kom oss slutligen för att lösa in presentkortet på Solhem Keramik vi fick av vännerna när vi gifte oss (15 augusti 2009, så det har legat till sig) på vägen hem. Det känns fint att kunna duka med en bit Bohuslän som dessutom finns hos i stort sätt alla vännerna där, och dessutom veta att den kommer från dem.

Valdar bearbetar sin Bohuslängtan genom att rita hundar och får. Allrahelst den fina kelpievalpen Zoey som imponerade stort när hon vallade nu när vi var nere. Vi bakar chokladscones, gläds åt våren och Pärlans erövringar. Försöker hitta sätt att ändå uthärda och att trivas så bra det bara går. Det finns bra saker här också, det gäller att fokusera på dem. Att leva och inte bara överleva. Snart är det dags att åka till Blidö också, det skall bli fint.

Veckan som gick

Ibland hänger man inte riktigt med i svängarna. Men det behöver inte vara dåligt.

Veckan som gick var väldigt spännande, vi får se vad som händer härnäst.

Ibland är det inte så tokigt att fundera igenom vad det är som egentligen är målet, hur vi hoppas att vardagen och livet ska te sig egentligen. Hur vi vill ha det. För då kan det hända att det går upp för en att det finns flera vägar dit. Att det kanske bara behövs tur, skicklighet och aldrig så lite tillit för att det nog ändå skall bli bra. Låt oss hoppas det.

Annars då? Jag bakar bröd och fäster trådar. Men nu är det sportlov.