Så har vi gjort det igen, spenderat några härliga dagar på en strand någonstans... Det är bara att ödmjukt tacka för möjligheten ytterligare en gång. Inom en rätt snar framtid (så är det!) kommer möjligheten att åka på en kortsemester till en asiatisk strand att bli betydligt mer begränsad. Det är ju kanske inte riktigt det man gör från Sverige direkt...
Den här gången styrde vi kosan mot en thailändsk ö där jag inte varit tidigare, nämligen Koh Samui. Det här är en hyfsat stor ö (cirka 25x20 km) med fler än 60 000 invånare, och det finns gott om stränder. Vi hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen, men efter ett antal goggle-sökningar beslutade vi oss i alla fall för att skippa de två största stränderna, Chaweng och Lamai, då vi kände att vi ville ha något mindre och lugnare. Valet föll så småningom på Bophut Beach, vilket vi inte alls ångrade.
Stranden ligger i norra änden av Koh Samui, precis vid den lilla byn "Fisherman's Village".
Det var ingen finkorning kritvit strand och det var inte heller kristallklart vatten, men det fanns ett varmt hav att bada i och en bra strand att tillbringa några dagar på. Om man inte har planer på att bygga ett droppslott på stranden så måste jag säga att jag föredrar lite grovkornigare sand eftersom inte den biter sig fast så väldigt. Det är liksom enklare att bli av med den varianten (om man inte vill ha en konstant semesterpeeling förstås...) efter en dag på stranden.
Vill man ha lite klart vatten och en annan typ av stränder så går det alltid att göra dagsutflykter och en sådan med lite snorkling, kajakpaddling och "trappbestigning" roade vi oss med en av dagarna. I väntan på båtens avfärd fick vi alla en liten "frukostpåse", och med tanke på att den innehöll en banan och några stycken yttepyttekakor till kaffet så var det rätt skönt att vi hunnit förse oss med frukost innan vi åkte. När alla väl fått sina olikfärgade band runt handlederna, så man vet till vilken grupp man hör och inte kommer bort, så var det dags för avfärd.
Efter den turen måste jag erkänna att nu vet jag vad det innebär då reseledaren upplyser om att "de som är rädda för stora vågor bör inte följa med"...!!! Vågade gjorde det och väldigt blöta blev vi, men blöta skulle vi ju vara ändå och vi konstaterade att så länge besättningen inte sätter på sig flytvästar är det nog rätt lugnt...
Färden gick till Ang Thong Marine Nationalpark, ett område bestående av 42 öar. Ett sådant där härligt område där det känns som om stenarna vuxit upp ur havet och bara finns där ståtligt betraktande omgivningen.
Träningspass blev det även när vi skulle "bestiga de 150 meter (mycket branta!) trappor" som ledde upp till utsiktsplatsen över Emerald Lake och delar av nationalparken.
Fisherman's Village är för övrigt en gammal fiskeby, men numer är det glest mellan fiskebåtarna. I stället är det turismen som sätter sin prägel på såväl byn som på stranden. Butiker, restauranger, och hotell avlöser varandra men på något vis kändes det ändå rätt lugnt.
Undantaget visade sig vara fredag kväll då det tydligen är stor marknad. Gatan som leder genom byn stängs av och fylls av diverse stånd som säljer allt man kan komma att tänka på.
Det var även gott om stånd där det lagades mat på gatan, såväl mat som lockade mycket och sådan som kanske lockade mindre...fast även om vi fegade ur och inte smakade så konstaterade vi i alla fall att med tanke på åtgången så var troligen gräshopporna godare än larverna.
Sedan är det bara att konstatera, att även om maten tyvärr har blivit väldigt turistanpassad, så är det thailändska köket helt fantastiskt. Och att avnjuta en god middag på en restaurang vid strandkanten är en väldigt härlig upplevelse.
Vårt hotell låg lite undan i ena änden av Bophut Beach. Ett inte alltför stort hotell precis vid stranden. Väldigt lagom för några dagars "bara vara" och avkoppling...