Finns det guld vid regnbågens slut?

Frågan är om det finns något mer fotograferat, avmålat och mytomspunnet än regnbågen? En kväll den gångna veckan uppenbarade sig detta fantastiska fenomen på himlavalvet och det dröjde inte många minuter förrän sociala medier svämmade över med bilder tagna från olika vinklar, alla med en färggrann båge i centrum. (Undertecknad var inget som helst undantag om ni nu skulle tro det!)

Jag antar att vi alla är medvetna om att det ska finnas en kruka med guld vid regnbågens slut, vilken jag förmodar fortfarande finns kvar då det medför vissa problem det där med att komma fram till slutet av bågen. Frågan är varifrån myten om den där krukan kommer och eftersom jag är en av naturen rätt nyfiken person så började jag söka svar på frågan, och svaret jag hittade tänkte jag nu dela med mig av.

Det finns massor av olika myter och sägner kring just regnbågen, många med olika religiösa anknytningar, men nu var det inte de jag var intresserad av eftersom jag vill hitta krukan med guld, så jag koncentrerade mig på just den och då hittade jag den lilla Irländska varelse som kallas "leprechaun". Det är en liten man som ofta ställer till besvär då det är en varelse som gillar att hitta på olika slags busigheter. Denne man, som oftast sysselsätter sig som någon slags skomakare, det är han som vaktar en kruka med guld vid regnbågens slut.

Jag har hittat ett flertal förklaringar i form av sagor hur det hela startade, och en av dem handlar om det fattiga gifta paret som slet för att få det att gå ihop och en dag, då mannen gick iväg för att söka jobb och kvinnan skulle arbeta i trädgården, träffade kvinnan på just en leprechaun. Han kom upp ur hålet som blev efter en uppdragen morot och följde med kvinnan in i huset. Där berättade han att han kommit för att hjälpa paret och de fick en natt på sig att bestämma sig för en önskning som de skulle få uppfylld. Paret kunde dock inte bestämma sig utan nästa dag då leprechaunen kom tillbaka blev de osams om de skulle önska sig guld och silver, nya kläder eller verktyg. Det resulterade i att leprechaunen blev arg, kallade dem själviska och som straff för detta placerade han en kruka med guld vid regnbågens slut som de själva skulle få leta reda på.

Eftersom jag har en känsla av att den inte är helt enkel att hitta så misstänker jag att den fortfarande är kvar, så det är väl bara att ge sig ut att leta nästa gång vår vackra flerfärgade båge uppenbarar sig på himlavalvet...

Legenden om Nian

Vid det här laget pryds i stort sett varje ingång och varje balkong med röda nyårshälsningar, band och lyktor av alla möjliga slag. Och det är faktiskt inte en slump att allt är rött, det finns faktiskt en anledning till det:


"För länge, länge sedan levde det en stor, ful och farlig best som kallades Nian (vilket på kinesiska betyder "år"), och varje vår kom besten fram från sin gömma för att jaga och äta människorna i byn. Människorna fick varje år gömma sig genom att ta sin tillflykt till grottorna i de närliggande bergen och stanna där under Nians härjningar.

Ett år föll det sig dock så, att en gammal vis man besökte byn i samband med att Nian skulle visa sig. Människorna i byn försökte varna mannen, men han valde att stanna kvar medan alla övriga försvann till grottan.

När Nian kom fram till byn möttes han av exploderande fyrverkerier och röda fanor och vimplar. Han blev så överumplad och skrämd av alla ljud och fladdrande röda tyger så han flydde därifrån.

Nästa dag, när människorna återvände ifrån sitt gömställe fann dom byn orörd. Den gamle mannen hade försvunnit, men kvar fanns alla rester av raketerna och allt det röda. De förstod att det var det som skrämt iväg besten, så från den dagen hänger alla kinesiska familjer ut röda tyger och lyktor till nyåret för att hålla Nian borta."

Som med alla legender, så finns det olika varianteräven på legenden om Nian, men ungefär så gick det till när den röda färgen blev något nödvändigt under det kinesiska nyåret.

Happy Deepavali!

Idag firar vi Deepavali! Kanske inte firar i den bemärkelsen att jag har konverterat till hinduismen eller så, men eftersom så många firar och det är helgdag imorgon, så är det ju dumt att inte vara med och fira på åtminstone ett litet hörn...

Deepavali är hinduernas motsvarighet till nyåret och som det mesta annat i den här delen av världen, så firas det i flera dagar. Direkt översatt betyder det "rad av ljus" och man firar det godas seger över det onda och ljusets seger över mörkret.

Det finns ett antal legender som förklarar varför Deepavalin firas, och en bygger på när Lord Krishna återvänder efter att ha dödat tyrannen Narakasura. Hans återvändande sker i mörker, eftersom det inträffar då månen är ny. För att hjälpa honom hitta hem så tänder alla oljelampor som ställs ut. Därav alla tända lampor, och namnet "Deepavali", "Row of lights"

Helgen firas med nya kläder, presenter, fyrverkeri och festmåltider. Dessutom ska det tändas ljus i massor. Detta innebär att just nu är det mer kaos än vanligt i Little India! Alla ska inhandla nya kläder och massor med ingridienser till sina släktmiddagar.

Här är det alltid mycket folk och ett underbart kaos mitt i det annars så välordnade Singapore. Hit kan jag ibland  ta en sväng bara för att blanda upp "glasvärlden" med alla dofter, ljud och färger. Speciellt de här dagarna före Deepavali är det verkligen ett enda fyrverkeri av färger som blandas med dofter och musik.

De vanliga kryddofterna blandas med de blommor som säljs överallt. De nystädade hemmen ska dekoreras med välldoftande, färgglada blommor i mängder. Såväl på brickorna där godis och kakor serveras, som i vaser och utströdda lite här och där - mycket doft och färg ska det vara!

Köerna till blomstånd och godisförsäljning ringlar långa, det doftar underbart av blommor och kryddor, Indisk musik blandas med (för mig) obegriplig indiska, det är en fullkomlig explision av färger, och mitt i detta totala kaos vilar ett mystiskt lugn...

Pulau Ubin

Om man vill rymma ifrån storstaden och hamna 50 år bakåt i tiden, men ändå stanna kvar i Singapore, då ska man göra en utflykt till Pulau Ubin. Här har tiden fått stå stilla. Det finns några få asfalterade vägar på denna lilla bumerangformade ö i Singapores nordöstra hörn. Här finns ca 100 invånare, husen är av trä, vattnet tas ur brunnar och diselaggregat står för elförsörjningen.

Man tar sig hit med båtar som avgår från Changi jetty så fort det finns 12 personer som vill över. Skulle det vara så, att man vill åka över innan en båt fylls, kan man "hyra" hela båten och betala 30 sing.dollar för detta. (Annars kostar biljetten 2.50/pers). Risken finns ju att man kan få sitta och vänta väldigt länge annars, speciellt om utflykten görs en regnig dag...

Precis en sådan dag, en av de få dagarna med heldagsregn i Singapore, lyckades vi pricka in denna tur! Detta för naturligtvis med sig såväl fördelar som nackdelar. En stor fördel är att man är ganska så ensam på ön, det är inte mycket trängsel vare sig till mat eller cykeluthyrning. En  nackdel är då istället att det inte är speciellt kul att cykla i ösregn och det blir väldigt varmt att, iklädd en plastfolieliknande regnponcho promenera istället för att cykla.

Men inte skulle väl lite regn få stoppa oss, så efter en stärkande (?) kaffetår med någon slags bottensats bestående av mycket socker och mjölk så blev det promenad till öns östra hörn där man hittar naturreservatet Chek Jawa. Här ska det finnas en fantastiskt rik flora och fauna. Av detta såg vi inte så mycket, men det kan ju kanske bero på att att flera av naturens invånare hade bestämt sig för att ta skydd från regnet. Vi lyckades i alla fall se en hyfsat stor ödla, några vildsvin (som tyvärr han springa ur bilden innan jag tryckte på knappen) och några apor.

Vid en liten utflykt mot högre höjder, i det utkikstorn som finns, såg vi även till vår stora glädje två "hornbills" som satt och plirade på oss i ett träd en bit därifrån. Jättehäftigt att få se dom i vilt tillstånd!

Precis som när det gäller så mycket annat i det här landet så finns det en legend om hur Pulau Ubin bildades. Det var en elefant, en gris och en groda som skulle tävlingssimma från Singapore till Malaysia. Den som misslyckades skulle förvandlas till sten. Nu föll det sig så olyckligt att ingen av de tre lyckades, fast å andra sidan, om de hade lyckats hade ju inte Pulau Ubin funnits, för elefanten och grisen bildade tillsammans denna ö, medan grodan blev till en egen liten ö, Pulau Sekudu, som ligger precis utanför.

Det ska tydligen finnas någon som kommit med idéer som att bygga en tunnel för att kunna köra tunnelbana till ön, eller att bygga ut vägnätet och andra käcka förslag. Men jag måste säga, att jag hoppas att det inte blir så, för det är faktiskt väldigt kul att även Singapore har lyckas bevara något av dåtiden, och jag hoppas att det ska kunna så förbli...

Mid Autumn Festival

Så var det dags för ytterligare en högtid - nu har vi firat Mid Autumn festival, eller Moon Festival, som det också kallas.

Denna högtid infaller den 15:e dagen i den 8:e månaden enligt den kinesiska kalendern, den tid på året som månen är som rundast. Jag vet inte om månen var så speciellt mycket rundare än vanligt just den här kvällen, eftersom vi faktiskt inte såg den alls, men i år inföll i alla fall detta den 12/9. 

Hos oss firades det hela genom att alla barn fick ljuslyktor och sedan var det dockteater där legenden om Hon Yi spelades upp. Efteråt var det skattjakt för alla barn som glatt dammsög gräsmattor och häckar i sin jakt på godis. Avslutningsvis bjöds det på mooncakes, pomelos, durians och dryck i en lokal som i vanliga fall ger intryck av att vara hyfsat stor, men just ikväll kändes den något trång! En kul kväll, där jag plötsligt insåg vad fruktansvärt många grannar jag har! Det är inte ofta alla är ute samtidigt minsann, vilket i och för sig kanske är tur...

Mooncakes är en sorts kaka som enligt legenden användes för länge, länge sedan på den tiden då mongoler styrde i Kina. Kinesiska ledare som planerade att göra något åt detta, bakade in meddelanden om det förestående upproret i kakor som smugglades ut till berörda.

Förutom dessa kakor, äter man även en hel del pomelos eftersom de påminner om månen.

Som så många andra kinesiska högtider, så finns det även här en gammal legend i botten. För länge seda var det nämligen 10 solar som cirkulerade runt jorden. När dessa sammanföll blev det så oerhört varm så allt förstördes. Då klev det fram en man, Hon Yi, som lyckades skjuta ner nio av dessa solar och efter detta blev firad som hjälte. Han gifte sig sedan med en mycket vacker kvinna, Chang E, och de levde mycket lyckliga tillsammans.

Vid ett tillfälle, då Hon Yi var ute och reste träffade han på Himlens Drottning. Hon gav honom en dryck som skulle göra att han kom till himlen och blev odödlig när han drack den. Nu föll det sig så illa, att vid en annan av Hon Yis resor råkade en man, Peng Meng, se hustrun ta fram drycken och försökte ta den ifrån henne. För att undvika att drycken föll i någon annans händer, drack Chang E själv upp den men resultatet att hon genast for upp till himlen. Men eftersom hon var så fruktansvärt kär i sin make så klamrade hon sig fast vid månen, där sedan den förkrossade Hon Yi kunde se sin älskade hustrus siluett.

Hon Yi och alla andra sörjande människor ställde då ut mat till Chang E under månen och det gör man än idag, offrar till henne under denna högtid. Det förekommer tydligen även att unga kvinnor gör det med hopp om att de ska bli lika vackra som Chang E.



Det finns flera olika legender som handlar om den här högtiden, och det finns olika varianter på den här också, men ungefär så här var det, så nu vet ni det!

Tiger balm and ten courts of hell

Vad kan tigerbalsam ha gemensamt med de tio helvetesdomstolarna? Jo, den gemensamma nämnaren är Haw Par Villa i Singapore!

Detta är nog en av de mest bisarra och underliga platser jag har besökt. Namnet "Haw par villa" låter ju som om det vore ett hus, men det är det inte, det är en park fylld med statyer, den ena mer besynnerlig än den andra.

Parken som från början hette Tiger Balm Gardens, skapades 1937 av Aw Boon Haw och hans bror. Namnet är ingen slump, utan det var skaparna av denna välkända produkt som plötsligt fick en ljus idé; att bygga upp en hel park på temat "kinesisk mytologi". Från början fanns det även ett hus på parkens högsta punkt med utsikt över hamnen. Huset fick förfalla efter den äldste broderns död och revs senare. Idag finns läget på huset utmärkt och en modell av hur det en gång såg ut.

Nu till själva parken - det är ett totalt inferno av statyer, dom finns överallt, och det är inte utan att man kan fundera över vad skaparen av vissa figurer var hög på...



The cousins of the mermaid? The snailmaid...



...and the crabmaid

Statyerna är över 1000 till antalet och dessutom finns det ett tjugotal "större sammanhängande scener" med massor av figurer. Det handlar alltså om kinesisk mytologi, ett tema som går igenom i hela parken.

Det absolut mest spektakulära är nog ändå "ten courts of hell". Här går man in genom en port som vaktas av en häst och en ko, för att sedan kliva in i helvetet. Här finns tio olika kammare med olika straff, beroende på vilka brott man har begått i jordelivet. Kan ju säga att här finns allt ifrån att doppas i lava, få hjärtat utrivet, bli spetsad på pålar till att bli delad på mitten. Nu är det tack och lov så, när man väl har fått sitt straff, får man en kopp te hos Meng Po så att man glömmer allt man har gjort i sitt tidigare liv, så allt  slutar ju lyckligt i alla fall.

Som sagt, det är ett underligt ställe, och det är mycket att smälta. Det är ingen entréavgift, utan det är bara att knalla runt bland alla dessa figurer. Det är väl synd att påstå att det var någon trängsel i parken. Besökarna denna dag var lätträknade, och något säger mig att det aldrig är speciellt mycket folk här. Vissa delar känns lite slitna och nedgångna, men i det stora hela så är det absolut värt ett besök, för frågan är om något liknande finns att beskåda någon annanstans...