Sista delen i serien om Margaret River

Med risk för att bli jättetjatig, kommer ytterligare ett inlägg om Margaret River. Bara det, att den här gången blir det bara bilder. Det är egentligen mest för min egen skull, numer tjänstgör ju bloggen som mitt lilla fotoalbum, eftersom i och med digitalkamerans intåg i mitt liv slutade jag tyvärr ner det där med att göra fotoalbum.

(Det kan också vara ett sätt att försöka konservera värmen eftersom det bär av mot snö och kyla på måndag...)

Så alltså, lite bilder för att sammanfatta resan till Margaret River:

Golfrunda med studs!

Det blev ju som sagt inga valar, och inte blev det några koalor heller, trots att jag satt och spanade upp i träden så nacken höll på att gå ur led. (Det höll jag på med ända tills någon vänlig själ upplyste oss om att det inte fanns några sådana i den delen av Australien!) Men jisses vad kängurur vi fick se!

Att vi fick se några som glatt hoppade omkring i en kohage var ju jättehäftigt, och efter ett hastigt inbromsande utefter vägen och ett onaturligt intensivt fotande (men visst är det konstigt att turister i Sverige beter sig så knäppt när de får syn på en älg??), så trodde vi nog att vi fått se de kängurur vi skulle få se, men ack vad vi bedrog oss...

För att trösta oss för de uteblivna valarna tog vi enhälligt beslutet att spela golf (ungefär samma sak...eller inte...). Vi hade ju packat ner skorna "just in case" och resten av prylarna fanns att låna på plats, så det var inga problem alls. Vi hittade en jättetrevlig golfbana "Margaret River Golfcourse", väldigt gemytlig och vi blev fantastiskt trevligt bemötta och allt fungerade jättebra.

Spelet var väl inget att skryta med, så det ska jag inte göra, men det absolut bästa av allt - det fullkomligen kryllade av kängurur på banan!!! Där fanns stora, små, mellanstora jättestora och pyttesmå! Där fanns de som åt, de som hoppade omkring, de som med allvarlig och intensiv blick iakttog de mystiska varelser som men järnklubbor försökte gräva gropar på deras betesmarker, de som sov och de som bara fanns där mellan träden - såå häftigt!

Till och med papperskorgarna indikerade att det här var en golfbana där kängururna bodde.

Jag får väl erkänna att jag kanske tyckte att det var onödigt mycket träd på banan, men att jag tyckte det har väl kanske inte så mycket med träden att göra, utan det har väl mer med att de så ofta var ivägen när jag skulle försöka få bollen närmare hålet. Men om man bortser från det lilla problemet, så var träden i alla fall rätt vackra!

Men jag måste ju erkänna, att jag har nog aldrig ens i min vildaste fantasi trott att jag en dag skulle vänta på att en känguru skulle behaga äta klart innan jag kunde putta ner bollen i hålet.

Ni som har planer på att bege er åt detta håll och som kanske har lite dragning åt det där golfiska hållet, så är det helt klart att rekommendera en runda här - det är ju inte så ofta vi får chansen att dela en golfbana med livs levande kängurur.

Vin, vin vin...

Är det något det finns gott om i regionen Margaret River, så är det vindruvsrankor! I broschyren "Visitor Guide" kan man läsa att det finns över 150 vinproducenter, och enligt vår hotellägare så finns runt 500 stycken, så nog kan den som är intresserad av vin ha en fantastisk vistele här minsann!

Jag är inte någon stor vinkännare, men jag tycker om vin, och jag tenderar att dela in vinerna mer i de jag tycker mycket om, de jag tycker om, de jag tycker mindre om och de jag inte tycker om, istället för efter jordsmak, fruktdoft, blåbärsarom eller något annat vinigt uttryck.

Vi gjorde oss några utflykter till vingårdar och smakade viner. Vi hittade några ställen där vi fick mycket bra vägledning och någon som verkligen berättade om de olika vinerna som vi smakade. Ni vet sådär med olika druvor, dofter och fruktighet. Vi fick bra vägledningoch vi snurrade glas, luktade och smakade efter bästa förmåga (däremot spottade vi kanske inte så ofta som man borde om man ska göra det helt by the book...)

Flera av gårdarna har även restauranger där man kan äta god mat, vilket vi tyckte att vi skulle prova och det var fantastiskt gott. Vi lyckades naturligvis också köpa med oss en låda med viner hem. Det ska bli väldigt spännande när den kommer så vi får se om det är lika gott när det dricks på hemmaplan.

Säga vad man vill, men visst känner man skillnad om man får ett sådant där riktigt bra vin i munnen, de där man liksom aldrig går och köper sig.

Vi besökte även något ställe där vägledningen inte var fullt så bra, utan det mer var frågan om vad vi ville smaka på, de hällde upp, vi smakade och sedan var det bra. Det gav kanske inte så mycket mer än lite mer vin, vilket kanske inte är fy skam det heller, men nu var det ju lite för just informationen vi gjorde det.

Här finns såväl stora gigantiska gårdar som mindre mysiga ställen. Vi hade som sagt inte så många dagar på oss, men om man har tid och är riktigt intresserad, så finns det förmodligen tillgång till gårdar så man kan fylla(!?)  en hel semester.

Margaret River

Efter att ha landat i Perth, fått tag i hyrbilen och åkt de knappa 30 milen söderut var vi framme i det lilla mysiga Margaret River. En bilfärd som verkligen är en kontrast till bilåkandet i Singapore. Helt plötsligt var det ingen trängsel och det kunde gå flera mil utan vare sig bebyggelse eller människor.

Margaret River är inte bara namnet på staden, det är även namnet på hela regionen plus själva floden som flyter genom området. Stad och stad, förresten, jag vet inte riktigt om jag skulle kalla Margaret River för stad. Det är i princip en gata med lite affärer och restauranger, inte speciellt mycket folk var det heller. Med tanke på att hela regionen har knappt 10000 invånare, så är det väl inte att räkna med att själva samhället ska ha speciellt många fasta invånare. Däremot ska området bevistas av ca en och en halv miljon turister årligen.

På 60-talet ska platsen ha upptäckts på allvar av surfare och människor som var ute efter ett lite "alternativt leverne" så här blandades konstnärer och hantverkare med surfare och några år senare, även med vinbönder.

Vi hade ju inte så många dagar på oss, men stränderna kände vi absolut var ett måste! Där själva floden rinner ut i havet, vid stranden Prevelly, finns surfer´s point, ett av de ca 75 surfställen som regionen har att erbjuda. Det var verkligen häftigt att se den blandade skara som kom med sina brädor på biltaket för att ta sig en tur på vågorna. Här var verkligen beviset på att åldern spelar ingen som helst roll för denna sysselsättning! Jag kan ju säga som så, att några av de som kom med sina brädor var säkert med och surfade på 60-talet också.

Om man tar sig några mil söderut, mot Augusta, hittar man Cape Leeuwin lighthouse. Den sydvästligaste punkten av Australien, där Indiska Oceanen och Södra ishavet möts.. Den vackra vita fyren längst ut på udden används fortfarande och fyller förmodligen sin funktion väl..

Här kan man se valar med lite tur! Jag tittade och tittade och till slut var jag nog rätt övertygad om att jag såg något valliknande, men å andra sidan kan det ha varit berg som vågorna slog upp mot, men jag kan ju få leva i tron om att det var en val...Det blåste nämligen någon alldeles fantastiskt denna dag, vilket antagligen underlättade tron om att det var valar där ute.

Men valar eller inte, att havet är mäktigt, det är det ingen tvekan om! Att stå och blicka ut över detta kraftfulla element är helt fantastiskt och när dessutom vinden tar i så vågorna skummar och rullar in mot klipporna, då är det "så vackert så det nästan gör ont".

To be continued...