Mallorca

Mallorca, som är den största ön i ögruppen Balearerna, kan i storlek jämföras med Gotland. Här finns cirka 630 000 invånare och varje år besöks ön av i runda slängar 15 miljoner turister. (Eftersom jag inte ägnat massor med tid åt att dubbelkolla den siffran, så får ni väl ta den sådär mellan tummen och pekfingret)

För mig var det premiärbesök på ön, och jag måste säga att det absolut smakade mer. Jag erkänner att det fanns rätt djupt förankrade fördomar om hur det skulle se ut. Ni vet sådär sällskapsreselikt med  långa stränder packade med turister på olikfärgade solstolar, hoteller med tillhörande barer på rad utefter strandpromenaden och ett antal strandförsäljare med diverse attiraljer som de anser att samtliga solande turister behöver.  Till det fullt med affärer som säljer saronger och andra livsnödvändiga badtillbehör samt ett oräkneligt antal mer eller mindre berusade turister.

Finns det fler av er som har den föreställningen, så glöm det! Det är inte så - det är jättemysigt! Ok, det är klart att de sidorna också finns, men man behöver ju inte ha det så hela tiden, det finns massor att se och göra som inte innefattar sol och bad. Och även om man vill sola och bada så går det att hitta mindre stränder som är mysigare än jätteplayorna.

Nu var jag bara här under några dagar, men jag hann ändå en hel del, bland annat att besöka den mysiga staden Palma. De kamrater som fick stå ut med att ha mig boende hos mig de här dagarna bor i Portixol, en mysig fiskeby bara en dryg halvtimmes promenad in till staden. En promenad som hela vägen går utefter stranden, vilket gör det väldigt trevligt.

Palma har ungefär 400 000 invånare och är en oerhört mysig stad. Här finns den "gamla stan" som består av smala vindlande gator kantade av stenhus från renässansen och små torg överallt. Förutom att det är en mysig stadsdel är det även en rätt spännande sådan, speciellt om man som jag, lever ett lokalsinnefritt liv. Jag kan ju går vilse på platser där det ändå finns en slags logik i hur gatorna går, och då ska ni veta att här finns det ingen som helst logik. Det finns inga gator som går rakt, man kommer aldrig ut där man tror och att hitta ut när man tagit sig in är inte gjort i en grisblink minsann. Och med tanke på att jag tillbringade ett antal timmar där på egen hand, kanske jag ska vara glad att jag kom ut därifrån överhuvudtaget.

Här finns så många mysiga fik och restauranger där man med fördel kan vila fötterna. En baugette men serranoskinka smakar väldigt bra till tonerna av någon gatumusikant. Gott om butiker finns det också för den som är ute efter det, såväl små mysiga som lite större kedjor.

I närheten här hittar man den i alla turistguider omtalade Bar Bosch, stället dit man uppenbarligen bör gå till för att äta lunch. Jag hittade det och skulle naturligtvis testa, men eftersom det var rätt stort och fullsatt tog det så lång tid att jag bestämde mig för att det räckte att jag hade provsuttit en stol för att få pricka av det på listan, så jag letade upp en mindre mysigare variant istället.

Jag lyckades även pricka av att äta i det omskrivna området Catalina en kväll. Där det blev en spansk paella. Mycket gott och mycket trevligt, och ytterligare en avprickning på listan, men visst finns det mysigare ställen att äta på.

Palma är i alla fall en mycket trevlig stad och ett litet tips om ni har tänkt er dit, glöm inte karta för då kan ni bli kvar lääänge...

Sådär, en liten början på "kapitlet om Mallorca", och det lär komma mer. Om ni visste vad mycket man kan hinna med på bara några dagar...

Tillbaka!

Nu är jag på plats i det något(?) gråmulna och kylslagna Sverige igen efter några mycket mysiga och härliga dagar på Mallis. Jag är fullkomligt medveten om att jag blev ombedd att ta solen med mig hem, men jag har en bestämd känsla av att jag inte lyckades sådär jättebra med just det uppdraget...

Nu var det ju faktiskt inte så att solen lyste på oss från en klarblå himmel alla dagar där heller, utan det var mer typiskt svenskt sommarväder, ni vet lite sådant där "jacka-på- jaga-av-stuk", men vad gör det när det finns så mycket annat trevligt att göra än att lapa sol på en strand. Mer om detta kommer så småningom när jag sorterat lite mer bland intryck och bilder.

Hem kom jag i alla fall efter en något onödigt lång resdag. Det borde ju i rimlighetens namn inte behöva ta så himla lång tid, men för den som av någon anledning kan tänka sig att intressera sig för detta kan jag berätta att SJ:s kvällsförbindelser på sträckan mellan Stockholm och Karlstad inte är sådär väldigt lysande. Närmare bestämt kan man säga att de är obefintliga, så det var bara att sätta sig på nattbussen och forslas runt till alla små trevliga orter på vägen där folk skulle av och på mitt i natten. Jodå, det finns alltså sådana som vid två-tiden en måndagsnatt snällt väntar på att få kliva på bussen på en öde busstation någonstans i mellansverige för att ett antal timmar senare kliva av i Oslo. Förvånansvärt många människor skulle jag vilja påstå.

Hur som helst, vid tre-snåret var jag i alla fall hemma och kunde kura ihop mig under täcket, vilket inte kändes helt fel...

Och som sagt, efter lite sorterande bland bilder kommer säkert den gångna veckan att resultera i några små Mallorca-inlägg

Från delikatess till dödligt giftig

Svampplockning hör ju hösten till, det vet ju alla, men det finns faktiskt svamp nu också, fast kanske inte de där som lyser sådär mysigt gult då, utan nu handlar det mer om bruna skrynkliga saker. Med andra ord är det här den där typiska murkelsäsongen.

Visst är de vackra på sitt sätt de där bruna skrynkliga läckerheterna. Eller det kanske inte är läckerheter, utan mer lömska och livsfarliga svampar som man bör glömma bort lika fort som man sett dem. Ja, vem vet...

Förr plockades det ju glatt (i alla fall hemma hos mig) och man åt (förhoppningsvis förvällda) murklor och i svampböckerna fanns de med som "mycket bra matsvamp". Numer är de rödflaggade som mycket giftiga, men går att äta bara man hanterar dem rätt. Det innebär att endera ska man koka dem i minst 2x5 minuter och hälla av spadet, eller torka dem i minst tre månader och sedan lägga dem blöt och koka dem på samma vis. Dessutom bör man inte vistas i samma rum som svampen då den torkas och när man kokar den ska man se till att ha bra ventilation. Det låter ju verkligen som om det är något man vill äta...

Nej, det kanske är lika bra att hålla sig till de gula läckerheterna och andra välkända svampar som dyker upp frampå höstkanten. Om någon skulle vilja utmana ödet och gå ut och leta efter skrynkliga svampar så kan man med fördel leta på kalhyggen, gärna där det har dragit fram skogsmaskiner som lämnat spår efter sig, och vem vet, det kanske kan bli murkelsås till middag hos någon modig individ. Jag fegar ur den här gången och låter dem stå kvar och vara vackra på plats.

Nu ska jag lämna Sverige för några dagar och ta mig söderut, närmare bestämt till Mallorca där jag ska hälsa på kompisar som bosatt sig där för ett tag. Mallorca är en plats där jag aldrig varit tidigare så det ska bli väldigt spännande! Och förhoppningsvis kommer solen att hitta hit under tiden så det blir utefika vid hemkomsten...

Christ Flying Day and a Squeezeday

Så har den inletts, en av de där svenska helgerna som blir så lång tack vare en liten ynklig inklämd fredag och för väldigt många som inte arbetar på ett rullande schema innebär det flera extra dagars, troligen mycket välkommen, ledighet.

Jag kommer ihåg då vi skulle försöka förklara för våra engelska vänner varför det var ledigt just den här helgen och de tyckte det var en alldeles ypperlig idé, såväl att fira "Christ Flying Day" som att ha en "Squeezeday". (Jag är dock inte helt säker på att de någonsin lyckades övertala de ledande i England om att detta var en så lysande idé...)

Det där med varför vi firade var väl egentligen inte så himla viktigt, men nu har jag i alla fall kollat upp det, bara för att liksom... (Ni vet det där med Richard Sjöberg och så...)

Tydligen så kom ju Jesus tillbaka efter att han dragit iväg efter påsk och stannade sedan i 40 dagar för att undervisa sina lärjungar. Sedan lämnade han jorden igen och försvann upp till himlen. Det här har firats sedan 300-talet och infaller alltid 40 dagar efter påsk och uppenbarligen blir det alltid på en torsdag. En torsdag som alltid infaller mellan 1/5 och 4/6.

Om man läser på Nordiska museets hemsida s får man veta att det här ansågs förr som den första sommardagen och plötsligt kunde kvinnorna klä sig i barärmat. Därför kallades även dagen för "barärmdagen". I Värmland kunde man dessutom börja bära bomullsklänningar, och vad dom hade i resten av Sverige förtäljer inte historien. Det var även den första metesdagen för sommarfisket plus att det var en ypperlig dag att fånga rävungar på. Nu kan jag inte låta bli att fundera lite på vad man skulle ha rävungarna till, men det kanske är en annan historia...

Man gav sig också ut på gökotta den här dagen. Eller, det hette att man gav sig ut på en sådan. En gökotta som kunde användas som ursäkt för att syssla med andra saker, typ umgås i all hemlighet utan föräldrars vetskap, eller göra som August Palm gjorde, använda gökottan för att ha hemliga politiska möten ute i det fria.

Oavsett om ni tänker använda dagen till att fånga rävungar, klä er i barärmat eller dra upp årets första abborre så hoppas jag ni får en riktigt bra dag!

Hundväder = golfväder?

Det finns troligen bara två grupper människor som glatt (?) ger sig ut när regnet skvalar ner och smattrar ihärdigt på rutorna och det är hundägare och golfare. Jag menar varför i himlens namn ska man kura ihop sig under en filt med en värmande kopp te och en bra bok när man kan gå ut och plaska runt på en golfbana i fyra timmar när regnet strilar ner och termometern visar på sisådär tio grader?

 Det här är precis det jag ska roa mig med i dag, därav denna självövertalning om att det där med soffan inte alls är något alternativ, nej, det är säkert jättenyttigt och friskt där ute! Speciellt om man på synnerligen svenskt manér har kollat alla tänkbara vädersajter och det finns ingen som visar gnuttan av hopp för bättre väder.

Det är väl bara att bita ihop och ladda för en något fuktig kväll. Men jisses vad jag ska känna mig nöjd och frisksportig när jag är tillbaka hemma och fått av mig alla blöta kläder och äntligen kan kura ihop mig under den där filten...

För övrigt sitter jag här och undrar vad hundarna gjort för ont som alltid förekommer i negativa språkuttryck. Det är ju inte bara "hundväder" det handlar om, det är hundgöra och hundöron, man sliter hund och man får bära hundhuvudet... Nej, med tanke på det som jag tydligen tänker utsätta mig för idag, så kan vi kanske dela med oss av vissa uttryck, så hundvädret kan få bli golfväder, i alla fall idag...

Skämskuddemässiga TV-program

Igår fastnade jag framför Tv:n vid två sådana där tillfällen när jag efteråt funderade på varför då?? När jag tryckte på on-knappen hamnade jag i Hollywood hos några "Svenska Hollywoodfruar" och det resulterade i att jag blev kvar en stund och bara gapade. Det kan inte vara möjligt, eller? Mitt hopp efter att ha stått ut i en kvart tillsammans med dessa damer är att "måtte det finnas ett manus", "måtte någon tala om för dem vad de ska säga", för så blåsta kan väl ingen vara på riktigt eller? Hur som helst så kändes det plötsligt som mina planer på att spela in "svenska Singaporefruar" ska nog läggas på is ett tag, jag inser att jag inte är tillräckligt blond för en sådan tv-serie...

Nästa program som visade sig vara av i stort sett samma karaktär, var när jag bänkade mig i soffan för att se partiledardebatten. Nu hade jag verkligen tänkt ta igen lite av missad svensk politik när jag fick chansen. Det gick väl sådär... Jag stod inte ut så länge där heller. Även här gick det mesta ut på att kasta skit på andra och tala om vad alla andra gör för fel. Jag lovar att jag försökte engagera mig och lyssna, men det gick inte så länge det heller.

Det hela slutade med en kväll framför "Mästarnas mästare", vilket är ett program där man inte behöver reta upp sig sådär väldigt på någon, utan ett "lagom snällt svenskt program". Ett tänkbart alternativ i kväll kan faktiskt vara att ta fram en bok istället...

Efter regn kommer sol

"Varannandagsväder" måste vara ett väldigt svenskt ord och det fyller verkligen sin funktion! Jag har inte lyckats hitta någon översättning till något annat språk, däremot går det att hitta synonym på svenska, nämligen ""ena dagen regn, andra dagen sol osv" och det är precis det vi har just nu. (Som ni förstår har jag nu lämnat det singaporianska matpratet och gått över till svenskt väderprat)

När det nu är som det är gäller det att njuta när det är läge, som igår, när solen skiner, fåglarna kvittrar, björkarnas ljusgröna löv vajar i vinden, vårblommorna lyser upp tillvaron och det är så där underbart härligt vårsvenskt. Idag är det något mindre njutbart när termometern visar på sju grader och regnet smattrar mot rutan, men det är väl det som är varannandagsväder och finns det nu ett ord så måste det ju fylla en funktion i tillvaron...

Det där med fågelkvitter är förresten himla mysigt och vid stugan håller vi på att få nya hyresgäster i de små enrummarna på tomten.

Eftersom det känns väldigt längesedan ni fick er någon onödig kunskap till livs, så är det säkert dags nu, Visste ni att ordet "fågelholk" härstammar från det fornnordiska ordet "urholkat"? Om inte, så vet ni det nu och man vet aldrig när man kan få användning för den kunskapen (Rätt som det är sitter ni där i stolen hos Richard Sjöberg, och man vet ju aldrig vilka kunskaper som behövs där).

Fågelholkar är något som funnits väldigt länge och enligt Naturhistoriska riksmuseet så fanns det redan på 1500-talet "swanehus" på en holme i Norrström i Stockholm. 1888 skrev August Strindberg att "äggning i holk utöfas mest mot skraken som tåligt låter begagna sig till värphöns", så visst har fågelholken som företeelse några år på nacken.

På samma sida kan man även få tips på hur man bygger en holk samt hur stora dörröppningar de olika arterna vill ha. Uppenbaligen är de lite kinkiga med hur stora ingångar de vill ha. Det kan ju i och för sig ha viss betydelse om man kommer in eller inte. Dessutom har de olika arterna tydligen visa krav på grannskapet. Starar, gråsparvar, pilfinkar, kajor och svalor bor gärna nära varandra medan andra arter har lite större krav på integritet och vill bo för sig själva.

Vilka hyresgäster vi har fått i år vet jag inte riktigt, och egentligen spelar det ingen större roll utan det är bara så mysigt att njuta av allt kvitter en solig dag och eftersom det regnar idag, så finns det ju visst hopp om morgondagen..

Nya tider

Det här med att inrätta sig efter ny dygnsrytm är inte alldeles enkelt, det vill säga min kropp tycker inte alls att den vill det numer. Det känns som om den har intagit en slags tröghetsfas som gör att det tar en evinnerlig tid för den att förstå att den ska sova på tider som jag bestämmer och inte som den bestämmer.

Alltså, det här med jetlag, hur kul är det egentligen? Inte mycket skulle jag vilja påstå! Det fanns en tid då jag tufft kunde säga att "jag har inga som helst problem med att flyga mellan olika tidzoner, det går hur bra som helst"... Så är det inte längre, det är inte det minsta enkelt! När man vaknar hur pigg som helst (och det dessutom är ljust ute!) och tittar på klockan och den stora visare står på tolv och den lilla pekar på fyra, då är det inte kul. När man sedan har legat och snurrat och försökt få kroppen att tycka att sängläge är en bra idé, men inte får något som helst positiv respons på det, då är det ju liksom bara att gå upp. När så klockan dragit sig mot åtta, jamen då börjar det kännas som om sängen kunde vara en bra idé, för att inte prata om när klockan blir åtta i kväll...!

Ja, ja, det är väl smällar man får ta antar jag. Det som är lite tråkigt är väl att det blir svårare och svårare att ställa om kroppen. Men om en vecka eller så är jag säkert i fas igen! (Och lite måste det väl kanske kosta att både ha och äta kakan...)

Om ni av någon outgrundlig anledning vill ha en finare formulering än "jetlag" att svänga er med någon gång sådär, så kan man alltid upplysa den som är intresserad om att "jag lider av ett fysiologiskt tillstånd orsakat av störningar av dygnsrytmen..."

Lång dags färd mot natt...

Så var äntligen målet nått! Eller närmare bestämt så nåddes det igår efter 24 timmar på resande fot. Det tar med andra ord sin lilla tid att nå den lilla metropolen vid Vänerns strand. Den där där solen alltid lyser, eller inte...

Efter att ha dragit nitlotten på ett fullsatt plan och fått mittenplatsen, vilket i vanlig ordning innebär att jag inte får några armstöd. Jag vet inte vad det beror på, men troligen är inte mina armbågar tillräckligt vassa, utan jag lyckas alltid hamna mellan två personer som lägger beslag på mina. Att inte ha några armstöd innebär att man får äta flygplansmat med armarna tätt intill kroppen. Och eftersom det är svårt att försöka trassla sig in i den maten ändå, så blir det ändå bökigare att bryta sig in i plastförpackningar och att försöka undvika att skvätta dryck på grannarna.

Sedan behöver man ju kanske sträcka på benen och lätta på blåsan några gånger under en 12-timmarsflygning, och om man då måste kliva över en sovande granne blir det genast bökigare... Ja, jag vet att det är i-landsproblem, men ibland måste man få gnälla lite över de också! (Det kommer nämligen fler sådana i det här inlägget)

Nästa gnäll kommer efter att jag gjort flygningen Köpenhamn - Stockholm och "bara" hade sista etappen Stockholm - Karlstad kvar. Att åka tåg mellan dessa båda städer är normalt sett inga större problem, förutsatt så att SJ gör sitt jobb som de ska, alltså. Men om vi nu förutsätter att de gör det, så går det väldigt smidigt. Men inte just den här dagen! Plötsligt hade någon bestämt sig för att rota omkring lite på spåret så tågen gick inte som de skulle. Eftersom jag kom till Arlanda 8.30 kändes det lite drygt att invänta det första direkttåget som gick klockan 14, men så blev det. Om ni funderar på varför jag inte vill byta tåg så är den ena förklaringen mycket och tung packning, men det är inte hela sanningen. Den största orsaken är egentligen att bytet av tåg skulle ske i Göteborg!! För er som inte är sådär väldans insatta i Sveriges geografi så kan jag bara upplysa om att ta tåget från Stockholm till Karlstad via Göteborg känns som en något(!) lång omväg. Så det slutade med några extra timmar i Stockholm. Även det är naturligtvis ett i-landsproblem, men det är inte slut med det, utan det kommer ytterligare ett!

Det sista gnället och det avslutande i-landsproblemet handlar om vädret! Jamen hur kul var det att sådär lagom trött och mosig anlända slutmålet och mötas av det här:

Fast å andra sidan, nu kan det ju bara bli bättre... (Och, egentligen är det rätt bra, och nu på morgonen tittar faktiskt den där lilla gula fram bakom några molntappar, så det bättre har redan börjat!)

Hur du vet att du har kommit till Singapore

Så har det blivit dags för säsongsavslutning. I natt går planet som ska ta mig hem till något som förhoppningsvis ska kunna kallas sommarsverige. Förr eller senare, eller i alla fall någon gång under de kommande månaderna, ska det väl åtminstone kunna bli så. Om jag får önska så skulle jag vilja ha en repris på förra årets sommar, och önska kan man ju alltid. Men först och främst ska jag njuta av lite vår...

Eftersom jag nu lämnar Singapore för några månader framöver tänkte jag att det kan vara bra med några små tips på hur ni ska veta att ni har hamnat just här, om nu det skulle råka vara så. Man kan ju aldrig så noga veta, så här kommer det!

Du vet att du har hamnat i Singapore när:

- De du möter pratar om kyckling och ris istället för väder.
- Du vet att alla pratar engelska, men du förstår ändå inte vad de säger.
- Du måste ta på dig tröjan då du går in.
- Glasögonen immar igen när du kommer ut.
- När du får förklara att det du sa faktiskt inte var på allvar, utan du bara skojade lite.
- Du kan köpa stora glassbitar i grönt bröd på gatan.
- När en "Die Hard-film" som sänds på tv mest låter "beep beep beep".
- När du får apelsiner i present av de som besöker dig.
- När du ser någon i affären prova om paraplyet matchar färgen på klänningen.
- När du tar tunnelbanan mellan två ändhållplatser och upptäcker att du rest genom hela landet.
- När du förstår att AYE DKE LTE ECP KSE KPE PIE SLE inte är kodord utan namn på motorvägar.
- När taxichauffören har så mycket saker i vindrutan att han knappt ser ut.
- När du tillbringar mer tid med att försöka hitta ut från shoppingcentret än med själva shoppingen.
- När du får dörren abrupt släppt i ansiktet av den som går genom före dig.
- När du inser att det hasande ljudet bakom dig inte är en vandrande vålnad utan någon i flip-flops.
- När du förstår att anledningen till att personen framför dig går så långsamt är att det händer något   spännande på filmen i telefonen just nu.

Som sagt, bara så ni vet...

Gammalt och nytt

Att vara i Singapore kan ibland kännas som att man befinner sig mitt i en jättelik byggarbetsplats. det är något på gång hela tiden överallt. Om det inte är så att man beslutat sig för att smälla upp ett antal nya bostäder, ett nytt shoppingcenter eller en ny tunnelbanestation så kan man ju alltid bryta upp asfalten mitt i gatan en lördagsmorgon... Med andra ord så är det aldrig någon riktig stiltje på byggfronten. Undrar just vad han skulle säga idag, Sir Thomas Stamford Raffles, om han kunde se landet han en gång grundade.

Det är inte så förtvivlat längesedan färdigställandet av den nyaste tunnelbanelinjen avslutades, och det betyder naturligtvis att det är dags att bygga ytterligare en. Så just nu byggs det tunnelbanestationer på en hel massa platser på en gång och det kan man säga märks. Och även om man måste säga att det handlar om rätt effektivt bygge, så kommer det ju att ta sin lilla tid innan det är klart, och det där med "temporärt" får plötsligt en annan innebörd, men det är väl kanske så att det mesta är relativt...

Byggnaderna i det här landet är för övrigt ett kapitel för sig. Det är väldigt få som är fyrkantiga, istället hittar man runda, åttkantiga, smala, trekantiga, spetsiga eller utformade på något annat vis. Men det är klart om det ska byggas med hänsyn till drakar, och pengar som ska flöda in från rätt håll och i rätt väderstreck samt allt annat som kan rymmas inom feng shuins ramar så kan det inte vara helt enkelt.

Något som i alla fall känns riktigt bra är att det har bevarats många gamla byggnader som nu blandas i en rätt härlig röra med gammalt och nytt. Det finns många vackra "shophouses" kvar med utsirade krusiduller och marmor och det är rätt häftigt att se kontrasten mot de nya komplexen runt omkring.

Med tanke på alla speciella byggnader som finns så måste det vara något av ett drömland att arbeta i som arkitekt. Det känns ju lite som desto mer udda, desto bättre.

Hur som helst, det är ett tacksamt fotomotiv det här med byggnader, i alla fall...