Lucka 24

Lapptäcke

Skepptunatäcket är ett textilt arbete som kommer från Skepptuna kyrka i Uppland och som nu finns på Statens historiska museum. Enligt en Kol-14-analys av arbetet har det sytts mellan 1440 och 1620. I museets databas anges tillverkningstiden till 1500-talet. Täcket är 160x210 cm och består av tjugofyra  blå och röda kvadrater med djurfigurer ordnade i sex kolumner och fyra rader, samt en bred grön kantbård.

Djurfigurerna är utfärdade i intarsiabroderi. Ibland kallas broderikonsten för mosaik-broderi. Det är en teknik där ett mönster, ofta ett djurmotiv, klipps ut från två olikfärgade bitar vadmal, som byts mot varandra och sys in i hålet som bildas när figuren klippts ut. Nästan lite som att lägga pussel. På framsidan täcks sömmarna av gyllenläder. Kvadraterna är sinsemellan avdelade av tunna vadmalsremsor. Eftersom de här sömmarna blir ganska ostabila så har tekniken inte använts för att tillverka vardagliga saker. De exemplar som finns kvar är oftast brudpällar och ibland har dessa gjorts om till kuddar.

Skepptuna täcket kan ha varit en brudpäll. Man vet inte hur traditionen med brudpäll kom till. En teori är att den härstammar från en tyghimmel som fanns uppspänd över hedersgästerna vid ett gästabud som skydd mot sotflagor från spisen. En annan att den, liksom slöjan, skulle vara ett tecken på blygsamhet. Till en början hölls pällen upp med sträckta armar, men efter hand tillkom bärpinnar eftersom det kunde bli tröttsamt för armarna. I Sverige började brudpällen försvinna på 1700-talet samtidigt som brudslöjan infördes, men i allmogemiljö var den vanlig in på 1900-talet. Att "gå under pällen" var ett annat namn för att gifta sig.

Detta var sista kalenderinlägget och jag tackar alla som orkat läsa. Nu är det julfirande som gäller. Jag önskar alla en riktigt

 God Jul och ett Gott Nytt År

Lucka 18

Adventskalender

Det finns adventskalendrar av allehanda slag. När jag var barn var det enbart de gamla vanliga papperskalendrarna som gällde. Bakom varje lucka fanns en liten bild, som inte alltid hade samband med julen och på julafton fick vi öppna kalenderns största lucka. Där bakom fanns nästan alltid en bild av Jesusbarnet i krubban. 

När mina barn var små sydde jag korsstygnskalendrar till dem efter mönster från Clara Waever i Köpenhamn.

                   

De har sedan gått i arv till deras barn.

Chokladkalendrar var väldigt populära. Bakom varje lucka fanns en liten chokladfigur, och eftersom det inte var vanligt att få äta godis mitt i veckan så var december en mycket eftertraktad månad. Ett år kom vi på att Peter öppnat alla sina luckor och smaskat i sig chokladen, men varit väldigt noga med att stänga igen luckorna efteråt. Även för vuxna görs det kalendrar med smink, badskum, smycken och allt vad man kan komma på.

I år har jag köpt en kalender till mig själv....en Snällkalender. På baksidan kan man läsa att den innehåller 100% goda gärningar......fri från socker, plast och prylar....alltså en mycket nyttig kalender. Det är Fiends som ger ut den. Kalendern kostar 79 kr men 50 kr går direkt till Friends arbete mot mobbning. Bakom varje lucka kan man läsa ett meddelande som ett barn skrivit om vad man kan göra för att vara snäll.

Här följer några exempel:

Ge beröm till någon som du tycker gjort något bra idag.

Säg något snällt och ge bort en kram.

Fyll en ballong med lappar där du skrivit snälla saker. Blås upp ballongen och ge bort den till en kompis som sen får sticka hål på den. 

För barn behöver inte en vänlig handling vara så invecklad. Det är den vardagliga omtänksamheten som är det viktigaste.

Sov du lilla vide

Jag försöker att sätta mig vid symaskinen så ofta jag hinner, men numera är det inga balklänningar jag syr. Det blir mindre saker som går fortare. Jag har fått många beställningar på allt mellan himmel och jord under årens lopp. Den mest udda beställning jag nånsin fått kom från Luxemburg för en tid sedan. Zoé undrade ifall mormor kunde sy en sovmask till hennes docka. Hon har själv en mask när hon ska sova och jag fick se ett foto på den.

Rosie, som dockan heter, behövde en liknande för att kunna sova. Katarina mätte Rosies huvud och sen fick jag veta att det var bra om jag sydde den i ett "fluffigt" tyg. Zoés mask var regnbågsfärgad men något sådant hittade jag inte i mitt förråd. Men rosa är alltid ett säkert kort, så jag klippte till en mask i rosa teddy. Jag broderade ögonlock och fransar och satte fast ett gummiband, så den skulle sitta kvar på huvudet även om Rosie sov lite oroligt.

När allt var klart skickade jag iväg den. Tyvärr gick det med snigelpost och det har varit en lång väntan. Men igår kom den äntligen fram. Sovmasken provades med en gång och den passade perfekt. Jag fick även se ett foto på "flickorna"i sina masker. Nu kan de i varje fall sova gott om nätterna. 

Att låna idéer

Jag får många bra tips och idéer på inlägg när jag bloggvandrar. Inte så att jag vill kopiera rakt av, men det sätter igång fantasin när det är något jag känner igen. Det är säkerligen många som kommer att se att jag hämtat inspiration från deras inlägg. När Karin berättade om hur hon satt på golvet när lakanen drogs och det blåste i håret, mindes jag hur snabba min syster och jag var att sätta oss ner när mor och far hjälptes åt att dra lakanen. Det var väldigt viktigt hur de veks och till sist tog de rejäl sats och slog lakanen så det blev skarpa veck. Då blåste hårtofsarna rejält...nästan som när man fönar håret.

Mor manglade lakanen i den gemensamma tvättstugan. Jag har en egen mangel. Den är 45 år gammal men fungerar fortfarande lika bra. Så mycket manglande blir det inte numera. De flesta påslakan är bara till att hänga upp och vika ihop, men jag manglar dem ändå, för att få bättre plats i skåpet. Något som jag också manglar är kökshanddukar. Även om jag har diskmaskin, så behövs alltid handduken någon gång.

Jag minns när jag var ung så noga det var att skaffa sig en hemgift. När jag gick husmodersskola fick vi veta vad som var nödvändigt att ha. Både lakan, örngott och handukar skulle märkas med monogram. Min mor hade många märkböcker, och där letade jag efter G och A i olika mönster. Jag hette Andersson som ogift. På den tiden var det inget underligt att flickor satt och broderade monogram på allt mellan himmel och jord. Tänk så mycket jobb som lades ner på vardagssaker som sen bara slets ut och till sist användes som putstrasor.

Min farmor virkade mellanspetsar att sy på lakanen och jag har ett stort lager av dem som aldrig blev isydda. Istället har jag använt dem som gardinomtag eller pynt på blomkrukor och kläder. 

Mina döttrar har fått en del gamla textilier som de är väldigt rädda om. Det är roligt och se att den yngre generationen sätter värde på gamla saker. Det hör ju till vår historia och bör inte glömmas bort. 

Förr i tiden var det mycket mer slitgöra för både män och kvinnor. Idag finns det maskiner som hjälp till det mesta och det har kommit fram enklare metoder. Egentligen skulle vi ha mer tid och ork att sitta och handarbeta eller göra sånt som folk gjorde förr i tiden på sin fritid. Man kan ju undra hur de orkade med allt, men jag tror faktiskt att de kopplade av när de höll på med sina sysslor på kvällarna. Jag minns i varje fall hur nöjd min farmor såg ut när hon satt och stickade strumpor. Stickorna gick som lärkvingar och hon pratade hela tiden. Jag kan inte minnas att hon någon gång tittade på det hon stickade, men det blev ändå alltid en socka som passade perfekt. 

Att handarbeta har blivit modernt igen. Jag tror inte det gäller bara stickning, virkning och broderi utan all slags hobbyarbeten. När både hjärna och händer jobbar mot ett gemensamt mål riktigt känner man hur stressen flyger iväg. Det är något som behövs i dessa tider. 

20-minutersetapper

Jag åkte till Luxemburg i fredags och den resan går nästan att dela in i 20-minutersetapper...i varje fall första delen. Det tar mig 20 minuter att komma till Helsingborg där jag går på färjan till Helsingör som seglar var 20:e minut. Färden över sundet tar 20 minuter. Därefter blir det tåg till Köpenhamn. Tåget avgår var 20:e minut, men resan tar lite längre tid...drygt en timme. När jag kommit in i flygterminalen fick jag vänta 20 minuter innan incheckningsdisken öppnades. Det var ovanligt lite resande den här eftermiddagen, så säkerhetskontrollen avverkades på rekordtid. Jag brukar köpa med mig en baguette och något att dricka och bege mig direkt till gaten. Det känns bra att vara på plats i god tid.

Det var mysigt att få träffa Zoé igen och när hennes mamma undrat vad hon ville göra på sin födelsedag svarade hon bestämt: "Leka med dockor med mormor." Hon hade även andra förslag, som att leka skönhetssalong. Jag fick först manikyr och sen målades mina naglar med ett orange glitterlack. När det var klart var det dags för make up. Det blev både rouge, läppstift och ögonskugga. Jag kände mig nästan som jag var med i ett avsnitt av TV:s Gör-om-mig.

På lördagen var det dags för presentutdelning och Ulrika och jag hade köpt en del kläder till Zoé. Hon gillar rosa, tyll, glitter och fluffiga tröjor, så det var enkelt att hitta sånt som passade. Hon hade även önskat sig en American doll, men eftersom hon visste att den var lite dyr hade hon accepterat att den kunde hon inte få. Lyckligtvis hittade Katarina en sådan docka till humant pris som hon utan Zoés vetskap packade ner i bagaget när de åkte upp till Sverige i julas. Under ett par veckors tid har jag varit upptagen med ett rita mönster och sy upp en vår och sommarkollektion.







Eftersom Zoé fick en rosa fluffig tröja med silverpaljettstjärna på magen och rosa långbyxor, sydde jag samma kläder till hennes docka. När vi gick till lekparken var de likadant klädda.

Jag använde upp små stuvbitar och garner som jag sparat på sen tidigare.

Accessoarer är viktigt även för dockor. Det blev armband, halsband och väska.

 Jeans och kofta trivs nog alla i. På hobbymässan köpte jag en enda sak; nämligen en guldglittrig ryggsäck som skulle hängas på en väska som ett smycke. När jag såg den tänkte jag direkt på att den skulle passa bra som skolväska till Zoés docka. Jag plockade bort fästanordningen och sydde dit axelremmar i stället. Storleken var helt perfekt.

Eftersom det aldrig kan bli för mycket glitter och paljetter måste dockan naturligtvis ha en festklädsel med blus och sammetskjol. Något lite blir det nog plats till i silverväskan.

Jag kom hem igår kväll. Vissa helger går alldeles för fort.

Årets första hobbymässa

I lördags ställde vi kosan mot Köpenhamn och hobbymässan i Rödovre. Det ligger i utkanten av Köpenhamn. I år var det tredje gången vi besökte mässan. Det är mest tyg och garn och allt man kan göra av de materialen. Som vanligt var där väldigt mycket besökare...mestadels kvinnor. De enda män jag såg där var de som demonstrerade symaskiner. Så brukar det alltid vara och jag har alltid undrat över det. Är män inte lika kreativa som kvinnor? Det tror jag faktiskt att de är, men på nåt vis så verkar det som om allt som har med tyg och garn att göra räknas inte som lika "fint" som annan hobbyverksamhet. Men tänk på alla berömda modeskapare som mestadels är män och Kaffe Fassett som gör så fantastiska broderi och stickmönster.

Det fanns givetvis mycket smyckematerial till försäljning och papper och annat som hör till scrapbooking. Det är något som intresserar Ulrika väldigt mycket. I en monter beundrade vi tovade smycken och småfigurer. Tomtar eller vättar är alltid gångbart.

Det fanns även får i all världens färger.

 Stickade och virkade plagg hängde i långa rader. Att få stå där och titta på alla modeller och känna på garnkvalitén är rena terapin. Jag fick verkligen behärska mig för att inte falla för frestelsen och köpa hem mer garn. Det fördes långa och hårda förhandlingar inne i mitt huvud. Denna gången vann förnuftet.

En av utställarna bar ett halsband som var väldigt annorlunda och enkelt att göra. Det var en lång remsa som stickats i slätstickning i olika färger. Längden kan man själv bestämma. Vid varannat färgbyte slogs en knut på arbetet och ändarna syddes slutligen samman. Sen var det bara att vira hela härligheten runt halsen några varv. Tänk så mycket restgarner som kan användas upp på detta viset.

Jag fastnade för den här lilla väskan som hänger på ställningen. Det liknar en liten handväska, men när den öppnas blir den till en bärkasse. Den står uppvikt under väskorna och jag imponerades över hur mycket som fick plats i den.

Tyg fanns där givetvis i massor, men jag har bestämt mig för att först måste jag åtminstone halvera mitt lager här hemma innan jag ens kan börja tänka på att köpa mer. Det blir lätt så att jag ser ett tyg som jag blir så förtjust i, men när jag sen kommer hem med det är det inte alltid tiden räcker till att sy med en gång. Ganska snart glöms det bort och blir liggande och värmer hyllorna.

Något som inte var till salu, men som slog allt annat med hästlängder var den här lilla godingen.

En äldre dam körde runt med en barnvagn och vi tänkte först när vi mötte henne att hon antagligen passade sitt barnbarn. När vi tittade ner i vagnen möttes vi av två pigga ögon i ett lurvigt "ansikte". Den lilla hunden ställde sig upp och viftade på svansen och verkade väldigt glad över uppmärksamheten. Här satt den tryggt och säkert för om den skulle sprungit runt på golvet hade risken varit stor att den blivit nertrampad.

När vi gått ett varv runt mässan satte vi oss och fikade. Då kollade vi genom våra foton och ritade upp mönster på det vi gillat bäst. Det är bättre att göra det med en gång innan det försvinner i hjärnvirvlingarna. Några saker hade vi redan hunnit glömma så då fick det bli en tur till den montern igen för att friska upp minnet. Efter ett antal timmar var vi ganska trötta. Det var varmt och trångt och kändes riktigt skönt att komma ut i friska luften. 

När jag kom hem kunde jag bocka av en sak på min att-göra-lista. Det blev ingen överstrykning, för jag räknar med att det blir fler hobbymässor i år. 

Halloween

Ute i butikerna samsas både Halloweenpynt och julpynt just nu. Nog tycker jag det hade varit roligare om man hållit sig till en firarhelg i taget. Det är nästan två månader till jul, så vi hinner säkert köpa vad vi behöver även om vi väntar till efter Halloween. Ett år när jag var i Dallas strax före den här spökhelgen hade många börjat ställa ut sitt pynt. Där dekoreras trädgårdarna något enormt med uppblåsbara saker och i stort sett allt man kan komma på. Givetvis är det en mycket större helg där än hos oss. Men naturligtvis måste det firas här också....det är ju en helg som firas i USA. Allt som kommer från den delen av världen måste vävas in i det svenska samhället. Då är det konstigt nog inte så mycket prat om att vi måste bevara allt som är svenskt.

Mors Dag firades i maj och snart är det Fars dag. Det är också firardagar som importerats från USA, men för väldigt länge sen. Kanske därför som de räknas som "svenska" helger. I framtiden kommer säkert Halloween också att vara en "typisk" svensk helg. Den enda typiskt svenska helg jag kan komma på är Midsommar.

Även om jag är lite anti när det gäller att vi importerar allt från USA kan jag ändå uppskatta den här helgen lite grann. När Rasmus var liten pysslade vi och gjorde speciell, läskig mat som prinskorvsfingrar med mandelnaglar och......

......marängsviss med mandariner och hembakta spökmaränger.

Ett stort plus tycker jag är att så mycket dekorationer är orange. Här får jag verkligen mitt lystmäte tillgodosett.

 Ett år klippte jag ut fladdermöss i filt och fäste på matrumsstolarna. Det är nog enda gången jag varit så nära en fladdermus utan att bli helt hysterisk.

Hos min son i Dallas klär både barn och en del vuxna ut sig och går runt och tigger godis. I år är Hanna utklädd till en figur från en Toy story film, som jag inte känner till. Hon ser inte särskilt skrämmande ut. De flesta Halloweenklädslar som säljs i butikerna här i närheten passar om man vill låtsas vara Dracula, vampyr, skelett eller häxa. Jag har en häxhatt i mina gömmer och den passar fortfarande.

Jag försökte ta ett foto i spegeln och visa hur jag ser ut, men det var svårt.

Vilken vinkel jag än fotograferade ifrån så ramlade brättet ner över ögonen. Men ni ser väl ändå att det är jag?

Våren är kommen

Jag har haft en underbar helg i Luxemburg. Det var soligt och varmt alla dagarna och en eftermiddag visade termometern ca 20 grader ute på altanen. Resan dit är väldigt enkel, för det är inte så lång väntetid mellan de olika bytena från bil, båt, tåg, flyg och till sist bil igen. Mina snälla grannar skjutsade mig in till Helsingborgs färjeläge, så jag slapp ta bussen in dit. På det viset tjänade jag in mycket tid. Båtturen är endast 20 minuter lång och i regel står tåget och väntar i Helsingör och det är bara att hoppa på.

Framme på Kastrup blev det lite väntan eftersom incheckningsdisken inte öppnade förrän 2 timmar innan flyget startade. När jag kommit genom säkerhetskontrollen gick jag direkt och köpte något att äta och sen var det dags att bege sig till gaten. Det är i regel ganska små plan som flyger till Luxemburg och de får alltid starta och landa ganska långt bort från terminalen. Det kändes nästan som om jag gick halvvägs till Luxemburg, för jag gick och gick och gick.....Vi var bara 31 personer inbokade så vi hade tillgång till två säten vardera. Jag gillar när jag slipper sitta och trängas.

När dörrarna ut emot vänthallen i Luxemburg öppnades såg jag med en gång min dotter. Hon hade sällskap av en liten unicorn.....en liten häst med färgglad man och ett horn i pannan. Det hade varit karneval i Zoés skola och hon var utklädd till unicorn. Hon har själv väldigt långt hår så det behövdes inga lösa hästsvansar här, men hon hade en overall på sig som påminde om hästarnas färger. Hon kom springande och kramade om mig och jag kände mig verkligen välkommen.

Zoé älskar kläder, dockor och i stort sett allt som är "flickigt". För en tid sedan köpte jag ett Barbiemönstrat tyg, och av det sydde jag en kjol till henne. Det blev en hel del tyg över och det räckte även till en liten prydnadskudde.

Jag hade två hjärtformade innerkuddar, som min mor sytt och stoppat med skumgummiremsor, som man gjorde förr. De låg på min säng när jag var tonåring, men sen har de bara blivit liggande i många år utan ytterfodral. När jag sytt färdigt Barbiekudden funderade jag på vad jag skulle göra med den andra innerkudden. Min kusin gifte sig för snart 60 år sedan och jag var tärna och bar en lång, rosa brokadklänning, som min mor sydde till mig. Efter bröllopet kortade jag av den och använde den några år till. Så småningom sydde jag om den till en kjol åt Ulrika när hon var tonåring. Rosa är Zoés favoritfärg så det passade bra att göra en kudde av brokaden. För att det inte skulle bli alldeles för intetsägande köpte jag silverglittriga bokstäver och sydde på och dekorerade med några lila blommor. Jag tycker om när jag kan återanvända och göra saker av gammalt material. I den här kudden har både gamlamormor, mormor och moster varit involverade.

Försenad påsk i Skåne

Jag menar inte själva helgen utan den gula påskfärgen. Efter att ha tittat på blå och gröna väderkartor längtade jag efter en gul, och det hade passat ypperligt om den dök upp under påsken. Tyvärr blev det inte så i hela landskapet. Nu är det äntligen fint väder och det börjar smyga in sig lite orange i kanterna också. Våren är en härlig årstid.

Ett par dagar före påsk passade Rasmus och jag Daniel och Hanna, eftersom deras föräldrar
tillbringade några dagar i Milano. Rasmus är den stora idolen för alla småkusinerna, och det var full rulle hela tiden.

Jag tror alla småkillar gillar att brottas och Daniel var inget undantag. Rasmus var diplomatisk och lät honom vinna.

Hanna lekte inte lika våldsamma lekar och dessutom hade hon öroninflammation när hon var här och fick ta penicillin. Det blir man lite trött av och det kändes skönt med en eftermiddagslur i famnen på Rasmus.

Det är alltid Rasmus som står för äggmålningen till påsk, men i år var han upptaget med annat, så vi improviserade lite. Jag målade ansikte på äggen och virkade mössor och hattar och satte på dem i stället.

Jag tyckte det kunde passa med blågult till USA-familjen. Hanna fick en liten babymössa till sitt ägg, som mest fick stå till prydnad. Daniel är förtjust i Super Mario och då var det givet att hans ägg skulle ha en röd keps med ett broderat M mitt fram. 

Zoé älskar prinsessor så det var enkelt att lista ut vad hon önskade sig. Det fick bli en långhårig prinsessperuk med guldkrona på toppen. Mamma och pappa fick nöja sig med hatt och basker.

Ulrikas älsklingsfärg är lila och jag hade som tur var lite restgarn i den färgen. Precis som Daniel så fick Rasmus en keps, men denna var grön med ett R på. 

Att min älsklingsfärg är orange har nog inte undgått många. Göran fick hänga med på ett hörn med brun basker och orange tofs.