Jag har letat som en galning men den finns ingenstans i hela huset. Jag måste ha slarvat bort den...schäslongen, alltså. När jag nu inte kunde hitta en sådan möbel att sträcka ut min lekamen på, så tyckte jag att det var lika bra att sätta igång och jobba. Rasmus vill klippa våra thujahäckar och det får han så gärna. De är 2 m höga så han får stå på en stege, men det fixar han galant. Det betydde dock att jag först var tvungen att tukta två prydnadsbuskar som stod precis framför häcken vid ena tomtgränsen. Där planterade vi korneller för en del år sen; en med gulgröna och en med röda grenar. Det är väldigt dekorativt att ha dem med i olika blomsterarrangemang.
När de två buskarna var klara gav jag mig på lagerhäggen framför altanen. Den får inte bli så hög att den skymmer fönstren, så varje år kapas de buskarna också ner. Jag använder alltid en sekatör när jag tuktar lövbuskar, för då är det så lätt att göra snittet direkt i ett veck där ett nytt skott är på gång. Det syns nästan inte att jag varit där och karvat efter bara kort tid. Häcksaxen använder jag bara till två höga thujor som vi har vid ena gaveln. Men när jag skalat av det som behövs åker sekatören fram igen för finjustering. Det syns nämligen alltid en massa brunt när jag använt häcksaxen. Nu blir det nästan som när jag sprättar bort tråckeltråd. Det är lite pillrigt, men jag föredrar det framför att gå och reta mig på att busken inte är snygg.
När jag nu ändå höll på med rensning lite här och var så fick jag ögonen på en annan hög buske. Det blev till att plocka fram stegen för att nå upp, men inte ens det hjälpte. Jag fick gå och hämta en grensax med teleskopskaft. Nu var jag riktigt i mitt esse och näst i tur var en skabbig buske framför köksfönstret. Den skulle bort helt. Sist vi var hos Peter så fick vi en tigersåg med oss hem. Nu skulle jag prova den för första gången. Jag blev helt såld på den. Den sågade genom grenarna innan jag ens hann blinka. Jag tänker på hur jag har slitit med gammaldags sågar förr om åren. De kan åka till skroten nu.
Egentligen är det konstigt att Göran låter mig låna alla "farliga" redskap han har som tigersågar, borrar, spett och annat, men när det kommer till så banala saker som målarfärg och penslar är det stopp. Han påstår att det blir alldeles för dyrt om jag ska måla, för det går alltid åt mer färg än om han gör det. Det stämmer kanske delvis, för när jag är klar så är jag alltid lika färggrann som det jag har målat.....men lite färg piggar alltid upp.
