På skojakt

 I lördags åkte jag till Väla. Det är evigheter sen jag besökte det shoppingcentret. I år fyller det 50 år och det har byggts om och byggts ut och det är inte slut än. Idag huserar ca 200 olika butiker där och det finns massor av restauranger och fikaställen om man känner för en paus. Jag gillar att det aldrig känns trångt hur många människor som än spankulerar runt där. 

Mitt mål var att hitta ett par snygga skor. Jag har alltid varit förtjust i skor ända sen jag var tonåring. Uttrycket: om skorna passar...köp ett par i varje färg.....tycker jag är en bra uppmaning. När jag var yngre räckte det med att få syn på ett par snygga skor, kolla storleken och sen kunde jag nästan gå direkt till kassan. Jag hade väldigt skovänliga fötter. Idag är det helt annorlunda. Det blir till att prova och prova och prova i det oändliga. Sitter inte skorna skönt så får jag ont i ryggen. Ännu en nackdel är att de skor som passar mig idag sällan är billiga, men det är bara till att acceptera. 

En ny skobutik hade öppnat på Väla och det var dit jag ställde kosan. Damskorna var en besvikelse. Vilka tråkiga färger! De fanns i alla nyanser av brunt, beige och grått, men jag ville ha några som syntes på långt håll. Jag tittade på herrskorna i stället för jag lever på ganska stor fot. Ett par lejongula skor "ropade" på mig och jag skyndade mig att plocka ner dem från hyllan.

Jag saknar faktiskt lite tiden då Rasmus och jag åkte iväg och handlade skor. Hans provningsritual var omfattande. Först ställde han sig på tå och sen var det sicksacksteg som gällde, lite hopp på stället och därefter gick han först sakta och ökade sen farten succesivt. Sluttestet var att springa en runda runt alla skoställen i butiken. Min testmetod är betydligt enklare. Jag går lugnt och sansat runt i butiken. 

Skorna kändes jättebra så de fick följa med hem och nu lyser de så glatt i min skohylla.

Skor uppåt väggarna

Jag brukar inte köpa nya skor eller kläder inför varje ny säsong, men det är alltid kul och se vad som är modernt eller inte. Sen struntar jag i vilket och klär mig i det jag gillar. Mode är för mig en hobby. Vi har så olika intressen. Bloggvännern BP håller sig till fotbollsbibeln och jag läser modebibeln. Båda två är lika viktiga, antar jag. 

Något som jag hade behövt nu i höst är ett par varmare skor, men lusten att leta efter sådana har konstigt nog inte infunnit sig. När det nu blivit kallare är jag nästan tvungen till att ge mig iväg och leta.

Stövlar trivs jag inte alls i, annars är det visst modernt med cowboystövlar. Fast jag gissar att den här modellen blir i kallaste laget i vinter.

En del skor begriper jag mig inte alls på. De här passar bara lite veliga personer, som inte vet om de ska gå fram eller tillbaka. 

Jag vet ett ställe där de här skorna passar perfekt; nämligen inne i "min" skog. Där finns en skylt för de som inte kan bestämma sig. Risken är att personen blir stående där hela dagen.

De här skorna är perfekta när man har bråttom. Det säger ju sig själv att man går dubbelt så fort med fyra skor som med två.

Dessa pimpade foppatofflor hade jag inte haft något emot. Då tror jag inte så många hade stått och flåsat mig i nacken i kassakön. Jag avskyr när människor måste trängas till varje pris. 

Att jag började tänka lite mer på skor nu beror delvis på att jag bestämt mig för att placera mina skor i en bokhylla. Då blir det lätt överskådligt. Många av garderoberna på ovanvåningen har jag gjort om till förråd, för att slippa behöva gå ner i källaren så ofta. Det är väldigt praktiskt. Kruxet var att jag då inte fick  så mycket plats för skor och kläder kvar, men det fanns lediga rum i källaren så det löste sig. Jag byter inte mundering flera gånger om dagen, så det kommer inte att bli så mycket springande (eller kanske snarare linkande) upp och ner i trappan. 

Att ha på fötterna

Kan ni se skillnaden på de här skorna? Jo, de till vänster har svart lacktåhätta och de till höger har guldtåhätta. Jag tvivlar inte på att det är äkta guld, när man får veta priset. Det högra paret kostar 800 Euro. Det kan man köpa ca 20 par av den vänstra modellen för......och vet ni varför? Jo, svaret hittar man inuti skon.

Den vänstra modellen är av märket Gyllene Gripen och den högra från Yves Saint Laurent. Men jag ska ju ha skorna på fötterna, och inte gå runt och visa vad det står inuti dem. Därför köpte jag det paret med svart tåhätta.....och fick en hel massa pengar över. 

Det är ett antal år sedan jag köpte dem, men de ser nästan ut som om de var nya, för jag har inte använt dem så mycket. De känns inte sköna att ha på sig. Jag bryr mig inte om när jag får höra att: "vill man vara fin så får man lida pin". Klart jag vill vara fin, men det ska banne mig kännas bekvämt också. Det finns inget värre än skor som klämmer både här och där. De här skorna har aldrig varit särskilt bekväma, bara någorlunda användbara. De införskaffades under en period när jag köpte skor som en galning.

Skor är en viktig detalj när det gäller mode. Synd att det ska vara så svårt att hitta både snygga och bekväma skor. Det finns givetvis i ett fåtal affärer, men till ett rejält högt pris. Jag skulle vilja gå till en skomakare, som tar mått på foten och syr ett par helt unika skor. Det måste kännas som en dröm att gå i sådana skor, och som en mardröm att betala dem. Det närmaste jag kan komma något sådant millimeteranpassat och bekvämt att ha på fötterna är nog om jag köper ett väldigt mjukt garn och stickar mig ett par raggsockor.

Barn är mycket smartare när de ska prova skor. De stoppar ner foten, känner efter så skon inte klämmer och springer ett varv i butiken för att se om skorna är "springbra". Det kanske man skulle testa någon gång, i stället för att vara fåfäng och kolla i spegeln hur skon ser ut på foten. Jag undrar vid vilken ålder det vettiga skotänkandet upphör. För det gör det hos alla, tror jag. Kanske någon gång i tonåren? Sen kan det tyvärr sitta i ganska länge. Nu har jag fått tillbaka mitt vettiga skotänk igen, men jag antar att jag får hoppa över springandet.

Allting går att sälja med mördande reklam.

Jag måste ge mig iväg och köpa ett par skor, som är både snygga, bekväma och mer lämpade för höstväder. Med dagstidningen följer ett reklamblad från en sportaffär, som har riktigt snygga skor och kläder för vanligt folk också, och inte bara för energiknippen. Där har jag köpt mina vinterkängor, och det är absolut det bästa köp jag har gjort. I reklambladet såg jag inga snygga promenadskor, men jag ska åka dit och leta på plats.

När jag nu ändå satt och bläddrade i bilagan, kunde jag inte låta bli att bli både full i skratt och aningen irriterad över den löjliga texten. Det första jag läste var om ett par träningsskor. De hade minimalt med gummi i sulan så jag skulle kunna få bättre kontakt med underlaget. Nu förstod jag inte riktigt vad som menades. Var sulan så tunn att jag kände alla stenar och kvistar jag trampade på? Då kunde jag ju lika gärna gå barfota. Skon hade en flexibel ovandel i mesh. Varför går det inte att skriva att det är nåt slags nättyg.

Nästa vara som jag fick ögonen på var ett par varmstickade tumvantar i anatomisk stickning. Jag tycker att jag är en relativt skicklig stickerska, men det mönstret har jag aldrig testat. Kan det tro vara nåt liknande spetsmönster eller flätor?

Affären hade REA på ett par joggingbyxor i mjuk bomull med resår i midja och benslut och var ett perfekt plagg för vardagsmys. Men om jag ville mysa på helgen? Jag bläddrade genom hela annonsbilagan, men jag hittade inga helgmysbyxor. Jag får väl leta fram ett par gamla här hemma. Man behöver ju nåt på ovankroppen också när man myser och då sålde de en väldigt snygg tröja med hög krage och halv blixtlås!!!!!! Det måste betyda att det fanns bara en sida av blixtlåset kvar. Hur skulle man då kunna dra upp det? Jag har också tröjor med halva blixtlås ibland, men då sprättar jag bort den och sätter i en hel i stället. Den här söndriga tröjan hade kostat 700kr, men nu slumpades den för 300kr.

Det fanns åtminstone ett plagg som jag ska titta lite närmare på...nämligen ett par turbyxor. Det kan jag behöva. Om jag har dem på mig nästa gång jag köper en Trisslott räknar jag kallt med att jag ska kunna skrapa fram en storvinst.

Lång väntan

I selfieutmaningen i tisdags skrev jag att mitt hår var i behov av lite ny färg, och det stämmer. Jag känner mig mycket piggare när jag har lite snygg färg i håret och inte det råttfärgade som jag annars ståtar med. Nu kände jag att det var hög tid för ett frisörbesök. Inte bara för färgens skull, men hela kalufsen är så vildvuxen så jag ser ut som mamma Knota i familjen Hedenhös. Anledningen till dröjsmålet är att jag blivit tvungen att leta upp en ny frisör. Det är allra enklast om jag bara behöver åka ner i samhället. För en del år sen åkte jag till shoppingcentret på Väla, men jag tyckte det tog onödigt lång tid, även om jag alltid var nöjd när jag gick från salongen. Åstorp är känt för att ha många frisörer och många pizzerior så det borde inte vara några problem att hitta en ny, kan man tycka. Tyvärr har jag testat nästan alla frisörer i samhället och inte varit särskilt nöjd, förutom med de som slutat eller sålt sina salonger. 

Men det fanns en salong kvar och dit begav jag mig igår. Det är inte bara en frisersalong utan där säljs även damkläder. Jag tittade bara som hastigast på utbudet, men jag blev väldigt sugen på att utforska mer. Vid disken stod en vänlig dam och undrade vad hon kunde hjälpa mig med. Jag förklarade att jag ville bli klippt och få håret färgat. "Ok", sa hon, "men tyvärr har vi bara en frisör som jobbar för tillfället så det är lång väntetid." Jag har väntat så länge redan så jag tänkte att strunt samma bara de har en tid till mig. Hon undrade om jag varit där tidigare och när jag sa att det hade jag inte såg hon lite betänksam ut. De hade p.g.a. personalbrist svårt att ta in nya kunder. Jag suckade djupt. Hon tittade på mitt hår en extra gång och sa att jag kunde få en tid om ca 1 1/2 månad. Antagligen kände hon medlidande både med mig och mitt hår. Det förvånade mig mycket att jag inte fick en akuttid, för det är verkligen katastrof. 

Nu har jag i varje fall fått en tid till den 17 maj och det ser jag fram emot. Under de här två månaderna får jag antingen  klä mig i slokhatt och mörka glasögon eller leta upp en mössa jag kan dra ner över ögonen när jag går ut så jag inte skrämmer vettet ur de jag möter.

Fantasifullt eller fantasifult

Jag har besökt Sofiero slott ett antal gånger. Det är ett mycket populärt turistmål strax utanför Helsingborg. Kung Gustav VI Adolf och han hustru Margaretha fick slottet i bröllopsgåva och det var kronprinsessan som anlade den berömda rhodedendronträdgården. När de blommar i maj är det som att stiga in i en sagovärld. Det finns inte bara rhododendron där utan massor av andra växter och trädgården är indelad i nästan som små rum. Det finns olika promenadstigar man kan gå och då få information om vad som finns där och hur det planerades. 

Informationsbroschyren fanns bara på engelska, men eftersom svenska språket till stor del består av engelska ord och uttryck så är det nog ganska klokt tänkt....antar jag.

Det brukar även finnas minst en utställning inne på slottet varje år. i år handlade den om mode. Inte vad vi kanske i vardagslag tänker på som mode utan mer på hur det kan bli längre fram. Miljötänk och hållbarhet var ledorden. Designelever hade fått göra plagg och det var mycket återanvänt som visades. Jag vill väl inte påstå att det var vackert, men det fick mig att dra på smilbandet många gånger och jag beundrar verkligen deras fantasi. En del tips och idéer fick jag ändå med mig hem.

Det fanns två tjusiga klänningar där som kronprinsessan Mary av Danmark lånat ut. Den blommiga föll mig inte alls i smaken, men jag gillar den gröna, som hon bar på förlovningsfesten.

Bland det återanvända fanns bl.a. denna jeansklänning. Det syns tydligt att den är sydd av slitna jeans . För att göra det så bekvämt som möjligt för sig vid sömnaden, så skippades ärmarna. I stället kunde man sticka in dem i ett annat par jeans och låta midjelinningen gå runt nacken så det ser ut som en slags bolero. Snyggt? Nej, knappast!

Allt ska användas och det blev tydligen några stuvbitar över så det precis räckte till ett par skor.

Den här modellen är knappast lämplig på en middagsbjudning. Var sticker man ut händerna så man får tag på besticken?

Aha! Det fanns ett hål någonstans. Men man måste tydligen vara vänsterhänt. Modellen i förgrunden är en riktig Kajsa Warg modell....man tager vad man haver.

Har man tröttnat på sina gamla gardiner är det bara till att plocka ner dem med ringar och allt och använda som kjol.

Det hela hålls på plats med ett överblivet veckband. Mycket praktiskt att inte klippa i det hela ifall man ångrar sig och vill hänga upp gardinerna igen. 

Det fanns ännu en "riktig" klänning på utställningen; nämligen denna som Alice Bah Kunke använt på en Nobelfest. Den är sydd av ett gammalt sidenlakan och ett antal av hennes egna gamla sidenblusar. Inget som jag valt ifall jag blivit bjuden på Nobelfest, men smaken är så olika. 

Många av skyltdockorna hade en mask framför ansiktet gjord av eterneller. Jag vet inte om det skulle symbolisera evighet när det gällde modet. Maskerna var väldigt tjusiga och hade passat som dekoration på en vägg.

Nästa Sofierobesök kommer nog att bli i maj nästa år. Då är garanterat allt jag kommer att få se otroligt vackert.

Lyxtid

 

Idag har jag en tid hos min frissa redan kl. 8 på morgonen, men det är inga problem att stiga upp tidigt när det gäller sådana saker. Mitt hår är så långt nu och luggen räcker nedanför näsan, så jag måste hela tiden stryka håret åt sidan. Jag trivs bra i lite längre hår och vill inte att hon klipper av för mycket. Det är inte bara klippning jag har beställt utan även färgning. När jag var yngre fixade jag det själv, men jag har blivit bekvämare med åren. Jag vill skämma bort mig själv, för det mår jag bra av. 

Jag tycker egentligen att man alltid ska vara snäll mot sig själv. Det är inte liktydigt med att vara egoistisk. Faktum är att om man är nöjd med sig själv blir man automatiskt på gott humör och generösare mot andra. Jag har ätit en tidig frukost men frissan bjuder alltid på en kopp cappuccino när jag sitter där med färg inkletat i håret. När jag fått koppen och hon satt skyddet på min glasögonskalmar så de inte också blir färgade....fast det hade klart matchat hårfärgen perfekt.......letar jag upp en skvallertidning och sitter och njuter. Så lyxigt det känns! Inga krav som pockar på. Jag kan bara sitta och slöa och det är jag som är huvudpersonen just då. 

BP har tipsat om ett serum för ögonfransar som lär vara väldigt bra. Igår fick jag hem mitt paket och nu väntar jag med spänning på att snart kunna vifta med mina långa ögonfransar. När jag tittar på Mimmi så undrar jag om BP tipsat henne också om Xflash för det var väldigt så långa ögonfransar hon har.

Om skorna passar.....köp ett par i varje färg

 Göran visste inte riktigt vad han skulle ge mig i present när jag fyllde år, men det visste jag.......SKOR!!!!. Jag älskar skor och har alltid gjort. Som ung hade jag skor i all världens färger för att de skulle matcha den övriga klädseln perfekt. Med tiden har skoköpen minskat, men jag sneglar alltid på nya skor så fort jag får tillfälle. Ulrika erbjöd sig att följa med och det var väldigt bekvämt. Jag kände mig som en riktig VIP-person, för jag gick bara runt och kollade in vad som fanns och vad jag gillade, sen satte jag mig i en stol och Ulrika gick runt och hämtade de olika paren så jag kunde prova dem. Jag fastnade för tre par som jag köpte, men det fanns även ett par gröna och ett par röda som nog snart kommer att stå i min garderob. 

Först köpte jag ett par bruna mockaskor.

Andra paret var svarta med gulddetaljer, som passade perfekt till min jeansjacka....en gammal goding som hängt med i många år.

Det tredje paret var blå och är lätta att passa till det mesta som hänger i min garderob.

Jag saknar lite den tiden då jag kunde handla skor tillsammans med Rasmus. Det var rena teaterföreställningen. Han hade ett testschema som han gick igenom innan skorna godkändes. Man skulle kunna stå på tå med dem, hoppa, göra sicksacksteg, gå långsamt och sen öka takten mer och mer tills man kom upp i rejält hög fart och till sist skulle man ta en springrunda runt alla skoställ i butiken. Jag valde bara två saker från den listan...nämligen att stå på tå och gå sakta. Resten tyckte jag verkade lite väl avancerat för en dam i min ålder. Inte ens Rasmus använder den här testlistan längre. Han köper sina skor via nätet. Om han gör testerna när skorna kommit fram vet jag däremot inte. 

Mellanlandning

Tusen tack för alla omtänksamma kommentarer, sms och mail. Det har inte blivit så mycket bloggläsande på ett tag, men äntligen har jag tagit mig i kragen och satt mig framför datorn igen. När jag nu sitter här känns det riktigt bra. Jag har saknat bloggandet, men ork och energi tog långsemester, och det var inte mycket jag hade att sätta emot. Livet blir inte alltid som man planerar. Jag avskyr när jag inte kan få styr på det hela. Inte för att jag är en sån som till varje pris ska ha kontroll över allting, men jag gillar när det mesta går som på räls. Precis som hos SJ så har det varit mycket strul. När man påminns om att tiden inte är oändlig blir prioriteringen annorlunda. Nu är det bara att se framåt och göra så mycket kul man bara orkar. 

Vi har haft besök från Luxemburg i 3 veckors tid. Så härligt det var! Det är drygt 1 1/2 år sedan och Zoé hade hunnit växa och bli en stor och lång flicka. Favoritkusinen Rasmus valde att också "bosätta" sig här under Zoés semester. Han jobbade, så Katarina och jag turades om att skjutsa honom till jobb på morgonen och sen kom han hit igen på kvällen när han slutat. Förhoppningsvis ska det gå lättare och lättare att kunna ta sig till Sverige nu trots pandemin. Tyvärr blir det nog inget besök från Dallas i år, för USA-reglerna stämmer inte riktigt med de europeiska.

Jag har hunnit fylla år under min "semester" och det var roligt att kunna fira dagen med barn och barnbarn. Peter skickade en film med Hanna och Daniel där de i kör säger :"Happy Birthday, Grandma!". Nästa år får jag förhoppningsvis höra det i verkligheten. 

På savannen

När jag var barn och tonåring var jag mager som en speta, men de problemen dras jag inte med nu längre. Jag vet väl inte om jag tycker det är bra eller inte. Det var jättelätt att gå in i en klädbutik och prova vilket plagg som helst och det passade. Idag är det rena detektivarbetet att hitta något som sitter snyggt både upptill och nertill. Då är det klart en fördel att själv kunna sy, men det är inte alltid att den lusten infinner sig. När jag nu inte har varken Milou eller Santos som promenadkompisar så blir det inte av lika regelbundet att gå ut. Väldigt dumt egentligen eftersom jag har skogen alldeles runt hörnet. Den enda motion jag får är genom trädgårdsarbete men det kan vara väl så jobbigt ibland. 

Katarina började för något år sedan att träna på gym för hon hade stora problem med en krånglande rygg. Hennes tränare föreslog att hon skulle börja lyfta "skrot" och det var något hon fastnade för. Hon har aldrig ont i ryggen längre och tycker hon mår allmänt bra av träningen. Det var inte för att banta som hon började träna, men som grädde på moset försvann några kilon, men det mesta av hennes vikt omvandlades till muskler. Hon ser mycket smal ut nu och häromdagen fick jag ett foto där hon har en blus på sig som jag tyckte jag kände igen. Jag sydde den till henne när hon gick på högstadiet och den passade perfekt. Jag tänker på den klänning jag sydde till mig när jag var tonåring. Den passar definitivt inte mig idag.

Ulrika har hängt den på sin provdocka och även om det är minsta modellen så går det inte att dra upp blixtlåset. Jag var t.o.m. smalare än en provdocka.

Katarina är väldigt stark och kan lyfta 85 kg. Hennes mål är att klara 100 kg innan jul. Hon sa att när hon kom hit i sommar kunde hon nog lyfta både Göran och mig. Göran är säkerligen inga problem, men när det gäller mig går hon bet. Visserligen hoppas jag att hon kan lyfta mig för det måste betyda att jag inte är en elefant. Då fick jag världens finast komplimang. Katarina tycker inte jag är en elefant....bara en överviktig gasell.

 

Att bära eller inte bära

 De sista dagarna har vi kunnat läsa att smittspridningen i Skåne sjunkit rejält och det är glädjande. Trots det är det inte särskilt smart att börja leva som förut redan nu. Vi bör nog fortfarande vara lite försiktiga. Det är kanske det som är problemet att  de flesta människor har så dåligt tålamod och tänker att nu är det fritt fram igen. Jag har inte mött många när jag varit ute i någon butik som använt munskydd. Visserligen har det inte varit lag på det, men eftersom det varit så i många andra länder tror jag nog att det är något som är bra. Det är klart inget 100%-igt skydd mot smitta, men det kanske får bäraren och den som träffar på personen att tänka till lite extra och vara mer försiktig. Jag har råkat ut för en del som står och flåsar mig i nacken och något munskydd används inte. När man då ber dem att inte stå så nära blir de nästan förnärmade. I min närbutik står en skylt vid ingången som tackar kunderna för att de bär munskydd. När man sen kommer in i butiken är det ingen bland personalen som har munskydd. Det blir lite motsägelsefullt.

Både i USA och Luxemburg har det varit lag på att använda munskydd och jag vet att det varit ganska höga böter där för de som slarvat. Här hemma ser man mest de där tråkiga ljusblå skydden, men om någon hade börjat sälja lite färgglada modeller hade det kanske varit lättare att få folk med på noterna. Katarina skickade upp två olika munskydd till mig som var riktigt snygga. Zoé har också en hel del att välja mellan och bland barn är det där väldigt vanligt med ett slags tygrör som går att dra upp över näsa och mun.

Luxemburgs premiärminister Xavier Bettel föregår med gott exempel och använder ett munskydd med texten MOIEN! vilket är en vanlig hälsningsfras i Luxemburg. Tänk om vi fått se Stefan Löfven bära ett munskydd med texten HEJ!

Påskfin

 

Eftersom det är den första april idag är det fullt tillåtet för mig att påstå att fotot här öven föreställer mig. Kanske inte årets bästa aprilskämt.......det är knappast någon som blir lurad. En sån hårman har jag aldrig haft och kommer aldrig att få. Jo...vänta....när jag var ung hade jag både postisch och peruk. Postischen använde jag på mitt bröllop så det såg ut som om mitt hår var uppsatt i nacken. 

Peruk skaffade jag några år senare och sen gjorde jag som Dolly Parton....lämnade in håret hos frisören och körde hem och gjorde något annat. Jag var alltid snygg i håret på den tiden, men milda makter så varmt det var på sommaren. När barnen blev större fick de överta peruken och hade den bland sina klä-ut-grejer. Det är drygt 5 månader sen jag klippte mig och nu börjar topparna se rejält slitna ut. Det hade inte skadat med lite färg i kalufsen heller. idag ska vi få vår andra spruta och sen kan jag tryggt ringa min frisör och beställa en tid. 

Jag beklagade mig för Katarina att jag fick ingen fason på frisyren, men hon skickade ett foto på Zoé för att visa hur jag kunna piffa upp mig. Zoé hade satt fast långa flätor i olika färger. Jag tyckte hon passade jättebra i det, men när Katarina erbjöd att köpa liknande till mig och skicka upp, så tackade jag nej. Då hade jag säkert chockat hela grannskapet. Fast nu till påsk kunde jag kanske sätta en liten fjäder bak örat.

Jag önskar alla som tittar in här en riktigt

GLAD PÅSK

TV har inte spårat ur helt

Efter att På spåret var slut har fredagskvällarna hängt lite i luften. Det har inte funnits något program som kunde fånga min uppmärksamhet lika mycket som just det tävlingsprogrammet. Därför var det med stor förväntan jag satte mig i TV-soffan i fredags kväll för att se det nya programmet som det gjorts så mycket reklam för. Jag menar givetvis Masked singer. Programidéen kommer tydligen från  Korea. I vilket fall som helst så var det 6 personer som var utklädda och dessutom bar mask så ansiktet inte syntes. En del av de maskerade figurerna var riktigt skickliga sångare. Jag tyckte det var svårt att gissa och ledtrådarna som gavs hjälpte mig inte mycket. Pernilla blev överlägsen vinnare denna gången och prickade in Sven Melander som pingvin.

Jag blev glatt överraskad av programmet. Framför allt imponerades jag av de tjusiga dräkterna som artisterna bar, men jag har ju alltid intresserat mig för scenkläder och dekor. Det är lika viktigt för skådespelet som artisterna. 

På lördagen var det åter dags för Let´s dance och det är ett program som jag har följt i många år. Det är riktigt roligt att se hur en del som från början knappt kan hålla takten utvecklas och blir riktigt dansanta. Några av deltagarna är väldigt talangfulla och har säkert större förutsättningar än övriga. Domarna tittar och bedömer steg och takt, men jag tittar minst lika mycket på klänningarna. För mig är det ett riktigt må-bra-program där jag bara kan njuta av musik och vackra kläder. 

Båda programidéerna har kommit från utlandet, men det hindrar inte att man hade satt ett svenskt namn på dem när de visas i svensk TV. Alla vet klart vad det betyder utan att behöva använda en ordbok, så det är inte det jag reagerar på utan ofoget att alltid använda engelska uttryck när det finns fullgoda svenska översättningar. Det är ännu värre när svenska ord översätts till engelska och blandas in i vårt språk. Så urvattnat svenska språket kommer att bli! Om nu programmakarna mot förmodan haft svårt med översättningen så går det ju att använda Google translate. Det är normalt ett översättningsprogram som inte håller så hög standard, men denna gången fick det godkänt. Let´s dance översattes till Låt oss dansa och Masked singer blev Maskerad sångare. Det är väl full begripligt för de flesta tittare?